Mors dag
I år är det tredje året jag firas på mors dag, så man tycker ju att Erik borde ha rutin på firandet vid det här laget. Det har han inte. Visserligen serverades en mindre extraordinär frukost på sängen i morse, men jag är i ärlighetens namn inte så förtjust i att äta frukost i sängen. Platsbrist, smulor och guppigt underlag förstör liksom känslan lite. Men! Detta kunde ju inte Erik veta så pluspoäng för att han försökte.
Någon annan som definitivt borde ha rutin på firandet är Victor, men inte heller honom kunde jag räkna med. Det gick honom snarare helt obrydd förbi. Det var bara Alice, min lilla morsgris, som kunde tänka sig att hänga vid sin mammas sida hela dagen. Efter staketbygge och plantering i trädgården åkte ändå hela lilla familjen till Emporia och Vapiano för att äta middag. Inte ska väl mor slava i köket på självaste mors dag. Nu tar jag och lilla Alice igen oss framför TV:n medan Victor snarkar gott i sängen. Mors dag. En helt vanlig dag.
Victor - den lille store mästaren - bjöd på konstverk och Alice på små leenden. Vad mer kan man begära?
Name it!
Att bestämma namn till lilla Knyttet har om möjligt varit ännu svårare än att bestämma namn till Victor. Det har velats, bråkats, diskuterats, ångrats. För att nämna vissa verb. Nu är vi båda helt slutkörda, men har hittat ett namn ingen av oss hatar. Jag har fortfarande några betänkligheter gällande namnets spridning, men som tur är finns Tippex!
Säg hej till Alice Caroline Mathilde!
Kanske ska jag bara låta Erik skriva på så kan jag ändra bäst jag vill sedan!?
Ledig dag
Sol och regn avlöser varandra. Ena dagen suckar man förfärat över hur mycket det öser ner, för att nästa glädjas åt att det känns som att sommaren är på intåg. Och så vidare, och så vidare.
De dagar det inte regnar är toppen. Trädäcket - och solstolarna - kommer till sin fulla rätt och Victor kan springa omkring och leka utomhus. Igår var en sådan härlig dag. Idag är inte en sådan dag. Såklart. Förskolan håller stängt och jag ska försöka roa samtliga familjemedlemmar. Vissa är mer kräsna än andra. Medan någon nöjer sig med lite amning då och då och en annan med en köttrik middag på bordet vid hemkomst är en tredje lite mer svårflirtad. Det ska springas, hoppas och lekas. Inomhus. Snart tror jag att vi trotsar regnet och ger oss ut ändå. Lite vatten kan väl inte skada?
Bilder från den soliga helgen. Medan staketet byggs leker Victor fint på trädäcket. Här med mammas rockring.
Träningsvärk
Det var ett tag sedan jag bloggade, men något som var betydligt mer längesedan var när jag tränade senast. Framför allt på regelbunden basis. Visst hände det att jag i slutet av graviditeten som pliktskyldigast gick till gymmet och lyfte på några lättare vikter, men det var knappast något som gav upphov till några känningar i efterhand.
När Knyttet nu har uppnått den anmärkningsvärda åldern fem veckor kände jag att det var på tiden att röra lite på mammafläsket. Sagt och gjort. Jag dammade av en kettlebell och arbetade mig igenom ett cirka 20 minuter långt egenkomponerat pass i fredags. Redan igår hade jag så ont i benen att jag knappt kunde gå. Idag inser jag att det bara var början. Idag har träningsvärken förhoppningsvis nått kulmen. Armar, ben, axlar, bröst. Alla rörelser som involverar de kroppsdelarna är jobbiga. Och vi vet ju alla hur man bäst botar träningsvärk. Med mer träning naturligtvis. Härligt ändå.
Tänk att denne lille kan ge upphov till så mycket smärta.
Utflykt
Idag åkte hela lilla familjen på utflykt för första gången sedan senaste nedsläppet. Med alla babystolar på plats i bilen och dubbelvagnen i bagageluckan satte vi kurs mot Ystad. Där bjöds vi på lunch hos en höggravid och allergisk Syster Yster innan vi hastade vidare mot Åbergs trädgårdar. Målet var att få någorlunda fason på vår alltför blomfattiga trädgård. Eftersom varken jag eller Erik hade någon vision om vad vi ville ha - och regnet började ösa ner så snart vi kom fram - fick vi nöja oss med att hugga första bästa träd, buske och kruka. Planteringen chillar vi dock lite med. Åtminstone till morgondagen. Jag känner att det här kan öppna upp för ett helt nytt kapitel i mitt liv. Eller inte.
Trots en heldag togs bara en enda bild. På Victor iklädd Eriks skor.
Dagarna
Dagarna som föräldraledig rullar på. Victor går på förskola 30 timmar i veckan och jag och lilla Skrållan tar igen oss under tiden. När vi inte äter eller skriker, vill säga. På söndag blir hon en månad redan. Inte gick väl tiden så fort med storebror!?
Jag kan såhär i efterhand inte förstå hur jag ens kunde överväga att tycka att det var jobbigt att vara hemma med ett barn. Tyckte jag ens det? För det måste vara det absolut softaste som finns. Inga måsten eller tider att passa förutom ett och annat besök på BVC. Sova när barnet sover och lämna över barnet till pappan när han kommer hem från jobbet. Nu däremot. Nu är det andra bullar. Victor ska upp, äta frukost, klä på sig och komma iväg till dagis samtidigt som lillasyster ska hålla sig mätt, nöjd och helst sovandes i vagnen. Väl hemma måste jag försöka få bukt med det kaos som dragit över huset innan det åter är dags att hämta Victor. Och då börjar det riktiga pusslet. Då ska jag leka med Victor, mata lillasyster och laga mat. Bland annat. När Erik väl kommer hem känns det som en befrielse. Men jag antar att var sak tar sin tid. Snart hoppas jag att Victor blir lite lugnare med sin syster och att jag inte längre är livrädd för att vara ensam med dem båda.. Gärna lagom tills Victors sommarlov börjar om en dryg månad.
Men tänk så söta de är när de sover!
