Arket
Jag är inte överdrivet förtjust i fast fashion - efter min utrensning under flytten var faktiskt ett av mina löften att aldrig mer köpa ett billigt* plagg - och minst av allt greenwashande H&M. Däremot är jag förtjust i H&M-ägda Arket. Motsägelsefullt?
Kanske. Men kläderna från Arket känns inte alls lika billiga och kortlivade som moderkoncernens. Lite dyrare, lite mer kvalitet.
Igår kom det sig så att när jag - trött som vanligt - kom in på kontoret upptäckte att jag var klädd från topp till tå i just Arket. Tröja, byxor, skor. Om inte det förtjänar en toa-selfie; vad gör då det?
Randig tröja, skrynkliga linnebyxor (fördelen med linne är ju att det ALLTID är skrynkligt och därmed helt meningslöst att ens försöka stryka) och spetsiga skor. Och så ett OTROLIGT slitet sommarhår som ska få sig en rejäl omgång nästa vecka. Är det då
jag klipper page?
Ukraina
Det är svårt att prata om, tänka på eller skriva om någonting annat än Ukraina nu för tiden. För fyra veckor sedan invaderade Ryssland - med full kraft - grannlandet Ukraina i en helt oprovocerad attack. Sedan har det fortsatt, men Ukraina håller - än så länge - upp ett imponerande motstånd. Från att ha följt varenda liten notis om kriget har jag börjat sålla. Med råge. Att ständigt bli påmind om krigets offer, en maktgalen - GALEN - ryss och alla människor som far illa blir för mycket. Jag har en ständig klump i magen och hoppas och ber till högre makter om ett snabbt slut. Eller har vi inte ens sett slutet på början av detta än?
EU, USA och FN svarar med fördömanden och sanktioner mot Ryssland. Rejäla sådana. Det är dyrt att kriga och ska dyrare bli om man inte har tillgång till världsekonomin längre. Instagrammers och influencers svarar med att skicka virtuella hjärtan (tack!) och oligarkerna gråter floder när de inte längre har tillgång till Londons finansmarknad, franska rivieran och jetsetlivet de en gång kände. Putin då? Han verkar i det närmaste oberörd, men oberörd kan väl ingen vara i ett sådant här läge. En fullblodspsykopat vi inte sett maken till sedan Hitlers eller Stalins tid. Var ska han sluta? Kommer kriget att sprida sig? Måtte hans resterande tid vid makten bli kort. Måtte Ukraina och Europa gå starka och enade ur det här. Måtte krigandet - det meningslösa krigandet - och det än mer meningslösa dödandet få ett snabbt, snart slut.
Slava Ukraini!
Ljuset i tunneln
Januari tog äntligen slut och jag känner redan att våren närmar sig. Det är ljusare lite längre på eftermiddagarna, solen har visat upp sig och vetskapen om att den i särklass längsta och tristaste månaden på hela året är över gör en lite gladare.
I februari väntar sportlov, skidresa och.. ja, inte så mycket mer. Den är ju inte så lång.
Alice laddar redan upp med underställ; taggad till tänderna på att få dra till snön. Otto är glad att han får göra ett sällsynt besök på Alices rum.
Relationen där Otto har övertaget. Med Hedda kan han bestämma vilka leksaker hon får och inte får ha. I princip alla hamnar i kategori nummer 2.
Tjejen som växer lite varje dag. Galet!
Hon är ju nästan för stor för att bära med en arm.
Idag hade vi städerska och drog hem till mormor på lunch, fika och lek. Alla leksaker var Ottos, tydligen, men Hedda var glad ändå.
Någon som inte är glad är jag varje gång jag tankar. Okej att det kanske är lite otidsenligt med en dieselbil, men priserna just nu är ju helt galna. Ska alla behöva köpa nya bilar (med onedbrytbara batterier som går på el, som i sin tur kommer… ja varifrån?
Polsk kolkraft?), inte kunna bo på landsbygden eller driva företag beroende av bensindrivna fordon? Är detta spiken i kistan som gör att jag kommer rösta på KD i valet? OBS! Retorisk fråga, svara inte.
Booster
I fredags var det äntligen dags för vaccinspruta nummer 3, den så kallade boostern. Föga anade jag att den skulle klubba mig resten av helgen. Redan i fredags kväll kom de första symtomen smygandes; frossa, muskelvärk, trötthet och allmän orkeslöshet. Först
i söndags kände jag mig bättre och återfick lite hopp om livet igen. Men! Nu är jag färdigvaccinerad - med nya och färre restriktioner att förhålla mig till. Om någon i familjen blir sjuk behöver till exempel jag - om symtomfri - inte sitta i
karantän. Bara en sådan sak är ju värd att få lite biverkningar av. Hoppas jag!
Nyvaccinerade och lyckligt ovetandes om vad som komma skulle.
Fredagens höjdpunkt. Alvedon, en varm dusch och skrynklig pyjamas. Just här mådde jag rätt okej.
Sedan klämde jag ett par avsnitt av Hacks med en bebis under en filt. Fortfarande med Alvedon i kroppen. Hacks är för övrigt den enda serien jag rekommenderar just nu. Skrattar högt varje avsnitt!
I söndags, åter på banan efter en jobbig lördag, tog vi en promenad och en kaffe to go. Jag är mycket glad över min varma och långa dunkappa från Arket. Älskar faktiskt allt jag har från Arket, vilket är mer än vad man kan säga om systerbolaget (?) H&M.
Jag får panik varje gång jag går in på H&M och ser deras masstillverkning och bedrövliga material. En liten passus.
Och ja, visst kan jag fortfarande få covid IGEN med spruta nummer tre i kroppen, men jag tycker att den här bilden sammanfattar det hela rätt bra.
Fru Statsminister
I förra veckan röstades historiskt nog Magdalena Andersson in som Sveriges första kvinnliga statsminister! Lika historiskt avgick hon efter bara sju timmar på posten. Och igår röstades hon alltså in igen, återigen med minsta möjliga majoritet. I
förmiddags hölls regeringsförklaringen och Sverige har nu officiellt en kvinnlig statsminister. Hurra! Efter att posten har existerat i 145 år, varav kvinnor har kunnat rösta i 100 av de åren, var det även dags för Sverige - ett
land som sägs gå i bräschen vad gäller jämställdhet - att ha en kvinna på den tyngsta posten. Och ja, kvalifikationer bör naturligtvis gå före kön et cetera et cetera, men innebär det att det under hundra år inte funnits en kvinna som varit mer kompetent
än en man?
Tycka vad man vill om Magdas partipolitik, men jag känner ändå att det var dags. Inte nog med att hon är kvinna, hon är även en av de mest välutbildade statsministrar vi någonsin haft. Utmaningen att leda en av Sveriges svagaste regeringar med oppositionens
budget har bara börjat. Vi får se hur länge det låter sig hållas…
Färdigvaccinerad
Jag mådde inte hallon och meloner efter min första spruta, om jag säger så och var relativt orolig för hur den andra skulle ta sig. Men det hela förlöpte relativt smärtfritt andra gången. Jag fick inte ens speciellt ont i armen nu. Möjligtvis en viss
trötthet, eventuellt orsakad av sprutan. Eventuellt orsakad av vanlig hederlig sömnbrist. Så! Nu är jag färdigvaccinerad. Om knappa två veckor kan jag ta mig an världen. Som om det vore ett alternativ. Jag har - i likhet med många andra - börjat uppskatta
vårt vackra land mycket under pandemin. En mindre åtråvärd egenskap jag har dragit på mig under pandemin är en plötslig oförmåga att kallprata med folk. Jag har helt enkelt blivit folkskygg och fruktansvärt asocial. Detta är något som framkommit först
efter jag börjat röra mig ute. Plötsligt har jag inte längre något att säga till någon ytlig bekant. Eller är det tvärtom? Ska bli intressant att se om det är här för att stanna.
Fully jammed! Och nej, jag var trött redan innan sprutans bieffekter kom, det syns ju tydligt här.
Vaccinerad
Det man läst om i vad som känns som evigheter, men ändå inte riktigt kunnat hoppas på skulle bli verklighet ens i år, har nu hänt. Vaccinationen är i full gång och nu har även jag fått första sprutan! När sticket kom kunde jag inte låta bli att skänka
en tanke till alla anti-vaccers där ute och funderade på vad det egentligen var som sprutades in i mig. Kan staten - eller Facebook - spåra mig vart jag än går nu? Kommer en eventuell senare blodpropp kunna härledas till det här tillfället? Och hur kommer
5G in i bilden (eller är det en helt seperat konspirationsteori?). Sedan läste jag innehållsförteckningen och slappnade av. Och ytterligare ett par timmar senare blev jag dålig på riktigt. Frossa, muskelvärk, ett allmänt sjukdomstillstånd och smärta i
armen. 24 timmar efter vaccinationstillfället var det som att trycka på en knapp och allt var som vanligt igen. Nu återstår det att vänta ett par veckor innan effekten uppstår och om ytterligare sex veckor är det dags igen. Dos 2. Kan man hoppas att livet
kan återgå lite mer till det normala efter det?
Tar igen mig i skuggan efter sticket.
November
Halva november har redan passerat - hurra! En mörk, trist och blåsig månad, som bara känns som en enda lång färdsträcka till advent och juleljusen. Men några höjdpunkter finns det allt! Störst nyhet först! Jag har blivit moster för tredje gången. En underbar
liten Amelie blev det.
Välkommen till släkten Amelie! Längtar tills minskade Coronarestriktioner så att jag får träffa dig! Men den som väntar på något gott...
Min träning flyter på BRA. Uteträning måndagar och onsdagar, lunchpass på fredagar och under helgen försöker jag klämma in någon typ av rörelse. I onsdags sprang jag till och med ett virtuellt lopp på lunchen, men det blev lite mycket för mina stackars
ben, som var helt stumma i torsdags. Lärdomen? Lagom är bäst!
Drygt tre månader efter min födelsedag damp presenten med; en rosa Apple-klocka. Äntligen kan jag ha koll på rörelse, träning, ståmål och puls. Mycket bra i hemmajobbstider så att jag kommer ihåg att gå och stå. Bästa presenten någonsin!
Så till det som upptog nästan varje vaken minut första veckan i november; USA-valet. Jag är varken amerikansk medborgare eller bosatt i landet, så man kan ju fråga sig varför det var så viktigt för mig. Och för resten av Sveriges befolkning. Men det var
väl bara förhoppningen om att få bort Donald Trump från Vita huset; att ha en president i världens stormakt som vill kämpa för klimatet, jämlikhet och minskad polarisering. Tvärtemot vad the Donald vill, så att säga. Och måhända har han
gjort något bra för den gemene amerikanen de senaste fyra åren (det är ju ändå hisnande nästan 70 miljoner som har röstat på honom), men för världen just nu tror jag att det behövs en förändring. Efter fyra dagar av nagelbitande
och ständigt uppdaterande av grafer, rösträkningsstatus och CNN live stod det slutligen klart; Biden/Harris vann. Enligt de flesta. Enligt Trump själv är valet ännu inte avgjort och det görs upp planer på stämningar och omräkningar. Min
tvååring är en bättre förlorare än denne trumpne 74-åring.
Coronatider
Vad jag trodde skulle bli en tillfällig virusepidemi har utvecklats till en pandemi av aldrig tidigare skådat slag. Land efter land stänger sina gränser. Aktiviteter upphör. Människor uppmanas att jobba hemifrån och hålla sig socialt distansierade ifrån varandra. Det är galna tider. Helt oförutsägbart galna tider.
Hur jag - en inbiten gammal hypokondriker - ter mig i dessa tider? Sådär. Jag pendlar mellan att vilja och inte vilja ha coronan. Jag vill ha den för att ha det överstökat. Men om det inte stökas över då? Eller om det stökas över hela vägen ner i graven? Nej, då vill jag ju inte ha den. Just nu längtar jag efter lugnare tider. Säkrare tider. Inte bara hela sjukvåden står på spel, utan hela världsekonomin. Börsen störtdyker dag för dag och Dow Jones har inte varit på så låg notering sedan 1987. Som sagt; 2020 är ett galet år. Kan vi bara snabbspola till 2021?
Corona, corona
Av mängden saker jag hyser rädsla för kan vi nu addera något till samlingen; covid-19, i folkmun känt som coronaviruset. Detta smittsamma supervirus, som jag till en början avfärdade som ett skämt. Någon som hade sitt ursprung från - och stannade i - Kina. Något som höll på att klinga av, eftersom kinesernas totalitära diktatur i princip gav dem utegångsförbud. Men icke! Nu har viruset fått en revival och tagit sig hela vägen till Europa. Och Sverige! Folk som varit i utsatta områden på mitt kontor sitter i hemmakarantän och är personanongrata på jobbet. Och vi som ska ut och resa på lördag. Äntligen fick vi tummarna ur och bokade en efterlängtad semesterresa till Kanarieöarna. Resan är i dagsläget vare sig särskilt efterlängtad eller välkommen. Jag hade helst satt mig själv i frivillig karantän tills hela virusstormen blåst över. OM den blåser över.
Dessvärre en helt annan typ av Corona. En som jag inte är lika rädd för.
Torsdag!
Jag har upplevt mer spännande torsdagar, det har jag. Men också mer o-spännande. Så förutom en dag fylld av jobb har jag cyklat hem, lagat mat, sprungit en runda (!!), pustat ut och ordnat cirka en miljon ärenden. Alltifrån nattningar till bankärenden
och bad av smutsiga barn. Varför bad?
Jo, det har varit förskolans dag! Med tillhörande ansiktsmålning, lekar och tävlingar. Victor vann kasta stöveln. Jag hade inte hjärta att påpeka att det är den näst vanligaste orsaken till helkroppsförlamning. Den vanligaste är bilister som knäpper upp
bältet efter att ha voltat med bilen. Det KAN vara så att det jag skriver inte stämmer helt. Men typ.
Om jag gjort mig förtjänt av det där vinglaset? Jajemen! Jag hade ju sprungit och allt. Andra gången för i år. 5 kilometer, sedan var jag helt slut. Kan också tillägga att det inte blåste lite. Första löprundan som de sista kilometrarna gick bra
mycket snabbare än de första.
Vad mer är nytt? Ja, förutom att 25 manliga delstatssenatorer i Alabama har röstat för ett synnerligen kontroversiellt lagförslag gällande ett abortförbud. Kort sagt; abortförbud, även vid incest och våldtäkt. Blessed be the fruit. Hur
kan någon man - eller kvinna för den delen- ta sig rätten att bestämma över en annan människas kropp? Jag kan inte säga det bättre än hejhejvardag.
Och nu? Nu laddar jag för fredag och en helg med 40-årsfest, dansuppvisning och simavslutning! Även nästa vecka blir fullspäckad. På ett positivt sätt!
Working girl
Så var man tillbaka på jobbet igen och det känns som om jag aldrig varit borta. Efter en liten uppförsbacke förra veckan är jag nu inne i gamla hjulspår. Vad det känns som. Om mitt arbete bär frukt återstår att se, men jag har tre dagar kvar
av mitt sköna överlämningsarbete, sedan är det fullt ös. Igen.
Fördelen med att ha en hemmaman - förutom att middagen står på bordet klockan sex ibland - är att över huvud taget inte behöva bry sig om hämtning eller lämning. En sådan lyx! Jag önskar alla par lika delad föräldraledighet. Kanske inte så mycket för
lyxen att slippa hämta, lämna och stressa, som för jämlikheten i relationen och ökad förståelse. Men att ha en bra jämbördig relation är naturligtvis inte allas prioritet.
Jag lyckades knipa tillbaka min plats. Hade ju till och med lämnat en handkräm i hurtsen! Glad för det är jag när tiden för kyla och sprickor i händerna är här.
Och sedan; hem till detta lilla busfrö. Samt hans syskon. Jag känner mig redan som en bättre förälder när jag inte behöver stå för allt tjatande och gnatande dagarna i ändå. Och som en sämre förälder för att jag inte träffar barnen lika ofta som förr.
Den omöjliga ekvationen.
Smartheten
Efter fem och ett halvt år som mamma undrar jag när jag senast fick en hel natts god sömn? Och inte bara en eller två utan veckor av ostörd åttatimmarssömn? Det är ju inte undra på att man känner sig lite... dum ibland. Kanske inte stendum, men stapplande
i resonemang, en oförmåga att hålla tråden i diskussioner och avsaknad av wit. Ja, fyndighet. Jag tyckte ändå att jag en gång i tiden var både smart och rolig. Åtminstone vid enstaka tillfällen. Numera är de tillfällena mer sällsynta
än svensk regeringsbildning. Att anklaga mig för att vara smart tror jag inte att någon skulle våga göra nu för tiden. Och min fråga lyder; beror det på sömnbristen? Eller barnen? Eller har jag bara gått och blivit tråkig? Och lite korkad. Är det såhär
jag ska vara nu? En person som folk suckar lite uppgivet över att bli placerad intill på middagsbjudningar. En person som man pratar om rabattcheckar på blöjor eller Meghan Markles senaste gravidklänning med, eftersom man tror att det är ungefär
vad min hjärna klarar av. Eller kommer det att vända? Kommer jag inom - vad jag hoppas - en snar framtid kunna tänka klart en hel tanke och föra ett framgångsrikt samtal om, låt oss säga, skotten i Ådalen eller mumble rap? Eller är jag för evigt förvisad
till "mammahörnan" där barns olika framsteg diskuteras in i minsta detalj? Låt oss för Guds skull hoppas på det förstnämnda.
Minns i november..
.. den ljuva september? Kanske ska jag ta och njuta lite mer av årets härligaste månad medan den pågår? Vädret är fortfarande ljumt, men den extrema hettan är över. Kvällarna är något kortare, men jag sover bättre på nätterna. Höstmodet börjar trilla
in och så sakteliga kommer jag i mina gamla kläder. Det är skönt att klä sig i något annat än shorts och flipflops. Faktiskt. Kuriosa: I Australien säger man thongs (samma ord som för stringtrosor, reds anm) om fliopflops, så döm om min förvåning
när jag - trött, jetlaggad och allmänt förvirrad - anlände till Sydney för transfer efter en dygnslång resa och såg skyltar "No thongs on planes" överallt.
Sedan sist? Jag och Otto var på maskeradfest i Ystad. Utklädda till något som Gatsby släpat in. Åkte hem, åt pizza och ägnade förra veckan åt återhämtning. Och valkompasser. Inget nytt under solen där inte.
We are family!
Sedan försökte jag ta itu med lite träning efter ett par dagars halsont och allmänt tjyvigt tillstånd. Vad som hände? Jag drog min gamla runda på 7 kilometer och blev sedan - just det - tjyvig.
Något långsammare, men ändock; 7 kilometer utan uppehåll.
Och i fredags var förskolan stängd. Då åkte jag med tre barn, två kompisar till barnen och deras mamma till Lund för att gå på Alice i underlandet-utställning. Så mysigt, men även lite jobbigt. Hur orkar förskolepersonalen göra utflykter med tjugo barn?
Fint och roligt på Kulturen, men jag var som vanligt inte särskilt aktiv med kameran.
Vi avslutade veckan med att gå och rösta. Framåt, marsch. Vad hände? Resultatet blev.. just ingenting. Fortsättning följer. Eventuellt.
Locket lyfts
Ingen har väl missat #metoo-kampanjen som har briserat i sociala medier de senaste veckorna. Man kan tycka vad man vill om hashtag-kampanjer, men just i det här fallet tycker jag att det är bra att det kommer upp till ytan. Toppen av isberget, i alla
fall. En tredjedel av alla kvinnor har någon gång utsatts för sexualrelaterade brott och - vad det känns som - alla kvinnor av någon typ av övergrepp. Olämpligt tafsande, olämpliga kommentarer och olämpligt beteende. Av män.
Att förringa det hela är ren idioti, att låtsas missförstå nästan lika illa. Den sistnämnda får väl ha
vilka preferenser hon vill, men det är ju inte riktigt det kampanjen går ut på. Syftet är att lyfta på locket, riva fördämningarna och uppmärksamma vilket enormt problem detta är. Män, som har betett sig som svin, tagit för sig av kvinnors kroppar
utan tillåtelse - eller skam i kroppen - kan förhoppningsvis inte fortsätta med det i samma utsträckning längre. Istället för att skylla på kvinnor kan väl män, som vet med sig att de inte klarar av att inte våldta en kvinna på grund av hennes klädsel,
hålla sig hemma?
Jag hoppas att detta problem är mindre utbrett när det är dags för min dotter att växa upp. Och att hon klarar av att stå emot och säga nej. Gärna utrustad med tårgas och rakblad. Men framför allt vill jag uppfostra min son rätt.
Än så länge små och oskyldiga. Samt vid ett sällsynt tillfälle av vänskap.
AKB
Stormen kring moderaterna har väl inte undgått någon. Anna Kinberg Batra mer eller mindre tvingades avgå som partiledare efter krav från hälften av länsförbunden. Tycka vad man vill om AKB och hennes ledarskap, men sättet det här sköttes på var allt annat än snyggt. Vuxenmobbing, rent ut sagt.
Att ta över efter Reinfeldt var nog svårare än man hade tänkt sig. Hans "öppna-era-hjärtan-politik" satte djupare spår än vad folk då kunde - eller snarare ville - ana och det faktum att han avgick på valnatten och därefter så gott som gick under jorden hjälpte föga. Jag hävdar fortfarande att Decemberöverenskommelsen, som ingick under Reinfeldts ansvar, var och är det största sveket mot borgerliga väljare i modern tid.
Att AKB fick i knäet på sig att förändra flyktingpolitiken och behandla SD som vilket riksdagsparti som helst underlättade inte opinionen, men nådastöten var nog att hon var kvinna. Vem annars blir bedömd utifrån hur mycket hen ler eller hur lite "robotlik" en är i sin framtoning. Att ens blanda in hennes utseende eller karisma känns inte bara irrelevant utan rent ut enfaldigt. En man skulle definitivt inte bli bedömd på de grunderna, och det skulle nog inte ligga honom i fatet att han inte verkade så hjärtlig. (För med handen på hjärtat; vilken manlig nutida politiker i Sverige är oerhört karismatisk OCH snygg?).
Partiledarbytet blev oundvikligt för såväl Anna Kinberg Batra som för moderaterna, men nu kommer nog deras svåraste prövning någonsin. Vem ska in och vända opinionssiffrorna bara ett år före val? Ulf Kristersson? Mikael Odenberg? Då har M för evigt i alla fall förbrukat min röst. Det som behövs är en ny kultur - inte någon som går i samma gamla fotspår. Fortsättning följer med spänning. Eller åtminstone avmätt på behagligt avstånd.
Världen
Om 2016 var ett skitår har ju 2017 inte börjat så mycket bättre. Snarare tvärtom. Kriget i Syrien går in på sitt sjätte år och verkar inte ens verkar vara i närheten av ett slut. Alla parter verkar snarare ta till allt mer drastiska åtgärder, nu senast sprutades saringas ut på oskyldiga människor från flygplan. Det är bara början av april och vi har redan sett terrorattentat i London, St Petersburg och - nu idag - Stockholm. Tidigare har alla terrordåd känts något avlägsna. Trots att de sker i Europa, skulle väl terroristerna aldrig våga sig på Sverige? Ett naivt tankesätt och - vad som framgår - även helt felaktigt. I eftermiddags rammade en lastbil Drottninggatan och Åhlens City i Stockholm. Så hemskt! Hur länge ska detta fortgå?
April, april
Så har april inletts med dunder och brak. Samt med sjukdomar, vab, inskolning - och årsbokslut. Igår hann jag för första gången på länge med lite trevligheter också, i form av bokklubb i Svarte. Att åka till Svarte innebär inte bara att åka 45 minuter rakt ut på vischan, det är också som att åka 45 år tillbaka i tiden. Till tider där folk imponeras av klassamhällen, har hemmafruromantiseringar och lider av mansförakt. Mansföraktet kan jag väl till viss del skriva under på, men inte när det gäller att förringa mannens roll som familjefader. Om män är så potenta på alla andra områden, varför skulle de inte kunna vara det i hemmet? Borde inte alla män år 2017 vilja vara föräldrarlediga med sina barn? Som arbetsgivare hade jag tagit det för givet, eller åtminstone uppmuntrat det. Som fru hade jag krävt det.
Men det var inget dåligt aprilskämt. Det var verkligheten i en by på skånska slätten (besvarade jag precis min egen fråga?). Bortsett från provokationer av typen ovan var det en trevlig tillställning. Framåt eftermiddagen tittade även solen fram ur sin gömma. Nu hoppas jag att solen fortsätter visa sig och att mitt årsbokslut - tillika Stockholmsresa - ska avlöpa smidigt, så att vi kan börja njuta av våren på riktigt.
Men det var inget dåligt aprilskämt. Det var verkligheten i en by på skånska slätten (besvarade jag precis min egen fråga?). Bortsett från provokationer av typen ovan var det en trevlig tillställning. Framåt eftermiddagen tittade även solen fram ur sin gömma. Nu hoppas jag att solen fortsätter visa sig och att mitt årsbokslut - tillika Stockholmsresa - ska avlöpa smidigt, så att vi kan börja njuta av våren på riktigt.
Chocken
I månader har jag haft den 8:e november 2016 inpräntat i mig. Sällan eller aldrig har världen varit så insatt i ett amerikanskt presidentval. I morse slog resultatet ned som en bomb. Jag - som så många andra - trodde att Hillary Clinton gick mot en jordskredsseger, men när jag vaknade och skrollade igenom pushnotiserna till TV4-nyheterna kom verkligheten ikapp. Donald Trump blir med största sannolikhet USA:s nästa president. Någon timme senare var saken avgjord och han har hållit sitt tacktal.
Hur kunde detta hända? Att Hillary är kvinna är nog en del av förklaringen. Visste ni att 20% av röstberättigade amerikaner säger sig aldrig kunna tänka sig att rösta på en kvinna? Amerikaners okunskap och rädsla är en annan gissning och slutligen; strävan efter förändring. De vill ha något annat, något nytt. Och varsågoda - här kommer det!
Är det dags att börja bunkra upp ett förråd av burkmat och pulveriserad mjölk nu?
Kvotering
Trots att förslaget om kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser inte lär falla i god jord hos riksdagen, kan jag inte tycka att det alltigenom är ett dåligt förslag. Ja, kvinnor ska få plats på grund av kompetens, inte kvotering. Ja, samma sak ska gälla för män. Vilket det knappast har gjort hittills. Och man måste ju börja någonstans. Så även om det är en björntjänst för alla kvinnor (eller den lilla del kvinnor som detta verkligen gäller), så får lär ju knappast någon kompetent man ryka till förmån för en inkompetent, inkvoterad kvinna. I en perfekt värld främjar inte kvoteringen kompetensen, men detta är inte en perfekt värld. Långt ifrån. Och istället för att tycka synd om kvinnor som blir inkvoterade, tycker jag synd om män som fått styrelseplatser baserat på rätt namn eller att han tillhört rätt jaktlag.
Kvinnan misstänks åtminstone vara kompetent...
