Säfsen
Efter ett par års dvala insåg jag att plötsligt är ALLA på skidresa. Hela tiden! Har det alltid varit så? Eller har våra barn varit för små för att jag ska ha insett det? Hur som haver - att göra som alla andra är sällan en god idé, men att ta en kortare
avstickare till det sydligaste av fjällen kan vara det. Jobbigt, men kul!
Vi fick tag i en mysig liten stuga inte alltför nära backarna till hyfsat pris. En halv vecka fick räcka, eftersom det var vad jobbet tillät. Om det var mysigt? Ja! Om det var jobbigt? Ohja! Men mest mysigt. Och kul att se barnen på skidor röra på sig
hela dagarna och sedan somna helt utmattade på kvällarna. Det gällde visserligen inte bara barnen. Även om Hedda var i minsta laget fortfarande fick vi ändå ut lite mer av resan den här gången än vad vi fick för två år sedan. Fast vädret var finare
då. Man kan aldrig få allt.
Finns det något mysigare än stugmys? Skrota runt i underställ, äta en god middag, tända en brasa och kanske avrunda med en bastu.
Hedda var som vanligt needy och inte överdrivet förtjust i snön. Men hon gjorde bästa av situationen. Spexa kan man ju aldrig få nog av. Snö eller ej. Något hon däremot var desto mer förtjust i var...
... after-ski. Kids edition. En Filurius, tack!
Och en Filurius till Alice, som kämpat på i backen hela dagen.
Någon annan som kämpade på bra var Otto. Skidskolan var inte favoriten, men han tog sig igenom den. Åkte lift och plogade. Plogade och åkte lift.
Också jag!
Två barn som verkligen fick blodad tand för skidåkning. Jag är OBESKRIVLIGT trött på alla inlägg från skidsemestrar där uteslutande ALLA föräldrar skriver samma sak; "det lossnade verkligen för lille xxx". Med det sagt - det lossnade. Typ.
Til next year, Säfsen!
