Gott slut!
Så var 2022 till ända. Jag har svårt att göra en resumé över året för jag har fortfarande inte landat i om det var bra eller dåligt. Men fort - det gick det. Och nyårsafton spenderades precis som julafton i Ystad. Vårt go-to-ställe när det vankas fest.
Killgänget i soffan. Alltid överskott på killar i alla sammanhang.
Småtjejerna höll dock ställningarna på sitt eget lilla vis. Genom att vara uppklädda och bråka om samma leksaker. Gulligt, ändå!
Och så den stora tjejen! Glad och förväntansfull över ett nytt år. Med tomtebloss skålade hon in det nya året i ösregn. Skånskt nyårsväder as its... worse!?
Jag och Erik skålade också in nyår. Erik var ju chaufför och skålade i alkoholfritt, men en skål är väl ändå en skål? Nu laddar vi för ett 2023 som kommer att bjuda på nya jobb för oss båda, en flytt och vem vet vad mer?!
På nyårsdagen var det ingen rast, ingen ro. Jag skulle upp och ta bild till passerkortet på mitt nya jobb, som börjar imorgon. Ett projekt jag har fördröjt länge nog. Det här får duga. Imorgon kör vi - hur osugen jag än må vara.
Köpenhamn
Helgen som gick har i vanlig ordning varit intensiv - men mysig. Efter att ha bränt av ett lunchmöte för att diskutera Call me by your name med min jobbokklubb på torsdagen var fokus med min privata bokklubb att ta många steg i Tove Ditlevsens
Köpenhamn efter att ha läst hennes trilogi Barndom, Ungdom och Gift. Vi hoppade på tåget och styrde stegen mot Vesterbro, där vi traskade runt i ett höstmysigt Köpenhamn. Jag brukade hata staden när jag jobbade där,
men som turist ser man ju verkligen dess charm.
Taggade till tänderna på tåget som tar oss över bron. Det var INTE igår jag var över bron, kan jag ju säga. (I skrivande stund är det ju dock exakt det jag var, menmen..).
På Ditlevsens gata. Nothing more, nothing less. Men det var i de här kvarteren hon hängde som barn. Eventuellt något mysigare nu än för 100 år sedan.
Både skolor och platser är uppkallade efter Tove, som på det hela taget levde ett mycket tragiskt liv.
Efter promenaden var vi tvungna att pausa. Vin och snacks på en fransk vinbar. Sådant hygge! Sedan var det dags för fler steg och mer mat. Vi tog oss till Fredriksberg för lunch för att sedan knata vidare till...
... Ditlevsens grav. Där ligger hon begravd med mellanbarnet. Så fint och så sorgligt. Och böckerna? Definitivt läsvärda, trots att man kanske inte blir direkt UPPLYFT av dem. Men jag skulle varje dag i veckan läsa dem istället för Call me by your name.
Om jag måste välja.
Bara fester hela tiden
Förskolans dag, klassträffar, förskoleavslutning, jobbfester, skolavslutningar och tjejmiddagar har avlöst varandra i ett hiskeligt tempo. Juni har börjat bra, men intensivt.
En något kylig, men nederbördsfri, torsdag samlades hela klassen med syskon och föräldrar på Ribban för grill, lek och samkväm. Klassen uppträdde med låtarna de övat in med tvåornas kör. En mysig avslutning på tvåans läsår. Nästa år blir de äldst på lågstadiet.
Jag har sagt det förr, men det tål att upprepas; vart tar tiden vägen?
På fredagen var det middag med sex vuxna och nio barn. Outnumbered sedan länge!
Något soligare blev det ett par dagar senare när det var dags för picknick med Ottos förskola. Femåringarna, tillika de blivande skolbarnen, tog förskolestudent och föräldrar, barn och lärare samlades för mer mat, lek, prat och stoj.
Sedan var det dags för mitt eget jobbs sommarfest. Som vanligt sparades det på inget när Mpya bjöd på dans. Alla är ju inte lika pigga på att tacka ja till precis allt, men jag - som sällan kommer ut - passade såklart på när tillfället erbjöds. Här på
lilla torg innan jag trampade hemåt. Den enda bilden jag knäppte på en i övrigt mycket trevlig kväll.
Och så blev det skolavslutning. Den första som vi föräldrar fick vara med på sedan Victor började skolan. Pandemin har ju minst sagt satt en del käppar i hjulen.
Jag klädde också upp mig. En randig historia från Gina Tricot. Den påminner mig om hur min föräldrargeneration klädde sig på skolavslutningar när jag var barn. Tyvärr fick jag ha en stickad tröja över, då vädret inte riktigt visade sig från sin bästa
sida. Men vad gjorde väl det? Det regnade inte och vi fick se barnen uppträda. Gåshud!
Sen tittade solen fram och trots att jag inte fick ta bilder under framträdandena lyckades jag knäppa av några på Alice och Victor utanför skolan. Alice var uppklädd i ny klänning dagen till ära och Victor hade inte på sig sina fotbollskläder. Alla småsegrar
räknas. Nästa år ska jag lura på honom en skjorta.
Efter Otto hämtats blev det traditionsenlig glass. Alltid glass efter skolavslutning. Tyvärr gjorde regnet ett kort framträdande exakt då, men vi satte oss under tak och brydde oss föga.
På kvällen var det fest igen. Ja, ni hör ju. Nu börjar det spåra. Denna gången med Eriks jobb och med respektive. Vi gick till det ökända rökelse- och provrörsstället Bloom in the park. Mysigt beläget, fantastisk ambiance och... annorlunda mat. Men
på det hela taget en trevlig - om än lite torr - kväll. I dubbel bemärkelse.
Som om inte detta vore nog hade vi även avslutning för tjejmiddagarna i Ystad igår. Bubbel och babbel, middag, rosé och några insikter rikare avslutade jag kvällen med att komma hem och känna att det är dags att ta sommarlov. Från allt. Nu ser jag
fram emot några slappa och slöa veckor innan vi måste packa ihop allt vi äger och har och flytta till en - ganska mycket mindre - lägenhet i stan. Livet är ett äventyr. Ett spännande sådant.
Sköna maj
Äntligen maj! Maj kommer oftast med vår och hopp om livet. Så även denna gång. På valborg invigdes grillen för säsongen när goda vänner kom över på korv, hamburgare, öl och vin. Det fanns något för alla smaker. Och nu är det vår! Om dagarna går
studsmattan varm och jag har till och med tagit fram dynorna. Det börjar likna vår, banne mig!
Jag jobbar dock ännu ett bokslut och känner att stressen har mig i ett järngrepp nästan jämt. Fem födelsedagar på sex veckor, ett deltidsjobb där jag ständigt förväntas vara online, barnens aktiviteter, träning, matlagning, visningar och så vidare
i all oändlighet. Men! Snart är jag ledig igen och ska njuta av vårvärme, flyttstädning och såklart; den här lilla tjejen som fyller 1 år (!!) imorgon! Galet!
Familjens solstråle och älskling. Ingen irriterar sig på henne (jämfört med hur mycket familjemedlemmarna kan irritera sig på varandra). Kommer hon alltid att komma undan med allt?
Midsommar
Det har redan gått en vecka sedan midsommar, men allt som allt blev det en glad - och solig - historia. Svensk som man är kan man definitivt inte ta midsommarvädret för givet. I år bjöds det dock på både sol och värme, men alla danser kring stångar var
inställda. Man kan inte få allt.
För att minska mödan för alla inblandade åkte vi runt till tre olika familjer. Lunch, fördrink och middag. Vi hamnade i mitten.
Drygt halva familjen innan vi cyklade iväg på midsommarlunch. Jag och Alice töntmatchade och det var ingen särskilt glad över.
Efter lunchen vankades det som sagt fördrink hemma hos oss. Och middag till barnen och lekar, såsom kubb. Midsommarens höjdpunkt enligt Victor.
Därefter blev det middag med det här glada gänget. En helt perfekt, lagom stökig midsommar i coronartider. Nu går vi mot mörkare tider!
Festligheter
Det har inte bara bjudits på sjukdomar för vår del den här månaden. Även festerna har duggat tätt. Två 40-årsfester och ett 70-årskalas under loppet av en och en halv vecka. De två förstnämnda utspelade sig på olika restauranger i Malmö. Det är inte ofta
jag kommer ut i vimlet, men nu fick jag som sagt chansen två helger i rad. Halleda, vad det tar på krafterna! Inte en bild har jag tagit på någon av tillställningarna heller, men det är ju ett GOTT tecken.
I tisdags fyllde mamma 70 år och vi åkte till Köpenhamn för att fönstershoppa och äta en bättre lunch. På kvällen var det släktkalas på plats. En riktigt lyckad dag!
Först passerade vi hotell D’Angleterre, där julskyltningen var i full gång. Det var även en mysig julmarknad på Kongens Nytorv. Jag ser ju faktiskt inte klok ut på bilden, vilket till mångt och mycket har att göra med kombinationen kappa, byxor, skor.
Mina skor gick nämligen sönder när vi gick av tåget och på just den här bilden kör jag låneskor av syster. Så det är så.
Fisklunchen på Café Victor gick inte av för hackor. Hur har jag aldrig varit där tidigare? Fantastiskt ställe! Fantastisk mat!
Dagen avslutades som sagt med att mormor firades hemma hos sig med snittar, tårta och bubbel. Kusinerna sammanstrålade, men en vägrade vara med på bild...
Såhär kan 70 också se ut!
Back to reality
För ett litet tag i alla fall. Jag har varit inne och jobbat i en och en halv vecka innan det vankas inskolning för Otto och den ljuva semestern - med alla dess sovmorgnar och lugna stunder - är ett minne blott.
Att inleda första jobbveckan efter semestern på en torsdag var en fullträff. Två dagar - sedan helg igen! Kanske den sista med riktigt fint väder. Jag fick min försenade födelsedagspresent av Erik - en SUP-bräda. Eventuellt mer en gåva till
honom själv än till mig. Högst eventuellt.
Han paddlade på. Till ön och tillbaka. Jag paddlade också, men det ville ingen föreviga.
Vi som stannade på land hade inte tråkigt mellan badvarven. Sedan blev vi hungriga; åt lunch, köpte glass och tog en promenad.
Det var en helt fantastisk lördag och en nästan lika fantastisk söndag. Den spenderade vi dock på Ribban, där det fanns aktiviteter för ALLA, men framför allt för barn i talför ålder.
Skumbad och hoppborg, för att nämna några saker. Sedan var det måndag och dags för jobb och tillhörande bokslut. Jag har dock hunnit med en del annat skoj ändå. Lunch på stan, bokklubb i Trelleborg och grillmiddag på altanen. I elfte timmen - sista fredagen
för i år - hann vi även med ett efterlängtat besök på Sommarlov! Barnen var eld och lågor. Malin, Alex och Sommarskuggan på samma ställe. På måndag sitter vi bänkade vid sändningen.
Glada barn med alla programledare på inspelningsplatsen.
På kvällen grillade vi korv, hamburgare och drack vin på altanen. Kan ha varit sommarens sista grillning. Samt sista utemiddag. Jag ska dock inte klaga. Det har varit en fin sommar!
Juni
Veckorna rullar på och jag har just inte tid med någonting, förutom att jobba, äta, sova. Det är dock inte helt sant. Sanningen är den att jag har tid till ganska mycket, utom just att blogga. Sedan sist har jag både hunnit med 40-årsfest, konferens,
en Stockholmsweekend, klämdagar och massa familjetid. Bland annat. Här kommer en recap.
Systrarna gick på fest och jag hittade ett filter, som jag tyckte var lämpligt att använda.
Dagen efter hade Alice dansuppvisning. I glitterkjol och blommor i sitt hår svängde hon sina lurviga.
Därefter bar det av till Stockholm. Först för konferens med jobbet, därefter utforska Södermalm med bokklubben. Här är vi alla i hissen på väg ut.
Och här njuter vi av ett glas i Vitabergsparken. Kajsas i parken - den enda serveringen.
Efter vi kom hem började mitt nya liv. Spinning på en måndag. Inga onyttigheter, inget vin. Det höll... en måndag.
Sedan var det Eriks tur att vara nyttig. Ett helt marathon kämpade han sig igenom. Sedan kom han hem - sårig och utmattad.
Medan han var iväg åt vi glass i solen. Alla var med!
Sommaren kom.. och gick.. och kom igen. Just nu är läget lite oklart. Men vi fick en halv stranddag i förra veckan och de modiga badade till och med. Jag tillhör inte den skaran. Obviously.
Det gjorde inte heller den här killen, även om han uppskattade att pilla på stenarna. Allt som gör en smutsig!
Nu är nedräkningen till semestern i full gång. På något sätt känns det som om den redan har börjat. Eller är det bara jag som är allmänt utloggad? Ett par veckor till ska jag väl stå ut? Ett gäng avvikelsemöten, 23 anbud som ska lämnas in och ett
bokslut till är det "enda" som återstår!
Mars
Mars har kommit och hopp om våren med den. Ibland. Just nu är det nollgradigt och frost ute, vilket är anledningen till att jag sitter inne med mobilen istället för på cykeln i full karriär mot jobbet. Men snart så! Inläggen har - i vanlig ordning - inte duggat tätt här, men jag har haft fullt upp. Jobb och jobbrelaterade Stockholmsresor varvat med barn och barnrelaterade aktiviteter samt middagar och träffar med vänner. Allt i ett.
Helgen som precis gått har bestått av allt ovan. Minus de jobbrelaterade Stockholmsresorna (men på onsdag är det dags igen). Den inleddes med att jag stängde ned datorn tidigt efter en intensiv bokslutsvecka och hämtade barnen. Mysigt! Det var inte igår.
I hissen på jobbet. Redo att checka ut för helgen. På fredagskvällen drog vi på middag i Slottsstaden. Hela familjen och en vagn åkte buss.
Bara Victor var - ofrivilligt - vaken av barnaskaran på hemresan. När bussen stannade slängde vi upp honom på ståbrädan och gick hem. Det gick över förväntan.
I lördags var det dags för en efterlängtad Melodifestivalenfinal. Fem lördagar har lett upp till det här. Crescendot. Det var dock blandade känslor hos publiken hemma hos oss. Någon tyckte att rätt låt vann. Någon grät sig till sömns för att Bishara inte tog hem det. Och så vidare. Rätt lycklig är man ju ändå över att spektaklet äntligen är över.
Sedan har helgen som sagt bestått av barnrelaterade aktiviteter. Otto fick ta ett bad. Jag och Alice tog en selfie i vårsolen efter hennes gympa.
.. och medan Alice gympade passade jag på att riva av ett snabbpass på gymmet. Bästa upplägget. Snart blir det inte mycket av den varan. På torsdag går mitt gymkort ut.
Och nu är jag laddad för en ny vecka. Solen har smält bort frosten och mitt nagellack har torkat. Jag är så redo som man kan bli!
Fullt ös
De senaste dagarna, för att inte säga veckorna, har verkligen gått i ett. Lite väl mycket i ett, för min bekväma smak. Jag älskar rutiner lika mycket som jag älskar att vara hemma och eftersom jag redan i somras insåg att september skulle bli intensiv
har jag i smyg längtat till den här veckan. Inga fler måsten! Samtidigt har allting såklart varit jättetrevligt, men nu behöver både jag och min redan så tunna plånbok återhämta oss lite.
Förutom terminsstart med alla barnens aktiviteter, tjejmiddag, bokklubb, middagar, BVC-träffar och mammaträning, så var väl månadens största happening det bröllop vi var på i Stockholm i helgen. Ett jättefint, krispigt höstbröllop på vackra Ulriksdal,
men även mycket fixande, trixande och planerande med barnvakt, resor, hotell och presenter. Allt som hör ett bröllop till som blir lite mer komplicerat med tre barn inblandade. Det var dock bara minstingen som fick ynnesten att följa med på festen.
Och han gjorde - mot all förmodan - succé. Kanske inte enligt de andra gästerna, men enligt mig. Inga gallskrik eller bryt, inga bajs- eller kräkincidenter och relativt långa sovstunder. Framför allt gick flygresorna som en dans. Bådar gott
för framtiden.
Här trängdes vi på planet. Fokus vid mitt iordninggörande var att se piggare ut och sminka över finnen på kinden.
Ulriksdals slottskapell - och brudparet - var verkligen vackra.
Erik bör verkligen inte sadla om till fotograf. En bild lyckades han få till där jag var någorlunda beredd. Att han ska ha koll på skuggor och sådant i fotoögonblicket är väl att begära för mycket? Hur som lyckades finnen - och vissa mörka ringar
- täckas över.
Jag bör inte heller sadla om till fotograf, eftersom jag glömmer att ta bilder. Här är den enda jag tog under kvällen. Brudvalsen i konfetti.
Efter en lång natt åkte vi hem och syskonen återförenades.
Nu ska jag ladda om för hösten. Träna, äta hemlagat, läsa böcker och umgås med familjen. Can’t wait!
Minns i november..
.. den ljuva september? Kanske ska jag ta och njuta lite mer av årets härligaste månad medan den pågår? Vädret är fortfarande ljumt, men den extrema hettan är över. Kvällarna är något kortare, men jag sover bättre på nätterna. Höstmodet börjar trilla
in och så sakteliga kommer jag i mina gamla kläder. Det är skönt att klä sig i något annat än shorts och flipflops. Faktiskt. Kuriosa: I Australien säger man thongs (samma ord som för stringtrosor, reds anm) om fliopflops, så döm om min förvåning
när jag - trött, jetlaggad och allmänt förvirrad - anlände till Sydney för transfer efter en dygnslång resa och såg skyltar "No thongs on planes" överallt.
Sedan sist? Jag och Otto var på maskeradfest i Ystad. Utklädda till något som Gatsby släpat in. Åkte hem, åt pizza och ägnade förra veckan åt återhämtning. Och valkompasser. Inget nytt under solen där inte.
We are family!
Sedan försökte jag ta itu med lite träning efter ett par dagars halsont och allmänt tjyvigt tillstånd. Vad som hände? Jag drog min gamla runda på 7 kilometer och blev sedan - just det - tjyvig.
Något långsammare, men ändock; 7 kilometer utan uppehåll.
Och i fredags var förskolan stängd. Då åkte jag med tre barn, två kompisar till barnen och deras mamma till Lund för att gå på Alice i underlandet-utställning. Så mysigt, men även lite jobbigt. Hur orkar förskolepersonalen göra utflykter med tjugo barn?
Fint och roligt på Kulturen, men jag var som vanligt inte särskilt aktiv med kameran.
Vi avslutade veckan med att gå och rösta. Framåt, marsch. Vad hände? Resultatet blev.. just ingenting. Fortsättning följer. Eventuellt.
Sommar, sommar, sommar
Vilken sommar vi har! Värmerekord på värmerekord. Och trots att det är härligt med sol och bad och att man slipper "ta vara" på soltimmarna så kan jag inte låta bli att få lite ont i magen över vår jord. Det brinner i skog och mark, kreatur
nödslaktas och klimathotet känns lite verkligare för var dag som går. Men. Utöver det har det naturligtvis varit underbart att kunna bada obegränsat, äta luncher och middagar utomhus och få damma av sommarklänningarna som vanligtvis har sin
plats längst in i garderoben. Mindre härligt är de stekheta nätterna, bristen på AC i Sverige och det faktum att många av sommarklänningarna antingen fortfarande är för små eller inte särskilt amningsvänliga. Eller både och.
Idag började Erik jobba igen och imorgon börjar barnen förskolan. Tillbaka till lite rutiner, vilket både känns välkommet och en smula vemodigt. Vår sommar har präglats av badstränder, lugn, ro och nu senast en road trip till min gamla hemstad
Nyköping och därefter ett par dagar i Nynäshamns skärgård. En perfekt avslutning på en perfekt sommar.
Bad i olika konstellationer. På bryggan hemma, i Viken, på Ribban och i Kämpinge. Skånska badplatser.
Glass i stora lass. Helst varje dag. Här i spänd förväntan på underbara Strandtugg i Kämpinge.
Middagar och fester har kanske inte avlöst varandra, men heller inte lyst med sin frånvaro. Till och med ett dop i Lunds domkyrka har hunnits med.
Kusinerna växer och frodas. Och börjar eventuellt uppskatta varandra.
Så blev det en road trip norröver. Höjdpunkten på resan? Mammas gamla hemstad. Där fanns både hotellsängar, fängelsehålor, glasskiosk och lekplats. Att jag inte uppskattade detta mer när jag bodde där. Men det gjorde jag nog. Minus hotellsängarna. Detta
var min första hotellvistelse i Nyköping. Eventuellt inte sista.
Slutdestinationen på resan var Torö i Nynäs skärgård. Underbara dagar med bad och lekkamrater för barnen och härligt häng för de vuxna. Sedan puttrade vi hem igen. Nu vill jag inte sätta mig i bilen förrän långt fram i höst. Om ens då.
Augusti
Augusti har dragit igång med stormsteg. Min allra sista månad på det här jobbet. Allting jag gör nu gör jag för sista gången. Overkligt.
Förutom att jobba har vi även hunnit med en massa trevligheter. Poolparty i Lerberget och träff med vänner på Österlen. Mat, mat och mat. Nu är det hög tid att komma in i lite rutiner. Hemlagat och träning. Gå och lägga sig i tid. Jag längtar!
Förutom att jobba har vi även hunnit med en massa trevligheter. Poolparty i Lerberget och träff med vänner på Österlen. Mat, mat och mat. Nu är det hög tid att komma in i lite rutiner. Hemlagat och träning. Gå och lägga sig i tid. Jag längtar!
Poolen full!
Over and out
Semestern är redan över. Innan det vackra vädret ens hunnit komma igång på riktigt. Det känns som om jag fortfarande går och väntar på sommaren. Augusti har visserligen inte börjat än, men nu kör jag hela vägen in i kaklet tills nästa jobb. Någon dags semester däremellan vore ju på sin plats, men jag hoppas att jag kan ta det lite lugnt på jobbet andra halvan av augusti.
Framför allt måste den här bloggtorkan ha ett slut! Augusti är månaden jag ska bomba ut inlägg efter inlägg. Hoppas jag. Men först och främst en uppdatering på vad som har hänt sedan sist. Jag har fyllt år! 34 år gammal är jag nu! Vad hände med 33? Det känns som om det senaste året bara har flugit förbi? Tiden går verkligen bara långsamt när man är gravid.
I födelsedagspresent fick jag bland annat ett barnfritt dygn på The Lodge utanför Genarp. Spa och massage med tillhörande ansiktsbehandling. Tapas och barbequemiddag. Vila, promenad i skogen och en underbar frukostbuffé. Precis vad jag behövde.
Vi har även träffat vänner runtom i Skåne. Mölle och Ljunghusen. Mest vänner från Stockholm, som bara åker till Skåne sommartid. Kanske inte så mycket att hämta vädermässigt just denna sommar, men trevligt att ses på känd mark. Nästa vecka åker vi till Österlen för en liknande rendez-vous.
Och mycket tid hemma. Jag har vattnat trädgården och kommit ikapp med tvätthögarna. Lagat mat och diskat diskmaskinen. Det är helt sjukt hur fort den fylls på när fyra personer äter tre måltider hemma per dag.
Helgen
Då var det måndag IGEN och helgen ligger återigen bakom oss. Den här gången har den - i vanlig ordning, men lite fortare än vanligt - rusat fram. I lördags åkte vi till Ystad, där vi åt god, men snabb, lunch, varpå jag gick på mitt livs första ansiktsbehandling. Helt galet att det inte har blivit av tidigare, men bättre sent än aldrig. Det var underbart skönt, även om jag inte ser någon större lysterskillnad såhär i efterhand. Men detta måste definitivt bli en vana.
When in Ystad.. Ja, då får man ju passa på att besöka syster med familj. Sagt och gjort, efter min behandling gick vi dit och stannade på såväl fika som middag. Sent omsider körde jag hem på den mörka, ogästvänliga E65:an. Väl hemma var barnen pigga igen, vilket gjorde att vi i söndags fick en välförtjänt sovmorgon och vackert väder en annars ganska seg dag.
Vår helg i sin helhet. Mer spännande än så blir det inte.
Stockholm
För exakt en vecka sedan bar det - efter lite stök och bök - av till Stockholm och en helhelg med syster Yster. Vi hade en härlig helg, som gick i matens och vinets tecken. Vinluncher, utemiddagar och hotellfrukostar avlöste varandra. Däremellan hann vi även med gymbesök, slottsbesök och - naturligtvis - lite shopping. Rodebjerbutiken på Norrmalmstorg är nya favoriten!
På väg! Efter försenade och inställda tåg, bar det av till Stockholm med flygplan. Aldrig mer alternativet!
Höjdpunkten i matväg. Musslor på Tures.
Silvias brudklänning. En av många på utställningen Kungliga brudklänningar 1976-2015. Så pytteliten.
2017
Innan jag hann blinka har vi valsat in i ett nytt år. 2017! Det känns som häromdagen vi välkomnade 2010 och nu har alltså ytterligare sju år flugit förbi.
Nyårsafton spenderades i Skegrie - i Trelleborgs utmarker - med god mat, vänner, barn och bubbel. Ett utmärkt slut på ett världspolitiskt dåligt och oroligt år. Privat har väl året inte varit något höjdarår heller. Mycket ältande kring mitt jobb. Ska 2017 vara året jag tar steget därifrån? Stay tuned!
Hummer hör nyår till. För barnen blev det glass och för de vuxna stod jag för efterrätten. Med risk för misslyckande satte jag dit lite tomtebloss. Hur festligt som helst! Smakade bra gjorde den också!
Julen
Från lucia till jul. Här går det undan. Lagom till lunchtid igår sladdade vi in hos syster i Ystad, där vi spenderade hela julafton. Och vilken julafton! Lunch och Kalle följdes av jultomtens besök och sedan blev det lek med julklapparna ända in på småtimmarna. Kändes det som i alla fall. Men vi hann även med att avnjuta en god, julbordsfri, middag, mandelmusslor och ett par glas vin.
För barnen var nog tomten - eller det tomten förde med sig - dagens höjdpunkt. Utan konkurrens.
Vår julafton i bilder. Lek och lässtund, den eminente jultomten, som jag dessvärre missade i jakten på en kvällstidning, julfina systrar inför julmiddagen och två kvällspigga barn i nya pyjamaser.
Midsommar
Det har snart gått två veckor sedan midsommarafton, men bättre sent än aldrig med en statusuppdatering. Vi åkte till lilla Hanö i Blekinges skärgård för att fira med 15 vuxna och 12 barn. Plus familjen Stam då. För första gången på så länge jag kan minnas bjöd midsommarhelgen på strålande solsken och precis ALLA måltider intogs utomhus. Ett eller två, eller som i Eriks fall hela sex, dopp i böljan blå blev det också. Samt dans runt midsommarstången naturligtvis. En riktigt traditionell svensk midsommar! Man tackar!
Kräftis
Helgen har gått i ett. Halsontet som inte helt otippat smög sig på mig i förra veckan borde bäst botas med snaps och kräftor, resonerade jag. Så hela familjen tog bussen till stan och gick på födelsedagsfest, tillika kräftskiva, på en innergård i Rörsjöstaden. Vi hade mycket trevligt; Alice för all uppmärksamhet hon fick, Victor för att han fick leka med två likasinnade och jag och Erik för att vi fick sjunga snapsvisor och ha vuxna konversationer (läs: prata om andra säsongen av True Detective). Win win. Lagom till gin och tonicen släpades fram somnade båda barnen gott i vagnen. När festens singlar började diskutera potentiella uteställen tyckte vi dock att det var läge att bryta upp och tog bussen hem igen. Halsontet? Som bortblåst!
Kräftorna var slut vid det här laget, men inte festen.
