Besatthet

Anledningen till att jag ens är vaken fortfarande - och har hållit mig vaken till tolvsnåret de senaste kvällarna - heter The Affair. Jag ville börja titta på en ny serie och fastnade direkt i detta psykologiska drama. Nu har jag matat avsnitt på avsnitt och känner mig för stunden ganska mätt, trots att jag vet att min dagliga abstinens kommer att återuppstå imorgon. Med sex avsnitt kvar av säsong två hoppas jag ha sett klart finalen innan året är slut. Eller där runtomkring. 

Vad serien handlar om? Den - i mitt tycke - självgode läraren/stapplande författaren, tillika fyrabarnspappan, Noah möter den minst lika gifta, men sörjande, servitrisen Alison och inleder en affär med henne. Vad som är unikt med serien är att man får se det ut bådas synvinkel. Samt ett ständigt återkommande förhör i "nutid", där ett brott har begåtts. Sakta men säkert ska händelserna leda fram till detta brott - och tillhörande utredning. Mycket spännande, som ni hör. Med en droppe mystik och en skvätt diskbänksrealism blir det den perfekta kvällsunderhållningen när barnen har somnat. Sex avsnitt till. 


Julen är över

Så var julen över. Lika snabbt som den kom tog den också slut. Jag var totalt oförberedd på allt jobb det innebar att hålla i julen. Trots ett ganska magert julbord räckte det för att köra slut på mig. Nu vill jag inte se en skinka på ett bra tag, än mindre tillaga en. Men. Det blev en väldigt lyckad julafton med mat, klappar och en halvförvirrad jultomte. Som sig så bör. 


Alice fick en stor nalle av den snälle tomten. Det fick inte jag, men jag var glad ändå. 

Jullov

Det här med regelbundet bloggande går ju verkligen inte bra för mig. Men det har varit fullt ös, vill jag lova. I mina mått mätt. Julfest, födelsedagsfirande, luciafirande och tidigt julfirande med farmor, för att nämna ett par saker. Och det jobbigaste av allt; mitt julkortsprojekt. Tanken var att i år ska bli det första året jag skickar julkort. Otaliga försök att få till en bra bild på två barn senare tvivlar jag på att så blir fallet. Och om det ändå blir så är det sannerligen ingen bra bild vi bjussar på. Idag gjordes ett sista enträget försök till en bild hemma hos farmor. Felet med dagens cirka tjugo bilder var dock inte barnen, utan att deras pappa var med på den. Fotogenique som få. 


Ett axplock av bilderna. Barnen är i alla fall gulliga. 

8 månader

Tänk att lilla Alice redan har hunnit bli 8 månader gammal. Hon är en underbart glad liten flicka som tycker om att stoppa saker i munnen. Inte minst mat. Två små bissingar har hon där nere och en frisyr som börjar ta fart. Älskade lilla unge!


Alice den senaste veckan. I luciakrona, i rosett och ätandes på smulor från en lussebulle. 

Footner

För otroligt trötta och nariga vinterfötter kan jag egentligen bara rekommendera en enda sak; Footner. Stoppa fötterna i två preparerade plastpåsar, dra på en strumpa och valsa omkring så i en timme. Cirka 5-10 dagar senare börjar död hud falla av dina fötter. Så till den milda grad att det är omöjligt att ens gå en meter utan strumpor. Men. Resulatet blir fantastiskt. Jag är just nu uppe i den mest intensiva "fallfasen", men intalar mig att om ett par dagar kommer mina fötter att vara lika mjuka som hos en bebis. Så underbart det ska bli!


Work in process när Footner tar kol på döda hudceller. 

Ny frippa

Även ett frisörbesök har hunnits med i veckan som gått. Trots föga skillnad både slingades, färgades, tonades och klipptes det. Till lite mer kontraster och fräschare toppar. Nöjd över resultatet har jag ändå helt glömt bort att fotografera det. Så jag bjuder på den enda bilden vad jag hann ta på mig själv innan det finfönade håret förstördes av en hårtvätt. 


Inte den optimala frisyrbilden, men blankare än vanligt. Håret, alltså. Och bildens gullfaktor höjs av lilla Alice. 

Andra advent

Andra advent firades föga i år. Vi har knepat och knåpat hemma hela dagen, utan några större synbara resultat. Men efter att ha röjt upp i förrådet har en hylla har kommit upp där, liksom en förvaringslåda till uteplatsen. Och så har det bakats. Lussebullar till ett helt kompani. Nu är jag helt slut och kopplar av i soffan i väntan på att orka ta en dusch. Det är inte alltid lätt. 


Victor och Alice lät sig väl smaka av de nygräddade bullarna. Var och en fick äta efter förmåga. 

RSS 2.0