Säfsen
Efter ett par års dvala insåg jag att plötsligt är ALLA på skidresa. Hela tiden! Har det alltid varit så? Eller har våra barn varit för små för att jag ska ha insett det? Hur som haver - att göra som alla andra är sällan en god idé, men att ta en kortare
avstickare till det sydligaste av fjällen kan vara det. Jobbigt, men kul!
Vi fick tag i en mysig liten stuga inte alltför nära backarna till hyfsat pris. En halv vecka fick räcka, eftersom det var vad jobbet tillät. Om det var mysigt? Ja! Om det var jobbigt? Ohja! Men mest mysigt. Och kul att se barnen på skidor röra på sig
hela dagarna och sedan somna helt utmattade på kvällarna. Det gällde visserligen inte bara barnen. Även om Hedda var i minsta laget fortfarande fick vi ändå ut lite mer av resan den här gången än vad vi fick för två år sedan. Fast vädret var finare
då. Man kan aldrig få allt.
Finns det något mysigare än stugmys? Skrota runt i underställ, äta en god middag, tända en brasa och kanske avrunda med en bastu.
Hedda var som vanligt needy och inte överdrivet förtjust i snön. Men hon gjorde bästa av situationen. Spexa kan man ju aldrig få nog av. Snö eller ej. Något hon däremot var desto mer förtjust i var...
... after-ski. Kids edition. En Filurius, tack!
Och en Filurius till Alice, som kämpat på i backen hela dagen.
Någon annan som kämpade på bra var Otto. Skidskolan var inte favoriten, men han tog sig igenom den. Åkte lift och plogade. Plogade och åkte lift.
Också jag!
Två barn som verkligen fick blodad tand för skidåkning. Jag är OBESKRIVLIGT trött på alla inlägg från skidsemestrar där uteslutande ALLA föräldrar skriver samma sak; "det lossnade verkligen för lille xxx". Med det sagt - det lossnade. Typ.
Til next year, Säfsen!
Stockholm
Efter att jag avslutat ett intensivt konsultuppdrag för gott tog jag ett par dagars välbehövligt höstlov. Efter att ha skjutsat Victor till olika fotbollscamper över hela Malmö i tre dagar och en heldag med alla barnen på Stadsbiblioteket åkte jag,
Alice och Victor tåg till huvudstaden för att bo på hotell, gå museum och äta på restaurang. Bland annat.
Men first thing first.
Vi inledde ledigheten med ett besök på biblioteket. Pyssel, lek, tipspromenad och lån av tåglektyr. Världens roligaste förskola, tyckte Otto.
Dagen efter bar det av till Stockholm. Barnen var jätteduktiga på tåget och varken gnällde eller kräktes. Detta kan dock inte sägas om alla övriga medpassagerare.
Väl incheckade fick vi en drink i baren på hotellet med världens värsta belysning.
Sober October var slut så jag firade med ett glas bubbel innan vi begav oss ut på stadsvandring..
.. och ett välbehövligt besök på Vapiano. Vi hade ju inte ätit på hela dagen. Jag vet att Vapiano finns i Malmö, men vi har inte varit där på evigheter och pizzorna smakade så bra. Mycket godare än jag minns dem.
På lördagsmorgonen styrde vi kosan mot Djurgården och Vasamuseet. Alice var trött i benen, men Victor var taggad. Därefter blev det kultur i form av slottet, vaktavlösning och riksdagen.
Regnet hängde konstant i luften.
Vi hann även med ett 1-årskalas för lilla Ingrid. Det var hyrd lokal, bubbel, bullar och tårta. Är det en Stockholmsgrej?
Vi gick inte hungriga många minuter under resan. Direkt från kalas till Kho Phangan - himmelriket för barnen. Och krypavstånd hem.
Sista dagen gick vi tillbaka till slottet, och in den här gången. Här i representationsvåningarna.
Hela stan var fylld av höstlovsskoj för barn och även på museet Tre Kronor - källaren av det som återstår av det gamla slottet - bjöds det på skattjakt och priser.
Sedan var det dags att åka hem! Fullspäckade, men härliga dagar med mycket mat i magen och många steg i benen. Tack för det Stockholm!
Köpenhamn
Helgen som gick har i vanlig ordning varit intensiv - men mysig. Efter att ha bränt av ett lunchmöte för att diskutera Call me by your name med min jobbokklubb på torsdagen var fokus med min privata bokklubb att ta många steg i Tove Ditlevsens
Köpenhamn efter att ha läst hennes trilogi Barndom, Ungdom och Gift. Vi hoppade på tåget och styrde stegen mot Vesterbro, där vi traskade runt i ett höstmysigt Köpenhamn. Jag brukade hata staden när jag jobbade där,
men som turist ser man ju verkligen dess charm.
Taggade till tänderna på tåget som tar oss över bron. Det var INTE igår jag var över bron, kan jag ju säga. (I skrivande stund är det ju dock exakt det jag var, menmen..).
På Ditlevsens gata. Nothing more, nothing less. Men det var i de här kvarteren hon hängde som barn. Eventuellt något mysigare nu än för 100 år sedan.
Både skolor och platser är uppkallade efter Tove, som på det hela taget levde ett mycket tragiskt liv.
Efter promenaden var vi tvungna att pausa. Vin och snacks på en fransk vinbar. Sådant hygge! Sedan var det dags för fler steg och mer mat. Vi tog oss till Fredriksberg för lunch för att sedan knata vidare till...
... Ditlevsens grav. Där ligger hon begravd med mellanbarnet. Så fint och så sorgligt. Och böckerna? Definitivt läsvärda, trots att man kanske inte blir direkt UPPLYFT av dem. Men jag skulle varje dag i veckan läsa dem istället för Call me by your name.
Om jag måste välja.
Säfsen
På sportlovet valde vi - i ett svagt ögonblick - att boka en miniskidresa till fjällen. En miniresa dit är aldrig en miniresa när man - som vi - bor i Skåne, men föga anade vi magnituden av den jobbighet vi hade framför oss.
Säfsen ligger i princip så långt söderut man kan komma i fjällen. Tillräckligt snösäkert, men cirka tre timmar kortare bilresa än till exempelvis Sälen. Tre timmar är guld värt i sådana här sammanhang. Så i torsdags morse packade vi in hela familjen i
bilen och gav oss av. Väckta av de fruktansvärda nyheterna om Rysslands invasion av Ukraina satt vi, till barnens stora förtret, med P1 på nästan hela resan.
Framme och installerade i stugan mitt i backen. Toppenfräscht och toppenläge, trots att varje meter skulle komma att kännas som en kilometer - minst - när jag senare kånkade på pjäxor, skidor, vagn och bebis.
Innan livets första skidlektion. Nervösa och taggade om vartannat.
Vädret var verkligen på vår sida hela helgen. Strålande sol som värmde gott i snön. Kändes nästan som Alperna (med den lilla reservationen att jag aldrig har varit i Alperna).
Jag drog fram glajorna och njöt. Mellan allt bärande, tjatande, hjälpande och stånkande.
Efter skidor kommer pulka. För tre nybörjare gällde det att variera sig med något bekant och tryggt såsom pulka också. Och som skåningar är vi nästan helt säkra på att inte se någon mer snö i år.
Varm choklad i backen hör också skidresor till. Mycket och ofta!
Hedda var såklart också med. På gott och ont. Hon gillade pulkan, men ägnade ju inga timmar åt åkning. Hon hade nog lika gärna kunnat vara hemma, om hon hade fått bestämma.
I vårt inklusivepaket ingick två middagar på Hyttan, en skilodgeanläggning någon kilometer från vårt hem. All inclusive är aldrig en dålig idé när man reser med barn. Den mysiga ambiencen skadade inte heller.
Otto var stolt som en tupp när han fick diplom från skidskolan. Utan att kunna stanna eller svänga tog han sig dock både upp och ner i backen. Det var ju trots allt första gången.
Och jag? Jag stod också på skidor. Faktiskt. Inte länge eller mycket, men fick mig något åk och ramlade såklart även någon gång i backen. Som sig så bör. Sedan åkte skidorna av…
… och jag chillade i solen med bebis. Som sig så också bör.
Summa summarum? Jag förstår varför jag aldrig har hört talas om en familj med fyra så små barn som åker på skidresa. Det var en logistisk mardröm, men såhär i efterhand en ganska så mysig sådan. Det var roligt att se barnen i snön, framför allt när det
lossnade för Victor och han inte ville sluta åka. Kanske blir det en årlig tradition, kanske inte. Kanske överlever vårt äktenskap fler resor av det här slaget, kanske inte. Men när man ser bilder som den på Otto ovan är det plötsligt värt allt.
Gullighet deluxe!
Helgen
Helgen i sig har väl egentligen varit ganska ospännande; en sista vecka innan sportlov och lite ledighet från såväl skola som från aktiviteter med ömsom regn ömsom… blåst. Härligt!
Vi började med stängd förskola som övergick i ännu mer ledighet på grund av hosta. Pyttelite hosta, men jag orkar inte stöta mig med förskolan.
Vi gjorde därför två saker som Otto har drömt om en längre tid; åkte buss och köpte paw patrol-strumpor. Lyckan var total!
På kvällen blev det mys. Och vin! Erik jobbade såklart länge, men efter barnen ätit blev det poke bowl och rödtjut. Och att somna ifrån Svenska nyheter…
Aktiviteterna fortsatte i vanlig ordning. Tennis och simskola. Och playdates och mys med lillasyster. Alltid så gullig och medgörlig när någon vill ge sig på henne. På gott och ont, antar jag.
Sedan har jag lagat mat. I fyra timmar kokade jag Texas chili, som verkligen inte är någon fotogenisk maträtt. Däremot desto godare. Med kanelstång, nejlika, lagerblad, ale och mörk choklad (!) blev den en spännande och välsmakande söndagsmiddag.
Nu stundar som sagt sportlov och en annalkande skidresa. Den första för större delen av familjen. Min tidigare exalterande längtan har bytts ut till skräckblandad… skräck. Hur sjutton ska detta gå?
Halloween-helg
En av barnens absoluta favorithögtider - halloween - har passerat samtidigt som oktober har övergått i november och höstlovet har inletts. Ovanpå detta har vi, förutom spökpyssel, pumpakarvande, halloweenfester och trick or treat i grannskapet,
spenderat en natt på underbara Riviera Strand i Båstad. Höstlovet började alltså på allra bästa sätt!
Från att inte vilja klä ut sig alls på förskolan fick Otto feeling och ville inget hellre än att gå all in som Spiderman. Något han skötte med bravur.
Hela gänget samlades på en halloweenpyntad trapp innan det bar av på godisjakt. En mycket framgångsrik sådan, ur barnens perspektiv. För mig var det mer en nollsummeaffär, då en ständig ström av utklädda barn kom och skulle ha godis. I dagarna tre!
Skönt var det när vi lämnade godishysterin bakom oss och checkade in i Båstad. Här chillade vi lite på rummet innan vi intog poolen.
Jag korkade upp en flaska bubbel och hela familjen svidande om till badkläder. Så otroligt gulligt med badrockar till de små!
Full rulle och lek i en nästan helt folktom pool. Lyckan! Sedan var det ännu mer lycka med all-you-can-eat-buffé för barnen och trerätters med vinpaket för de vuxna. Alla nöjda!
Innan hemfärd tog vi en promenad längs stranden och drömde om sommarhus för åttasiffriga belopp. Drömma kan man alltid…
Utflyktssommar
En sommar på hemmaplan medför många utflykter. Efter en dag utan några särskilda planer - som såklart också kan vara skönt ibland - upplever jag att barnen klättrar på väggarna och blir som besatta av sina skärmar. Då är det skönt att vi 1. Har havet
och ett dopp däri på armlängds avstånd och 2. Har hela Skåne och en radda utflyktsmål att ta vår tillflykt till.
En utflykt är inte enkom lika med glada miner. Att inte få sitta i mitten i jättestolen i Skanör kan till exempel orsaka både gråt och tandagnisslan.
Man kan också bli arg över "bordsplaceringen" på Tirups örtagård. För övrigt ett mycket trevligt - och gott - utflyktsmål.
Efter ett besök i Everöd insåg vi - än en gång - att en sommarstuga vore på sin plats. Ett plånboksvänligt torp någonstans i skogen där barnen kan springa omkring och leka skärmfritt. Som min barndoms somrar (minus torpet i skogen). Drömmen!
Kan inte få nog av nordvästra Skåne! Vi nosade upp ett mysigt litet pensionat/café i Magnarp, där vi njöt av prisvärt kaffe och vacker utsikt mellan doppen.
Lillan växer och följer snällt med på äventyr efter äventyr. Inget annat spädbarn har varit med oss runt så mycket. Med Victor såg vi väl noll anledning att åka till stranden, med Alice gjorde vi något besök och när Otto var nyfödd var det cirka 100 grader
varmt hela sommaren och vi badade i princip bara hemma vid "vår" brygga.
Det har såklart blivit en hel del av den varan i sommar OCKSÅ. Närheten till havet slår mycket! Värt att tänka på i stundande husletande.
Sommarens höjdpunkt enligt barnen var dock besöket på Tosselilla. Jag var inte heller helt negativt inställd till det. Vädret var på topp, så det gick även att utnyttja det stora vattenlandet.
Det här är bara en bråkdel av de vattenattraktioner som fanns. Själv åkte jag ringar i vattenrutschbana med Alice och trodde att jag skulle dö på kuppen. Adrenalinpåslaget varade nästan hela vägen hem.
Lite lugn och ro i skuggan hann vi också med. Med skolstarten i sikte känns det ändå som om vi hunnit med mycket den här sommaren. Jag ville lägga till "med små medel", men glöm det. Inget är fan billigt i semestersverige. Framför allt inte när man -
som undertecknad - uppskattar livets goda.
Gran Canaria
Så har en härlig vecka på Gran Canaria kommit till sitt slut. Vi har haft fantastiskt väder, toppenhotell och bra mat för att vara all inclusive. Lägg till att det bara är fem timmars flygresa och en timmes tidsskillnad gör det optimalt att resa hit med
barn. Imorgon bär det av hemåt. Hem till ett coronastinnt Sverige med fyra plusgrader och snålblåst. Om vi har tur.
På hotellområdet, där vi spenderade nästan all vaken - och sovande såklart - tid.
Men vi vågade oss även ut på äventyr utanför grindarna. För att promenera i bergen och för att känna på ett friskt Atlanten.
Mest har vi som sagt chillat. Och det kan innebära att även jag kan ta en öl riktigt varma dagar (men jag drack nog bara upp halva...).
Lite iPadtittande har det också blivit. Som här semestern till. Framför allt har det varit uppladdning för melodifestivalen. Imorgon är det final! Men först; hemresa!
Corona, corona
Av mängden saker jag hyser rädsla för kan vi nu addera något till samlingen; covid-19, i folkmun känt som coronaviruset. Detta smittsamma supervirus, som jag till en början avfärdade som ett skämt. Någon som hade sitt ursprung från - och stannade i - Kina. Något som höll på att klinga av, eftersom kinesernas totalitära diktatur i princip gav dem utegångsförbud. Men icke! Nu har viruset fått en revival och tagit sig hela vägen till Europa. Och Sverige! Folk som varit i utsatta områden på mitt kontor sitter i hemmakarantän och är personanongrata på jobbet. Och vi som ska ut och resa på lördag. Äntligen fick vi tummarna ur och bokade en efterlängtad semesterresa till Kanarieöarna. Resan är i dagsläget vare sig särskilt efterlängtad eller välkommen. Jag hade helst satt mig själv i frivillig karantän tills hela virusstormen blåst över. OM den blåser över.
Dessvärre en helt annan typ av Corona. En som jag inte är lika rädd för.
Slutspurten
September har verkligen flugit fram. Jag kan inte förstå hur en hel månad bara kan glida mig ur fingrarna på det här sättet. Vad jag har ägnat mig åt kan sammanfattas i ett ord; budget. Jag har nog inte jobbat såhär mycket sedan jag började
på mitt nygamla jobb för två år sedan. Även då var anledningen budget samt det faktum att jag var ny. Nu ska jag ju sluta och hade kanske tänkt mig att övergången skulle vara lite.. lugnare. Nåväl. Ingen tackar mig för att jag har jobbat järnet,
så egentligen var det väl förgäves, men så dags att komma på det nu. Imorgon är min enda omställningsdag innan det är dags för nya tag på tisdag. Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot min nya utmaning som kan gå.. tja, hur som helst.
Jag har också hunnit med lite annat under månaden. Jag har lyckats chilla en del. Lämnat och hämtat och tränat lite på luncherna.
Att komma hem med dessa är dagens höjdpunkt. Eller så är det antiklimaxet efter en ganska stressig eftermiddag. Jag ska cykla under oklara vindförhållanden och hämta på två olika ställen inna klockan slår halvsex. Helst tidigare såklart.
Aldrig problemfritt.
Barnen har uppdaterat höstgarderoberna. Jag vill kopiera Alices stil rakt av till kläder i vuxenstorlek (vilket inte känns helt omöjligt). Minus diademet kanske.
Victor har varit hos tandläkaren som en riktigt stor kille. Slipade ner en tand lite och fick smaka på den berömda banankrämen. Han gillade den inte.
Sist, men inte minst har jag också varit i Åre. En hel dag fick jag där med en dag vardera för dit- och hemresa. Så värt! Not! Åre bjöd på ett par höjdpunkter, men framför allt bjöd det på två grader, regnrusk och utomhusaktiviteter. En ekvation
jag inte uppskattade fullt ut. Så jag avslutar det här svamlande, sammanfattande inlägget med den enda bilden jag tog i Åre. Enjoy!
Stockholm i bilder
Lagom tills regnet kommer börjar jag vemodigt nog jobba imorgon igen. Semestern har dock behandlat oss väl. Mycket väl! Vi har rest runt med bil i Sverige och haft oss. En lagom tur för en relativt stor familj. Vi körde
till Stockholm, där vi fick tre dagar i Täby med goda vänner, god mat och fint väder. Barnen älskade att bada i såväl pool som i hav och att leka med nyfunna vänner och djur. Jag njöt av solen, vinet och miljöombytet.
I bilen på väg uppåt landet. Fortfarande vid gott mod och inte jättetrötta på att sitta i en bil. Än.
Vi stannade till vid Brahehus för lunch och rastning av barnen i slottsruinen. Och för att se utsikten över Visingsö. Sedan tutade vi vidare. Ingen rast, ingen ro.
Det var fullt ös i poolen nästan hela tiden. Jag har kommit fram till att jag absolut inte vill ha pool. Inte bara för att man ska ha koll på sina egna barn, utan även grannbarn och annat löst folk som vill bada. Huvaligen! Bortsett från det; mycket härligt!
En eftermiddag åkte vi in till Skansen för att titta på - och klappa! - djur samt ägna oss åt diverse lekar. På en snöskoter och i en gammal lada, till exempel.
Där vi bodde fanns en strand. Och en hund! Alice lyckades övervinna sin rädsla för båda och älskade till slut badandet och hunden lika mycket!
Otto var också med och fick ta sig ett par dopp mellan varven. En mycket energisk ung man.
På vägen hem stannade vi till i min gamla hemstad Nyköping för lunch och allmänt flanerande på bekanta gator. Bekanta för mig alltså. Men barnen, som var här för andra året i rad kände igen den fina blomnyckeln och gjorde sina infamösa poser framför
den. Själv höll jag god min.
Sedan var det raka vägen hem och höjdpunkten med hemkomsten - min egna säng. Jag läste avundsjukt någonstans att Serena Williams flyger med sig sin egen säng på alla sina tävlingar, men jag känner inte riktigt att jag har har
uppnått statusen att ägna mig åt den typen av divaliteter riktigt än.
Vilken vecka!
Förra veckan var helt galen och jag lider fortfarande av sviterna av den. Måndagen inleddes med en heldag i Växjö, följt av bokslut i dagarna tre. Innan bokslutet ens var färdigt kastade vi oss i en taxi för att åka till ledardagar i Stockholm. Det var
fullspäckat schema i två dagar och efter en sen lunch och en tidig AW sladdade jag inte hem först sent på fredagskvällen. I lördags var det - förutom sedvanliga aktiviteter - dags för Alices och Ottos gemensamma kalas. Efter detta var jag SLUT.
Den här veckan har börjat svagt; jag känner mig trött och hängig och har inte riktigt fått något gjort. Imorgon hoppas jag på andra bullar då jag har mötesbonanza OCH Alices efterlängtade 4-årsdag på agendan. Till helgen stundar bröllopsdag och 38-årsfirande.
Tjolahopp!
Alice fick en omåttligt populär gitarr på sitt kalas. Och en fin blomklänning.
Otto var omåttligt glad över att äta tårta och få busa ohämmat.
Julen står för dörren
Ursäkta pausen, men jag har haft röven full! Den senaste veckan har verkligen varit något i hästväg. I mina måttliga mått mätt. Träning, heldag i Stockholm, tjejmiddag i Lerberget, frisör, lucia, jobbintervju, simskoleavslutning och födelsedagskalas.
Inte en dag har varit lugn. Lägg där till en morgonpigg hantverkare, som gjort att jag känt mig nödd att fly huset var dag. Och på tal om hus; på grund av ovan nämnda hantverkare ser det ut som ett bombnedslag. Möbler har flyttats runt, byggdamm har spritts
ut och ett nytt rum ska inredas. Det blir nog bra. På sikt. Jag är dock mycket nöjd över att det inte är vi som står för julen i år.
Klockan 05.50 knäppte jag av den här bilden i tisdags morse. Strax innan taxin kom och hämtade mig. Sedan följde möte och julbord i Stockholm. Inte en bild tog jag, förutom...
.. vacker utsikt över söder. Underbara söder! Läser ju Fogelströms Stad-serie nu och kan inte låta bli att bli pånyttkär i söder. Jobbade och levde mycket där en sommar. Söderkällaren! Vitabergsparken! Kellys! Debaser! And it goes on and on...
Sedan bar det av hemåt. Permissionen från föräldraledigheten var slut. Och jag hade en välbehövlig frisörtid att passa. Men också mys med den jag saknat allra mest under min Stockholmsvistelse (förlåt andra barnen och äkta mannen!).
Så gullig i ny mössa! Barn i djurkläder kan väl aldrig slå fel? Trots att jag innan barn lovade mig själv att aldrig spöka ut min eventuella avkomma på det sättet. Osvuret är bäst!
Why so sad? Jo, min frisör ska ju sluta som frisör. Och att hitta en bra sådan är inte det enklaste.
Som vanligt blev jag nöjd med resultatet, som vanligt var det marginell skillnad. Och på den här bilden har den nya frisyren ett par dagar på nacken. Hårtvätt nästa!
Och vad var det egentligen som tornade upp sig i bakgrunden på bilden ovan? Jo, vi har blivit med julgran. En barrig och taggig historia, men - än så länge - stor och ståtlig. Julen står, som sagt, för dörren!
Innan jul kommer dock lucia och i år gick Victor och Alice i samma luciatåg med Victor i täten - högsjungande och stolt. Jag fällde en tår.
Tog denna trots fotoförbud. Men stäm mig då!
Gulligaste luciatågsdeltagarna någonsin!
Minns i november..
.. den ljuva september? Kanske ska jag ta och njuta lite mer av årets härligaste månad medan den pågår? Vädret är fortfarande ljumt, men den extrema hettan är över. Kvällarna är något kortare, men jag sover bättre på nätterna. Höstmodet börjar trilla
in och så sakteliga kommer jag i mina gamla kläder. Det är skönt att klä sig i något annat än shorts och flipflops. Faktiskt. Kuriosa: I Australien säger man thongs (samma ord som för stringtrosor, reds anm) om fliopflops, så döm om min förvåning
när jag - trött, jetlaggad och allmänt förvirrad - anlände till Sydney för transfer efter en dygnslång resa och såg skyltar "No thongs on planes" överallt.
Sedan sist? Jag och Otto var på maskeradfest i Ystad. Utklädda till något som Gatsby släpat in. Åkte hem, åt pizza och ägnade förra veckan åt återhämtning. Och valkompasser. Inget nytt under solen där inte.
We are family!
Sedan försökte jag ta itu med lite träning efter ett par dagars halsont och allmänt tjyvigt tillstånd. Vad som hände? Jag drog min gamla runda på 7 kilometer och blev sedan - just det - tjyvig.
Något långsammare, men ändock; 7 kilometer utan uppehåll.
Och i fredags var förskolan stängd. Då åkte jag med tre barn, två kompisar till barnen och deras mamma till Lund för att gå på Alice i underlandet-utställning. Så mysigt, men även lite jobbigt. Hur orkar förskolepersonalen göra utflykter med tjugo barn?
Fint och roligt på Kulturen, men jag var som vanligt inte särskilt aktiv med kameran.
Vi avslutade veckan med att gå och rösta. Framåt, marsch. Vad hände? Resultatet blev.. just ingenting. Fortsättning följer. Eventuellt.
Dödens zon
I lördags fick Erik, icke ont anandes, för sig att han skulle springa dödens zon i Kullaberg. Det är som ett vanligt halvmaraton, med den lilla skillnaden att det sker på totalt 1000 höjdmeter. "En varierad teknisk trailbana som inte
lämnar någon oberörd!" är dess punchline. Och detta stämde med råge, får man väl erkänna.
Jag och barnen gjorde en heldagsutflykt av det och åkte tåg och buss för att möta upp den minst sagt möre loppdeltagaren. Men det dröjde inte länge förrän vi fick valuta för pengarna. Någon timme senare festade vi loss på älg, vin och choklad i Lerberget.
Även vi som inte hade sprungit. Bakom varje loppdeltagare står ju en hungrig fru.
Kvarlevorna efter loppet.
Lilla donnan åker buss. Världsvan som få.
Stockholm igen
För andra gången på mindre än en vecka är jag i Stockholm igen. Den största skillnaden är att jag den här gången är jag här med ett helt nytt jobb. Idag har jag jobbat min allra första dag och hittills känns det bra. Faktiskt! Trots att jag trillade in mitt i ett bokslut och varken hade egen dator eller tillgång till några system. Alla var supertrevliga och jobbet känns precis som den utmaning jag just nu söker. Något annat, något nytt.
Efter en middag på stan och en tur till Åhléns chillar jag nu på rummet. Att taxin hämtade mig vid sexsnåret i morse och att jag har varit igång sedan dess börjar kännas av. Jag hoppas på en god natts sömn. Imorgon kan jag inte längre skylla på att det är första dagen.
Mitt hotellrum. Inte fullt lika fräscht som det förra, men duger gott och väl för mig. Imorgon bitti måste jag dock på strykjärnsjakt.
Smögen
En semesteruppdatering vore väl på sin plats nu?
Större delen av veckan har spenderats i Smögen, dit vi drog på en relativt spontan semester. Vädret lovade regn, men vi hade minsann strålande sol i dagarna tre. Jag, som har spenderat väldigt lite tid på västkusten, fick blodad tand för denna pittoreska lilla ort. Vi bodde på Smögen Hafvsbad, ett gammalt kurhotell mitt i smeten. Vi hoppade dock spaandet och spenderade istället dagarna på klipporna, till havs eller på den famösa Smögenbryggan.
Mysiga små gränder ringlade sig i backar över hela Smögen.
På västkusten bär man med fördel randigt. Victor missade memot.
Klippor och hav vart man sig än vänder.
Spännande båttur till Hållö för ett besök uppe i fyren...
... och bad i marmorbassängen. För vissa av oss.
Sommar?
Juli och jag har dragit fram dunjackan. Är det rimligt? Nej, det är svensk sommar. Jag fryser hela tiden och man vet aldrig när man kan vänta sig en skur. 80 procent av min vakna tid googlar jag resor. Och priserna stiger och stiger. Medan sommarkläderna ligger på hyllan och dammar. Frustrationen är total, men sommaren har bara börjat. Märker jag ingen bättring till helgen bokar jag en resa. Kosta vad det kosta vill!
Dunjacka i juli. Bara i Sverige.
Mallorca
Anledningen till mitt låååånga uppehåll stavas Mallorca, varifrån jag nyss är hemkommen från semester. Och dessförinnan var det så mycket sjå med barn och jobb och nya utmaningar att ta ställning till att det helt enkelt inte funnits tid. Men. Nog om det. Mallorca, sade vi. En fantastisk grönskande liten ö på behagligt flygavstånd från Malmö. Vi bodde på en resort som var mycket populär, inte minst hos den brittiska arbetarklassen. Maten var nog också det, men föll kanske inte riktigt mig i smaken. Vi hann dock med ett par utflykter under vår vistelse och provade då även på de mer positiva sidorna av den spanska matkulturen. Bland annat en lunch som gick loss på det facila priset 207 euro. Smakar det så kostar det.
En avstickare till fantastiska Deia. Där kan man köpa hus för tre miljoner. Euro. Det har både Sharon Stone och Robert de Niro slagit till på. Själv var jag glad över att slippa all inclusive-maten och mitt stora glas cava. Herregud, en kvinna måste väl få leva!?
Dagen därpå bar det av till östkusten, närmare bestämt Cala Torta. Fantastiskt fint, men också årets varmaste dag. Det blev en härlig fisklunch (som så mycket annat inte heller var gratis) och ett snabbt dopp i böljan blå. Det var lika härligt som det ser ut på bilden.
Och barnen - de lekte och stojade. Bad, glass och bus stod på agendan. Men när jag i bilen från flygplatsen frågade Victor vad som varit det bästa på resan höll han stolt upp sin högerarm och sa "armbandet", syftandes på det fula hotellbandet som gav oss tillgång till all inclusive.
Estland
Efter 25 års frånvaro återvände jag till Estland. Jag hann tyvärr (?) inte se så mycket av staden, men hann med en kortare promenad och en öl i solen i Tallinns gamla stadskärna. Det har nog hänt en hel del sedan jag var där sist (allt annat vore jättekonstigt) och riktigt gamla byggnader trängdes med splitternya monument. Överallt byggdes det och jag fick ett ganska rörigt intryck av staden.
Mindre rörigt var hotellet, som inte kan klassas som något annat än femstjärnigt. Och nu pratar jag inte bara om estniska stjärnor. Sällan eller aldrig har jag bott på ett SÅ lyxigt hotell, framför allt inte i jobbsammanhang. Att kvällen avslutades med vin, cava och champagne på hotellets Skybar försämrade inte direkt intrycket.
Utsikt från mitt hotellrum och utsikt från det klaustrofobiskt trånga flygplanets fönster. Sol och fyra grader varmt i mitten av maj.
