Lillebror
Idag för en vecka sedan började jag få förvärkar, som aldrig upphörde eller avtog. De blev dock aldrig tätare, så jag avskrev dem som pinvärkar. Värkarna följde med in på lördagen och sent på lördagskvällen var det så illa att jag ringde till förlossningen.
Väl där var jag öppen 7 cm och lite lustgas och tre krystvärkar senare var han ute. Klockan 00.08 söndagen den 25 mars föddes en liten prins i segerhuva.
Den senaste veckan har gått åt till återhämtning och att lära känna den nya familjekonstellationen. Något nästkommande veckor också kommer att ägnas åt.
Alldeles, alldeles ny.
Lillebror 5 dagar gammal i all sin prakt.
Förlossningsfrisyr och gympaskor
Mars har än så länge inte imponerat vad gäller vädret. Och kommer inte heller att göra det, om man får tro prognoserna. Idag gladde jag mig dock åt det lilla - att det är barmark - och snörade på mig sneakers istället för klumpiga boots när jag gick ut.
Lite kallt, men så skönt.
En annan sak jag snörade till var mitt hår. Man vet ju aldrig när förlossningen kan sätta igång, men det jag med säkerhet vet är att jag vill ha håret ur ansiktet då. Så jag flätade det på båda sidor och fäste i en knut där bak. Gissar att det kommer
att lossna och tvättas både en och två gånger innan det faktiskt är dags. Och väl där kommer väl håret att hänga ner i testar framför ansiktet ändå. Oh well, just nu sitter det i alla fall ordentligt på plats.
Tights och gympaskor. Tänk lite sol och att kunna skippa vinterjackan på det. Vilken dröm!
Håret är borta från ansiktet. Skönt, men osmickrande.
Tidsfördriv
En vecka över tiden idag och mitt allra sista besök hos barnmorskan har avklarats. På vägen därifrån är det oundvikligt att passera gymmet. Inte lika oundvikligt är det att gå in, men jag gjorde det ändå. I brist på annat att göra! Det var väl inte direkt
med någon större frenesi eller träningsglädje jag lyfte på vikterna, men lyckades ändå träna igenom så gott som hela kroppen med hjälp av övningar man kan göra som gravid. Det vill säga nästan inga.
Ett styck flodhäst på ett nästan folktomt gym. Kan ha varit sista gången jag är här på ett tag. Kan också inte ha varit det.
Ledighet
Jag har äntligen gått på min efterlängtade ledighet. Och eftersom jag jobbade in i det sista känns väntan inte lika tung och lång den här gången, utan snarare välkommen. Igår utförde jag dock ett stressigt besök på Ikea - ett ställe som borde kunna få
vilken förlossning som helst att sätta igång, men icke. Annars har jag en hel del för mig i hemmet. Ja, om baka kaka, vila och tvätta räknas. Jag kan lätt leva med detta ett par dagar till. Den här gången ser jag nämligen inte alls fram emot förlossningen,
utan skjuter den gärna lite på framtiden.. Men ut ska väl ungen förr eller senare på ett eller annat sätt.
Bästa stunden på dagen. Frukost i lugn och ro, istället för att slänga i sig en skål med flingor på stående fot.
Idag bakade jag en kaka. Det har inte hänt på evigheter. Varför? Jag har inte haft tid! Nu har jag tid. Och insåg att det inte var så besvärligt.
Barnen uppskattade också kakan.
21 mars uppmärksammas alla med en extra kromosom. Hur? Genom att bära olika strumpor och visa att olikheter är bra.
Helgen
Helgen har sprungit förbi oss som vanligt. Fredagskvällen, tillika - vad jag tror - dagen då jag gick på ledighet, firades med en stor portion sushi. Jag längtar så tills jag inte längre behöver plocka bort tonfisken eller säkerställa hur laxen är tillagad.
Bara ösa på liksom.
I lördags sken solen förrädiskt, för ute var det iskallt med kyliga och starka vindar. En stanna-inne-dag med andra ord, medan söndagen bjöd på någon plusgrad och mer chans till utelek. När Victor var på simskola och Alice hade en kompis på rummet passade
jag på att sitta ner i två sekunder och beundra solens gång bakom markisen. Markisen - ett tråkigt köp för tre år sedan, men så värt det!
Och nu då? Fyra dagar efter BF och hemma. Det känns som om jag skolkar, men jag har ju faktiskt beviljad semester i tre dagar innan min föräldraledighet kickar in. Med tusen planer och en dålig natts sömn i bagaget får vi se var det hela landar.
Förmodligen inte på BB.
Internationella konsumentdagen
Idag är inte bara dagen för BF - beräknat förlossningsdatum - utan även internationella konsumentdagen. Detta betyder naturligtvis inte att man ska konsumera som bara den, utan snarare tänka över sin konsumtion och konsumera smart. Själv har jag, i brist
på barnafödsel, konsumerat något så klimatsmart som ett gymkort. Minimal miljöpåverkan, något jag verkligen behöver - eller kommer att behöva inom kort - och dyrt som satan. Det sistnämnda var naturligtvis inte ett krav, men något jag kände mig tvungen
att påpeka.
Utöver detta har jag även konsumerat två barnklippningar. Eftersom Victor knappt såg ut under sin lugg och länge har tjatat om att han vill ha kort hår (eller hår som Hulken. Är det kort?) och jag såg en möjlighet till att slippa eventuella framtida lusepidemier,
rök det långa håret, medan Alice fick nöja sig med lite fräschare toppar.
Och det var allt för idag. Imorgon jobbar jag förhoppningsvis sista dagen innan föräldraledighet och sedan hoppas - och tror - jag på åtminstone ett par dagars vila innan det är dags att föda.
100% betyder ingenting för mig. Men en liten milstolpe är det allt!
På gymmet! På BF! Det var inte igår och det känns som jag kommer ha en liten uppförsbacke efter eventuell förlossning. Eller som fortsatt gravid.
Nyklippta och fina kopplar vi av med en fika. Men om sanningen ska fram var det mest jag som kopplade av.
Tung dag
Efter en natt med dålig sömn var jag ändå glad att komma till jobbet i god tid för att beta undan allt som undanbetas ska. Men säg den lycka som blir långvarig, då jag en dryg timme in på arbetsdagen nåddes av beskedet att Victor har löss. Det var bara
att packa ihop igen, rusa till apoteket och sedan köra och hämta såväl Victor som hans syster. Så istället för att i lugn och ro jobba på mitt kontor har jag avlusat fyra familjemedlemmar (inklusive undertecknad, i förebyggande syfte), tvättar fem
maskiner tvätt (trots att löss inte smittar den vägen), lagat mat, försökt roa uttråkade barn samtidigt som jag mailat och - dagens värsting - tagit en sista svängom i en bortsmältande pulkabacke. Förhoppningsvis är det här det sista vi ser av
snön - och lössen. Men som rutinerad avlusningsexpert vet jag numera hur lössen ska hanteras. Det är mer än jag kan säga om snön.
Medan lusschampoot verkar.
Efter en tung dag med få pauser kopplar jag nu äntligen av med... Donald Trump!? Bokklubbsboken som ska vara utläst tills på söndag.
Oscars 2018
I natt gick den 90:e Oscarsgalan av stapeln. Jag har inte sett någon av filmerna - och inte heller många av skådespelarna. Men vissa känner man ju igen. Och en klänning är ju en klänning. Så jag har valt ut några av mina favoriter. Tyckte inte jag såg någon vavawoom direkt, men fastnade för ett par.
Emily Blunt. Aldrig inte snygg.
Jennifer Garner. Plus för härlig, knallig färg på klänningen och sjukt vältränade armar.
Jane Fonda är alltså 80 år gammal.
Och Laura Dern är 50 år. Det behöver nödvändigvis inte bli sämre med åren. Framför allt inte när man passar såhär bra i vitt.
Harvey Weinstein tillintetgjorde Mira Sovinos karriär, men med #metoo och #timesup i bagaget kom hon till Oscarsgalan för revansch. Heja heja!
Shake ‘n Bake
I somras var det fler än jag som togs på sängen av nyheten att storken är på väg igen. Lagom till påsk bör - om allt går som det ska - en liten lillasyster eller lillebror titta ut. På grund av en illamående sommar och en intensiv höst har det
helt enkelt inte funnits tid - eller ork - för mig att reflektera över detta, men nu, två knappa veckor före utsatt datum, börjar det verkligen kännas av. Mer än någonsin tidigare. Tiden, som hittills har flugit fram, står så gott som still. Krämpor
och värkar avlöser varandra medan vågen rusar iväg solm aldrig förr. Finns det seriöst folk som uppskattar detta tillstånd? Nu längtar jag efter en snabb och smidig förlossning, en sensationell viktnedgång och - viktigast av allt - en frisk och hälsosam
bebis. Och en brunögd sådan, om man får önska fritt.
Här står jag i vecka 39, hela 20 kilo fetare än utgångsläget. Gravid alltså. What’s not to hate?
Walking in a winter wonderland
Att våren kommer 1 mars är långt ifrån korrekt just i år. För hela fem år sedan valsade jag omkring i bara gympaskor, idag tog jag en solig, men kylig, promenad i de varmaste vinterkängorna. Det räcker nu, tack! Våren får gärna komma. Men det gäller väl bara att stå ut och hålla sig borta från vägarna. Vilket är exakt vad jag gör. Idag jobbar jag hemifrån, till exempel. På grund av snökyla och lättja.
Fint ändå! Ännu finare vore ju om det här vädret hade behagat komma i julas istället för nu.
