Semester. Känns helt overkligt. Kanske för att jag inte har semester riktigt än, utan måste såklart fixa massa administrativt strul först. Men sen! Jösses, så skönt. Jag har redan inlett min semester med att maratonsova ohälsosamt länge. Känslan av att vara hemma blandat med känslan av att slippa hoppa upp och pendla varenda måndag är oslagbar. Och efter regn kommer faktiskt solsken. Idag skiner solen från en klarblå himmel och jag ska snart bege mig till Ystad. Efter 3 fart- och - framför allt - vinfyllda dagar av firande i hufvudstaden, har jag tagit det lugnt i två. Nu känner jag mig nog redo för vin igen! Underbara semester!
Inte trodde vi väl att den här dagen någonsin skulle nå oss. Dagen med stort D. Dagen då jag jobbar min allra sista dag i Stockholm. Hejdå hotellnätter, halvdana middagar och tristessen på Thorildsplan. Hej vackra parker, min sköna säng och ett riktigt kök. Så underbart det kommer att bli.
Född pessimist som jag är, är jag dock övertygad om att något kommer att gå riktigt snett idag. Så pass snett att jag nästan kommer missa mitt plan eller något annat lika ödesdigert. Framför allt känner jag på mig att jag kommer att stressa härifrån. Men vad spelar det för roll? Om ganska exakt 6 timmar går jag på semester. Så ofattbart! Ogreppbart.
Idag är en helt vanlig dag. Men imorgon är det inte det. Imorgon fyller jag mina 27. Och eftersom jag för sista gången någonsin i pendlandets historia åker till Stockholm okristligt tidigt imorgon bitti väcktes jag redan i morse av skönsång och en tung frukostbricka med diverse läckerheter. Mums!
Övriga dagen har inte varit lika spännande. Efter att i ett svagt ögonblick gått med i min nybiladade bostadsrättsförenings styrelse har jag insett att mitt liv aldrig kommer att bli detsamma igen. Större delen av gårdagskvällen ägnades åt genomgång av papper, räkningar och avtal och eländet har bara fortsatt idag. Släng på att betala astronomiska summor i räkningar, tidrapporterande och packning så har ni min söndagseftermiddag. Inte så mycket till att fira alltså. Men snart blir det andra bullar. Snart blir det överraskningsmiddag på okänd restaurang här i Malmö. Men först en powerwalk i blåsten!
Idag "jobbar" jag hemifrån. Eller så är jag ledig. Får se lite hur veckans tidrapport utvecklar sig. Det är hur som helst alldeles underbart. Jag var uppe redan klockan sex och gick på pump. Jösses, vad det var jobbigt. Det var så jobbigt att jag gick hem, tog en snabbdusch och gick och lade mig och sov i dryga två timmar. Efter en låååång frukost sitter jag nu här. Mailar lite, surfar lite och ska strax iväg på möte med bostadsrättsföreningen. Sen väntar stranden och mondänt besök från Ängelholm. Tänk om alla dagar kunde vara av den här karaktären. Då skulle man nog.. tröttna. Ja, förmodligen. Men inte idag. Idag är det helt perfekt.
Nattens värmeslag som pågick på mitt hotellrum går bara att sammanfatta i ett enda ord. Olidligt! Ett åtta kvadratmeter stort rum med fönster (!) i västerläge och ingen möjlighet att vädra ut. En liten, puttrande gryta är nog den bästa liknelsen jag kan åstadkomma i det fallet.
Värmeslaget ledde till sömnbrist, som i sin tur har lett till den trötthet jag nu upplever. Lyckligtvis är kontoret härligt luftkonditionerat (ibland med lite väl hög frekvens och då stryker jag ordet härligt ur den meningen) och lyckligtvis producerar kaffekokaren väldoftande, starkt, nybryggt kaffe ett par gånger per dag. De få gånger jag har försökt ge mig i kast med den maskinen har utfallet närmast kunnat liknats vid mörkt te och jag försöker för allas skull undvika detta. Jag tar aldrig sista skvätten, med andra ord. Efter min senaste tur till köket möttes jag av en full kanna. Precis som det ska vara.
Klockan tickar sakta, men säkert framåt. Är det här verkligen det ultimata sättet att slösa bort sommaren på? Nu är det dock inte så lång tid kvar! Fylld av träningsvärk från gårdagens hetsträning (som blev av!) försöker jag sitta still på min obekväma kontorsstol. Det gör ont hur jag än vrider och vänder på mig. Men! Jag förtröstar inte. Om 5 timmar kan jag börja fira en tidig helg!
Jag sitter på mitt hotellrum, som mer och mer börjar kännas som ett fängelse för var dag som går. Faktum är att hela min Stockholmsvistelse mer eller mindre känns som att jag avtjänar ett fängelsestraff. Jag räknar dagar, jag räknar nätter och på helgerna har jag permission. Jag får komma hem. Nu när det börjar dra ihop sig går tiden såklart extra långsamt och en dag känns som tio. Typ.
Självklart överdriver jag lite, men rummen här har på sistone känts extra olidliga. Jag vet inte om det är värmen eller min klaustrofobi som slutligen skriker "Stop!", men jag skulle inte ens önska den här sortens boende till min värsta fiende. En natt - javisst. Åtta månader - aldrig i livet.
Men snart! Jag ska ta mig ur min onda och inget annat än deprimerande cirkel och rycka upp mig. Nu försöker jag till exempel ta mig till gymmet 4 trappor upp. Jag har varit igång med det i snart två timmar och samtidigt som tiden börjar rinna genom mina fingrar börjar tröttheten ta vid. Nej, nu jävlar i min lilla låda ska jag dit. Jag ska dit och gymma som aldrig förr. Eller gymma så gott det går i den här hettan. Nu, jävlar!
Jag drömmer om långa sandstränder, en glass i solen, ett dopp i böljan blå, vin i trädgården och en god bok i skuggan. Addera kalksten, träsk, naturreservat och jordbruk. Årets semesterresa bär av till Gotland. Fårö, närmare bestämt. Semester i Sverige. Ovanligt, men härligt! Inga valutakrusiduller, inga språkbarriärer. Bara naturen, fåren och jag.
Här ska jag rehabiliteras. Inga avgaser, inga datorer, inga skottar.
Inte så glidigt som det verkar. Snarare outhärdligt tråkigt. Jag försöker sätta Ginger i arbete (när ska hon bli självgående?) samtidigt som jag försöker hitta nya arbetsuppgifter till mig. Och alternativa tidsfördriv till att surfa på nätet. En bok, månne?
Helgen blev en långhelg för mig och har praktiskt taget flugit fram. Såklart. Jag har dock hunnit med en del - både sol, heminredning, träning, middagar, balkonghäng och fester. Nu är jag tillbaka i Stockholm, men jag förtröstar inte. Det är en tredagars denna vecka också! Om en vecka blir jag ett år äldre och ett år visare, samtidigt som jag inleder min sista vecka på resande fot. Wohoo! Följt av de ljuva orden jag inte kunnat yttra på ett år. Semester. Jag går på semester. Augusti. En riktig räkmacka.
I augusti smäller det! Då flyttar mina två favoritmän i hela världen in i mitt hus. Just det! Båda två! I mitt hus! Men i olika lägenheter... Ni får själva gissa vilka. Och vem som ska bo var.
1 timme på jobbet känns numera som 5. Dagarna kryper fram och kvällarna flyger iväg. Min tid i Stockholm är visserligen räknad, men vad gör jag här? Att man blir ineffektiv av att ha lite att göra är minst sagt en underdrift. Men jag rycker upp mig. Snart blir det långlunch på Mälarpaviljongen och i eftermiddag flyger jag hem för att möta upp en nyförlovad väninna för skvaller och vin. Dagen har svalnat och jag är överraskande nog ganska nöjd med det. Äntligen lite andrum. Men det får gärna bli sol till helgen igen!
Jag lider av arbetsbrist. Minst sagt. Det här är till och med värre än att sitta unassigned på kontoret, då jag åtminstone kan gå hem på lunchen eller smita ut på stan. Jag tackar dock teknikens under för internet och surfar runt på alla sidor jag kan komma åt. Av en tillfällighet hittade jag min gamla resedagbok online. Jag blir nästan tårögd när jag läser och tänker tillbaka på den tiden. Inte enbart på grund av mina oförsvarbart smala ögonbryn, min fåniga svengelska eller min totala brist på självinsikt. Nej, det är nostalgin som väller över mig. Jag har i drygt ett års tid försökt intala mig att min bästa tid är nu. Nu! Men när jag läser detta blir jag osäker. Tänk om min bästa tid var då? Tiden innnan jobb, karriär, hus och barn började jaga oss till döddagar. Tiden när allt var så bekymmerslöst och avslappnat. Jag vill tillbaka! Snorkla, dyka, segla och surfa. Sola, skratta, träffa nya människor och uppleva exotiska platser. Vara bekymmerslös. Se bekymmerslös ut. Se ung ut. Jag sammanfattar i ett bildregn. Åh, ungdomen - vart tog du vägen?
Devil in disguise. Babyhull och brist på ögonbryn, men ack så glad!
23-årsdagen. Klänningen finns kvar, men den oskyldiga uppsynen? Borta!
Sommaren är verkligen här nu. Till och med kvällarna är varma och sköna. Detta ska firas, tycker jag. Så ofta och så mycket som möjligt. För poff, så kommer vintern och jeansjacka och sandaler är ett minne blott. Igår fick härliga Solstugan står för kvällens underhållning tillsammans med räklådor, rosévin och Erika. Kul, trevligt och nostalgiskt! Ikväll fortsätter sommardrinkandet på Josefinas, men först en avskedslunch i solen. Skottarna åker nämligen hem idag. För gott, den här gången. Överlämningen är avklarad och Skottland är självgående. Jag nås på mail hädanefter. Inte tokigt, inte tokigt alls.
Dagen D har kommit! Jag kan se ljuset i vinterns och vårens mörka tunnel. Trots att jag gillar Stockholm som stad är det inte mitt hem. Efter en relativt smidig överlämning till Skottland är det fler som har insett att jag bara är en tickande kostnad, så nu är det tack och hej. Jobb måndag till onsdag i 3 veckor till ska väl till och med jag klara av. Resten blir vad vi i konsultbranschen kallar interntid. Sommar, sol, bad och semesterfirande vänner - here I come! SSRI på hyllan och bikinin i väskan. 2 dagar i veckan!
Äntligen juli. Härligt, men lite vemodigt på samma gång. Det betyder ju att sommaren snart är över. Det går bara utför och jag har fortfarande 4 veckors hårt (?) arbete kvar. Jag försöker suga ut så mycket av solen, sommaren och värmen som möjligt. Jag rekommenderar er att göra samma sak.
