Mör!

Tänkte först rubricera inlägget med tillbaka, men tillbaka är nog det sista jag är. Min kropp känns som en liten pöl och det tar emot bara att knappa in det här. Inte så bra start på bokslutet. Anledningen? Jag tog nya tag med CrossFitness. Idag såg jag faktiskt stjärnor någonstans under tredje låten. Men jag överlevde! Hela halvtimmen. Nu vankas ett par tuffa bokslutsdagar i Stockholm med träningen på hyllan och jag är därför glad att jag får ta med mig lite träningsvärk upp. Man vet ju aldrig när det är dags igen.

Mysig filmkväll

Efter en god söndagsmiddag, Gossip Girl på TV och några bitar choklad kopplar vi av med en spännande thriller i soffan. Härliga helgen är snart slut.


Charkiseftermiddag vid TV:n

Världens krämigaste tryffelbrie och fallegion gifter sig med spanska Rien. Bättre lördagseftermiddag på egen hand kan jag inte önska mig!


Hemåt

Men jag gillar Stockholm. Igen. Kanske för att råkylan inte slagit till än. Kanske för att jag fick uppleva mer än bara Kista ikväll. Au revoir!


Rolling in the deep

Djup och djup, men rullar på gör det i alla fall. Dagarna, veckorna, månaderna. Arbetsflödet. Roligt, men mycket att "huska", som min danske chef skulle ha sagt. Veckans tråkigaste dag, tisdag, är snart över. Efter ett 2 veckor långt uppehåll är det dags att åka till Stockholm imorgon igen. Denna gång blir det inte bara arbete, utan även middag och lite AW. Men i omvänd ordning. Nytta och nöje, den bästa sortens nytta.


Den slank ner!

 

 


Onsdagsmys

Nu har jag kommit hem från regnet, välkomnat sambo med husmanskost och hembakade havrekakor samt krupit ner i sängen för att kolla lite deckare på datorn. Det känns att hösten är här och jag gillar det!


Spoonery

Det är inte bara när jag är ensam som det blir middag i soffan. Efter en lång fredagskväll blev take-away från fantastiska Spoonery räddningen i lördags. Framför TV:n. Spoonery bjuder på underbara, höstiga grytor och mumsigt surdegsbröd till. Om jag fick välja skulle jag äta där varje dag.


On my own

De senaste dagarna som gräsänka har jag - betagen av att kunna ha full kontroll över såväl middagsvalet som fjärrkontrollen - intagit nästan alla måltider i soffan, med TV och dator som attribut. Det här är naturligtvis inte det optimala sättet att äta middag på, men betydligt roligare än att stirra på en tom vägg i köket. När så både TV-tablån och mitt surfande började falna plöjde jag, i brist på annat, några avsnitt av Modelljakten på kanal5play. Ekvationen är inte så komplicerad. Två personer åker ut i landet för att hitta Sveriges nästa modellöfte. En kandidat per stad går vidare till grand finale i Stockholm. Det var alltså inte den intrikata handlingen som lockade mig till att skriva om det här, utan snarare unga tjejers stil. Eller, brist på stil.

Visst, jag har också haft mindre lyckosamma modeår i min tonår, men jag kan inte minnas att vi såg ut som de här tjejerna. Det var en salig mischmasch av kortkorta shorts, skyhöga stilettos och minimala klänningar. Jag sitter och huttrar i polotröja och undrar bara försiktigt om de inte fryser. Vem deras ideal är. Och hur deras föräldrar låtit dem smita ut på det där sättet. Sedan minns jag min egen konfirmationsoutfit och storasysters magtröjor och tänker att det kanske inte är så mycket som har ändrats trots allt. Minnet är bra, men kort.

I tandläkarstolen

För första gången på dryga fyra år gjorde jag ett kärt återbesök i tandläkarstolen. Undersökning, en glappande isolering och bortslipning av ett ton tandsten gjorde att dagens besök landade på 1100 kronor. Inte så farligt. Det är ju bara två tredjedelars frisörbesök. Varför har jag dragit mig så för detta?

Under mitt timmeslånga besök (varav en halvtimme spenderades med Svensk Damtidning i väntrummet) hann jag göra följande betraktelser;

- Dåtidens kostcirkel, som varierades med en affisch på Karius och Baktius, har ersatts med en TV. Jajemen, där kunde jag glo på tennis samtidigt som det borrades och slipades friskt.

- Minns ni röntgenbilderna? Man biter för kung och fosterland och tandläkaren springer ut ur rummet. Det var samma skrivbordsstora plastbit jag bet i, men denna gång frågade tandläkaren om lov innan han tog röntgen. Jag har fortfarande inte förstått risken med dessa, men något måste det ju vara. Ska nog kolla upp detta till nästa besök. 2015?

- Appropå röntgen. En sekund efter bilderna tagits landade de på en bildskärm (inte den i taket) och tandläkaren pekade ut vad allt innebär och försäkrade mig om att där inte fanns några skuggor (=hål). Förr om åren hade man ju ingen aning om vad de pratade om när de stirrade ner i röntgenbilderna.

Men. Vissa saker var sig lika. En borr är en borr. Men kan de inte uppfinna en som tar sig fram lite snabbare? Tystare? De tusen instrumenten man ska ha i munnen samtidigt och det pissljumna vattnet man får gurgla i när kalaset är över. Smaken av fluor och känslan av att någon har våldfört sig på ens mun. Då blir plötsligt mitt fyraåriga glapp förståeligt.


Revytajm

I lördags plussade jag på vuxenpoängen rejält, då vi besökte Robert Gustavssons 25-årsrevy på Amiralen i Malmö, samtidigt som vi sänkte medelåldern där markant. Jag, som halkade dit på ett bananskal tack vare ett återbud, har alltid älskat Roberts karaktärer i Killinggänget (främst tungviktarna I Manegen med Glenn Killing och Glenn Killing på Grand). På Amiralen kändes det som att en stor del av klientelet var den sortens människor som gillar Stefan & Krister och buskishumor och det var även "under-livremmet"-skämten som gick hem bäst och mest på den här revyn. För övrig publik, vill säga.

Bortsett från detta var showen både underhållande och rolig. Gratispoäng som Björn Ranelid (det är ju svårt att INTE kunna göra narr av honom) blandades med Tony Richardsson och allas vår Weiron i Ottan. Trots detta saknade jag några av mina absoluta favoritkaraktärer. Vem kissar inte på sig av skratt till Klorinmannen, broprotesteraren, Lena Ph, Katrin med blockflöjten eller - roligast av dem alla - nazisttanten?




"Man ska rösta på dem man tycker är bra!"
Tant Råbiff röstar


Halvtid!

Snart slår klockan lunch och därmed halvtid för arbetsveckan. Är det bara jag eller känns det inte som om det är antingen måndag eller fredag hela tiden? Tiden går så fort att jag nästan inte hinner med. Kommer jag att gå i pension snart? En liten (mycket liten) del av mig skulle tycka att det vore väldigt skönt, framför allt på morgnarna, men resten av mig skräms av tanken. Vad gör man som pensionär? Känns som om man mest går och väntar. Med begränsad reskassa på fickan. Då krävs det att man skaffar en riktigt bra fallskärm innan! Med nästan 40 yrkesverksamma år framför mig känns det som att jag stoppar onsdagsfilosoferandet där, samtidigt som jag blir påmind om att det är dags för ITP-valet. Det får bli kvällens surdeg. Nu vankas tidig lunch med medhavd (!) lunchlåda.

På en annan väg

Blogging från luften. Så modernt att man nästan kan tro att jag befinner mig i framtiden. Den här gången går resan från Arlanda till Sturup. Jag har varit på språng sedan klockan fem i morse och är så trött att det enda jag med säkerhet kan säga är att Stockholm har blivit KALLT! Jag påminns återigen varför jag bor på sydligare breddgrader. Vintern är inom räckhåll.

Tack för idag!

Veckan, helgen och en helt galen arbetsbelastning är slut för den här gången. Jag säger tack och hej till veckan som gått med en film i sängen och några hekton lösgodis. Den här gången har jag högtflygande planer på att se klart filmen innan jag somnar också. Det vore nämligen första gången på länge..

På väg!

Uppe med tuppen idag igen och sitter på morgontåget till Göteborg. Det är SJ som kör och vi har därmed redan lyckats försena resan minst en timme. Plus att maten ombord är slut, så det blev ingen frulle till förstaklassresenärerna heller. Matbrist och oförklarliga förseningar. Låter som en resa i tredje världen.

Imorgon är det fredag igen. Ingen längtar mer än jag. Inte för att jag inte ska jobba i helgen, utan mest för att jag kan få pusta ut en timme eller två. Nästa vecka är det varken bokslut eller ekonomiska genomlysningar. Hej fritid?

Häromdagens!

Och när jag ändå är i bloggartagen (vem vet när det händer nästa gång?) tänkte jag passa på att bjuda på inte bara en, utan två dagens, eller snarare häromdagens. Jag vet att jag lovade att det skulle bli en engångsföreteelse sist, men jag tänkte bara visa att jag har börjat blanda in lite färg i mina annars sobra klädval. Gräddvit kofta! Roströda byxor! Helsvart är ett minne blott!?



Och visst är de mindre suddiga nu?


Up in the air!

Såhär fint såg det ut när jag sent omsider lämnade ett sommarvarmt Stockholm för... ett sommarvarmt Malmö i veckan. Är det verkligen oktober? Borde inte jag ha semester snart? Okej, jag ska sluta tjata om vädret, men det är så härligt att värmen håller i sig. Härligt, och lite konstigt. En del av mig älskar att det är varmt och skönt och att man kan gå långa höstpromenader i kortärmat, medan en helt annan - hittills okänd? - del av mig vill att det ska bli kallt och ruggigt så jag kan slänga på mig varma, stickade koftor och mysa till tända ljus inomhus. Någonting säger mig dock att den tiden kommer att komma så småningom ändå, indiansommaren till trots.




Hejdå Stockholm, vi ses snart igen!


Helgfrukost

Indiansommaren, eller brittsommaren för er som föredrar det, fortsätter. Såhär härligt såg det ut när vi inmundigade gårdagens helgfrukost på balkongen. Inte visste jag att det var i oktober man skulle inviga utemöblerna. Kan man annat än älska lördagar?




Nybakta frallor från Systrar och Bröder, ägg, yoghurt, C-vitamin och - icke att förglömma - kaffe! På de finfina möblerna från syster och svåger.


RSS 2.0