Dödens zon
I lördags fick Erik, icke ont anandes, för sig att han skulle springa dödens zon i Kullaberg. Det är som ett vanligt halvmaraton, med den lilla skillnaden att det sker på totalt 1000 höjdmeter. "En varierad teknisk trailbana som inte
lämnar någon oberörd!" är dess punchline. Och detta stämde med råge, får man väl erkänna.
Jag och barnen gjorde en heldagsutflykt av det och åkte tåg och buss för att möta upp den minst sagt möre loppdeltagaren. Men det dröjde inte länge förrän vi fick valuta för pengarna. Någon timme senare festade vi loss på älg, vin och choklad i Lerberget.
Även vi som inte hade sprungit. Bakom varje loppdeltagare står ju en hungrig fru.
Kvarlevorna efter loppet.
Lilla donnan åker buss. Världsvan som få.
Kommentarer
Trackback
