Mismatch

Mitt sjukdomstillstånd vägrar ge med sig och så länge förkylningen håller sig kvar vägrar jag gå utanför dörren. Lördagen har därför spenderats inomhus i sällskap med scones, smoothie och mängder av te. Jag har även tittat ikapp veckans avsnitt av de TV-serier jag brukar följa och tvättat ett lass med kläder.

Nu då? Jag har självordinerat vila, varm choklad och glass för eftermiddagen. Kvällen lär gå i samma tecken. Mat och film, vill säga. Är man sjuk så är man.

Halsontet som började göra sig påmint under gårdagen har tagit enorma proportioner under natten. Jag kan inte minnas när jag kände mig såhär tjyvig senast. I dagsläget välkomnar jag vad som helst - snuva, feber, huvudvärk - så länge smärtan i halsen går över. Jag har en känsla av att jag kommer att få äta upp de orden. Tillsammans med en påse Vicks och mängder av te.

Om de stämmer. Det går i alla fall i rätt riktning.

En lat söndag fick en otippad vändning när jag bestämde mig för att styra kosan mot Kockum Fritid och lite simträning. 50 längder senare var jag helt slut i varenda muskel i hela kroppen, och även dödshungrig. Pasta bolognese och x antal chokladbitar fick råda bot på detta.

Så summa summarum. En vecka som mest präglats av middagar, mat och vila fick i alla fall ett aktivt avslut. Och lite choklad på det.

När jag gick upp i morse började jag helt orutinerat med att gå igenom den hög med mail som trillat in under natten. Innan jag visste ordet av det ringde telefonen samtidigt som inkorgen plingade på och sittandes blev jag.

Först nu, ett par timmar för sent, hann jag fixa frukost. Sen, men ack så efterlängtad.

Jag halkade ut från jobbet för att snabbt åka hem och släppa in städerskan. Det var ingen vacker syn (min framfart alltså, inte städerskan). Snön var överallt och ingenstans. Framför allt var den hela tiden mitt framför nyllet på mig. Efter att ha kämpat mig igenom Magistratsparken, i vad som kändes som en halv evighet, kom jag äntligen hem.

Men så hände något. Snön slutade yra. Himlen sprack upp. Solen tittade fram. Under loppet av en millisekund artade det sig plötsligt till en riktigt fin och solig vinterdag. Inte alls så tokigt att vistas ute längre. Alldeles i lagom tid för mig att hoppa på nästa tåg tillbaka till Hyllie.

Magistratsparken round 2. Soligt, snöigt och behagligt. Mycket tack vare säsongens bästa köp - en mössa från FWSS.

När snön så smått började falla under gårdagskvällen var jag övertygad om att den skulle vara snabbt övergående. Nu, morgonen efter, ligger den kvar, vitare och tjockare än någonsin.

Här kom alltså bakslaget jag har fasat för. Min enda - klena - tröst är att vi går mot ljusare tider. Samt att halva januari redan har trillat förbi. En och en halv månad kvar att bita ihop på riktigt, sedan kan jag väcka vårhoppet igen. Så ser jag det.

Idag kom jag på den briljanta idéen att boka ett konferensrum hela förmiddagen. Visserligen dimper min chef ned om en timme, vilket föranledde bokningen, men jag kan inte förstå att jag inte gjort detta tidigare. Kanske för att slippa allt gnäll från bättre behövande?

Hur som helst. Här sitter jag nu. I ett stort och ljust rum på femte våningen. Bara jag, en kopp kaffe och en banan. Skön start på veckan! Det återstår att se om jag håller fast vid det här uttalandet efter dagens medarbetarsamtal.

Mitt dåliga samvete - eller ett av dem - har växt i form av en klädhög på skrivbordsstolen. Det rör sig om klädesplagg efter klädesplagg, allt från stickade tröjor till klänningar och BH:ar, med hål som ska lagas. Och som jag har skjutit på detta.

Ikväll var det dock dags att göra slag i saken. När jag nu har sytt och sytt, bytt tråd och nål i närmare en timmes tid är jag äntligen färdig. En sak att stryka från att-göra-listan!

Jag trotsade kylan och gav mig ut i syfte att pumpa upp lite muskler på gymmet. Bara att gå dit i minusgrader var ett litet träningspass i sig. Väl på plats fick jag trängas och stånkas med massa andra människor som verkade ha tänkt precis samma tanke.

Det märks tydligt på gymfrekvensen att nyår nyligen passerat. Jag ger det ett par veckor, sedan borde det vara tillbaka till samma - något färre - antal besökare som innan jul. Tyvärr riskerar ju även bortfallet inkludera undertecknad. 

Att tro - eller hoppas - att våren var på framfart så fort solen tittade fram var inte bara naivt, utan rent dumdristigt. Nu fick jag i alla fall så att jag teg. Minusgrader och skånska vindar gjorde att dagen - och gårdagen - utvecklades till riktigt kalla vinterdagar. Dagar som dessa är jag extra glad för min tjocka, otympliga Peak Performance-jacka och mina uggs. Hur skulle jag klara vintern utan dem?

Aldrig ska man ropa hej. Så snart jag trodde jag var färdig med bokslutet damp en ny, saftig uppgift ned i knäet på mig. När jag inte längre kunde tänka kände jag att det var dags att gitta.

Nu sitter jag på tåget med ett 2,4 kg tungt kålhuvud och ett ännu tyngre kroppshuvud. Väl hemma ska jag röra ihop en kålpudding och fortsätta med forecastarbetet. Ingen rast, ingen ro.

Enda behållningen från en ganska så usel julrea blev nedanstående plagg. En skjorta, som är en jacka, som är en kavaj. Så bra att jag skulle kunna använda den varje dag. I teorin alltså.

Inte helt otippat är det bokslut även denna månad. Kvartalsbokslut, till på köpet. Helgen, men framför allt gårdagen, har därför till mångt och mycket ägnats åt just jobb. Excel, power point och SAP satt jag och petade i större delen av söndagskvällen. Tog en paus för att tillaga en kyckling och sedan på det igen. Mer spännande än så blev aldrig min söndag.

Idag fortsätter tragglandet. Och tack vare gediget (?) helgjobb börjar jag snart se ljuset i tunneln. Som varje månad!

När vi ändå berör ämnet. Den här synen möttes jag av när jag steg utanför dörren i förmiddags. Strålande sol, vindstilla luft och plusgrader på termometern. Varför känns det som ett bakslag inom snar framtid är att vänta? Erfarenhet kanske?

Idag städade jag ut varenda litet spår av julen i vårt hem. Trots att det till en början tog emot att göra sig av med alla ljus och lyktor känns det såhär i efterhand oerhört skönt. Det känns som en helt ny epok har börjat. En epok, i vilken vi blickar mot våren. Jag förstår att vägen dit är lång - och inte helt problemfri - men vi är på väg!

Destinationen efter att ha kastat ut både tomtar och troll var att köpa vårblommor. Syrenlila tulpaner närmare bestämt. Kan det bli mer löftesrikt än så?

Chanels Rouge Carat, som jag köpte i New York, kan ha den perfekta röda färgen. Inte tomterött, inte mörkrött, inte åt det orange. Perfekt, helt enkelt.

Januari och oxveckorna har bara börjat. Plånboken ekar lika tom som kylskåpet. Vad passar då bättre än lite blodkorv till middag? Billigaste middagsmaten på hela Ica. Tillsammans med en gammal avokado och ett glas vatten, såklart. Medan jag tuggar mumlar jag mantrat; 3 veckor till löning, 3 veckor till löning. Den som väntar på något gott.. I dubbel bemärkelse!

Så var det 2013. För första gången på jag vet inte hur många år vaknade jag upp och kände mig pigg och fräsch utan tillstymmelse till nyårsångest. Nåja, den lär väl komma lagom till det är dags att börja jobba igen.

Det nya året firade vi in med en trerättersmiddag hemma, följt av nyårsgala på Malmö opera med efterföljande fyrverkerier. En perfekt start på det nya året. Allt detta i klänning från Whyred.