Mismatch

Måndagen drog igång tidigt - något för tidigt - av att Victor vaknade. Pigg som få ville han krumbukta runt, för att sedan ta sig ur sängen. Ur sängen släpade sig även hans trötta mamma, som bjöd på frukost och ett inte alltför härligt morgonhumör. Eftersom Erik "lider av" pollenallergi var jag snäll och gav honom sovmorgon. Detta resulterade i ett evigt rännande efter en dödsföraktande liten kille som vägrar förstå innebörden av ordet "Nej" och därmed även en liten försening till jobbet.

 

Nu är jag dock på plats sedan länge; räknar fläckar på tröjan från morgonens eskapader och avnjuter en kaffe i fred. Snart drar ett mötesmarathon igång och det slutar inte förrän det är dags att gå hem. Det ska kännas att det är måndag!

Det hör inte till vanligheterna att jag är ute och snurrar på X2000, men idag är en sådan dag. Upp och ner till Göteborg. Något för optimistisk bokade jag en lite för kort dag på Sveriges framsida. Men samtidigt alldeles tillräckligt lång för att vara fredag.

När vi ändå berör ämnet; vem har kommit på att det ska heta Sveriges framsida? En göteborgare fattar jag ju, men det är ju så bakvänt det kan bli. Göteborg ligger avsides, utan någon egentlig relevans eller närhet till något, men framför allt känns det som att man reser ett år bakåt i tiden när man reser till Göteborg. Och låt oss inte ens tala om deras fåniga kepsar.

Så var det sagt. Nu har jag fullt fokus på min hemresa. Äntligen fredag och ytterligare en kort vecka står för dörren. Underbart!

Veckans första arbetsdag känner jag mig både trött och sliten och surfar därför planlöst runt för att få lite inspiration. Och vem inspirerar mer än Kate Moss!? Exakt såhär vill jag se ut i vår. Tröjan, jeansen, skärpet, håret. Vill kopiera allt rakt av. Tyvärr lättare sagt än gjort..

 

Min livs levande väckarklocka ringde inte som den brukar i morse. Den valde istället att ta sovmorgon och inte börja sträcka på sig förrän det var dags för mig att sjappa vid åttasnåret. Detta fick konsekvensen att jag vackert fick lov att vakna av egen maskin halvåtta, stressa in i duschen, slänga i mig frukost och på mig kläder för att kunna vara på plats i Hyllie lagom till mitt morgonmöte. Ett möte jag själv bokat, ska tilläggas. Helt i onödan, kan jag också tillägga.

 

Resten av dagen har ju inte gått i 180 direkt. Det är knappt en kotte på kontoret och varje mail jag skickas besvaras med ett hastigt out of office-svar. Trots att vi inte har halvdag på pappret känner jag att det kanske är dags att sno sig snart. Jag har ju trots allt en resa till Blåkulla att planera.

 

Idag är jag tillbaka på jobbet och i rutinerna. 35 mail att beta av (hur lyckas man!?), men nu känner jag mig färdig med detta och ska strax ut och besiktiga vårt nyförvärvade hus istället. Jag försöker att inte fundera alltför mycket över det faktum att jag egentligen skulle gå på ny mammaledighet idag. Försöker att förtränga detta helt och hållet... 

Och Amsterdam då? Denna inpyrda lilla stad har sin charm, framför allt tack vare de gamla byggnaderna och många kanalerna. Men den känns ändå absurd på något sätt. Finns det någon holländare med ett seriöst yrke? Eller går allt ut på droger och sex?

Konsten tar dock stor plats och idag tog vi en promenad ner till museumdistriktet innan vi avrundade eftermiddagen med en kanaltur i solen, där Amsterdam visade upp sig från sin allra bästa sida. Odörerna till trots. De kommer man aldrig ifrån. 

Och inte vilken fredag som helst. Dagen kommer inte bara avslutas med en vårfest (vädret till trots) utan även inledas med en minisemester. Imorgon förmiddag drar jag och Erik till Amsterdam. Bara vi två! Och bara i två dagar, men ändå! Jag hoppas på vår, vin, tulpaner, kanalturer, goda middagar, mysiga promenader och sovmorgnar. En ännu starkare önskan är ju att Victor trivs bra hos sin moster under vår Hollandsvistelse.

Men först fredagen. Med överbliven hemmagjord pizza och överbliven sallad till lunch kommer jag nog att vara hungrig och otroligt sugen på Plockepinns plockmat till klockan sex. Vart kvällen sedan för oss återstår att se. Dock inte alltför länge, för jag måste hem och packa till både mig och Victor. Och ladda batterierna. Jag är ju trots allt en bit över 30-strecket.

Schip ahoi!

Mitt bloggande går - liksom livet - i vågor. När det redan börjat så bra idag kan jag ju lika gärna fortsätta att berätta om min dag. Efter en något stressig förmiddag, vars ljuspunkt bestod av gratis frukost på jobbet, drog jag en repa till gymmet. Var tvungen att införskaffa lite energi. 

 

Därefter var det snabba puckar tillbaka till jobbet för att duscha och äta. Jag skippade den sedvanliga salladen från Salads and Smoothies och slängde istället ihop en egen Ceasarsallad. Ett par ingredienser fattigare, men så mycket godare. Tja, det är ju inte som att jag ystat osten själv, men jag lade upp allting på tallriken helt för egen masin.

 

Nu sitter jag här och väntar på att eftermiddagens mötesrusch ska dra igång. Därefter raka vägen till Skåre, av alla ställen, där det vankas bokklubb. 

 

 

I morse gjorde jag något jag aldrig annars brukar göra. Jag tvättade håret på morgonen istället för min sedvanliga kvällstvätt. Detta resulterade i ett par minuter färre av min dyrbara morgontid samt att jag var tvungen att släpa fram med det stora hårfönsåbäket.

 

Det finns få saker jag hatar mer än att föna håret. Det är tidskrävande, tråkigt och hur mycket man än fönar så blir håret aldrig riktigt torrt. Jag skämtar inte. Hade förmodligen kunnat stå där i timmar och ändå hade underhåret varit fuktigt när jag var färdig. Resultatet av snabbföningen jag körde i morse var att det såg någorlunda torrt ut efter ett par minuter, men hade såklart rufsat till sig när jag väl kom fram till jobbet.

 

Allt som allt? Extratiden och rufset till trots så blev det faktiskt bättre än när jag sovit med blött hår. Allt blir väl bättre än att sova med blött hår. Om jag ska göra om det? Inte på ett tag. Bekvämlighet går före.. ja, det mesta.

 

Framför allt är det ju synd om den lille. Han verkar dock helt obekymrad över detta faktum och kör på som vanligt. I full karriär. Enda gången han stannar upp och reflekterar över den bittra verkligheten är när man torkar snoken på honom. Då skriker han sig röd, viftar med händerna och skakar på huvudet. Snuvan kan man väl bli av med på andra sätt!?

Så var ännu ett bokslut över. Ett årsbokslut till och med. Det är nu alla felbokningar och missar upptäcks. Dagarna efter böckerna stängts. Jaja, aldrig kan man väl få allt att stämma. Framför allt inte efter ett år som jag har varit borta större delen av. Jag tar med andra ord inget ansvar.

 

Och nu är det fredag! En obokad helg i kalendern känns både skönt och välbehövligt. Jag får se vad vi hittar på. Kanske en sväng till parken, kanske en promenad till vårt nybyggda hus, kanske både och eller ingetdera. Vi får se.

 

Over and out.