Köpenhamn
Helgen som gick har i vanlig ordning varit intensiv - men mysig. Efter att ha bränt av ett lunchmöte för att diskutera Call me by your name med min jobbokklubb på torsdagen var fokus med min privata bokklubb att ta många steg i Tove Ditlevsens
Köpenhamn efter att ha läst hennes trilogi Barndom, Ungdom och Gift. Vi hoppade på tåget och styrde stegen mot Vesterbro, där vi traskade runt i ett höstmysigt Köpenhamn. Jag brukade hata staden när jag jobbade där,
men som turist ser man ju verkligen dess charm.
Taggade till tänderna på tåget som tar oss över bron. Det var INTE igår jag var över bron, kan jag ju säga. (I skrivande stund är det ju dock exakt det jag var, menmen..).
På Ditlevsens gata. Nothing more, nothing less. Men det var i de här kvarteren hon hängde som barn. Eventuellt något mysigare nu än för 100 år sedan.
Både skolor och platser är uppkallade efter Tove, som på det hela taget levde ett mycket tragiskt liv.
Efter promenaden var vi tvungna att pausa. Vin och snacks på en fransk vinbar. Sådant hygge! Sedan var det dags för fler steg och mer mat. Vi tog oss till Fredriksberg för lunch för att sedan knata vidare till...
... Ditlevsens grav. Där ligger hon begravd med mellanbarnet. Så fint och så sorgligt. Och böckerna? Definitivt läsvärda, trots att man kanske inte blir direkt UPPLYFT av dem. Men jag skulle varje dag i veckan läsa dem istället för Call me by your name.
Om jag måste välja.
Fortfarande januari
Är det ens möjligt att januari kan vara såhär lång? Det känns som evigheter sedan det var nyårsafton och det har inte ens gått en månad. Så vad har jag hunnit med?
Under världens längsta jullov stod jag även värdinna för årets första bokklubb. Det är alltid lite skakigt när jag ska hålla i det - tycker jag - med tanke på mängden barn och vår begränsade boyta. Här hade jag dock fått iordning såväl mat som dukning
och inväntade bara gästerna. För övrigt den enda bilden jag lyckades knäppa under kvällen, som avlöpte över förväntan. Familjen höll sig borta, barnen gick och lade sig i tid och vi diskuterade flitigt Nobelvinnaren Gurnahs Paradiset. Bland
annat.
Dagen efter bokklubben blev Hedda åtta månader. Åtta! Var tar tiden vägen? Snart flyttar hon väl hemifrån.
Sedan började skolorna äntligen, men dessförinnan hann jag och Alice med lite shopping och fika på "stan". Alice hann gå i skolan en hel dag innan hon kräktes på bänken och blev hemskickad resten av veckan. Veckan efter var det Ottos tur
att åka på sin sedvanliga hosta och få spendera några dagar hemma.
Jag har även hunnit med en del träning i evighetslånga januari. Både utomhusträning på skolgården, mammaträning med bebis och egenkomponerad träning på gymmet. Som bevis för detta lägger jag upp två olika bilder från två olika tillfällen på gymmet. Det
säger väl ändå något?
Det bästa med januari är väl ändå att julen åker ut? Detta firade jag med att ta in det första vårtecknet i form av tulpaner. Och det är redan ljusare på kvällarna. Snart är det vår!
Redan på nyårsdagen börjar affärerna bulla upp med semlor. Jag klagar inte och har hittat min personliga favorit i Pågens minisemlor. Så små att man med gott samvete kan ta två. Och med en hel månad kvar till såväl fastlagssöndag som till fettisdag
finns det gott om tid för fler!
Eftersom alla aktiviteter inte har dragit igång än heller har vi haft tid för utflykter och samkväm helgtid. Här ovan på restaurang i Ljunghusen, tålmodigt inväntandes dagens lunch. Dock finns det nog bättre månader att spendera i Ljunghusen än just januari…
Så avslutar jag januariinlägget med ett av mina egna reafynd. Eller fynd och fynd, men jag gillar verkligen den här tröjan från Soft Goat. Den känns varm och lyxig och underbar att slänga över i princip vad som helst. Och 20 procent är väl bättre
än inget?
Hemmajobb
Jag har verkligen kommit in i jobba-hemifrån-matchen och till skillnad från så många andra ser jag inte alls fram emot att gå tillbaka till jobbet. Jag har skapat små rutiner som fungerar alldeles utmärkt för mig och saknar över huvud taget inte kontoret.
Men det kanske säger mer om kontoret.. När jag jobbade på Fujitsu åkte jag mer än gärna in trots att jag egentligen aldrig behövde. Men tiderna ändras och vi med dem!
En vanlig jobb-outfit nuförtiden. Tights, t-shirt, mjuka tofflor och en skön sjal. Perfekt när man skrotar runt i hemmets lugna vrå.
Till och med mötena är bättre hemifrån!
Och det är ju inte bara jobbet som är digitalt. Allt har flyttats till denna plattform, inklusive bokklubben, som hade sitt första Teams-möte häromdagen. Fungerade perfekt! Inga tankar om tåg eller vem som ska köra eller stå för maten. Men just det sociala
får ju gärna övergå till fysiska möten. Någon gång i alla fall.
Mellandagarna
Mellandagarna har flutit på i ett lugnt och makligt tempo och trots att jag jobbat ett par timmar om dagen har jag verkligen lyckats komma in i ett skönt ledighetslunk. Sovmorgnar, långa frukostar, bokläsning, dåliga julfilmer och lite
träning. Jag hade (kors i taket) gärna sett lite snö dessa dagar, men istället har regnet hällt ner. Dagligen. En av nackdelarna med att bo i Skåne.
När det var uppehåll besökte vi dock en lekplats. Det var rått och kallt, men barnen verkade inte misstycka.
Här trivs jag allra bäst och det är detta jag kommer att sakna mest med julledigheten. Har fått på nya Lassemaja till barnen och själv varvade jag läsning med jobb. Perfekt!
Annars har jag mest glidit runt såhär. Luvtröja och pyjamasbyxor. Vad mer kan man behöva? Det kommer att bli jobbigt den dagen jag måste gå tillbaka till jobbet.
Otto har däremot varit bättre på att klä upp sig, här ovan i en fin tröja som han fick i julklapp av sina kusiner. Lätt medtagen efter en oklar gråtattack, men väl så söt.
Victor har spenderat (för) mycket tid med sina julklappar. Nintendo OCH ny TV. Lite i mesta laget om ni frågar mig, men han får snällt dela med sig till sina syskon. Som än så länge är måttligt roade av just FIFA, men var sak har sin tid.
Nu laddar vi om för årets sista högtid - amatörernas afton - nyårsafton. Vi kommer att spendera kvällen hemma med familjen och massa godsaker. Kanske blir det lite fyrverkerier och - förhoppningsvis - tidig sänggång. Nyår - det mest överskattade
vi har.
Juni
Veckorna rullar på och jag har just inte tid med någonting, förutom att jobba, äta, sova. Det är dock inte helt sant. Sanningen är den att jag har tid till ganska mycket, utom just att blogga. Sedan sist har jag både hunnit med 40-årsfest, konferens,
en Stockholmsweekend, klämdagar och massa familjetid. Bland annat. Här kommer en recap.
Systrarna gick på fest och jag hittade ett filter, som jag tyckte var lämpligt att använda.
Dagen efter hade Alice dansuppvisning. I glitterkjol och blommor i sitt hår svängde hon sina lurviga.
Därefter bar det av till Stockholm. Först för konferens med jobbet, därefter utforska Södermalm med bokklubben. Här är vi alla i hissen på väg ut.
Och här njuter vi av ett glas i Vitabergsparken. Kajsas i parken - den enda serveringen.
Efter vi kom hem började mitt nya liv. Spinning på en måndag. Inga onyttigheter, inget vin. Det höll... en måndag.
Sedan var det Eriks tur att vara nyttig. Ett helt marathon kämpade han sig igenom. Sedan kom han hem - sårig och utmattad.
Medan han var iväg åt vi glass i solen. Alla var med!
Sommaren kom.. och gick.. och kom igen. Just nu är läget lite oklart. Men vi fick en halv stranddag i förra veckan och de modiga badade till och med. Jag tillhör inte den skaran. Obviously.
Det gjorde inte heller den här killen, även om han uppskattade att pilla på stenarna. Allt som gör en smutsig!
Nu är nedräkningen till semestern i full gång. På något sätt känns det som om den redan har börjat. Eller är det bara jag som är allmänt utloggad? Ett par veckor till ska jag väl stå ut? Ett gäng avvikelsemöten, 23 anbud som ska lämnas in och ett
bokslut till är det "enda" som återstår!
Julen står för dörren
Ursäkta pausen, men jag har haft röven full! Den senaste veckan har verkligen varit något i hästväg. I mina måttliga mått mätt. Träning, heldag i Stockholm, tjejmiddag i Lerberget, frisör, lucia, jobbintervju, simskoleavslutning och födelsedagskalas.
Inte en dag har varit lugn. Lägg där till en morgonpigg hantverkare, som gjort att jag känt mig nödd att fly huset var dag. Och på tal om hus; på grund av ovan nämnda hantverkare ser det ut som ett bombnedslag. Möbler har flyttats runt, byggdamm har spritts
ut och ett nytt rum ska inredas. Det blir nog bra. På sikt. Jag är dock mycket nöjd över att det inte är vi som står för julen i år.
Klockan 05.50 knäppte jag av den här bilden i tisdags morse. Strax innan taxin kom och hämtade mig. Sedan följde möte och julbord i Stockholm. Inte en bild tog jag, förutom...
.. vacker utsikt över söder. Underbara söder! Läser ju Fogelströms Stad-serie nu och kan inte låta bli att bli pånyttkär i söder. Jobbade och levde mycket där en sommar. Söderkällaren! Vitabergsparken! Kellys! Debaser! And it goes on and on...
Sedan bar det av hemåt. Permissionen från föräldraledigheten var slut. Och jag hade en välbehövlig frisörtid att passa. Men också mys med den jag saknat allra mest under min Stockholmsvistelse (förlåt andra barnen och äkta mannen!).
Så gullig i ny mössa! Barn i djurkläder kan väl aldrig slå fel? Trots att jag innan barn lovade mig själv att aldrig spöka ut min eventuella avkomma på det sättet. Osvuret är bäst!
Why so sad? Jo, min frisör ska ju sluta som frisör. Och att hitta en bra sådan är inte det enklaste.
Som vanligt blev jag nöjd med resultatet, som vanligt var det marginell skillnad. Och på den här bilden har den nya frisyren ett par dagar på nacken. Hårtvätt nästa!
Och vad var det egentligen som tornade upp sig i bakgrunden på bilden ovan? Jo, vi har blivit med julgran. En barrig och taggig historia, men - än så länge - stor och ståtlig. Julen står, som sagt, för dörren!
Innan jul kommer dock lucia och i år gick Victor och Alice i samma luciatåg med Victor i täten - högsjungande och stolt. Jag fällde en tår.
Tog denna trots fotoförbud. Men stäm mig då!
Gulligaste luciatågsdeltagarna någonsin!
Studentskan
Så lider augusti mot sitt slut. Redan imorgon valsar vi in i september och årets första höstmånad. Temperaturen har redan börjat sjunka och det hänger regn i luften. Ingen är gladare än jag. En annan sak som september medför är att jag ska bli student
på nytt. På måndag drar en mustig termin litteraturvetenskap igång och vi får se hur länge jag pallar trycket. Jag, som knappt lyckas läsa ut en bokklubbsbok på två månader, ska nu klämma ett par böcker och dikter I VECKAN. Och en inlämningsuppgift per
vecka på det. Så varför utsätter jag mig för detta? För att Malmö stad är snåla och kaosbarnen vill stimuleras mer än femton timmar per vecka på förskolan, lyder det enkla svaret. Fel kanske, men så välbehövligt. För oss alla.
Den lille ska få lite lugn och ro hemma utan syskonen över sig hela tiden. Med sin mamma, som kommer ha näsan i en bok större delen av tiden?
Nu trappar vi upp timmarna och stimulansen för dessa två. Inte en dag för sent.
Tillsammans alla tre. Förhoppningsvis kommer de ha stor glädje av varandra i livet.
Tung dag
Efter en natt med dålig sömn var jag ändå glad att komma till jobbet i god tid för att beta undan allt som undanbetas ska. Men säg den lycka som blir långvarig, då jag en dryg timme in på arbetsdagen nåddes av beskedet att Victor har löss. Det var bara
att packa ihop igen, rusa till apoteket och sedan köra och hämta såväl Victor som hans syster. Så istället för att i lugn och ro jobba på mitt kontor har jag avlusat fyra familjemedlemmar (inklusive undertecknad, i förebyggande syfte), tvättar fem
maskiner tvätt (trots att löss inte smittar den vägen), lagat mat, försökt roa uttråkade barn samtidigt som jag mailat och - dagens värsting - tagit en sista svängom i en bortsmältande pulkabacke. Förhoppningsvis är det här det sista vi ser av
snön - och lössen. Men som rutinerad avlusningsexpert vet jag numera hur lössen ska hanteras. Det är mer än jag kan säga om snön.
Medan lusschampoot verkar.
Efter en tung dag med få pauser kopplar jag nu äntligen av med... Donald Trump!? Bokklubbsboken som ska vara utläst tills på söndag.
Onsdagsshopping
Igår blev jag lite mer försenad från jobbet än vad jag tänkt mig, vilket resulterade att min planerade shoppingtur på ICA uteblev. I alla fall i den form som jag föreställt mig. Det hela slutade istället med att jag fick hämta ut två hypade barn från
förskolan, slänga ner dem i cykelvagnen och trampa bort till affären med lite mer sällskap än brukligt. Hur det var? Ungefär lika stressigt som att ha läppglans och utsläppt hår en blåsig majdag. Barnen for runt med sina vagnar och packade ner allting
vi inte skulle ha och jag for skrikandes - och ursäktandes - efter och glömde hälften av allt det vi faktiskt skulle ha.
Mutade med varsin klubba kunde vi sent omsider äntligen cykla hem till hemmets lugna vrå. Och utflykten var inte helt förgäves. Jag fick med mig tre efterlängtade böcker från Adlibris hem, varav jag hittills börjat läsa ingen.
Såhär snälla och lugna kunde de visst vara sedan.
En av tre hemhämtade böcker. Ser med skräckblandad förtjusning fram emot att läsa om den här dåren.
Höstmys
Regnet tilltog vartefter jag cyklade hem i fredags och efter hämtning och ytterligare kilometer på cykeln var jag dyngsur när jag väl kom innanför dörren. Vad passade då bättre än att hoppa i myskläder, dra fram en filt och en god bok? Just det, inget!
April, april
Så har april inletts med dunder och brak. Samt med sjukdomar, vab, inskolning - och årsbokslut. Igår hann jag för första gången på länge med lite trevligheter också, i form av bokklubb i Svarte. Att åka till Svarte innebär inte bara att åka 45 minuter rakt ut på vischan, det är också som att åka 45 år tillbaka i tiden. Till tider där folk imponeras av klassamhällen, har hemmafruromantiseringar och lider av mansförakt. Mansföraktet kan jag väl till viss del skriva under på, men inte när det gäller att förringa mannens roll som familjefader. Om män är så potenta på alla andra områden, varför skulle de inte kunna vara det i hemmet? Borde inte alla män år 2017 vilja vara föräldrarlediga med sina barn? Som arbetsgivare hade jag tagit det för givet, eller åtminstone uppmuntrat det. Som fru hade jag krävt det.
Men det var inget dåligt aprilskämt. Det var verkligheten i en by på skånska slätten (besvarade jag precis min egen fråga?). Bortsett från provokationer av typen ovan var det en trevlig tillställning. Framåt eftermiddagen tittade även solen fram ur sin gömma. Nu hoppas jag att solen fortsätter visa sig och att mitt årsbokslut - tillika Stockholmsresa - ska avlöpa smidigt, så att vi kan börja njuta av våren på riktigt.
Haväng
Helgen spenderades i mysiga Haväng med två tredjedelar av bokklubben. Trots ösregn och kyla var det en riktigt härlig vistelse. Vad passar väl bättre att dra igång kaminen och elda sig varm dagar som dessa? Förutsatt att man har en kamin.
Det var Lottens föräldrar som stod som värdar för vår vistelse och det dracks skumpa, lagades mat och pratades. Och åts. Jag hade ett konstant inflöde av mat, godis eller snacks i munnen från det att vi anlände tills jag gick och lade mig. Tur att bikinisäsongen är en livstid bort.
Vi inledde med en stadig lunch på Fridens gårdskrog vid vägs ände. Vedugnsbakad pizza och äppelmust.
Framme i Haväng ska firas med bubbel. Och godis. Och chips. Nom nom.
Jag fick en bild av skogens vackra höstfärger innan det vankades hemfärd. Tack för den här gången Haväng! Hoppas vi ses igen och är sex man starka då. Ju fler, desto roligare!
Oktoberupdate
Oktober rullar på, veckorna avlöser varandra och vi är snart inne i november. Inte mig emot, oktober har ju inte bjudit på några större överraskningar. Mest jobb och ett ständigt meckande med livspusslet. Och träning. Vi har Hälsokampen på jobbet, så det gäller att röra på fläsket så ofta som möjligt. Jag går till gymmet när tid - och ork - erbjuds.
Jag brukar inte ta selfies på gymmet, men i och med Hälsokampen ska man gärna bjussa på bildbevis. Och här är ett. Ett av de bättre, ska tilläggas.
Till helgen vankas det bokklubbshelg i Haväng. Tills dess ska den här boken ha lästs ut.
Och så maten. Varje kväll ska det bjudas på något. I tisdags kom jag hem till ett skafferi som ekade tomt, men lyckades koka soppa på en spik; tacopaj.
Söndagskväll
Förr i tiden var söndagskvällarna den värsta tiden på hela veckan för mig. Så mycket ångest och press ihopklämda på ett par timmar. Idag är det en av de bästa stunderna på veckan. En god middag och lite lugn och ro innan en ny arbetsvecka tar fart. Kanske är det för att mina helger numera präglas av mycket mer lugn, kanske är det för att jag inte längre känner ångest inför att gå till jobbet. Kanske håller jag bara på att bli gammal.
Det är visserligen onsdag idag, men den senaste söndagen avslutade jag med en lagom lång löprunda (som i slutet kändes väldigt lång) och en god bok. Tiden får jag jobba på, men man måste väl börja någonstans!?
Löprunda längs havet och senaste bokklubbsboken - en modern Stolthet och fördom.
Nytt boktips
Jag kan aldrig få nog av en riktigt bra deckare. Vare sig det gäller böcker eller TV. En av mina födelsedagspresenter bestod därför av just en deckare.
Den bittra pajens sötma. En mysdeckare som utspelar sig på en engelsk herrgård, där "detektiven" ifråga är en elvaårig kemiintresserad flicka. Kan det bli mycket bättre?
I sängen med ett tummat exemplar.
Godnatt!
Nu ligger jag åter i min säng med min nya besatthet (Sanningen om fallet Harry Quebert) och återhämtar mig efter (i mina mått mätt) en intensiv vecka. Den har gått i ett med vaccination, långväga gäster, intervju och bokklubb på agendan. Dessutom försöker vi avvänja Victor från eftermiddagsluren och vänja honom vid nattluren. Lättare sagt än gjort, men nu sussar de båda små gott. Äntligen! Vi vuxna borde väl då passa på att samtala över ett glas vin, men jag orkar helt enkelt inte. Inte ikväll. Ikväll orkar jag bara klippa med ögonen till min bok.
In bed with...
Idag går jag och lägger mig tidigt med det senaste tillskottet i bokhyllan;
Sanningen om fallet Harry Quebert. Hela 711 sidor ska jag harva mig igenom, men som det lilla deckarfan jag är hoppas jag att detta inte ska bli några större problem. Just idag kan det dock bli det. Just idag har jag nämligen en otroligt stort sömnskuld att inkassera. Tack vare ingen mindre än mig själv. När hela familjen snarkade som djupast låg jag och vred och vände på mig, oförmögen att somna. I natt hoppas jag dock att det blir andra bullar. Efter ett par kapitel spänning.
Boktips!
Herr Isakowitz skatt
En av fördelarna med att vara mammaledig och sitta och trycka i en amningsstol större delen av dagen är att man har tid att läsa. När telefonen och internet inte längre bjuder på underhållning eller uppdateringar vänder jag mig till böckernas värld. Boken jag har läst allra senast är bokklubbsboken
Herr Isakowitz skatt. Rolig, sorglig, underhållande, fängslande och lättläst i ett. Den handlar om när författaren ger sig ut på en resa med sin far och sin son för att finna gammelfarfars nedgrävda skatt. Skatten som han enligt utsago begravde där innan han deporterades till koncentrationsläger. Sammanvävt med deras resa får man även följa övriga släktingars berättelser om hur de undslapp förintelsen. Och om hur deras vänner och släktingar i sin tur inte gjorde det.
Kanske är det jag som är hormonell, men jag blev otroligt påverkad av dessa historier och livsöden. Ett så fruktansvärt kapitel i världshistorien att man nästan inte kan tro att det är sant. Stora delar av boken grät jag mig igenom, för att i nästa sekund småfnissa åt munhuggandet Danny - författaren - och hans pappa emellan. En klart läsvärd bok, framför allt för att vara en produkt ur vår bokklubb..
Bokklubbsboken, som lämnade mig med boksorg efter att sista sidan var utläst.
Söndagstradition
Som traditionen påbjuder ligger jag nu nyduschad i pyjamas i en renbäddad säng och försöker harva mig igenom den något sega bokklubbsboken. Det sistnämnda hör inte till min vanliga söndagskväll, men med knappa 300 sidor kvar till en bokklubb som infaller om en dryg vecka gäller det att blädderläsa, som det så fint kallas.
Veckan som kommer, kommer med störst sannolikhet att flyga fram. Liksom undertecknad. Jag kommer dock att göra det mer bokstavligt talat och åka till Stockholm tisdag till onsdag. Möten, möten, möten och förhoppningsvis en trevlig tisdagsmiddag i stan. Sedan hem och börja med bokslutsförberedelser. Men en sak i taget. Först ut; måndag.
Betydelsefulla böcker
Det fluktuerar lite "kedjebrev" här och var på sociala medier, där man ska lista de tio mest betydelsefulla böckerna man har läst och utmana sina vänner att göra samma sak. Min aktivitet på sociala medier sträcker sig inte dit, men jag tänkte ge det ett försök i bloggen istället.
Det är naturligtvis omöjligt att greppa - och komma ihåg - alla böcker man har läst (om man inte just bara har läst tio böcker och alla var av betydelse), men jag ska ge det ett tappert försök. Med reservation för ändringar och sviktande minne.
1. "Vill du läsa" av Elsa Beskow
Det var här allt började. Min allra första läsebok. Jag minns än idag hur det vid fyra och ett halvt (!!) års ålder plötsligt lossnade; bokstäverna blev ord och texten gav innebörd. Jag kunde läsa! Efter det ville jag bara läsa. Allt!
2. "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige" av Selma Lagerlöf
Om det fanns någonting jag inte ville läsa var det dock boken om dumme lille Nils och hans ännu dummare gås. Men med en klassiskt skolad pappa, som tyckte att den här boken hörde till allmänbildningen hade jag inte så mycket val. Ett helt sommarlov flöt på och jag fick inte gå utanför dörren förrän jag klämt ännu ett kapitel av den hemska boken. Jag glömmer aldrig den läsupplevelsen, som var allt annat än positiv. Än idag kan jag inte se boken utan att förknippa den med tvång.
Hur han säkerställde att jag hade läst boken? Med vanliga, simpla läxförhör, såklart.
3. "En främmande man" av Maria Lang
Kanske inte en bok som jag egentligen borde ha med på den här listan, eftersom jag varken minns kontexten eller vem som var mördaren, men "En främmande man" var inkörsporten till såväl deckare som Maria Lang för mig. Efter att ha läst den här boken blev jag som besatt av Maria Lang. Finkammade alla bibliotek inom tio mils radie efter hennes böcker och läste allt som gick att läsa av och om Maria Lang. Ingen kunde skriva deckare som hon, ansåg jag. Alltid lika spännande, alltid lika stort antiklimax när boken var utläst. Jag ägnade veckor av sommarloven till att bara ligga och läsa, något som gjorde att jag tydligen betraktades som tråkig. Men vad gjorde väl det? Jag fick ju en fantastisk läsupplevelse. Gissa om lyckan blev fullständig när det för något år sedan släpptes sex filmer baserade på Maria Langs romaner?
4. "Djurfarmen" av George Orwell.
Den här fantastiska boken fick mig inte bara att inse storheten i att tala i metaforer, utan även hur förruttnad kommunismen var. Hur dess "utopi" var omöjlig, eftersom kallsinniga och egoistiska ledare förstörde detta. Hur revolutioner utan övergångar till folkligt styre aldrig gör saker och ting bättre. Hur likgiltighet och okunnighet inför makthavarna kan leda till ett skräckscenario. Jag har inte karaktärerna eller detaljerna i färskt minne, men jag minns än idag vilken härligt omvälvande läsupplevelse det var.
5. "Det går an" av Carl Jonas Love Almqvist
Om Maria Lang var min inkörsport till deckarnas värld var det här min inkörsport till feminismen. Att en kvinna inte ville gifta sig utan leva som sin partners jämlike utan att underordnas mannen och utan att dela på allt var vid utgivningstillfället sensationellt. Att boken dessutom väckte en sådan uppståndelse när den gavs ut att Almqvist tvingades utvandra från Sverige gjorde den inte desto mindre spännande.
Boken fick mig att känna mig som en fri och stark kvinna. Inte heller jag ville gifta mig, inte heller jag ville bli underordnad någon karlslok. Men jag gav, som så många andra dumdristiga kvinnor före mig, vika för patriakatet.
6. "The Importance of Being Earnest" av Oscar Wilde
Jag började memorera replikerna i "The Importance of Being Earnest" i tredje ring för att spela upp pjäsen som ett slutprojekt i Engelska C. Jag hade rollen som Jack/Ernest och lärde mig replik efter replik utantill. För att inte ta upp en hel termin spelade vi bara upp första akten och det var först senare som jag även läste akt två och tre och kanske därmed (i samband med ett par extra år på nacken) började förstå Wildes storhet. "The Importance of Being Earnest" kan vara den mest brillianta komedi som har skrivits med en tematik som är genomsyrad av Wildes eget dubbelliv. Synd bara att jag inte insåg detta i tredje ring.
7. "Till världskapitalismens försvar" av Johan Norberg
Så kom Johan Norberg och satte ord på allt. Och fick det dessutom att låta så enkelt. Han skrev exakt vad jag tänkte och kände, men inte hade kunnat uttrycka tidigare. Jag satt på min lilla kammare i Melbourne och läste om sida för sida för att memorera och förstå - och naturligtvis själv använda som argument för framtida diskussioner. Vilket jag gjorde.
8. "Stasiland" av Anna Funder
Här började min fascination för forna DDR. En av de absolut bästa böckerna jag har läst, inhandlad för 39 kronor på Ica Maxi i Karlskrona. Ett utgående exemplar skriven av australiensiskan Anna Funder som under tidigt 2000-tal lever i ett splittrat Berlin och träffar människor från forna DDR. Folk som riskerade sina liv för att fly över gränsen, före detta Stasimedlemmar samt människor som både saknar och hatar muren och allt den stod för. På det hela taget en oerhört tragisk, men vacker, skildring av ett fruktansvärt styre och följderna därefter.
9. "Indignation" av Philip Roth
Den här boken hade så stor inverkan på mig att jag än idag, cirka fem år efter det att jag läste ut den, går och tänker och grubblar över skeendena i boken. Tänk om.. han hade gjort si eller så istället. Om bara.. det här inte hade hänt. Jag kan komma på mig själv med att fortfarade förfasas över slutet, hur onödigt allting kändes. Det här var den första, men förhoppningsvis inte sista, bok jag läste av Philip Roth och jag måste säga att han skriver mästerligt. Hans sätt att berätta historier och väva ihop nutid med dåtid gör honom till en solklar kandidat till Nobelpriset.
Anledningen till att det dröjer innan jag klämmer nästa bok av Roth? Om jag på fem år ännu inte lyckats smälta "Indignation" vet jag inte hur jag ska klara av ännu en sådan pärs. Jag är helt enkelt inte redo än.
10. "Ett annat liv" av PO Enquist
Alla som har läst en bok av Enquist vet väl att hans författarskap inte är att leka med. Som läsare fastnar man direkt. Jag läser, tänker och till och med drömmer på Enquistska. Boken är självbiografisk och handlar om Enquists väg in i spritens våld. Att inte bli gripen av PO:s berättelse är i princip omöljigt, men framför allt gav den mig insikt i hur det är att vara på andra sidan - fast i missbruket, oförmögen att ta sig ur det. Efter att ha läst "Ett annat liv" blev jag som besatt av just PO. Jag vill aldrig läsa något av någon annan författare, för ingen författare kan mäta sig med honom.
