Oscarsgalan
Så har ännu en Oscarsgala gått av stapeln. Denna gången en historisk Oscarsgala med svensk skådespelarvinst. Alicia Vikander - vilken kvinna. Så snygg och så begåvad. Självklart har jag gjort en snabb screening av klänningarna och valt ut mina personliga favoriter. Och icke-favoriter. Dessvärre är det långt ifrån alla som lyckas på röda mattan.
Jennifer Garner, Julianne Moore, Olivia Munn och - naturligtvis - självaste Alicia Vikander. Jag gillar hur Olivia och Alicia bryter av det svarta. Men. I mitt tycke är svart nästan alltid en vinnare. Utom i Kate Winslets fall. Hon som brukar vara så snygg på röda mattan. Hur kan hon pricka in så många fel?
Någon som inte prickade in ett enda fel var Leonardo di Caprio. En annan - mycket välförtjänt - vinnare. Som jag har väntat på detta. Och förmodligen Leo själv också.
En annan totalmiss var Heidi Klum. Kommentar överflödig.
Here we go again
Sista veckan på halvtid. Lyckligtvis, får jag väl tillägga. Inte för att jag inte uppskattar att vara hemma halva veckan (för det gör jag), men för att jag helt enkelt inte hinner med mitt jobb på den lilla tid jag kan spendera på kontoret. Och nu är det dags för förändringar. Organisationsförändringar, vill säga. Igen. Trots att det verkar nödvändigt den här gången VILL jag inte vara med. Inte en gång till. Jag orkar inte. Kaoset. Frågetecknen. Bristen på planering.
Men. Jag har varit i Flöng. Jag kan bita ihop. Än så länge.
Jackpot
Jag och Erik är nästan berömda för att alltid lyckas titta på usla filmer. Därför kom det som en överraskning - inte minst för oss själva - när vi två fredagar i rad har lyckats se två riktigt bra filmer. Spiondramat The man from U.N.C.L.E med Oscarsnominerade Alicia Vikander och Woody Allen-rullen Irrational man har stått på menyn. Aktivitetstips i februarimörkret!
Härliga miljöer var utmärkande för båda filmerna. Den förstnämnda i 1950-talets Europa och den senare i collegemiljö i ett nutida Newport.
Vilken vecka
Alice har precis tillfrisknat efter en vecka full av feber, snuva och matvägran. Och en hel massa skrik på det. Den vanligtvis så glada lilla solstrålen har varit trött, gnällig och febrig och tvärt vägrat allt vad mat heter. Några gram lättare verkar hon först idag vara tillbaka i gamla glada hjulspår igen. Jag känner dock av veckan som har innehållit lite för många hostiga vakennätter. Nu håller jag tummarna för en god natts sömn!
Stackars lilla sjuklingen fångades på bild under ett sällsynt matintag. Smoothie - bättre än inget.
New hair, don't care
Igår lyckades jag bränna av ett frisörbesök innan Victors dagistid var över. Förutom lite obligatorisk uppfräschning av toppar och färg fick jag även pröva på den senaste teknologin inom hårvård; olaplex. Utvärdering följer!
Här sitter jag; blek, rödmosig och trött, men håret är i alla fall fräscht. Alltid något.
Hejhej - trött tjej.
10 månader
Idag fyller lilla Alice hela 10 månader. För ett år sedan var jag mitt uppe i vad som kan ha varit världens längsta graviditet och för 10 månader sedan var jag nyförlöst. Såklart. Nu börjar jag dock känna att tiden springer iväg. Alice kravlar fort som sjutton, stoppar allt hon får tag i i munnen och matvägrar. Det är verkligen på tiden att vi får upp grinden vi införskaffade förra veckan. Vi ska bara klura ut hur man gör först. Nackdelen (en av dem) med att vara en teoretisk familj...
Gravida jag för ett år sedan, nyförlösta Alice och tiomånaderstjejen.
När tröttman slår till..
Nöden har ingen lag, right? Så om man blir riktigt, riktigt trött tar man sig väl en lur - oavsett var man befinner sig. Det är i alla fall Victors devis.
På ståbrädan, på pulkan, på cykeln. Inget ställe är sämre än något annat för en liten lur.
Helg!
Jag överlevde mitt första bokslut på ett bra tag. Det borde ju inte vara några konstigheter med tanke på hur länge jag har varit med i matchen, men med nya förutsättningar, gröt i hjärnan och allt annat än hjälpsamma kollegor försvårades det lite. Men. Nu är januaribokslutet ett avslutat kapitel och jag kan återgå till mina halvtidsveckor. Något som gjorde just det här bokslutet extra svårt var ju att jag skulle rodda två barn halva veckan också. Puh.
Fredagskvällen firades in som fredagar bör; med löjrom, oxfilé, blåbärspaj och rödvin. En riktig matfest. Sedan gick kvällen i ett nafs - och efter nattning till På spåret och Skavlan hann jag bara med en dusch och lite slösurf innan det är dags att knyta mig för att orka med en helt oplanerad helg. De bästa helgerna kommer utan planer, lyder mitt mantra för tillfället. Trevlig fredagskväll!
Lilla familjen, som välkomnat mig hem efter tunga dagar på jobbet.
Kvällens förrätt. Namnam, som Victor skulle sagt om denna mat hade fallit honom på läppen. Vilket den inte gör.
Ikväll gick gränsen vid ett glas vin. Det här får bli till nästa gång!
