Bra fredagskväll
Trots tre förkylda barn och begynnande känningar i halsen för egen del blev det en riktigt bra fredagskväll. Pizza bianco och rödvin. Blåbärspaj och vaniljglass. Och sista avsnittet av värdelösa The Innocents på det. Nu ska jag nog sova gott. Om jag fångade
matkalaset - eller någon del av dagen - på bild? Icke.
Dagens bildskörd i mobilen. Otto äter sina nya strumpor och jag poserar framför spegeln. Egentligen tog jag bilden i syfte att fokusera på mina olikformade ansiktshalvor och olika stora ögon, som jag först nu - vid hela 35 års ålder - har upptäckt,
men vill inte uppmärksamma någon annan alltför mycket på "problemet".
Studentskan
Så lider augusti mot sitt slut. Redan imorgon valsar vi in i september och årets första höstmånad. Temperaturen har redan börjat sjunka och det hänger regn i luften. Ingen är gladare än jag. En annan sak som september medför är att jag ska bli student
på nytt. På måndag drar en mustig termin litteraturvetenskap igång och vi får se hur länge jag pallar trycket. Jag, som knappt lyckas läsa ut en bokklubbsbok på två månader, ska nu klämma ett par böcker och dikter I VECKAN. Och en inlämningsuppgift per
vecka på det. Så varför utsätter jag mig för detta? För att Malmö stad är snåla och kaosbarnen vill stimuleras mer än femton timmar per vecka på förskolan, lyder det enkla svaret. Fel kanske, men så välbehövligt. För oss alla.
Den lille ska få lite lugn och ro hemma utan syskonen över sig hela tiden. Med sin mamma, som kommer ha näsan i en bok större delen av tiden?
Nu trappar vi upp timmarna och stimulansen för dessa två. Inte en dag för sent.
Tillsammans alla tre. Förhoppningsvis kommer de ha stor glädje av varandra i livet.
Hemmavid
Sommar i all ära, men för en husmus som jag innebär den lite för många måsten. Jag älskar verkligen att jobb och förskola satt igång igen så att jag kan spendera tid hemma utan dåligt samvete. Läsa lite, städa lite, ta en liten tupplur när Otto sover.
Planera för kvällens middag och eventuella träningspass. Är jag riktigt duktig hoppar jag kanske tuppluren och tränar när Otto sover. Det har inte hänt än, men jag skyller det - som så mycket annat - på värmen. Snart blir det andra bullar! Men först lunchbullar,
eftersom klockan slagit tolv och det vankas lunch. Lyckan i att bara göra lunch till en person är oslagbar.
En lunch från häromdagen när alla vara hemma och skulle utfordras. Sommaren handlar lite för mycket om mat. Efter frukosten ska lunchen planeras och så fort den är undandukad är det dags att förbereda middagen. Idag blir det en något enklare anrättning.
Med det bästa av sällskap!
Don’t mind soporna i bakgrunden som jag inte hunnit ta ut än. En återvinnares vardag.
Rutiner
Augusti betyder rutiner. Dagen svalnar och jobbet börjar - för de allra flesta - igen. Tanken var att vi skulle tillbaka till våra rutiner redan förra veckan, men på grund av enorm hetta valde jag och barnen att åka till kusinerna i Ystad onsdag
till fredag istället. Erik fick med andra ord obegränsat med tid över för jobb, träning, nöjen och bordsslipning. Tid som jag hoppas att han tog tillvara på på bästa möjliga sätt. Det kommer nämligen att dröja tills han får denna sällsynta egentid igen.
I Ystad sken solen med inslag av regn- och blixtoväder. Vi hann dock med vad jag tror var sommarens sista stranddagar. Definitivt sommarens sista sanddagar. Blir det mer bad i år blir det brygga eller klippor. Det är ett löfte. Barnen älskade dock att
få bada på östkusten och gräva i den fruktansvärda sanden. Jag uppskattade ett dopp, hur lite det än svalkade, men avskyr att ha sand överallt. I kläder, öron, hår, barnvagn och på bebis. Ja, överallt.
Småkusinerna fick en ny chans att lära känna varandra. De tog den väl inte fullt ut.
De stora kusinerna festade loss på Shuffle bar. Festis och chips. Vad mer kan man behöva? Vad mer kan man begära?
Jo, glass. Det kan man begära precis hela tiden. Funkar också hyfsat som muta.
Som sagt; barnen uppskattade stranden. De uppskattade även att åma sig för kameran.
Strand. Och sand. I mängder. Hälften följde med hem.
Den här veckan är det slut på det roliga. Förskolan har börjat igen. Hela 15 timmar får barnen spendera där varje vecka augusti ut. Tack Malmö stad! Jag fattar ju att det finns en anledning till denna till synes orättvisa fördelning, men det gör
det inte desto mindre tröttsamt att underhålla en treåring och en femåring två hela dagar och tre eftermiddagar per vecka. Dagens eftermiddag spenderades på Ikea. Eller, mest på buss till och från Ikea och jag får väl skylla mig själv. Men hem
kom jag med syftet med resan, det vill säga en uppblåsbar dyna till barnstolen. Och alla barnen i behåll.
Otto kan äntligen sitta upp! Ingen är gladare än Otto.
35!
Inte minst har jag även hunnit med att fylla år under semestern. I år igen! Födelsedagen, tillika årets varmaste dag, spenderades på långa bryggan i Bjärred, följt av bad på bryggan och en underbar middag på Strandhuset i Sibbarp. 35 år nu alltså. Halvvägs
till 70. Samtidigt ser jag fram emot vad som komma skall. Barnalstrandeåren, som till så stor del definierat de senaste åren, är nu förbi. Är det nu livet börjar!?
Lunch på långa bryggan. Rosévin, en skön bris och otåliga barn.
Promenad till Sibbarp och Strandhuset. En vacker solnedgång på vägen. Väl framme fick barnen roa sig med minigolf medan vårt bord iordningställdes. Lille Otto ville också vara med. Såklart.
Hårfint
Trots att mitt hår verkligen har sett bättre dagar och jag drar mig för att borsta det på grund av att jag känner till den enorma mängd som kommer att åka med, var ett frisörbesök häromveckan minst sagt välbehövligt.
Det ser kanske inte mycket ut för världen, men en enorm skillnad mot hur det var tidigare. Nu - två dryga veckor senare och ett dussintals dopp i böljan blå senare ser det inte lika skojigt ut. Och kommer förmodligen inte att göra det förrän
efter nästa frisörbesök igen. Nedräkningen till fjärde oktober har börjat. Frisör OCH kanelbullens dag.
Sommar, sommar, sommar
Vilken sommar vi har! Värmerekord på värmerekord. Och trots att det är härligt med sol och bad och att man slipper "ta vara" på soltimmarna så kan jag inte låta bli att få lite ont i magen över vår jord. Det brinner i skog och mark, kreatur
nödslaktas och klimathotet känns lite verkligare för var dag som går. Men. Utöver det har det naturligtvis varit underbart att kunna bada obegränsat, äta luncher och middagar utomhus och få damma av sommarklänningarna som vanligtvis har sin
plats längst in i garderoben. Mindre härligt är de stekheta nätterna, bristen på AC i Sverige och det faktum att många av sommarklänningarna antingen fortfarande är för små eller inte särskilt amningsvänliga. Eller både och.
Idag började Erik jobba igen och imorgon börjar barnen förskolan. Tillbaka till lite rutiner, vilket både känns välkommet och en smula vemodigt. Vår sommar har präglats av badstränder, lugn, ro och nu senast en road trip till min gamla hemstad
Nyköping och därefter ett par dagar i Nynäshamns skärgård. En perfekt avslutning på en perfekt sommar.
Bad i olika konstellationer. På bryggan hemma, i Viken, på Ribban och i Kämpinge. Skånska badplatser.
Glass i stora lass. Helst varje dag. Här i spänd förväntan på underbara Strandtugg i Kämpinge.
Middagar och fester har kanske inte avlöst varandra, men heller inte lyst med sin frånvaro. Till och med ett dop i Lunds domkyrka har hunnits med.
Kusinerna växer och frodas. Och börjar eventuellt uppskatta varandra.
Så blev det en road trip norröver. Höjdpunkten på resan? Mammas gamla hemstad. Där fanns både hotellsängar, fängelsehålor, glasskiosk och lekplats. Att jag inte uppskattade detta mer när jag bodde där. Men det gjorde jag nog. Minus hotellsängarna. Detta
var min första hotellvistelse i Nyköping. Eventuellt inte sista.
Slutdestinationen på resan var Torö i Nynäs skärgård. Underbara dagar med bad och lekkamrater för barnen och härligt häng för de vuxna. Sedan puttrade vi hem igen. Nu vill jag inte sätta mig i bilen förrän långt fram i höst. Om ens då.
