I'd do anything for love..

.. but I won't do that.
 
Igår gick prinsessan Lilian ur tiden - hela 97 år gammal. Jag läser om hennes öde och "fantastiska" kärlekshistoria med prins Bertil i medierna. Och visst är den väl fantastisk! Under brinnande krig träffade arbetarklassflickan Lilian sin prins och kärleken spirade något kolossalt. Från hennes sida. Han var nog också kär, men mest av allt plikttrogen. Hette det. Han kunde inte gifta sig om något skulle hända hans far - Gustav VI Adolf. Då hans båda bröder skandalöst nog hade gift sig med ofrälse och blivit utstötta ur familjen kunde ju inte Bertil gå ett likadant öde till mötes. Kronprins eller ej.
 
Av den anledningen gifte de sig inte förrän Lilian var 61 år gammal. Det blev inga barn av samma anledning. Lilian hade fram till bröllopet ingen plats i det offentliga, utan levde som älskarinna till prinsen. Till vilken nytta? Bertil blev aldrig kung. Var det värt det? Han kunde (läs ville) inte gifta sig så länge hans far var i livet och Lilian accepterade detta. Var det äkta kärlek eller var det kärleken till hans plånbok som lockade?
 
I mina öron låter det obegripligt. Jag hade ställt ett ultimatum till mannen som nu sade sig älska mig så högt. Men vad vet väl jag? Jag är ju både ofrälse och i avsaknad av blått blod.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0