Mismatch

Jag älskar att gå till frisören. Gör det minst var tionde vecka och ser lika mycket fram emot varje besök. Jag är glad nästan varje gång jag går därifrån. Igår kapade vi ytterligare några centimeter och mörkade upp hårbotten. Det senaste, om man får tro min frisör. Och det får man ju!

Så var man 30! Dagarna, tillika firandet, har gått i ett och först nu känner jag att jag har vilat ut och landat. På 30-strecket.

Min födelsedag kunde inte bli bättre. Dagen var perfekt planerad från tidig morgon till sen kväll och vädret bjöd på strålande sol. Frukost på sängen, slottslunch, skumpa på balkongen, presentutdelning och en härlig femrätters på lyxrestaurang stod på menyn. Vilken dag!

Lördagen var inte mycket sämre den. Då kom både mamma och syster på besök för att ta vid firandet där det slutade. Mer balkongskumpa, bakelser och middag. Presenter till mig, men framför allt till Lilleman. Jag antar att det är så det kommer att bli framöver, så det är väl bara att vänja sig.

Och nu då? Ja, nu har jag äntligen landat i min nya ålder och nya ruta. 30 - vilken grej!

Jag önskar er en god natt som en ung och fräsch 29-åring. Om bara någon timme lämnar jag 20-strecket och entrar 30. Så spännande! Och på tiden! Nu vill jag veta vad alla talar om! Även om jag blir trött och sliten på kuppen.

Godnatt!

Har ni sett något sötare? Jag har nog inte det...

Att åka tåg i värmebölja med signalfel och barnvagn är ingenting jag direkt rekommenderar. Trots alla hinder vi stötte på på vägen lyckades jag och Victor slutligen ta oss helskinnade till mormor och Änhelholm. Puh! Väl framme fick vi en härlig dag i solen och gott om avlastning (jag) med Lilleman. Hur skönt som helst. På kvällen drog vi oss tillbaka på ett betydligt stillsammare tåg och landade i hemmet lagom till kvällsmålet. Älskar sådana små dagsutflykter! Älskar ledigheten! Älskar sommaren!

En hastigt påkommen, men relativt onödig, visning är inplanerad till morgondagen och städhetsen håller på att driva mig till vansinne. Vi har skräp precis överallt. Var kommer allt ifrån? Samtidigt känns det som en smärre omöjlighet att hålla rent. Och Lilleman är inte ens mobil än.

Gårdagens projekt fick bli att plocka bort allt överskottsskräp medan dagen kommer att ägnas åt vanligt hederligt dammande och svabbande. Hur mycket jag än städar känns det dock som om högarna bara växer. Jag skulle behöva ett rum till alla grejor. Samt ett rejält shoppingförbud!

Efter en orimligt kall och hård vinter fick vi äntligen belöningen; en underbar sommar. Även om det vackra vädret skulle upphöra imorgon skulle årets svenska sommar varit en av de bättre på länge. Och det vackra vädret ser ut att hålla i sig.

Plötsligt vill jag gå all in. Bara köpa sommarkläder, hitta hus, bo vid havet och äta grillat varje dag. Det är ju perfekt dagar som dessa. Men resten av året? Den karga vintern som upptar åtminstone fem av årets tolv månader. Jag försöker att inte tänka på dem utan leva i nuet. Och just nu står sommaren i full blom. Härligt, härligt.

Det låter inte så trevligt och det är det inte heller. De senaste gångerna jag och Victor har åkt på små utflykter har han lyckats tajma dem med sitt behov att tömma ändtarmen. I bilstolen på väg hem från Karlshamn, i vagnen på en middag i Ystad och nu senast på café Gräddhyllan i Lund. Alltid med buller och bång. Om jag glömmer ett ombyte hemma är jag illa ute. Skulle jag råka åka iväg utan en extra blöja kan jag lika gärna lämna vagnen på sanering direkt.

Tur att han är så gullig!

I måndags hoppade hela lilla familjen in i bilen för ett dygnslångt besök i Karlshamn hos Victors farmor. En bilresa upp och en fika hos farmor senare checkade vi in på First Hotel Carlshamn, som sannerligen sett sina bästa dar. Vi försökte dock bortse fråni 80-talsslitningarna i interiören och begav oss ut på piren för att inta middag och ett glas rött.

Dagen har vi ägnat åt en promenad längs havskanten i Karlshamn. Promenaden tog oss hela vägen ut till en småbåtshamn och ett trevligt rökeri, där det bjöds på lunch i skuggan. En lika lång promenad tillbaka på det och sedan ytterligare en fika hos farmor innan det var dags för hemförd igen.

Ni hör ju själva. Resan var varken särskilt lång eller avancerad, men vi lyckades ändå fylla bilen och det kändes som om vi skulle vara borta i veckor. Nu har vi provat på livet på vägarna och jag är glad att kunna meddela att resten av sommaren förhoppningsvis kommer att spenderas på hemmaplan, och bara kortare avstickare över dagen i reseplanerandet. Borta bra, men hemma bäst!

Efter att ha slötittat så mycket på dålig TV under mina amningspass att jag känner att jag har fördummats har jag nu lagt fjärrkontrollen åt sidan till förmån för lite litteratur. Bokklubbsboken ligger oöppnad och väntar på mig, men som ett första steg ut valde jag en traditionell sommardeckare. Mari Ljungstedt släpper väl åtminstone en deckare per år; lättlästa, men inga litterära mästerverk. Årets roman - Den sista akten - tog dock priset. På mindre än ett dygn var den utläst och den fick Real Housewives of Orange County att framstå som en kulturell höjdpunkt. Å andra sidan är det precis den typen av litteratur jag har ork att klämma när jag sitter fast under amningskudden. Hur länge det nu varar.

I slutet av graviditeten var jag på ett och annat indoor walking-pass, men utöver det bestod min träning nästan uteslutande av styrkeövningar i gymmet. Inte superansträngande med andra ord. Styrketräning som bodypump har jag över huvud taget inte ägnat mig åt i år. Fram tills igår. Då tog jag äntligen mod till mig och anslöt ett eftermiddagspass på Forum. Mitt uppehåll kändes av vill jag lova! Redan idag - ynka 12 timmar senare - känner jag att träningsvärken är på god väg. Att sitta stel i baksätet i en bil till Karlshamn är kanske inte det min kropp längtar mest efter. Men så länge jag slipper lyfta något idag är jag glad!

Idag trotsade vi vinden och styrde stegen mot havet och Ribban på vår dagliga promenad. Solen sken från en klar himmel och stranden kryllade av folk. Slutligen kom vi till västra hamnen och nya favorithaket Picnic, där jag och Victor intog en sen, men blåsig, lunch. Sedan pinnade vi hem igen. Häpp.

Dagens bästa måltid är utan tvekan frukosten, enligt mig. Ingen sketen yoghurttallrik man slänger i sig i förbifarten på väg till jobbet, utan en riktigt lång och härlig frukost. Gärna med nybakat bröd, färsk frukt och en buffé av pålägg. Svårslaget.

Mammaledigheten har möjliggjort det här för mig på ett helt annat sätt än när jag jobbade. Efter morgonamningen placeras Lilleman i sin stol och jag har tid att både koka ägg och kaffe och fixa smörgåsar. Men framför allt har jag tid att njuta av maten. Ingen brådska, inga måsten. Rätt härligt ändå.

Idag kom Lillenmans mormor på spontanbesök till Malmö. Då vindarna ven och det var allmänt ruggigt väder ute passade en dag på stan extra bra. Och vad är väl en dag på stan utan ett besök på stammishaket Atmosfär? God och lyxig lunch i trevlig miljö. Inte ens Lilleman kan annat än att älska det stället.

I lördags lämnade jag för första gången lille Victor längre tid än mellan två amningspass och gick på tjejmiddag i Skanör. En härlig sommarkväll på en nybyggd altan med grillat och massa rosevin. Trots att jag saknade den lille gossen var det rätt skönt att komma iväg utan att behöva tänka på matning, blöjbyten och tröst. Jag kunde bara sitta still och koppla av. Fantastiskt!

På hemmaplan gick allt som nämndes ovan strålande. Detta bådar gott för fler utekvällar för den här mamman i framtiden!

Idag har jag, av outgrundlig anledning, varit totalt slutkörd. Trött som få, frusen och med ett molande magont har jag kämpat mig igenom dagen. Lilleman var också utslagen efter gårdagens Ystadmiddag och nattens skrikkalas. Det var dock inte lika lätt för mig att sova medan han nannade gott i vagnen..

Nu har jag tagit en lång, varm dusch och tänkte vila ögonen en stund innan det är dags för matpaketet att stå till tjänst igen. Ensamstående föräldrar - hur gör de?

Innan tröttheten slog till var det idel glada miner. 

När det kommer till barnattiraljer älskar jag norska Stokke. Sängen, stolen, bouncern (men den har jag inte) och bärselen. Vissa dagar ångrar jag att jag inte köpte barnvagnen Stokke Xplory, men funkar Bugaboo för Kate Middleton funkar det väl för mig.

Hur som. Idag invigde jag bärselen. Jag har varit lite rädd för den tidigare, eftersom jag inte riktigt förstått hur den fungerar, men efter en snabb titt i handboken löste det sig. Jag kanske inte bar den helt ergonomiskt korrekt, men vi kom både ut på stan och hem igen. Jag är äntligen fri att traska in i vilka butiker jag vill - trappa eller ej. Fatta vilka möjligheter som har öppnat sig! Matshoppingen sparar jag däremot till barnvagnspromenaderna.

Vart tar tiden vägen? Plötsligt är det juli och vi är halvvägs in i sommaren. Det känns inte alls längesedan jag gick och förbannade vintern och längtade efter våren. Och snart är det alltså höst.

Nu ska jag inte vara väderpessimist rakt igenom, utan hoppas på åtminstone tre månader till av sol och högsommarvärme. Eftersom den här sommaren inte innefattar några semesterplaner kan vi behöva fint väder på hemmaplan. Och inga semesterplaner är ju att ta i. Vi ska ju både till Karlshamn, Köpenhamn, Ängelholm, Ystad och andra ställen som man lätt kan ta sig till över dagen. Långresorna får vi spara till nästa år. Min plånbok tackar och bockar.