Helgen
September sa bara swish och så var den förbi. Det känns som igår jag gick på maskeradfest den första september och imorgon är det redan oktober. Under tiden har dock höstvädret kommit med besked. Tiden utan jacka är ett minne blott, men jag gillar
det ändå. Så länge regn och rusk håller sig borta är jag nöjd. Kyliga och krispiga dagar är något av det bästa som finns. Detta gav mig också en anledning att inviga min nya teddyjacka från Zara. En mysig historia.
Och i helgen har vi äntligen fått återgå till våra vanliga rutiner. Fredagskväll med vegetariska hamburgare, sötpotatispommes och rödtjut. Och en ny serie! La casa de papel, som otippat nog är en spansk serie som verkar otroligt lovande.
Innan hela fredagsmyset inföll var jag ute i förrådet och hämtade in alla barnkläder. Otto växer så det knakar och plötsligt passar inga kläder honom längre. Detta har medfört ett otroligt kaos i hela vardagsrummet. Kläder i slarvigt sorterade högar
blandat med halvtomma flyttkartonger ÖVERALLT. Det får bli morgondagens uppgift att städa bort dem. Hur som helst snubblade jag över denna URGULLIGA leoparddräkt som jag köpte till Victor i Köpenhamn för nästan fem år sedan. Jag var tvungen
att matcha.
I övrigt har helgen mest gått i barnens aktiviteters tecken. Vi är nu äntligen på banan med tennis, gympa, fotboll och simskola igen. Till detta har jag även åkt på en begynnande förkylning som jag verkligen hoppas mynnar ut i ingenting. Så denna söndagskväll
har jag gått till sängs med en god bok och en ljuvlig bebis.
Även ikväll matchar vi visst i våra randiga pyjamasar. Ska detta bli en vana?
6 månader
Vid den här tiden för sex månader sedan höll jag på att förgås av värkar hemma och hade nog precis fått grönt ljus på att få åka in. Mindre än en timme senare var han född! Och nu är han en så självklar del av inte så lilla familjen. Lille Otto blir alltså
sex månader imorgon. I likhet med sina syskon har första tanden anlänt lagom till sexmånadersdagen. Och bara timmar efter jag upptäckte tand nummer ett såg jag tand nummer två. Inte konstigt att han har varit gnällig och sömnstörd på sistone. Eller?
Hur dagen ska firas? Med läkarbesök på BVC och städpatrull hemma. Eventuellt även med första vällingflaskan på kvällen. Ibland får man slå på stora trumman.
Två små små tänder letar sig upp genom tandköttet.
Fullt ös
De senaste dagarna, för att inte säga veckorna, har verkligen gått i ett. Lite väl mycket i ett, för min bekväma smak. Jag älskar rutiner lika mycket som jag älskar att vara hemma och eftersom jag redan i somras insåg att september skulle bli intensiv
har jag i smyg längtat till den här veckan. Inga fler måsten! Samtidigt har allting såklart varit jättetrevligt, men nu behöver både jag och min redan så tunna plånbok återhämta oss lite.
Förutom terminsstart med alla barnens aktiviteter, tjejmiddag, bokklubb, middagar, BVC-träffar och mammaträning, så var väl månadens största happening det bröllop vi var på i Stockholm i helgen. Ett jättefint, krispigt höstbröllop på vackra Ulriksdal,
men även mycket fixande, trixande och planerande med barnvakt, resor, hotell och presenter. Allt som hör ett bröllop till som blir lite mer komplicerat med tre barn inblandade. Det var dock bara minstingen som fick ynnesten att följa med på festen.
Och han gjorde - mot all förmodan - succé. Kanske inte enligt de andra gästerna, men enligt mig. Inga gallskrik eller bryt, inga bajs- eller kräkincidenter och relativt långa sovstunder. Framför allt gick flygresorna som en dans. Bådar gott
för framtiden.
Här trängdes vi på planet. Fokus vid mitt iordninggörande var att se piggare ut och sminka över finnen på kinden.
Ulriksdals slottskapell - och brudparet - var verkligen vackra.
Erik bör verkligen inte sadla om till fotograf. En bild lyckades han få till där jag var någorlunda beredd. Att han ska ha koll på skuggor och sådant i fotoögonblicket är väl att begära för mycket? Hur som lyckades finnen - och vissa mörka ringar
- täckas över.
Jag bör inte heller sadla om till fotograf, eftersom jag glömmer att ta bilder. Här är den enda jag tog under kvällen. Brudvalsen i konfetti.
Efter en lång natt åkte vi hem och syskonen återförenades.
Nu ska jag ladda om för hösten. Träna, äta hemlagat, läsa böcker och umgås med familjen. Can’t wait!
Minns i november..
.. den ljuva september? Kanske ska jag ta och njuta lite mer av årets härligaste månad medan den pågår? Vädret är fortfarande ljumt, men den extrema hettan är över. Kvällarna är något kortare, men jag sover bättre på nätterna. Höstmodet börjar trilla
in och så sakteliga kommer jag i mina gamla kläder. Det är skönt att klä sig i något annat än shorts och flipflops. Faktiskt. Kuriosa: I Australien säger man thongs (samma ord som för stringtrosor, reds anm) om fliopflops, så döm om min förvåning
när jag - trött, jetlaggad och allmänt förvirrad - anlände till Sydney för transfer efter en dygnslång resa och såg skyltar "No thongs on planes" överallt.
Sedan sist? Jag och Otto var på maskeradfest i Ystad. Utklädda till något som Gatsby släpat in. Åkte hem, åt pizza och ägnade förra veckan åt återhämtning. Och valkompasser. Inget nytt under solen där inte.
We are family!
Sedan försökte jag ta itu med lite träning efter ett par dagars halsont och allmänt tjyvigt tillstånd. Vad som hände? Jag drog min gamla runda på 7 kilometer och blev sedan - just det - tjyvig.
Något långsammare, men ändock; 7 kilometer utan uppehåll.
Och i fredags var förskolan stängd. Då åkte jag med tre barn, två kompisar till barnen och deras mamma till Lund för att gå på Alice i underlandet-utställning. Så mysigt, men även lite jobbigt. Hur orkar förskolepersonalen göra utflykter med tjugo barn?
Fint och roligt på Kulturen, men jag var som vanligt inte särskilt aktiv med kameran.
Vi avslutade veckan med att gå och rösta. Framåt, marsch. Vad hände? Resultatet blev.. just ingenting. Fortsättning följer. Eventuellt.
