Påsken
Hur påsken blev till slut? Tackar som frågar. Alldeles underbar. Lång, lat och ledig. Jag slängde ner barnen i vår nya cykelvagn och styrde kosan mot Ängelholm, där vi stannade ett fullspäckat dygn för att sedan återvända till Malmö och Erik. Pigg och utvilad fick Erik sedan passa barnen medan jag drog på vinlunch/bokklubb hela annandagen. En perfekt påskkombination.
Djur, natur och påsktårtor. Vad mer kan man begära!?
Gamla hjulspår
Nu minns jag verkligen hur det var att jobba. Bokslut på bokslut på bokslut. Hamsterhjulet snurrar vidare och Erik har överlevt sin första hellediga månad. Bara fyra kvar. Vart tar tiden vägen? Nu går vi dock mot ljusare tider och allt känns så mycket - jag vet inte - lättare då. Som om man bara ska bita ihop en liten stund till för snart är det sommar. Och med en härlig påskledighet i färskt minne rullar vi nu in i april med allt vad det innebär. Födelsedagar, möhippor och bröllopsdag. Bara fester hela tiden. Och årsbokslut, såklart. En liten detalj som ska klaras av innan allt firande kan ta vid.
Kan vi hoppas att våren är här för att stanna?
Påsk
I år kom påsken tidigt. Har med åren lärt mig att det har med månens gång kring solen (eller var det tvärtom?) att göra. Nåväl, ingen välkomnar ett par lediga dagar mer än jag så det är bara att tacka och bocka. Synd bara att april blir så lång.
Långfredagen - årets tråkigaste dag - spenderades inte särskilt tråkigt, trots att vädret gjorde sitt bästa för att sätta p för alla slags roliga utomhusaktiviteter. Efter en långfrukost, en tupplur och en joggingtur åkte vi mot Österlen och konstrundan. Vi kom hem tomhänta, kan tilläggas. Att se självaste Carolina Gynning var lite mer värt än att se hennes tavlor.
Idag åker jag och barnen till Ängelholm och lämnar Erik vind för våg ensam hemma. Nu håller vi tummarna för att det inte finns några galna bombmän på tåget.
Gynning x 2 på Ystad Saltsjöbad och koncentrerad lek på påskaftons morgon. Alices första påsk!
Rädslan övervinner allt
I morse tog jag tidiga morgonflighten upp till Arlanda. Trött och mosig klev jag av planet för att mötas av nyheten att terroristerna varit i farten igen. Den här gången på en flygplats i Bryssel. Och sedermera på tunnelbanan i Bryssel. Inte helt otippat tog IS på sig dåden. Dagen har bara varit en enda lång färdsträcka mot min hemresa. Det enda jag vill är att komma hem, krama om mina barn, bädda ner mig och glömma allt vad våld, krig och terrorism heter. När kan det bli möjligt? När kan IS knäckas? För det måste vara en fråga om när, inte om.
❤️
Måndag!
Måndag och vår i luften! Det var dock inte så mycket vår i luften när jag cyklade hemifrån i morse, vilket är anledningen till den stickade koftan. Och stövlar! Men snart är de ett minne blott. Nu får det vara slut på velandet i väderleken. Nu är våren här för att stanna. Basta.
Topp, H&M, kofta Julie Fagerholt och skärp från Gucci. Snart kör jag denna outfit utomhus. Utan jacka!
Vårkänslor
Igår jobbade jag hemifrån och passade framåt eftermiddagen på att ta en paus och ge mig ut i den härliga vårsolen. Och hur underbart är det inte att känna solens härliga strålar och se blommor ploppa upp lite här och var? Man blir som pånyttfödd. Att dessutom möta våren och INTE vara gravid som jag var förra året (och för tre år sedan) gör det hela ännu härligare än förra året. Förutom att jag inte är ledig. Det är ohärligt.
Blommor på marken och blommor på Alices nya mössa. Två vårtecken.
Slut som artist
Efter att ha haft barn som har varit sjuka i omlott i snart en månad var det bara en tidsfråga tills jag själv skulle drabbas. Jag hoppades naturligtvis in i det sista att så inte skulle bli fallet, men föll på målsnöret i förra veckan. När snorandet äntligen började avta och natthostandet var ett minne blott blev det plötsligt min tur. Hela förra veckan kantades av halsont, men inte så mycket mer. Förrän jag i söndags morse försökte prata - helt utan framgång. Min förkylning hade satt sig på stämbanden. Två dagar senare är statusen oförändrad. Fortfarande ingen - eller så gott som ingen - röst. Lyckligtvis försörjer jag mig inte på att sjunga, men det hade ändå varit skönt att kunna yppa ett ord eller två utan att gå upp i falsett. Mars - gå över. Låt våren komma, och förhoppningsvis lite friskare tider med den. Nu, tack!
Hårfagra barn
Nu börjar även Alice få ett litet svall. Och att Victor har ett tjockt och galet hår, det är ju sedan gammalt. I flera veckan fick i alla fall frisören kapa ett par centimeter av det utan - hör och häpna - några större protester. Antingen hade han en bra dag eller så berodde det på att vi bytt frisör. Eller både och.
Alice mössfrisyr och Victor in action hos frisören. Just det! Det plötsliga tålamodet KAN ha kommit från saften han fick sörpla på under tiden. Eller klubban, som följdes tätt därpå.
Sista bokslutsdagen
Äntligen verkar världens längsta bokslut vara över. Ett bokslut som har varvats med hostiga vakennätter med Alice. Inte en jättelyckad kombination, men nu är det slut på båda. Alice första vinter har verkligen golvat henne, den lilla stackaren har varit sjuk i snart en månad. Förhoppningsvis tyder det på en frisk vår.
Men. Dåliga nätter och hektiska dagar. Vad tar man på sig? Garderobsklassiker, om du frågar mig. Ingen tid för experiment här inte.
Mörkblå tröja, Filippa K, kostymbyxor, Whyred och skor, Acne. Allt gammalt som gatan.
Superveckan
Glädjande nyheter hela veckan. Den inleddes starkt med Alicia Vikanders Oscar, tätt följd av Hillary Clintons framgångar på "Super Tuesday" och sent igår föddes en svensk prins. Nu väntar vi (?) med spänning på namnet. Själv har jag väl inga direkta kvalificerade gissningar med tanke på storasysters otippade namnval, men att gå tillbaka i släkten - eller den utökade släkten - borde väl funka. Eugen, Arthur, Edmund. Nej, jag har ingen aning.
