Återtåget
Trots att jag mer eller mindre motvilligt besökte gymmet någon dag över tiden under den senaste graviditeten hade jag ett långt uppehåll utan gymkort i början av året och utförde väl helt ärligt inte några underverk under något träningstillfälle sedan..
sommaren?
Nu har återtåget så sakteliga påbörjats. Ett kortare pass på trappmaskinen i torsdags, följt av enklare styrkeövningar och en kort - men ack, så jobbig - joggingrunda i lördags. Idag kan jag knappt röra benen!
Gymmet var sig likt. Jag har verkligen saknat den så kallade "hästasparken", som gör under för rumpan. Omöjlig att använda med gravidmage.
Min korta, men ganska så tillräckliga, löprunda. Vågar man hoppas på milen innan årsskiftet!?
Lurarna
Halva nöjet med att skaffa barn är väl att man kan ligga och tupplura med dem. Det finns inte mycket som är mysigare än att somna till med en varm - och tyst - liten bebis på bröstet. Här hemma jobbar vi hårt på lurarna. Dagens bästa stund!
Those who sleep together, stay together!
Me-time
Fast det blev inte så mycket egentid som jag hade hoppats på. Min frisörtid var perfekt planerad; samtidigt som barnen var på förskolan, städerskan röjde hemma och lilleman skulle ta sin dagliga, punktliga tupplur. Just i tisdags ändrades den rutinen.
Istället var han vaken och - vad det kändes som - skrek sig igenom praktiskt taget hela frisörbesöket. Tills hårfönen åkte fram. Mycket stressande!
Men! Mina slitna och burriga toppar fick sig en omgång och jag kan nu med stolthet bära håret utsläppt igen. Fram tills jag börjar tappa det, vilket kanske sker inom en inte alltför avlägsen framtid.
Var det någon som sa slitna toppar? Och inte bara slitna, utan även blekta och otroligt voluminösa. Hela frisyren påminde mest om ett gammalt kvastskaft.
Uppfräschad och klar, hela två dagar efter frisörbesöket. Tredje gången i rad som jag inte fixar färgen. Det ni ser ovan är alltså så nära min naturliga hårfärg man kan komma. Och förmodligen har kommit de senaste tjugo åren.
Ensamlunch
Jag har för längesedan kommit ifrån konceptet att äta en macka eller - gud förbjude - filmjölk till lunch, utan måste ha "riktig mat". Det är ju då man är som hungrigast. När jag går hemma och dräller på dagarna finns varken ambitionen
eller lusten att stå och tillaga något avancerat och det är då resterna kommer in. Erik är sällan eller aldrig intresserad av våra rester (eller så glömmer han dem i kylen, hehe) så det blir mer till mig. Idag tog jag till exempel fram fredagens middag;
en vegetarisk chili, klippte på lite koriander och slängde på en skvätt guacamole och en skvätt gräddfil. Tada! Lunchen är serverad.
Alice 3 år
Det har hänt mycket på en månad. Inte nog med att vi har fått en helt ny familjemedlem, Alice har även hunnit med att fylla år. Hela tre år blev hon i förra veckan. Tänk att det är tre år sedan jag hade en bebis senast. Inte konstigt att man glömmer ett
och annat.
Förutom kalas på lördagen, firades Alice även hela födelsedagen. Både på förskolan och hemma. Lite i mesta laget, tyckte Victor, som uppskattar sin egen födelsedag otroligt mycket, men inte någon annans.
Förutom Alice har även Erik fyllt en ansenlig ålder och vi har firat träbröllop. Fem år som gifta! Vem hade anat det? De två sistnämnda högtiderna passerade dock lite mer obemärkt förbi. Vi kan ju inte fira hela tiden. Skönt att min egen födelsedag
är lite mer separat placerad.
Victor hjälpte mer än gärna till med presentöppningen. En av hans specialiteter.
Treåringen har blivit firad på förskolan i ny födelsedagsklänning och "tajta byxor". Ett måste nästan varje dag.
Lite firande på bröllopsdagen blev det allt. Rosor, champagne och två små Kaj Bojeson-figurer i trä. Träbröllop, var det ja.
April, april
Från ruskigt vinterväder hela mars till sommar i april. I fredags var det 20 grader och strålande sol och varmare än praktiskt taget vilken sommardag som helst 2017. Vi kommer så sakteliga in i våra nya rutiner och eftersom förskolan var stängd i fredags
drog jag - och tre barn - på utflykt. Picknick med matsäck från Burger King i en helt ny lekplats. Ibland kan man komma långt med små medel. Att bre mackor och packa in alla i bilen känns inte riktigt aktuellt än.
Härlig picknick i det gröna. Vädret var helt fantastiskt och jag hoppas på mer av denna vara i sommar!
Lillebror då? Joda, han är fortfarande namnlös, men börjar växa till sig så smått. Bjuder numera på små leenden på egen begäran och det är nog bara en tidsfråga tills han spräcker femkilosstrecket. Själv längtar jag tills mina höfter ska dra
ihop sig och lillebror ska sova hela nätter. Det ena borde ske innan det första..
Nya livet
Snart har det gått två veckor sedan lillebror gjorde premiär i våra liv. Han är så självklar, men har samtidigt kastat om allt. Han gillar att sova - på dagarna. Detta medför ett stort bekymmer, eftersom Alice är van vid att jag kommer pinnande till hennes
säng när hon vaknar till på nätterna och ropar. Men. Det har ju som sagt inte ens gått två veckor och med tiden borde lillebror sova mer och äta mindre nattetid, samtidigt som Alice borde sova helt själv (?).
Eftersom Erik fortfarande är pappaledig är det svårt att avgöra hur mammaledigheten kommer att bli med lämningar och hämtningar och allt som hör därtill. Men en sak i taget. Först ska lillebror få ett namn, något som inte heller verkar helt lätt. Låt
oss säga att föräldrarna jobbar utifrån två helt olika agendor. Fortsättning följer.
Men gullig, det är han. Och än så länge omtyckt av sina syskon, störd nattsömn till trots.
