Mismatch

Jag har precis kommit tillbaka efter en underbar massage i stan. Med en träningsvärk som heter duga och en överspänd rygg haltade jag in på spa:et och upplevde en timmes njutning på betald arbetstid. Eller njutning och njutning.. Det kittlades och det gjordes ont och just benmassagen var ingen personlig favorit, men i slutet var det underbart. Nu känner jag mig härligt sömnig och avslappnad på samma gång. I bakgrunden hägrar Pyttmiddagen. Det här kan sluta hur som helst.

Det duggar minsann inte tätt mellan inläggen här nu för tiden, men det får det snart bli ändring på. Veckans ursäkt stavas eee och är Lundaekonomernas arbetsmarknadsdagar. Det är sällan jag känner mig så gammal som jag gör på de här tillställningarna. Imorgon vankas den traditionella pyttmiddagen och då får jag månne en chans att känna mig ännu äldre!?

Igår tog jag mig friheten och kompade. Skönt och välbehövligt, men det kändes samtidigt lite busigt. Att kompa är som att ha jour. Man kan aldrig koppla av helt, eftersom alla andra jobbar och när som helst ska de ha tag i dig. Mycket riktigt var det även det som hände igår. Men utöver det var det underbart. Tidning och en kaffe i sängen, senaste avsnittet av Gossip Girl mitt på blanka dan och en mammalunch på stan på det. Därefter hade jag både tid och frihet att städa och damma av hemmet. Hemmafrulivet är kanske underskattat ändå?

Nu är det dock slut på det roliga. Nu väntar nya eventuella äventyr i Örebro och imorgon ska jag äntligen komma till avslut med mitt gamla uppdrag. Sedan hoppas jag på en mer permanent lösning, men vi får se. Konsultlivets dilemma. Du vet aldrig vad som väntar bakom hörnet. Spänningen är olidlig.

Det spelar ingen roll vad din civila status är. 14 februari är och förblir en dag som till och med kan fylla den mest balanserade människan med ångest. Antingen måste du hitta den perfekta kärleksgåvan, toppa föregående års presenter eller dränka dina sorger som ensamtstående i billigt rödvin. För oavsett hur lycklig eller framgångsrik du är tutar Amor, Halemark och alla andra konsumtionister i dig att ensam equals olycklig. I alla fall på alla hjärtans dag.

Men vi ska inte glömma grundtanken med dagen. Att fira kärleken. Det behöver inte vara något storgestat, men en ros eller två har väl aldrig skadat någon? Trots det känns det på senare år nästan lite fult att fira alla hjärtans dag. Är man singel ska man i allra bästa Bridget Jones-anda höja flaskan samt volymen på All by myself på stereon och få utlopp för all sin bitterhet. Är man inte det ska man motsätta sig allt firande med motiveringen att "det är ett amerikaniserat påfund". Nåväl. Ni får säga vad ni vill. Hos mig blir det i alla fall både rosor, en god middag och hjärtformad choklad ikväll. Och en smula ångest, såklart.

Dags att uppdatera mattekunskaperna? Som förutsett blev SD:s plats i riksdagen mycket riktigt ett skämt. Tyvärr fastnar skrattet i halsen när man inser att dessa människor faktiskt är med och fattar beslut för Sverige. Kanske Margareta Sandstedt skulle göra sig bättre på Forex än i riksdagen?

Fredagskvällen, som skulle bli en helkväll i Köpenhamn med sushi och drinkar, avslutades tidigare än planerat på grund av den våg av trötthet som sköljde över mig hela kvällen. Efter 12 timmars sömn vaknade jag i lördags morse för att inse faktum - jag var sjuk. Helgen har alltså ägnats åt konstant vila, filmtittande och.. mer vila. Och dessa aktiviteter pågår fortfarande. Jag borde ägna mig åt storstädning, tvättvikning och garderobsutrensning, men horisontalläge i soffan lockar mer. Nästa vecka kanske!?

Och trots att detta inte heller är en modeblogg bjuder jag här på garderobens senaste (eller näst senaste?) tillskott. En underbart vårig kavaj i tencel från Acne. Nu väntar vi bara på väder att matcha den med. 

Den här kavajen ska jag säga hej till våren i.

Sitter och läser igenom min egen blogg (någon måste ju göra det) och slås av hur ointressant den är. Irrelevant, tråkig och något banal. Samma sak om och om igen. Inlägg utsprutade bara "för att". Jag minns plötsligt den egentliga bakomliggande anledningen till att jag startade bloggen. Jag jobbade mycket i Danmark (på den tiden jag verkligen uppskattade att arbeta i Danmark) och försökte hålla någon typ av intellektuell korrespondens med min pojkvän. Jag skrev helt enkelt ned aktuella händelser i ett mail, och kommenterade eller debatterade om dem med sarkasm, cynism, ironi eller vanligt bondförnuft. Då responsen stundtals var ljummen tänkte jag fläka ut mina åsikter på ett bredare forum, till för att läsa för den som var intresserad. För att det inte skulle bli en alltigenom politisk blogg skulle jag blanda in lite personliga attribut, såsom jobb, fritid, väder och vind.

Med facit i hand inser jag att de personliga attributen helt klart tagit överhanden. Det här var inte vad jag skulle uppnå med en blogg. Fem inlägg om dåligt väder, tre om missnöje på arbetsplatsen och ytterligare tre om allmänt missnöje. Detta skulle kunna summera en vanlig månad på mismatch. Nu blir det ändring på det. Ett försök till ändring i alla fall!

Igår gjorde jag slag i saken och återupptog en kär gammal fritidsaktivitet. På den tiden Body Balance var ett splitternytt fenomen i Sverige (eller i alla fall i Nyköping. Gissar att det kan innebära att fenomenet då funnits i Sverige i cirka 5 år) var jag en flitig besökare på torsdagskvällar. Med åren har jag glömt bort vad BB egentligen går ut på, men samma år har även gjort mig både stel(are) och (mer) ovig. Jag har länge tänkt att jag borde återuppta denna träning och igår gjorde jag alltså mer eller mindre ofrivilligt slag i saken.

Med BB halvt utraderat från minnet har jag nog tänkt solhälsningen och krigaren i all ära, men jag vill ha träning som jag verkligen känner av. Fart, fläkt och ömma muskler. Samma tanke slog mig när jag efter 60 snabba minuter lämnade passet - mycket stel, men knappast genomtränad. Samma tanke slog mig inte i morse när jag knappt kunde röra kroppen. Inte heller nu, när jag ännu mindre kan röra kroppen. 

De misslyckas aldrig. Les Mills - vilken grej!

Riktigt såhär smidig var INTE jag igår.. Kanske nästa vecka? Eller om tio!

Lagom tills jag verkar ha sluppit Danmark för gott åker jag på ett annat fanskap. Revision. Jag kan väl medge att det är rätt kul att göra skatteberäkningar och sitta och pilla med årsredovisningar. I viss mån. Men inte i flera veckor. Och inte tillsammans med revisorer. På revision är det en helt annan typ av stämning. Torrare, såklart. Mindre humor. Och mer vassa armbågar. Tur att jag inte blir utvärderad...