Mismatch

Så kom julafton och barnen var förväntansfulla - minst sagt. Jag kämpade på som en liten tok in i det sista och stupade i säng närmare tvåsnåret på lillejul. Vad gör man inte? I elfte timmen fick vi även för oss att vi nog skulle ha julgran ändå. Fem minuter innan stängning högg Erik en gran på Plantagen. Var fanns julgransfoten då? Ingen vet. Fem minuter innan stängning högg jag den sista - svindyra - designjulgransfoten på Åhlens. Är det jul så är det.

 

 

På julaftonsmorgon. Livets andra jul och fortfarande något obekant med begreppen. Här med strumpan och dess innehåll.

 

Mellanbarnen framför den beryktade julgranen. Stor var den inte, men ändock en gran. Spänningen, precis som förväntningarna, var på topp.

 

 

Allt bestyr på lillejul betalade av sig; det blev både skinka och gröt till frukost på julaftonsmorgon. Här var jag RÄTT nöjd över allt jobb jag gjort kvällen innan. Det blev en jul ändå. Trots lägenheten.

 

 

Resten av julen gjorde jag inte många knop i matväg. Det gjorde däremot min syster, som hade julen hos sig. Inte mindre än sju kusiner räknar vi dem till nu. Sju and NOT counting.

 

Systrarnas årliga julbild. Med ett uppehåll för två pandemiår. Gissa om vi var taggade på att ta en ny bild!?

 

 

... som på kvällen följdes av hans första - och enda - vattkoppsupplevelse någonsin. Tajmingen var lysande.

 

Nyvaccinerade och lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. 

Fredagens höjdpunkt. Alvedon, en varm dusch och skrynklig pyjamas. Just här mådde jag rätt okej. 

Sedan klämde jag ett par avsnitt av Hacks med en bebis under en filt. Fortfarande med Alvedon i kroppen. Hacks är för övrigt den enda serien jag rekommenderar just nu. Skrattar högt varje avsnitt!

I söndags, åter på banan efter en jobbig lördag, tog vi en promenad och en kaffe to go. Jag är mycket glad över min varma och långa dunkappa från Arket. Älskar faktiskt allt jag har från Arket, vilket är mer än vad man kan säga om systerbolaget (?) H&M. Jag får panik varje gång jag går in på H&M och ser deras masstillverkning och bedrövliga material. En liten passus. 

Och ja, visst kan jag fortfarande få covid IGEN med spruta nummer tre i kroppen, men jag tycker att den här bilden sammanfattar det hela rätt bra. 

I natt gick den 92:a Oscarsgalan av stapeln. Kulmen av galasäsongen kom tidigt i år. Jag har naturligtvis spenderat förmiddagen till att - med mitt lekmannaöga - inspektera röda mattan. Jag var till en början inte alltför imponerad. Det var mycket svart och många fransar. Nu är inte jag den som skulle tacka nej till en svart klänning, men kan man inte spexa till det mer än så på galornas gala? Men som så många andra gånger växer klänningarna på en och här nedan försöker jag sammanfatta det jag - än så länge - tyckte var bäst på mattan.

 

Alice fyllde 4 år i onsdags. Väcktes av skönsång, fick presenter i sängen och blåste ut ljus - ivrigt påhejad av storebror. 

I lördags hade vi bröllopsdag. 6 år! Vi firade med en barntät lunch på Kajuteriet och en barnfri (nåja, i alla fall vid matbordet) middag på kvällen. Sedan omtalade Störst av allt på Netflix. Krångligare än så behöver det inte göras. 

Och idag fyllde Erik år. Fick skjorta, te och frukost på sängen innan jag och Alice begav oss till gympa. Efter Victors simskola tog vi en gemensam promenad till Mastio, där vi intog födelsedagsmiddagen. Otto var tydligen fokus för mina bilder. Påskfin och allt. 

Nästa vecka är det mycket riktigt påsk. Skönt, men stressigt. Jag har hur mycket som helst att göra på jobbet, men hoppas på ett par effektiva dagar. Det vill säga att andra är tillgängliga OCH behjälpliga. Och så kommer ju en - kanske årets - höjdpunkt tillbaka. Säsongspremiären av Games of Thrones. Minns NÅGON något från tidigare säsong...?

I natt gick så 2019 års Oscarsgala av stapeln. Jag har - min vana trogen - sett inga av de nominerade filmerna, men har faktiskt planer på att se många av dem. Mahershala Ali, som redan briljerar i säsong 3 av True Detective, vann en Oscar för bästa biroll i Green Book, en film jag gärna vill se. Liksom Bohemian Rhapsody (ÄLSKAR Queen! Och Rami Malek, även han Oscarsvinnare från och med i natt), Vice, och The Favourite. För att nämna några. Men detta inlägget ska handla om något helt annat. En färgsprakande (eller ska jag säga rosasprakande) fest på röda mattan. Here we go!

 

Och slutligen - Academy Award Winner - Lady Gaga. Varken rosa eller prinsessigt, men en värdig vinnare på röda mattan. Och av sin statyett.

Måndag i början av januari, tillika min första jobbdag på... länge! Min så kallade handledare är dock inte på plats, så jag scrollar mail och fräschar upp minnet på systemen, samtidigt som jag försöker njuta av lite egentid. Och kaffe. Svepte två koppar hemma i morse och har nog hunnit med ytterligare tre koppar på kontoret. Får bli stopp efter denna. 

 

Saker man hinner göra framför datorn på en icke-fullspäckad arbetsdag är ju att gå igenom internet. Och inte bara det gamla vanliga; sociala medier och lite nyheter, utan faktiskt läsa hela artiklar och besöka siter utöver de vanliga. Jag läste till exempel hela blogginlägg idag för första gången i mannaminne. Samt insåg att Golden Globe-festligheterna gick av stapeln i natt. Vad passar då bättre än att göra en liten sammanfattning av mina favoriter? Ifall någon skulle bry sig. Just det, ingenting.

 

Dagens bildskörd i mobilen. Otto äter sina nya strumpor och jag poserar framför spegeln. Egentligen tog jag bilden i syfte att fokusera på mina olikformade ansiktshalvor och olika stora ögon, som jag först nu - vid hela 35 års ålder - har upptäckt, men vill inte uppmärksamma någon annan alltför mycket på "problemet". 

Traditionsenligt tänkte jag skriva ett litet stycke om årets Oscarsgala, som gick av stapeln i natt. Med fokus på klänningarna! Jag kände inte att det fanns någon riktig hit, trots att många klänningar var väldigt fina. Och många inte. Men de sparar vi till en annan gång. En trist måndag i februari (den sista!) fokuserar vi bara på de vackra. Och de kommer här. Utan inbördes rangodning.

 

 

Brie Larson - förra årets vinnare av Bästa kvinnliga huvudroll - slog huvudet på spiken gällande volangtrenden.

 

I torsdags började jag - i brist på annat - att titta på Bridget Jones baby. Har man sett de första två, som visserligen har ett par år på nacken, är det mer eller mindre ett obligatorium att se den sista. Jag kommer inte ihåg under vilka omständigheter jag såg ettan första gången, men minns som igår när jag 2005 var på bio och såg tvåan. Jag satte nästan ferraribilarna i halsen (ja, det var på den tiden halva nöjet med bion var den JÄTTELIKA godispåsen som medföljde.. till självkostnadspris) av skratt, men jag minns inte riktigt varför. Därefter har jag mer eller mindre likgiltigt zappat förbi filmerna på TV då och då. Och uppföljare brukar ju sällan eller aldrig överprestera. Mina förväntningar på filmen var med andra ord ljumna, men jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Mr Darcy är ju alltid Mr Darcy och Bridget, ja hon är Bridget. Kanske inte den BÄSTA filmen jag har sett, men jag skrattade gott mer än en gång och är det en feel-good-film man är ute efter är den helt klart värd att kolla in. Förslagsvis utan sin respektive bredvid sig i TV-soffan.

 

För att prokrastinera och slilppa mecka med våra nyförvärvade bokhyllor fastnade jag framför Guldbaggegalan på TV igår kväll. Skådespelarna och filmerna smög sig relativt obemärkt förbi. Jag har inte varit på bio på evigheter, än mindre sett en svensk film sedan.. nej, jag kan inte ens minnas det. Men det här är ändå svensk films motsvarighet till Oscarsgalan och jag tänkte att lite glam och vackra klänningar en tråkig måndag i januari kan ju inte skada. Och jag fastnade. Inte på grund av klänningarna eller filmerna, utan på grund av programledaren Petra Mede. Vilket GENI hon är! Hundra procent närvaro och en skämtare av rang. Samt snygg. Hon är nog det största stjärnskottet vi har i Sverige.

 

På väldigt kort tid har jag klämt inte mindre än tre säsonger av Skam. Tänkt att vara en ungdomsserie från början, men ingen har väl missat att hypen gällande den norska TV-serien gäller ALLA? Först och främst måste jag säga att jag är oändligt tacksam att jag inte längre är tonåring. Det verkar så otroligt jobbigt. Och det var det väl också, om jag inte missminner mig. Mindre tacksam är jag för att jag inte har EXAKT samma hårkvalitet (och färg och svall) som Noora. Samt att jag inte alls passar lika bra i mörkt läppstift. 

 

Måndag! Igen! Och vad innebär måndagar om inte trötthet, stående eftermiddagsmöten, försök till hälsosam middagsmat, inhandling av denna och - dagens höjdpunkt - nytt avsnitt av Westworld. Det släpps även ett nytt avsnitt av Divorce, men eftersom detta inte ingår i vår måndagstradition och istället är något jag får titta på på egen hand brukar jag klämma det på tisdagar istället. Hittills har jag inte lyckats åstadkomma någonting idag, men kanske efter lunch. Under mina möten. Eller efter. Eller imorgon.

 

Måndagar är inte längre något dåligt. Inte alls. Då infaller nämligen vår måndagstradition; senaste avsnittet av Game of Thrones. Jag kan inte fatta att jag har blivit besatt av denna blodiga, våldsamma serie, men någon kvalitet har den väl. Inte minst Jon Snow. Ikväll väntar säsongsavslutningen och frågan är om den kan toppa förra veckans minst sagt SPÄNNANDE avsnitt. Nedräkningen har börjat!

 

Så har ännu en Oscarsgala gått av stapeln. Denna gången en historisk Oscarsgala med svensk skådespelarvinst. Alicia Vikander - vilken kvinna. Så snygg och så begåvad. Självklart har jag gjort en snabb screening av klänningarna och valt ut mina personliga favoriter. Och icke-favoriter. Dessvärre är det långt ifrån alla som lyckas på röda mattan.

 

Vad serien handlar om? Den - i mitt tycke - självgode läraren/stapplande författaren, tillika fyrabarnspappan, Noah möter den minst lika gifta, men sörjande, servitrisen Alison och inleder en affär med henne. Vad som är unikt med serien är att man får se det ut bådas synvinkel. Samt ett ständigt återkommande förhör i "nutid", där ett brott har begåtts. Sakta men säkert ska händelserna leda fram till detta brott - och tillhörande utredning. Mycket spännande, som ni hör. Med en droppe mystik och en skvätt diskbänksrealism blir det den perfekta kvällsunderhållningen när barnen har somnat. Sex avsnitt till. 

Resultatet av min "all-nighter" har alltså blivit att jag redan nu har krupit till kojs och hoppas innerligt på en god natts sömn. Så varför utsätter jag mig för denna söndagskvällssyssla? Jo! Agatha Christies Poirot är för tillfället det enda program jag uppskattar på svensk TV. En riktigt hederlig deckare, precis som jag vill ha det. Tyvärr otillgänglig på alla moderna medier, utan måste ses i realtid. På TV. Och så får det bli.

Förutom att ha haft en helg som har gått i slappandets tecken tog jag även itu med ett projekt som har legat och väntat i dryga tre månader. På senaste föräldrarmötet på Victors förskola fick vi nämligen i uppgift att göra en bok om barnen med bilder på barnen, släktingar och aktiviteter som barnen gillar. Att framkalla bilder kan tyckas vara det jobbiga i kråksången, men de har legat och dammat i flera månader. Idag tog jag tag i med arbetet att klistra upp dem på papper och skriva dit en liten bildtext. Den lätta delen alltså. Men ändå en surdeg. 

Nu kopplar jag - som sig så bör den här tiden på söndagskvällar - av i soffan till Poirot. Som vanligt ska det bli spännande att se om jag lyckas hålla mig vaken till slutet. Dubbelspänning med andra ord. 

Men nog om det. Väl hemma var klockan bara halvsex, så efter middag, disk, bus och nattning har Erik gett sig av på tennisträning medan jag slappar välförtjänt i soffan till Poirot. Jag älskar den typen av mysterier och hoppas bara att jag håller mig vaken till upplösningen. Två timmar till alltså. Pust.