Mismatch

Idag firar jag sista dagen som semesterfirare. Firar är nog att ta i, eftersom dagen i vanlig ordning ska spenderas med bredspackling, målning, hopmontering av möbler, städande och fixande. Sådant som hör vardagen till för min del nu för tiden. Imorgon blir det andra bullar. Första dagen på nya jobbet. Spännande, lite nervöst och samtidigt ganska overkligt. Vad ska jag göra där egentligen? Tänk om jag gör fel? Tänk om jag inte gör tillräckligt? Ja, sådana tankar kan jag alltid uppfylla mig med om jag inte har tillräckligt med ångest för lägenhetsfixet.

Ett spontanbesök på Nordsjö Idé och Design resulterade i spackel, spatlar, 15 liter färg och diverse målartillbehör. Nu pågår målandet för fullt. Alla rum är uttömda, alternativt tillstökade, och det är färg ÖVERALLT, inte enbart på väggarna. Nu ska det bannemej bli fint här hemma!

Flyttdag! Och födelsedag! Tar en rolig sak ut en tråkig? Eller tvärtom? Snart går flyttlasset!

Det är det minsta man kan säga om tillståndet som råder här i hemmet för tillfället. Överallt står antingen flyttkartonger, sopsäckar, halvt nedmonterade pinaler eller en öppen resväska. Hur mycket jag än packar ser det lika fullt ut i skåp och garderober ut som innan. Jag längtar så till morgondagen när kaoset inte längre kommer bestå av nedpackning och kastning utan uppackning istället. I den nya lyan. Egentligen längtar jag ju till en månad framåt i tiden eller så när allt är på plats och kaoset endast är ett minne blott. Nu väntar en fullspäckad dag av bankbesök, överlåtesler och.... just det ja, mer packning!

Tredje dagen i Rom kan inte beskrivas med annat än total utmattnad. Vi har i två dagar gått oss halvt fördärvade och då fötter, ben samt sinnesintryck alla var i behov av vila spenderades denna dagen vid poolen. Inte vår hotellpool naturligtvis, då denna är ur funktion. Istället fick det mycket finare systerhotellet agera resort för oss idag. Inte helt fy skam. Nyduschade och klara sitter vi nu i väntan på hotellets shuttle som ska ta oss in till stan och kvällens middag. Hela resan går lite i matens tecken. Och dryckens. Och vandringens. Men framför allt matens. 

Under min tid på Karlshamns landsbygd spenderade jag all dötid med att slösurfa på min numera icke-fungerande och snart återlämnade i-phone. Eller på Eriks dator. Varenda ouppkopplad minut gjorde mig galen. Detta fick mig att fundera. Vad gjorde folk innan den digitala tidåldern? Hur höll de sig up-to-date? För att inte tala om rastlösheten. Idag sitter väl alla och fipplar med telefonen så snart en minut av osignerad tid ges. Vad gjorde man förr? Kommer mina eventuella framtida barn skratta mig rakt upp i ansiktet när jag berättar om hur det var när jag var liten. Om tjocka TV-apparater och modem som kostade multum i minuten. "Hahaha, nej mamma, nu ljuger du allt. Så kan det inte ha varit!!". Oavsett vilket så måste hatten av för utvecklingen. Hur många fall av folk som gått in i väggen den än gett upphov till. Jag vet inte hur jag kommer klara mig utan min i-phone.

En lugn vecka utan människokontakt eller överdriven stress på landet följdes av världens stressigaste helg. Ett bröllop som inträffade dagen innan jag trodde att det skulle vara kastade omkull hela helgens planer. Plötsligt var fredag lördag och en dag försvann. Även återhämtningen tog längre tid än väntat. Söndagen bestod alltså av en enorm sovmorgon följt av flyttbestyr och packning. Imorgon bitti bär det av till Rom, Italien och påven. Efter världens stressigaste helg känner jag att det vore skönt att stanna hemma och njuta av lugnet innan flytten, men jag får väl offra mig. God mat, gott vin och en paus från det skånska regnet sitter nog inte helt fel. Vi ses i Italien!

Igår entrade jag Karlshamn och livet på landet tog sin början. Buskrensning, gräsklippning och krattande blandas med grillning, solning och TV-tittande. Sådant man gör på landet. Och trots att jag stundtals saknar stan är det skönt att slippa både smink och att tänka på vad jag ska ha på mig. På landet hoppar jag bara i bikini, shorts och grovarbetarhandskarna. Sedan får arbetet ta sin början. Nu ska vi lägga kyckling och zucchini på grillen och inta en kontinentalt sen middag innan det är dags för sängen. Imorgon väntar nämligen en ny arbetsdag.

Det är ju fortfarande slobodandan trots att jag har landat i ett regnigt Sommarsverige. Vi fick bästa möjliga avslutningen på Hvar, där vi maxade soltimmarna, kaloriintaget och uttrycket "Slobodandan" (day off). Efter sex intensiva dagar av mat, mat, mat, mat och en och annan honungsshot är det skönt att komma in i lite gamla vanor igen. Det är i alla fall vad jag försöker intala mig själv. Sanningen är den att jag saknar poolen, solen, havet och allting annat där nere enormt mycket. Dags att boka nästa semesterresa!?

Slobodandan med slobodanpeache (?) på Hula Hula Bar!

Jodå, det går att blogga från Kroatien också! I Hvar är allt underbart. Framför allt hotellet, som vi något ogärna lämnar. Här finns nämligen ALLT. Pooler, barer, restauranger, solstolar, gym. Allt. Det sistnämnda något mindre välbesökt än de andra. Efter andra dagens solsejour lämnade vi något svedda solen till förmån för öl, chips och vila på hotellrummet. Snart sladdar Kate in och därefter gäller bara tre ord; Hula Hula Bar.