Back to work
Så fick min föräldraledighet ett abrupt slut. Eller så abrupt var det kanske inte, jag har länge flaggat för Pågen att jag finns tillgänglig på distans och deltid (låter redan här som ett o-vinnande koncept för dem) och i förra veckan blev det signat
och klart. Med noll framförhållning var jag där och hämtade datorn igår och trots att jag inte har varit på plats sedan i november 2020 kändes det som om jag aldrig varit därifrån. Allt var sig likt! Utom jag, som inte längre är gravid!
Här pirrade det till. Nej, jag skojar, det kändes som om det var i förrgår jag var här och lämnade in datorn. Det har gått drygt nio månader.
Sedan kom jag hem till min lilla solstråle igen. Tänk hur mycket energi ett par timmars arbete kan ge ändå. Och - i värsta fall - ta. Men än så länge satsar vi på att det ger energi. Nu är jag på banan igen!
Helgen
Helgen i sig har väl egentligen varit ganska ospännande; en sista vecka innan sportlov och lite ledighet från såväl skola som från aktiviteter med ömsom regn ömsom… blåst. Härligt!
Vi började med stängd förskola som övergick i ännu mer ledighet på grund av hosta. Pyttelite hosta, men jag orkar inte stöta mig med förskolan.
Vi gjorde därför två saker som Otto har drömt om en längre tid; åkte buss och köpte paw patrol-strumpor. Lyckan var total!
På kvällen blev det mys. Och vin! Erik jobbade såklart länge, men efter barnen ätit blev det poke bowl och rödtjut. Och att somna ifrån Svenska nyheter…
Aktiviteterna fortsatte i vanlig ordning. Tennis och simskola. Och playdates och mys med lillasyster. Alltid så gullig och medgörlig när någon vill ge sig på henne. På gott och ont, antar jag.
Sedan har jag lagat mat. I fyra timmar kokade jag Texas chili, som verkligen inte är någon fotogenisk maträtt. Däremot desto godare. Med kanelstång, nejlika, lagerblad, ale och mörk choklad (!) blev den en spännande och välsmakande söndagsmiddag.
Nu stundar som sagt sportlov och en annalkande skidresa. Den första för större delen av familjen. Min tidigare exalterande längtan har bytts ut till skräckblandad… skräck. Hur sjutton ska detta gå?
Alla hjärtans dag
Hela alla hjärtans dag-begreppet har väl devalverats rejält sedan… jag firade det. Eller är det jag som börjar bli gammal? Inte ens barnen var så pigga på att uppmärksamma det i år. Otto hade visserligen pyjamasparty med hjärttema och i Alices klass
pratades det om helgonet Valentin.
Otto var taggad för en dag full av spex på förskolan. Med rätta! Det var dansstopp, kärleksmums, ansiktsmålning och pyssel.
Det var ett ledset lejon (eller tiger?) som hämtades upp. Han ville varken gå hem eller tvätta bort sitt smink.
Själv hade jag städerska hemma, så fick inleda dagen på Gateau med ett annat litet kärleksbarn. Lugnt, skönt och harmoniskt. Inte helt fel.
Sedan målade jag - och Alice - naglarna i hjärtfärger; en röd nagel och resten rosa. Själva målningen blev ju sådär.
Och så min present till mig; en timmes utomhusträning i stormigt väder. Mycket bättre än vad det låter och vad är väl bättre än att investera i sin hälsa?
Ljuset i tunneln
Januari tog äntligen slut och jag känner redan att våren närmar sig. Det är ljusare lite längre på eftermiddagarna, solen har visat upp sig och vetskapen om att den i särklass längsta och tristaste månaden på hela året är över gör en lite gladare.
I februari väntar sportlov, skidresa och.. ja, inte så mycket mer. Den är ju inte så lång.
Alice laddar redan upp med underställ; taggad till tänderna på att få dra till snön. Otto är glad att han får göra ett sällsynt besök på Alices rum.
Relationen där Otto har övertaget. Med Hedda kan han bestämma vilka leksaker hon får och inte får ha. I princip alla hamnar i kategori nummer 2.
Tjejen som växer lite varje dag. Galet!
Hon är ju nästan för stor för att bära med en arm.
Idag hade vi städerska och drog hem till mormor på lunch, fika och lek. Alla leksaker var Ottos, tydligen, men Hedda var glad ändå.
Någon som inte är glad är jag varje gång jag tankar. Okej att det kanske är lite otidsenligt med en dieselbil, men priserna just nu är ju helt galna. Ska alla behöva köpa nya bilar (med onedbrytbara batterier som går på el, som i sin tur kommer… ja varifrån?
Polsk kolkraft?), inte kunna bo på landsbygden eller driva företag beroende av bensindrivna fordon? Är detta spiken i kistan som gör att jag kommer rösta på KD i valet? OBS! Retorisk fråga, svara inte.
