Mismatch

Alla får inte cancer, men alla drabbas. Stöd Cancerfonden!

Smått hungriga gjorde vi oss därefter ett kärt återbesök på Waynes coffee på Kvinnokliniken - stället där vi praktiskt taget bodde ett par dagar i maj. Den här gången var det vi - och ett gäng nyförlösta bebisar med tillhörande familjer. Mammahjärtat bubblade över när jag såg de små och jag hoppas verkligen att jag kommer att få turen att föda fler barn där. Någon gång i framtiden..

Förra veckan fullkomligt rusade fram. Inte en dag förflöt utan att fikadejt, lunch eller aktivitet var inbokat. Detta var visserligen mycket trevligt, men efter sju dagar i rad med tider att passa och bebisar att träffa var det skönt att sova ut och ta dagen lite som den kom idag. Med regnet droppandes utanför fönstret var det extra trevligt att avnjuta en lång frukost med Nyhetsmorgon och Malou i bakgrunden. Jag älskar verkligen hösten, förutom den lilla detalj att den följs av sin fruktansvärda kollega vintern. Men dagar som dessa - i sann ruggig oktoberanda - gör det extra mysigt att stanna inne.

 

Detta hindrade oss inte från att dra oss neråt stan lagom till lunchrusningen för att avnjuta en mindre god kycklingrullad med Erik på Hansa innan det var dags att rusa hem till en av veckans många tvättider igen. En av de saker jag kommer att sakna minst med vår lägenhet är tvättmaskinsbristen. Och en av de saker jag saknar mest med att leva ensam är hur sällan jag brukade tvätta. Är tvätterska fortfarande ett yrke? Var hittar men i så fall dem!?

 

 

Första lektionen ville jag dock inte missa och jag måste säga att den överträffade alla mina förväntningar. Det var riktigt mysigt och fantastiskt kul att se Lillrman så plaskande och förtjust. Jag måste nog följa med nästa gång också..

Med dryga halva mammaledigheten i ryggen tänkte jag göra en utvärdering. Att vara föräldraledig är betydligt mindre tråkigt än jag tänkt mig. Dagarna fylls av luncher och fikor, mys och lek. Högt och lågt. Oplanerade dagar är snarare en fördel än en last även om det är trevligt att ha minst en grej inplanerad per dag. Men framför allt går dagarna undan. Nästa vecka blir Victor redan fem månader. Varför gick inte tiden så fort när jag var gravid!?

 

Att ta vara på tiden och leva i nuet är dock någonting jag är väldigt dålig på. Tyvärr. Det här är ju enda gången som jag verkligen kan njuta av att bara vara helt ledig med ett litet barn. En eventuell kommande föräldraledighet innebär ju att man redan har en liten buse som springer runt. Då är nog sovmorgnar och morgonmys helt uteslutet.