Flyttstök
Dagen jag har längtat efter - och fasat för - sedan november var äntligen här; den stora flyttdagen! Allt slit, packande och rensande skulle äntligen ge utdelning. Som tur är satt takterna kvar sedan sist vi flyttade och jag körde en snabb - mental -
lessons learned och började packa i god tid och minimerade flytten till endast två dagar. Dag 1 tog vi alla "småsaker" och dag 2 kom flyttbilen. Resultatet?
Kartonger, kartonger, kartonger. Tänk när det finns energi att packa upp allt detta...
Livet utan internet i ett nytt, stort (och kallt) hus. Utan internet kan man lika gärna sova. Vad annars?
Och så målbild nummer 2. Lämna lägenheten för gott. Känslan av att ha den urstädad, tom och färdigbesiktigad var oslagbar.
Om jag kommer sakna lägenheten? Förmodligen inte alls. Om jag kommer sakna pendlingen ut till barnens skolor? Definitivt inte alls.
Så.. Nu står vi i ett nytt, oinrett hus. Fortsättning följer.
Husägare!
Efter många om och men, närmare hundra visningar i bagaget och tusentals klick på hemnet har vi nu äntligen köpt hus! Man vet när det är rätt - eller hur är det? En femton minuter lång visning på söndagen följdes av ett snabbt grundbud, som på måndagen
kryddades ytterligare för att kontraktet skulle vara i hamn. Det känns verkligen helt overkligt att vi i februari flyttar till ett hus - på drömläget. Nu ska vi bara härda ut ett par månader - och en jul - i lägenheten. Den som väntar på något gott…
Här ska vi bo! Snart!
Flytt
Sommarens stora projekt och huvudvärk - att flytta - är nu äntligen över. Igår tömde vi det sista under ösregnsliknande former och idag har vi skrivit på alla papper och lämnat över nycklarna till de nya ägarna. En vemodig, men otroligt skön, känsla. Skön i bemärkelsen att jag inte längre har ett stort måste hängande över mig i form av att tömma, städa, rensa. Allt är klart, vi har numera bara lägenheten. Tyvärr.
Hejdå Duvbåtsgatan och tack för allt! Några av mina bästa stunder har varit i det här huset. Det har gråtits, skrattas, ätitis, njutits, bråkats, älskats, jobbats och LEVTS. Nu lämnar vi över till nya människor att få uppleva saker här.
Meanwhile.. är vi på plats i lägenheten. Långt ifrån klara, som bilden ovan är ett levande bevis på, och frågan är om vi någonsin kommer att bli det. Varje gång jag lägger in kläder i ett skåp frågar jag mig själv om det är värt det. Ska vi ändå inte städa ur det snart? Man kan ju alltid hoppas...
På husfronten intet nytt
För ett par veckor sedan gick vi och sålde vårt hus. Bara sådär? Nja, det låg flera år av eftertanke och funderande bakom, men det var dags. Vi har sedan länge vuxit ur huset, men kommer oss aldrig för att buda på något nytt på grund av tryggheten
i att redan ha ett boende. Well, no more! Nu ska vi väl äntligen kunna få tummen ur och börja buda? Problemet är ju bara att det inte finns några hus ute och marknaden känner över huvud taget inte av en stundande räntehöjning. För tio miljoner får man…
ingenting. I princip ingenting. I bästa fall ett renoveringsobjekt. I alla fall om man, som vi, inte vill tumma på läget. Men! Jag har förtroende. Än så länge. Fråga mig igen i juni…
Älskade hus, vad jag kommer att sakna dig!
Statusuppdatering
Mars fortgår och vi har redan kommit halvvägs! Vädret är ömsom bra, ömsom dåligt. Jag pendlar mellan frustration över att ha glömt vantar hemma till att slänga av mig mössan på promenaden och få hopp om våren. Mars och skånsk vår i ett nötskal.
Ett par ljusglimtar har dock flimrat förbi. Mitt nya glasögoninköp gick mycket snabbare än förväntat. Redan efter en vecka plingade det till om leverans och jag är faktiskt nöjd över resultatet. Mest nöjd är jag över de bågar jag tvekade kring länge, men sedan bestämde mig för var lite kul. Och dyra, men det var ju ingen fördel i sammanhanget.
Ett par klassiska Gucci-bågar kan aldrig slå fel. De är faktiskt inte fullt så mörka som de ser ut på bilden, utan mer sköldpaddsfärgade, vilket - enligt mig och butikssäljaren - ger ett mjukare intryck.
Och så de "roliga" bågarna från Oscar Eide. Lyxvarianten. Glasögonens Rolls Royce. Ja, ni fattar. Och nej, så dyra var de faktiskt inte. Bara något dyrare än Gucciglajorna. Är ändå nöjd över att ha något annorlunda, något ljusare än alternativet.
Som om det inte vore nog med utlägg har jag även uppdaterat inredningen något. Sådant som tål att tänkas på när man spenderar drygt 90% av dagarna i hemmet. Nytt soffbord, tillika soffa för vissa, ny fåtölj för att främja Victors gamblande och en liten sänghimmel för Otto att dra i istället för att sova. En fördel med att sitta hemma är ju att tiden till att fixa allt sådant här plötsligt finns. Det är bara lusten som ibland saknas.
En annan födel med att sitta hemma är att jag kan få till trevliga lunchpromenader vid havet, och inte vid ett industriområde i Sofielund, som hade varit alternativet. Dagar som dessa; när solen strålar från en klar himmel, man ser bron i horisonten och vattnet glittrar, är oslagbara. En dos energi mitt på dagen.
Även träningen rullar på om än så sakteliga. Efter en långdragen förkylning har jag nu kämpat mig tillbaka till ett folktomt gym. Jag spritar så mycket jag bara kan och försöker hålla mig på min kant med mina redskap. Bättre än inget och träningsvärk, det får jag. Livet rullar på, med andra ord.
Första advent
Innan jag hann blinka var det första advent. Eller jag hann visst både blinka OCH adventspynta hela huset. Utan någon större hjälp från någon annan - på gott och ont. Mysigt blev det i alla fall när alla lampor slutligen var på plats, tillsammans med
Frösö kyrka och krubban. Ännu mysigare blev det i söndags när det doftade nybakade lussebullar och glögg i hela huset. Det blev - såklart - inget storslaget adventsfirande, men det blev bra ändå. Familjemys deluxe!
Så mycket julkänslor på en och samma bild. Notera A- och V-lussebullarna, tilläganade och tillverkade av de två äldsta barnen.
Ingen jul utan Frösö kyrka! Och en malplacerad jultomte med renar. Svårt att hålla fingrarna borta från denna kreation för många små familjemedlemmar.
Paus i smaskandet för en bild. Eller; vissa verkar fortfarande vara mitt uppe i det, vad det verkar.
Barnen - och jag - med munnarna fulla med lussebullar. Kanske blir denna bild INTE årets julkort. Som landet ligger för tillfället blir det nog inga julkort över huvud taget. Anledning ovan!
Helgutflykt
I helgen upplevde vi faktiskt lite sol och vårkänslor, något som från och med i morse var ett minne blott. Ny frost och nya minusgrader hade intagit Skåneland under natten. Tittar jag på väderprognosen ser det kalla vädret ut att hålla i sig åtminstone
februari ut, gärna in i mars också. Jag gissar att våren får vänta.
Vi lyckades dock inte alls ta tillvara på det fina lördagsvädret utan spenderade hela (och då menar jag HELA) lördagseftermiddagen på IKEA. Det finns ställen jag hellre befinner mig på, om jag säger som så. Och det går alltid likadant till; jag åker dit
mer eller mindre peppad på allt jag ska köpa. Ju närmare kassorna vi kommer, desto mer avtar mitt engagemang och slutspurten blir alltid densamma. Jag tänker; jag köper detta en annan gång, någon annanstans. Bra för plånboken, dåligt för... ja, för
det jag behöver och åker tomhänt därifrån med.
Att åka till IKEA med hela familjen är också lite av en utmaning. Någon vill klättra, någon vill ta av sig skorna, någon vill sjunka genom jorden. Gemensamt för oss alla är att vi bara vill därifrån. Lättare sagt än gjort. Ett par timmar efter ankomst
åkte vi dock - ett klädskåp och ett par galgar rikare - hem igen. Nu dröjer återbesöket läääänge hoppas jag.
Blev det detta skåp månne?
Helt slut efter bus och trams på Ikea. Men lyckades ändå tjata till sig varsin stor klocka!?
En snabb tupplur i bilen bjöd på nya, oanade, extrakafter när det vankades Melodifestival. Till Victors stora förtret, men till min stora glädje, uppträdde inte Samir och Viktor även denna vecka.
Jullov
Jullovet är i full gång och medan jag håller på att få en stressrelaterad kollaps är barnen utom sig av uttråknad och väntan på tomten. Men. Nu börjar allt falla på plats. Och tur är väl det, för imorgon är det julafton. Skinkan är tillagad, köttbullarna
stekta och all mat är inhandlad. Och viktigast av allt; alla julklappar är på plats under granen. Utom möjligtvis de som är till mig. Det återstår att se.
Granen, innan den fylldes på till bredden av klappar. Det här ser lite mer modest ut.
Köttbullarna. Victor sa att de var äckliga och Alice ville inte ens smaka. Nåja, mer till mig!
Sköna söndag
Ett otroligt ruggigt söndagsväder, i kombination med snoriga barn, bjöd på inomhusaktiviteter hela söndagen. Sånär som på en snabb, men efterlängtad, tur till tippen och ett nästan lika snabbt besök på Ilva. Att få se julgranar på Ilva blev nog helgens
höjdpunkt för barnen.
Bortsett från det har jag som sagt hållit mig hemma. Och kanske äntligen kommit någon vart med inredningen i vardagsrummet. Otaliga projekt - och soffor - senare känner jag äntligen att det börjar likna något. Ena halvan av rummet i alla fall.
Det tog oss bara dryga tre år.
Förberett för söndagsmyset!
Fix och trix
För första gången på så länge jag kan minnas har jag en lugn stund i hemmet. De senaste veckorna har bestått av ett evigt fixande. Garderober och garderobsinredning som ska upp, sängar som ska in, möbler som ska bytas ut och säljas, för att inte nämna förra veckans mastodontprojekt; att byta ut alla bokhyllor - tillika plats på alla böcker. Idag såldes de gamla bokhyllorna och allt börjar falla på plats. Åtminstone så pass länge att jag kan koppla av en liten stund utan massa måsten som hänger över mig. Förutom de gamla vanliga då. Diskmaskin, tvätt, dammsugning. Et cetera. Et cetera.
Imorgon bjuder jag kanske på en bild av resultatet. Idag orkar jag inte mycket mer än att krypa till kojs. Och ge en inblick i klädkammaren. Så nära en walking closet jag kommer här.
Ett hyllplan som ska sågas av och sättas upp och sedan är det klart. Det allra jobbigaste i processen - förutom att betala för alla orimligt dyra delar - var att planera hur allt skulle passa in. Krävdes nästan en ingenjör. Men jag fick hålla tillgodo med mig själv.
Januari
Såhär fyra veckor in i januari börjar man ju tröttna. Tar den här månaden aldrig slut!? Det känns som om det har varit 2017 i evigheter och årets första lön har inte ens trillat in. Ett otal ommöbleringar hemma har dock redan hunnits med och nedan kommer en så kallad "sneak peek" på kaoset i vårt vardagsrum just nu. Håll i beaktning att detta endast är en sida av myntet. Den andra sidan är så mycket värre.
Granen
När jag ändå berör ämnet jul kan jag inte låta bli att visa upp vår julgran. Jaha jaha, en liten gran, tänker ni, men detta är mer än så. Detta är min allra första RIKTIGA julgran. Alltså inte bara i vuxen ålder, utan någonsin. Sedan 1983. På grund av allergier hade vi bara plastgran i mitt barndomshem. Nu kom revanschen. En kungsgran.
Visningar
Trots att jag trivs väldigt bra i vårt lilla radhus i Limhamn börjar jag drömma om mer yta, större trädgård och längre avstånd till såväl grannar som stadssurr. För att i ett första steg sondera terrängen åkte vi ner till Höllviken i helgen för att gå på två visningar. Två jättefina hus - ett i Höllviken och ett i Ljunghusen. Jag vet inte om jag är överdrivet förtjust i tanken på att bo mitt i en skog, men tilltalades ändå av trankiliteten, närheten till havet och - huset! Tyvärr lite över vår budget, men det skadar ju inte att titta. En dag kanske. Synd bara på amorteringskravet..
Andra advent
Andra advent firades föga i år. Vi har knepat och knåpat hemma hela dagen, utan några större synbara resultat. Men efter att ha röjt upp i förrådet har en hylla har kommit upp där, liksom en förvaringslåda till uteplatsen. Och så har det bakats. Lussebullar till ett helt kompani. Nu är jag helt slut och kopplar av i soffan i väntan på att orka ta en dusch. Det är inte alltid lätt.
Victor och Alice lät sig väl smaka av de nygräddade bullarna. Var och en fick äta efter förmåga.
Det lackar..
.. som bekant mot jul. Här hemma är julstöket i full gång, trots att det känns som att jag går två steg bakåt varje gång jag kommer ett steg framåt. Men ett par klappar är inhandlade, julgranen - om än en utegran - är på plats och ledigheten har börjat. Tidigare ikväll bakades mjuk pepparkaka och imorgon står risgrynsgröt och skinka på agendan. Sedan är vi redo för julen!
Där bakom gardinen (!) skymtas granen. Och framför gardinen den barrfria inomhusversionen.
IKEA
I söndags avsatte jag lite egentid och åkte till stället vi alla älskar att hata; Ikea. Av alla ställen. Fördelen var att jag åkte dit ensam, utan man och barn. Nackdelen var att ingen annan gjorde det. Varje gång jag - med blandade känslor - lämnar kassan lovar jag mig själv och alla i min närhet att aldrig mer sätta min fot på bygget. Ett löfte jag bryter gång på gång, men inte med alltför jämna mellanrum.
Hur som haver. I söndags var det en låg bokhylla, ett gäng lampor och en vägghylla som stod på inköpslistan. Efter att ha svettats runt på varuhuset alldeles för länge lyckades jag efter många om och men betala och packa lille bilen full. Sedan gasade jag därifrån i full karriär, fullt övertygad om att det var sista gången jag köpte något på Ikea. En övertygelse jag fortfarande lever med.
Hur som haver. I söndags var det en låg bokhylla, ett gäng lampor och en vägghylla som stod på inköpslistan. Efter att ha svettats runt på varuhuset alldeles för länge lyckades jag efter många om och men betala och packa lille bilen full. Sedan gasade jag därifrån i full karriär, fullt övertygad om att det var sista gången jag köpte något på Ikea. En övertygelse jag fortfarande lever med.
Fredag!
Så sakteliga övergick helgen i vardag och min huvudvärk tynade bort. Inte en sekund för tidigt. Att hela fars helg blev lidande var ju synd, men jag har lovat Erik att vi ska göra ett nytt försök till firande den här helgen. Den som spar han har.
På grund av ovan nämnda tillstånd stannade jag hemma från jobbet både måndag och tisdag, vilket i sin tur medförde att veckan flög fram. Idag är det redan fredag och förutom jobb och möten har jag även hunnit med ett frisörbesök och en matleverans. Då jag inte känner mig helt fotogenique denna sena timma visar jag ett smakprov på mattan istället. Tre gånger fyra meter persisk matta. Fick plats på håret.
Ett av mattans hörn. Helhetsbild kommer när övriga rummet inte ser ut som kaos.
Inbodda
Nu har vi bott i vårt kära lilla hus i två månader och börjar så smått komma på plats. Det är dock en hel del som saknas fortfarande, men brist på såväl pengar som tid och inspiration sätter käppar i hjulet för ett fulländat hem.
Jag googlar febrilt runt på internet för att åtminstone hitta det sistnämnda; inspiration. Min senaste sökning är gardiner. Vi behöver verkligen gardiner. Men vilken sort? Och färg? Och ska de fästas i takskenor eller på gardinstänger? Listan på punkter kan göras oändlig. Om allt vill sig väl får vi upp gardiner innan jul. Eller påsk.
Om man ändå hade sådana här gardiner. Eller fönster.
Nytvättat
Nå, finns det någon skönare känsla än att helt nyduschad krypa ner i en helt nybäddad säng? Nej, jag tror inte det. Och det får avsluta min lördagskväll. En lördag, då jag för en gångs skull fått rätt mycket gjort. Förhoppningsvis efterföljs den av en lika produktiv söndag. Men först - lite sömn. Godnatt!
Här ligger jag och njuter. I vårt kala sovrum, som skulle behöva både tavlor, gardiner och en och annan lampa för att höja mysfaktorn. Men snart så...
Flyttstök
Flytten - och Victor - tag upp all min vakna tid, men inom kort ska jag återkomma med uppdateringar om vårt nya, underbara boende. Vi ska bara få lite ordning först. Det, och möbler!
