Oscarsgala igen!
Traditionsenligt tänkte jag skriva ett litet stycke om årets Oscarsgala, som gick av stapeln i natt. Med fokus på klänningarna! Jag kände inte att det fanns någon riktig hit, trots att många klänningar var väldigt fina. Och många inte. Men de sparar vi till en annan gång. En trist måndag i februari (den sista!) fokuserar vi bara på de vackra. Och de kommer här. Utan inbördes rangodning.
Brie Larson - förra årets vinnare av Bästa kvinnliga huvudroll - slog huvudet på spiken gällande volangtrenden.
En annan vinnare från förra året; Sveriges stolthet Alicia Vikander satsade också på volang. Jag känner mig lite osäker på klänningens urringning och halsbandet , men plus för snygga skor och den höga uppsättningen.
En annan klänning jag känner mig kluven inför är Dakota Johnsons Gucciskapelse. På ett sätt är den bara för mycket av allt; 80-tal, klänning, Oscarsstatyett. På ett annat sätt är den på grund av detta helt underbar. Så retro att det blir rätt.
En annan, lite mer nedtonad, Oscarsstatyettklänning var Jessica Biel. Ursnygg, om ni frågar mig. Det skadar ju inte att ha Justin Timberlake som accessoar (såg ni öppningsnumret?). Även han snygg.
En röd Valentinoklänning kan väl aldrig slå fel på röda mattan?
Isabelle Huppert var nominerad för bästa kvinnliga huvudroll. Hon fyller snart 64 år, men är så otroligt snygg. Fransk, sval och elegant.
Och slutligen årets vinnare av Bästa kvinnliga huvudroll - Emma Stone. Jag börjar bli lite trött på att ha med henne
år efter år och jag börjar även bli lite trött på
de bleka färgtonerna hon använder sig av. Det blir liksom aldrig någon ÖVERRASKNING. Därmed sagt är hon fortfarande jättesnygg, inte minst i håret.
Virrpanna
I tisdags ställde jag klockan på fyra för att hinna med 04.58-tåget. Detta visade sig inte vara ett smart drag. Att ens tro att jag skulle fungera normalt en sådan dag var en kraftig missbedömning. Det gjorde jag inte. Först tappade jag min telefon på X2000, så när jag klev av i Nässjö åkte telefonen vidare till Stockholm. Efter en halvt meningslös dag i Huskvarna avslutade jag snyggt med att lubba till tåget och i all hast glömma min dator i Huskvarna. Jösses.
Två dagar senare var allt upphittat och återhämtat. Inklusive min hjärna, som jag verkade ha glömt hemma den dagen.
På tåget denna arla morgonstund. Föga anade jag vilket kaos som skulle följa.
Bridget Jones baby
I torsdags började jag - i brist på annat - att titta på Bridget Jones baby. Har man sett de första två, som visserligen har ett par år på nacken, är det mer eller mindre ett obligatorium att se den sista. Jag kommer inte ihåg under vilka omständigheter jag såg ettan första gången, men minns som igår när jag 2005 var på bio och såg tvåan. Jag satte nästan ferraribilarna i halsen (ja, det var på den tiden halva nöjet med bion var den JÄTTELIKA godispåsen som medföljde.. till självkostnadspris) av skratt, men jag minns inte riktigt varför. Därefter har jag mer eller mindre likgiltigt zappat förbi filmerna på TV då och då. Och uppföljare brukar ju sällan eller aldrig överprestera. Mina förväntningar på filmen var med andra ord ljumna, men jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Mr Darcy är ju alltid Mr Darcy och Bridget, ja hon är Bridget. Kanske inte den BÄSTA filmen jag har sett, men jag skrattade gott mer än en gång och är det en feel-good-film man är ute efter är den helt klart värd att kolla in. Förslagsvis utan sin respektive bredvid sig i TV-soffan.
Som vanligt blir det drama när Bridget Jones är i farten. Den här gången med babybula.
Återtåget
Äntligen börjar jag känna mig som en människa igen! Efter en seg start på denna arbetsvecka har jag äntligen lyckats leverera den slutliga budgeten idag. Samt avlagt ett besök på gymmet för första gången på nästan två veckor OCH lagat en vegetarisk stroganoff. Vilken nystart! Som snart ska sabbas av en efterlängtad helg.
Den sedvanliga gymbilden. Snabbträning är bättre än ingen träning alls, är min ständiga devis.
Alla hjärtans dag
Inte kan jag väl låta alla hjärtans dag gå obemärkt förbi i år heller? Trots att den hittills har gjort det. Tidigare år har jag kanske i alla fall ägnat dagen en viss tankemöda, men i år har jag knappt reflekterat över att den förrän en kollega nämnde det igår. Kanske är det för att jag har legat däckad i sjukdom den senaste veckan, kanske är det för att den här dagen helt enkelt inte är så VIKTIG för mig längre. Inte för att jag inte uppskattar kärlek, utan för att jag överröses av kärlek alla andra dagar på året. Nåväl, många andra dagar på året.
Detta betyder dock inte att jag blir ARG om jag får mig en liten present, extra uppmärksamhet och omtanke eller en och annan chokladpralin idag. Verkligen inte. Men jag blir heller inte arg om jag inte får det. Hoppas jag, eftersom risken är överhängande.
Vår?
Som vanligt den här tiden på året börjar jag - lite för tidigt - att sucka om och längta efter våren. Ett tjat som pågår år efter år. Men just idag, trots nattens åtskilliga minusgrader, börjar hoppet väckas. Min 10 dagar långa förkylning verkar vara på tillbakamarsch (peppar, peppar), solen skiner och snön börjar smälta undan. Måtte detta innebära att våren är på väg. Måtte inte vintern göra ett återtåg!
Tillbaka
Nåväl. Någorlunda i alla fall. Efter att ha legat däckad i någon slags pre-influensa IGEN och vabbat och jobbat känner jag mig tröttare än någonsin. Samt lite sjuk fortfarande. Som om inte detta vore nog har vintern gjort ett nytt gästspel och marken är täckt av snö. Suck och stön. Nedräkningen för februaris slut har börjat. Tur att det är en kort månad.
Vabb med denna lilla envisa sjukling. Just på bilden fångad i ett ögonblick av stillhet.
Flying high
Igår var det tur och retur till Kista som gällde. Seg och försenad flygresa dit för att trött, hungrig och sliten landa in på soffan i hemmets lugna vrå betydligt senare än vanligt. Hela dagen förstörd, med andra ord. I flygkön till Bromma slängde jag i mig en påse nötter alldeles för snabbt, och - av mina medpassagerares ogillande blickar att döma - alltför glupskt. Mättnaden var obefintlig.
Men. Inget ont som inte för något gott med sig. Jag köpte inte mindre än TVÅ mascaror (de säljs inte i Malmö längre) på Bromma flygplats och en ögonkräm (som säljs i Malmö, men varför inte passa på?). Och fick ändå lite gjort och avklarat när jag väl var på plats i Kista. Idag jobbar jag dock från Malmö och ser snart fram emot att cykla hem i regnet och fira helg. Med datorn nedpackad och telefonen avstängd.
New month, new me
Ja, åtminstone nytt hår och nytrådade och nyfärgade ögonbryn. Kanske inte den bästa bilden på något av det, men det är vad som bjuds. Jag kände mig 70-talsstukig i håret och drog på mig kläder som passade till det. Polo och bootcutjeans. Så var det bra med det.
