Over and out

Så var mars över. Vädermässigt med stark inledning och starkt avslut, men rent katastrofalt däremellan. Dagens påskdag var däremot helt underbar. Blommor och strålande solsken. Tyvärr innefattade dagen även fyra timmars bilfärd, men med trevlig anhalt och en god lunch på vägen.

Nu är jag helt slut efter helgens alla äventyr och försöker plöja det sista i den aktuella bokklubbsboken. 70 sidor på tre dagar ska jag väl klara av?


Vågar man?

Vågar man hoppas att härligheten ska hålla i sig? Eller kommer ett fyrtiofemte bakslag att komma? Jag njuter i alla fall så länge jag kan!


Sommartider

I natt ställde vi om klockan, eller som i det digitala samhället - klockan ställde om sig själv. När jag väl förstod att jag inte bara tagit mig en rejäl sovmorgon var jag väldigt glad att detta inträffade på en helgdag. Det ger mig lite mer tid att ställa om mig innan det är dags att stiga upp i ottan på tisdag. Hur det kommer att gå, med tanke på somliga morgontrötta familjemedlemmars pendlande till Helsingborg, törs jag inte ens tänka på. Till dess njuter jag av ledigheten.


Glad påsk!

Påsklovet har flugit fram och börjar nu lacka mot sitt slut. En kall och snöig inledning har nu övergått till strålande solsken och.. kyla. Men allt är ju bättre än snöstorm.

Påsken har, som långhelger sig bör, gått i matens tecken. Skärtorsdagen avslutades med middag i Lund, och på långfredagen - enligt tradition årets tråkigaste dag - styrde vi kosan mot Ängelholm och ännu mer mat. Knappt hann jag innanför dörren igår innan det var dags att svira om och ge sig ut på en ny påskmiddag med räkor och lammkött. Det ena lite påskigare än det andra.

Men tro inte att helgens måste är över bara för detta. Idag fortsätter påskfirandet i Karlshamn, där det bjuds på saft och kakor. Sedan kan jag slappna av. Innan det är dags för årsbokslutet. Som jag längtar!

 


Marie Bebådelsedag

I måndags inföll som bekant Marie Bebådelsedag, i folkmun även känt som våffeldagen. För oss som inte kunde hålla oss ända till måndagen började firandet redan i söndags. En god natts sömn i Ystad efterföljdes av en promenad i vårsolen (!) och sedan - dagens höjdpunkt - våffelfrosseri.

Det bjöds både på matiga våfflor med rödlök och löjrom och sötare med glass, grädde, jordgubbs- och hallonsylt. Hela artilleriet med andra ord. En riktig pangfest!


Girls

Vart jag mig än vänder tycker jag mig höra talas om HBO-fenomenet Girls. Alla pratar om det. Igår fick jag nog och var tvungen att undersöka vad allt fuzz handlar om. Tyvärr har jag svårt att uttala mig, eftersom kombinationen sen kväll, TV i sovrummet och en intensiv dag tog ut sin rätt och jag somnade sju minuter in i programmet. Men jag är sjukt laddad! Jag tror att det här kan bli bra. Äntligen hoppas jag ha hittat något som kan ersätta alla de serier jag redan sett klart eller som slutat sändas. Andrahandsvalet faller på The Following. Den verkar dock tillhöra en helt annan genre, så det får bli att se tillsammans med Erik.
 
 
Girls. Ska detta bli min nya följeslagare kvällstid?

Halvdag!

Den här veckan består inte bara utav en - utan hela två - halvdagar. Både idag och på torsdag kan jag stoltsera med att smita hem redan klockan 12. Detta är ju ingenting som ingår i jobbets policy, utan jag får vackert plocka ut ledigheten i timmar. Men ändå! Klockan är över 10 och mer än halva dagen har redan gått.
 
I eftermiddag ska jag på mindre efterlängtad utbildning, men sedan återstår bara två snabba dagar innan det vankas påsklov. Förmodligen i snö och minusgrader, men vad gör väl det när inte färre än fyra oplanerade dagara ska fyllas med sovmorgnar, middagar och påskägg.

Tekniknytt

Jag är verkligen jättedålig på att föreviga minnesvärda, som mindre minnesvärda, stunder. Detta hade jag nu tänkt att det ska bli ändring på och av förekommen anledning damp den här skönheten ner i brevlådan i veckan. En kompakt systemkamera till vrakpris. Jag förstår knappt hälften av alla knappar, men har åtminstone kunnat ta inzoomade som utzoomade bilder, samt spelat in ett litet filmklipp. Watch out! Här ska det fotograferas.


Sommar - finns den?

Jag gick igenom lite gamla bilder på datorn och insåg att det faktiskt har funnits en annan tid. En tid som inte präglades av snö, minusgrader och halka. Det känns ofattbart och obegripligt dagar som dessa, men bildbevis finns. Åh, som vi längtar!
 
Här är till exempel en solig dag på Ribban för lite drygt 10 månader sedan. Bilder som dessa ger en hoppet åter!
 
 

Indoor Walking

Efter en vecka som hittills fyllts av resor, hotellfrukostar, uteluncher och uppiggande (läs söta) mellanmål kände jag att det var dags för lite motion. Trots att det tog emot bestämde jag mig för att gå på ett lunchpass. De är ju ändå bara 30 minuter långa. Valet föll på Indoor walking, något som jag aldrig har testat tidigare. Jag har alltid föreställt mig det som någon typ av tantgympa och tänkt att man lika gärna kan stå själv på crosstrainern. Det påståendet visade sig vara ungefär lika sant som att det är samma sak att motionscykla på en träningscykel som att gå på spinning.
 
En halvtimme fylld av stånkande och pustande, svetten lackandes, men till glad och peppande musik är en bättre beskrivning av träningsformen. Plus att man kan bestämma takt och tyngd efter egen förmåga. När alla träningsformer börjar kännas lätt omöjliga för mig är jag glad att jag - sent omsider - hittade detta. Tyvärr är det bara lunchpassen som är en halvtimme långa, och längre tid än så klarar jag nog inte av i dagsläget. Det gäller alltså att försöka göra detta lilla break mitt på dagen till en vana.
 
 
Kanske är det bilder som dessa som får mig att förknippa träningsformen Indoor Walking med tantgympa!?

Äntligen hemma

Nu hoppas jag att det är färdigrest för min del ett tag framöver. Att komma innanför hemmets trygga dörrar igår kändes som ren och skär lättnad. Jag skulle lätt kunna aspirera på att bli innekatt i mitt nästa liv. I rätt hem, vill säga. Snö och minusgrader var ledorden för såväl Stockholm som Malmö, men att resa tur och retur i två dagar för att sammanlagt ha en timmes produktivt möte kändes lite... onödigt.
 
Nej, nu håller jag mig på hemmaplan. Helst av allt vill jag inte lämna hemmet alls förrän våren och plusgraderna är här för att stanna, men den situationen känns ju lätt ohållbar. Det kan ju dröja flera veckor, för att inte säga månader. Men så länge jag slipper flyga, andfådd och trött, antar jag att jag ska vara nöjd.

Från Stockholm

Den utlovade stormen höll sig undan så jag kunde utan problem hoppa på planet till Stockholm och undvika eventuella vindbyar på skånsk mark.

Detta var naturligtvis inte det primära syftet med min resa, utan tanken var att jag skulle påbörja min lite oklara överlämning. Dagen flög fram i 180 och först för lite mindre än en timme sedan landade jag på hotellrummet. Nu har jag parkerat mig framför TV:n med kaka och fruktjuice och här kommer jag att stanna tills jag slocknar. Vilket inte lär ske inom en alltför avlägsen framtid.


Dagens bästa!

När allt känns lite sådär, plånboken sinar och jag inser att allt vad shopping till mig själv heter måste bromsa ett bra tag framöver, dimper den här glada överraskningen ned i brevlådan. Det lönar sig alltså att shoppa!


Söndagsmiddag

Det blev ingen hämtmat för vår del ikväll. Jag ska ju faktiskt ut och resa i veckan och någon måtta får det vara på utemiddagarna. Istället slängde jag ihop en carbonara av resterna från veckans matfester. En lyxcarbonara närmare bestämt. Easy as it can be. Samt en riktig kolhydratschock. Det här ska jag nog sova gott på!


Middagsbestyr

Den här veckan har gått i middagarnas tecken. Inte mindre än två middagar har jag styrt upp under loppet av fyra dagar. Fiskgratäng och cheesecake brownies. Boeuf Bourguignon och chokladmousse. Och Shiraz på det.

Men det tar på krafterna att vara värdinna. Nu har jag tappat suget för allt vad matlagning heter och vill bara äta hämtmat i soffan. Planera, handla, duka, laga och diska får läggas på is för ett tag. Men trevliga middagar var det.


En bio på det

Så fick jag äntligen gå och se filmatiseringen av Langs Mördaren ljuger inte ensam. Jag hade glömt bort precis varenda detalj från bokens handling (som det säkerligen var minst 16 år sedan jag läste), men både miljöerna och huvudpersonerna var bekanta. Mördaren var däremot ingen jag kom ihåg, trots att det inte kom som en total chock vid upplösningen.

Störst plus av allt - förutom den stilige kriminalkommissarien Christer Wijk - får ändå den härliga 50-talskänslan som genomsyrar varenda minut av filmen. Svensk midsommar på 1950-talet i Bergslagen. Jag vill också! Minus morden, såklart.

 

 

Out of office

Sötebrödsdagen är över och jag ska tillbaka till jobbet idag. När jag satte på min jobbmobil förstod jag vad som väntar mig under dagen. Mailandet har inte legat på is bara för att jag har varit borta. Tyvärr. 

 


Semester!

Helt spontant plockade jag ut en överbliven semesterdag idag. En onsdag - mitt i veckan. Trots att min efterlängtade sovmorgon uteblev har jag redan försökt utnyttja dagen efter bästa förmåga. Morgonträning, långfrukost och hemmafix.

Nu är jag på väg ner på stan för att möta upp mamma för häng, lunch och läkarbesök. En sådan här fridag borde jag ha varje vecka!


I'd do anything for love..

.. but I won't do that.
 
Igår gick prinsessan Lilian ur tiden - hela 97 år gammal. Jag läser om hennes öde och "fantastiska" kärlekshistoria med prins Bertil i medierna. Och visst är den väl fantastisk! Under brinnande krig träffade arbetarklassflickan Lilian sin prins och kärleken spirade något kolossalt. Från hennes sida. Han var nog också kär, men mest av allt plikttrogen. Hette det. Han kunde inte gifta sig om något skulle hända hans far - Gustav VI Adolf. Då hans båda bröder skandalöst nog hade gift sig med ofrälse och blivit utstötta ur familjen kunde ju inte Bertil gå ett likadant öde till mötes. Kronprins eller ej.
 
Av den anledningen gifte de sig inte förrän Lilian var 61 år gammal. Det blev inga barn av samma anledning. Lilian hade fram till bröllopet ingen plats i det offentliga, utan levde som älskarinna till prinsen. Till vilken nytta? Bertil blev aldrig kung. Var det värt det? Han kunde (läs ville) inte gifta sig så länge hans far var i livet och Lilian accepterade detta. Var det äkta kärlek eller var det kärleken till hans plånbok som lockade?
 
I mina öron låter det obegripligt. Jag hade ställt ett ultimatum till mannen som nu sade sig älska mig så högt. Men vad vet väl jag? Jag är ju både ofrälse och i avsaknad av blått blod.
 

4 år!

Tiden rusar fram och jag har helt glömt bort att uppmärksamma en viktig födelsedag. I onsdags fyllde min lilla blogg 4 år. Det är ju inte klokt! Ibland känns det som att det var igår jag skrev de första inläggen när jag går tillbaka och nostalgiläser. Men det har hänt mycket på 4 år. Två flyttar, ett jobbyte och - vad det känns som - flera års ökad visdom.
 
Eller? Har jag verkligen blivit klokare eller ägnar jag mig bara åt mindre tankekrävande funderingar? Varför är det ingen som pratar om tankar och idéer längre? Allting handlar nästan uteslutande om praktiska saker som barn, heminredning och semesterresor. Var människor mer intressanta förr eller har mitt umgänge bara förändrats? Har jag förändrats? Stora filosofiska frågor att bita tag i en söndagsförmiddag.
 
Utan att komma ifrån den verkliga orsaken till inlägget alltför mycket, vill jag utbringa ett försenat leve för Mismatch. Hurra! Nästa år slår vi kanske på stort. Då blir det kanske fest.

Depp

Vaknade i morse, vinklade på persiennerna och möttes av den här synen. Så oerhört deprimerande. Nu får jag sluta med den här BESATTHETEN över när våren behagar komma. Aldrig, förmodligen. Men jag ska ge det tid och bita ihop. Samtidigt som jag funderar ut en bra emigreringsplan.


Hemmakväll

Det blev ingen bio för mig ikväll. Internationella kvinnodagen i all ära, men Erik prioriterade en AW i Helsingborg istället. Jag fick istället lite egentid; gick till gymmet, handlade lite godsaker och vaggade hem. Nu sitter jag mätt och belåten med en romcom på TV:n och lite glass på soffbordet. En härlig fredagskväll!

 


94

Förutom mitt pitstop på pilatesen var det fullt ös hela dagen igår. Inte en lugn stund fick jag och det kändes som om mailkorgen fylldes på konstant. Vid dagens slut var jag tvungen att räkna antalet mail jag fått och ÅTGÄRDAT och fick det till 94 stycken. Bara. Så nu vet ni det.
 
Idag däremot. Alla mina reviewer är avklarade och som vanligt känns det som om en börda lättat från mina axlar. En ständigt återkommande börda förvisso, men det bryr jag mig inte om nu. Idag ska jag valsa ut från kontoret lite tidigare och lämna datorn på kontoret. Helgen - tillika ledigheten - är i sikte!

Avslutning

Allting har ett slut. Även min pilates, som det känns som om jag nyss började på. Idag var det dags för den sjätte och sista lektionen. En lika avkopplande och skön timme som vanligt, förutom ett gästspel av en något mindre bekväm frigolitliknande stolpe att ligga på.

Slutet gott, allting gott. Förhoppningsvis börjar någon fortsättningskurs till hösten. Nu har jag fullt sjå med att komma ihåg övningarna från den här terminen. Jag kan nämligen behöva lite variation på gymmet.


Frisörbesök och finbesök

Jag höll nästan på att glömma den obligatoriska jag-har-varit-hos-frisören-bilden idag. Något tilltufsad efter alltför mycket slitande efter kvällens arbete kommer den här i alla fall.

Och inte nog med att jag hunnit med ett frisörbesök. Jag fick även finbesök av självaste syster, som även hon fixat barret. En spontanmiddag och en kopp te senare insåg jag mina begränsningar och sitter nu och kämpar med mina siffror och längtar efter sängen. Det kommer bli en lång natt.


Mellomode

I lördags var det dags för mig att förlora årets Melodifestivaloskuld - tävlingen som hela svenska älskar att hata. Jag struntade i deltävlingarna och hoppade direkt in i andra chansen. Tänkte plocka russinen ur kakan. Man kan ju bara utgå ifrån att det som har tävlat och inte gått till andra chansen - eller raka vägen till finalen - är ännu sämre. Och då är det riktigt illa.
 
Värst av allt var dock inte musiken. Låtarna var över så snabbt. Nej, värst var nog det nya frisyrmodet jag uppmärksammade. Det fanns inte en enda kille - undantaget Martin Rolinski - som inte sportade en alldeles för lång stå-upp-lugg. När hände detta? Stå-upp-lugg är illa nog, en som är en halvmeter lång är ännu värre. Jag vill inte skicka någon deltagare vidare till finalen på Friends Arena. Jag vill skicka alla inblandade - programledaren inkluderad - raka vägen till frisören. Utan att passera gå.
 
 
Glada pojkar med oklippta luggar.

Istället för städ

Så har ännu en helg kommit till sin ände. Timmar då jag borde städat, fixat och donat har istället ägnats åt deckarmysterier på kanal9-play. Så det kan gå. Nu har jag dock gjort ett litet ryck och dumpat mina vinterjackor på vinden. Alla utom en. Man vet ju aldrig hur temperaturen kan skifta. Vad städningen och utrensningen anbelangar får den nog vänta till morgondagen. Eller i övermorgon. Det gäller ju att sätta realistiska mål.


Mmmm

Sugen på något utan att vara hungrig slängde jag ihop ett mellanmål på frysta bär och en halv banan. Kanske inte godare, men i alla fall nyttigare, än glass. Nackdelen? Jag har blåbärsfläckar överallt. Precis överallt.


Ute i solen

Trots den drös av mail som vällde in och allt annat bokslutsarbete som skulle göras kunde jag till slut inte motstå frestelsen att sticka ut näsan i solen. Jag passade även på att fylla på matförrådet när jag ändå var ute. Vilken dag! Härliga plusgrader och sol som värmde. För första gången sen jag vet inte när kunde jag även studsa (läs vagga) fram på gatorna i gympaskor.

Säg den lycka som varar. Nu är jag åter tillbaka framför datorn och med hjälp av dagens inköp lär jag inte behöva lämna hemmet på ett bra tag. Jag ger jobbet ett par timmar till, sedan väntar mexikansk afton.


Äntligen!

Så var februari över. En kort liten skitmånad som saknar all charm. Nu har mars - årets första vårmånad - äntligen anlänt. Och vilken entré! 7 grader, strålande sol och inte ett spår av veckans snöbyar. Synd bara att jag sitter fastkejdad framför datorn med detta ständiga bokslut hela dagen.. Och hela kvällen. Och hela helgen.

RSS 2.0