Flytten är klar!
Ut i alla fall. Nästa problem blir ju att flytta in. Men som jag har rensat och packat och städat och donat. Och då har vi ändå inte ens behövt flyttstäda.
Nu väntar jag på att havskajakaren Erik ska komma och hämta mig så vi kan åka tillbaka till vårt provisoriska hem i Ystad. Imorgon ska vi tillbaka till Malmö och Lottens lägenhet för att om tre veckor återvända till Ystad. Det blir minst sagt en spännande sommar.
Från fönsterkarmen betraktar jag regnet. Sådant man alltid velat göra i en gammal lägenhet, men gör först på flyttdagen. Inte för att passa på, utan för att där helt enkelt inte finns någon annanstans att sitta.
Big Sur
Jag snubblade över en bild på en avlägsen bekant på Facebook. Bilden var tagen i Big Sur och så fort jag såg omgivningarna kände jag igen dem. Reaktionen som följde var minst sagt intressant. Hela min kropp gick igång på bilden och alla nostalgisinnen aktiverades. Jag kände en enorm längtan tillbaka till en av de vackraste platserna jag någonsin besökt. Tillsammans med bästa hotellet och godaste maten utgjorde detta en oslagbar kombination. Big Sur. Jag saknar dig! Frågan är inte om utan NÄR vi ses igen.
Bilderna - med min gamla iphone - gör dock inte rättvisa. Jag vill tillbaka till den lilla trädkojan med skogen på ena sidan och havet på andra. Gärna för alltid.
Kaos
Jag vet att jag redan har tjatat om detta, men att säga att jag lever i ett fullständigt kaos vore en rejäl underdrift. Det känns som om ingenting klaffar och allt är på väg käpprätt åt helvete. Min packning går uselt. Så mycket att packa, så lite tid. Och jag har inte ens börjat tömma vindsförrådet. Den här stressen äter mig inifrån varendag vaken sekund. Måste. Hinna. Packa.
Men tyvärr måste jag ju kunna betala hus och flytt, vilket innebär att jag MÅSTE jobba. Alla andra är på semester, men jag har ett bokslut som närmar sig med stormsteg. Ovanpå detta en vild ettåring, oförstående medmänniksor och en sviktande nätverksanslutning.
Är det såhär det känns att vara en kvinna på gränsen till nervsammanbrott? Jag tror nämligen aldrig att jag har varit närmare ett. Nu vil jag bara snabbspola tiden till den 15:e augusti..
Men tyvärr måste jag ju kunna betala hus och flytt, vilket innebär att jag MÅSTE jobba. Alla andra är på semester, men jag har ett bokslut som närmar sig med stormsteg. Ovanpå detta en vild ettåring, oförstående medmänniksor och en sviktande nätverksanslutning.
Är det såhär det känns att vara en kvinna på gränsen till nervsammanbrott? Jag tror nämligen aldrig att jag har varit närmare ett. Nu vil jag bara snabbspola tiden till den 15:e augusti..
Gamla favoriter
Efter en garderobsrensning som heter duga har jag nu grävt fram ett par gamla guldkorn från förr. Plagg jag nästan glömt bort. Och eftersom 90% av mina kläder befinner sig i diverse sopsäckar och flyttkartonger är valmöjligheterna inte alltför stora på morgonkvisten.
Idag hittade jag till exempel en gammal, men älskad, sidenblus jag krympte i tvätten en gång i tiden. Matchas med ett par lika gamla, men inte fullt lika älskade, sandaler. Dock ett av de skönaste klackaskorna jag någonsin ägt.
I hissen med mina ständiga Traderaförsändelser. Snart är allt postat och då jublar jag!
Glad midsommar!
Midsommar är över och jag kommer att sakna det täta duggandet av långhelger jag börjat vänja mig vid. Menmen, jag förtröstar inte. Snart drar semestrarna och lågsäsongen igång.
Midsommar firades i alla fall i Svarte med sill, snaps, jordgubbar och regn. Precis som det ska vara. På grund av det sistnämnda blev det ingen dans och inga små grodor, men vad gör väl det!?
Glad midsommar! (Och nej, min klänning var inte riktigt så kort. Den dras upp av den stora - fotoskygga - bebisen).
Dagarna som går
Varje vaken stund tänker jag på den stundande flytten. Eller kanske inte flytten lika mycket som packningen. Detta stressar mig något oerhört mycket. Alla timmar jag spenderar på jobbet är timmar jag inte kan packa.
Igår bjöds det på ett välkommet avbrott precis innan vad som annars skulle ha utvecklats till ett nervsammanbrott. Jag - och fem andra kvinnor - åkte till Höllviken på bokklubb. Vackert väder, god mat och många skratt. Precis vad jag behövde. Idag är jag dock tillbaka i flyttkaoset. Om en vecka går lasset. Längtar så jag håller på att spricka!
En liten del av vår lägenhet. Nu utan garderob!
(Gr)hit the gym!
Efter två veckors hostande och kurerande kände jag mig äntligen i form för att träna igår igen. Supertaggad - för ovanlighetens skull. Dock bara för en halvtimme långt pass, men det räckte. Grit - Forums substitut till gamla favoriten Crossfit - varar bara i 30 minuter, men det är cirka 10 minuter för länge. Efter halva passet ville jag bara lägga mig ner och dö. Varenda liten partikel i min kropp darrade och ett dubbelpass var inte att tänka på.
Detta är den absolut bästa formen av träning för mig. Snabb och effektiv - som det ska vara. Imorgon gör jag ett nytt försök på lunchen med Grit Strength - same same, men med extra fokus på styrka. Sist jag var på det (någon gång kring tidpunkten för Dackefejden) kunde jag inte gå på tre dagar. Nu ska jag bara hitta fokus, motivation och tid för att ta mig dit imorgon. Håller både tummar och tår för att ingen ny förkylning, eller extrainsatt möte, ska stoppa mig!
Såhär, men inte riktigt lika tjusigt, höll jag på igår. Hopp, studs och böjda ben. Aj, aj och aj!
Tråkvecka
Veckan har verkligen inte bjudit på något spännande, förutom en trevlig tjejmiddag i onsdags. Utöver det har jag nästan hostat lungorna ur mig, varit upprörd på jobbet, rensat ut garderoben och tagit hand om en febrig liten kille. En ganska tråkig vecka med andra ord. Nu börjar dock min jobbirritation gå över i samma takt som Victor börjar friskna till. Och mina plagg säljs friskt på Tradera. Dock känns det både omständligt och tidskrävande så det lutar åt att resten skänks till Myrorna..
Lugn liten kille. När han har feber är energinivån som hos ett vanligt barn. Och så en bild på en storfavorit på Tradera. Denna skjorta är nästan uppe i vad jag gav för den.
Sommar och sol
Långhelgen bjöd på strålande väder och förutom en dagsutflykt till Ängelholm hann jag även med att kurera mig - från såväl jobb som sjukdom - och hämta nya krafter i solen.
I söndags tog vi en underbart lång promenad, med en kort fikapaus på Kallbadhuset. Solen gassade och folk (inte undertecknad) badade. Det kändes inte som att vi befann oss i Sverige. Sedan styrde vi stegen mot vårt nybyggda hus och konstaterade att det den här tiden på året är helt rätt för att bo där. Tyvärr får vi vänta två dryga månader på inflyttning.
Ett litet bildregn från helgen.
På sjukfronten intet nytt
Ni undrar kanske varför jag har lyst med min frånvaro här? Svaret är att den lilla förkylning jag ådrog mig i helgen fortfarande sitter i. Mer påtaglig än någonsin, då den nu satt sig på stämbanden och jag inte kan säga flaska. Detta, i samband med ett rörigt bokslut har gjort att jag haft mina tankar på andra håll.
Men nu är det äntligen långhelg och jag ska inte så mycket som tänka på jobb i helgen. Jag ska däremot göra mitt yttersta för att få tillbaka min röst. Typ ge allt jag kan för detta.
En stor kopp te. Steg 1 i tillfrisknandefasen.
Förkylningshelvete
Det är ju inte sällan det slår fel. Ska jag bli förkyld så ska jag ju bli det i samband med bokslut. Halsen värker och jag har ridit på febervågorna hela natten. Hoppas innerligt att det är snabbt övergående och att jag mår bättre alldeles strax. Gärna imorgon redan! Annars är det väl en god inblick i hur höstens vab-liv kommer att se ut. Vabbande varvat med förkylningar man knappt trodde fanns från allsköns ungar. Längtar redan...
