Mismatch

Eftersom Erik måste delta i precis vartenda lopp som går av stapeln i Skåne spenderade vi dagen i mysiga bokskogen i Torup. Med en förkylning på nacken knatade Erik på sina tolv kilometer medan jag och barnen lekte bland pinnar och höstlöv. Vackra färger och en smygande vinterkyla präglade vår dag. Efter målgång styrde vi kosan mot Staffanstorps gästgiveri för att stärka oss med en kaloririk lunch. Nu ligger jag utslagen på sofflocket och har planer på att krypa till kojs mycket snart. Den friska luften tar på krafterna.

På äventyr i skog och mark.

Veckan har verkligen gått i ett. Mest med jobb, måste jag dessvärre medge. Efter tisdagens review började ett intensivt forecastarbete med tight deadline. Detta har gjort att jag suttit klistrad framför datorn dag och natt och egentligen inte kunnat koppla av förrän... nu. Så den här kvällen vägrade jag att öppna datorn. Stackars lilla Alice drabbades av ögoninfektion igår och är bannlyst från förskolan. Erik drabbades av en mancold och åkte på vabben. Efter att ha nattat alla och nästan somnat i soffan själv tog jag mig i kragen och drog till gymmet - något som annars blivit lidande den här veckan. På gymmet var det väldigt tomt; varken andra människor eller min motivation var där. Ett snabbpass senare retirerade jag hem till sängen. Ja, via duschen.

Fredag imorgon. Så skönt! Så efterlängtat!

Helgen spenderades i mysiga Haväng med två tredjedelar av bokklubben. Trots ösregn och kyla var det en riktigt härlig vistelse. Vad passar väl bättre att dra igång kaminen och elda sig varm dagar som dessa? Förutsatt att man har en kamin.

Det var Lottens föräldrar som stod som värdar för vår vistelse och det dracks skumpa, lagades mat och pratades. Och åts. Jag hade ett konstant inflöde av mat, godis eller snacks i munnen från det att vi anlände tills jag gick och lade mig. Tur att bikinisäsongen är en livstid bort.

Vi inledde med en stadig lunch på Fridens gårdskrog vid vägs ände. Vedugnsbakad pizza och äppelmust.

Framme i Haväng ska firas med bubbel. Och godis. Och chips. Nom nom.

Jag fick en bild av skogens vackra höstfärger innan det vankades hemfärd. Tack för den här gången Haväng! Hoppas vi ses igen och är sex man starka då. Ju fler, desto roligare!

Oktober rullar på, veckorna avlöser varandra och vi är snart inne i november. Inte mig emot, oktober har ju inte bjudit på några större överraskningar. Mest jobb och ett ständigt meckande med livspusslet. Och träning. Vi har Hälsokampen på jobbet, så det gäller att röra på fläsket så ofta som möjligt. Jag går till gymmet när tid - och ork - erbjuds.

Jag brukar inte ta selfies på gymmet, men i och med Hälsokampen ska man gärna bjussa på bildbevis. Och här är ett. Ett av de bättre, ska tilläggas.

Till helgen vankas det bokklubbshelg i Haväng. Tills dess ska den här boken ha lästs ut.

Och så maten. Varje kväll ska det bjudas på något. I tisdags kom jag hem till ett skafferi som ekade tomt, men lyckades koka soppa på en spik; tacopaj.

Det finns väl inget bättre än när barnen leker tillsammans utan alltför mycket vuxen inblandning, gråt eller tandagnisslan? Här har Victor och Alice båda krupit upp i Alices säng med alla gosedjur. Förutom ett smärre kaninbråk, som är anledningen till Victors surmulna uppsyn, kunde jag lata mig i sängen mittemot och scrolla igenom nattens nyheter - i såväl sociala som i vanliga medier.

Sedan ville de upp. Slut på allt vad lugn och ro heter med andra ord.

Det har varit en lång och dramatisk vecka. I onsdags morse snubblade Alice nedför trappan och efter ett snabbt gästspel på förskolan fick jag hämta ut henne igen och springa till både tandläkare och BVC. För att göra en lång historia kort sitter hon nu inne med en stor blåtira men - än så länge - alla tänderna i behåll. Lilla skruttan har blivit så busig.

På vårdcentralen innan blåtiran fullt blommat ut.

Hemma och lekandes efter en dramatisk dag.

Förutom att den inte inföll på en helg eller innehöll några som helst trevliga moment (något som annars tycks vara en förutsättning för weekends) har jag nu bockat av vad jag hoppas var veckans jobbigaste; resa till och från Stockholm och kvartalsbokslut. Som löken på laxen var mitt plan försenat och jag kom indrullandes på kontoret alldeles för sent. Efter mycket jobb, en snabb thaimiddag på hotellet och lite - eller mycket - choklad framför TV:n kan jag konstatera att det bor alldeles för mycket människor i Stockholm och de jobbar på tok för mycket. En iakttagelse jag gjorde för flera år sedan, men den är inte desto mindre relevant nu.

En semi-god natts sömn följdes av ett tidigt gympass, en stor frukost och sedan jobb igen. Idag har jag jobbat hemifrån. Tvättat fyra maskiner och inte ORKAT åka in till kontoret. Nu är bokslutet äntligen över och jag ska chilla hemma i min egen soffa. Där jag trivs som allra bäst.