Mellandagarna
Mellandagarna har flutit på i ett lugnt och makligt tempo och trots att jag jobbat ett par timmar om dagen har jag verkligen lyckats komma in i ett skönt ledighetslunk. Sovmorgnar, långa frukostar, bokläsning, dåliga julfilmer och lite
träning. Jag hade (kors i taket) gärna sett lite snö dessa dagar, men istället har regnet hällt ner. Dagligen. En av nackdelarna med att bo i Skåne.
När det var uppehåll besökte vi dock en lekplats. Det var rått och kallt, men barnen verkade inte misstycka.
Här trivs jag allra bäst och det är detta jag kommer att sakna mest med julledigheten. Har fått på nya Lassemaja till barnen och själv varvade jag läsning med jobb. Perfekt!
Annars har jag mest glidit runt såhär. Luvtröja och pyjamasbyxor. Vad mer kan man behöva? Det kommer att bli jobbigt den dagen jag måste gå tillbaka till jobbet.
Otto har däremot varit bättre på att klä upp sig, här ovan i en fin tröja som han fick i julklapp av sina kusiner. Lätt medtagen efter en oklar gråtattack, men väl så söt.
Victor har spenderat (för) mycket tid med sina julklappar. Nintendo OCH ny TV. Lite i mesta laget om ni frågar mig, men han får snällt dela med sig till sina syskon. Som än så länge är måttligt roade av just FIFA, men var sak har sin tid.
Nu laddar vi om för årets sista högtid - amatörernas afton - nyårsafton. Vi kommer att spendera kvällen hemma med familjen och massa godsaker. Kanske blir det lite fyrverkerier och - förhoppningsvis - tidig sänggång. Nyår - det mest överskattade
vi har.
Julafton
Liksom allting annat det här året blev inte heller julafton som vanligt. Vi firade själva hemma bara familjen, men det blev mysigt ändå. Barnen har sällan eller aldrig varit så förväntansfulla och jag har sällan eller aldrig varit ute i så god tid med
allt fixande, donande, matlagande och julklappsinhandlande. Det har jag ju faktiskt covid-19 att tacka för. Hade jag inte jobbat hemifrån på heltid de senaste veckorna hade just den biten förmodligen sett helt annorlunda ut.
Vi började dagen med avslutningen på julkalendern, följt av paketöppning av innehållet i strumporna, frukost och allmänt mys. Sedan fick de stora barnen gå ut och leka medan jag och Otto gick till Ica för att vila upp oss inför vad
som komma skulle respektive inhandla den sista julmaten.
Victor hade även högläsning ur den sista boken i Pixi-kalendern. Högtidligt!
Och jag lyckades knäppa en inte alltför dålig bild av alla barnen - finklädda framför granen. Synd att jag inte hade denna till årets julkort.
Det åts julmat i mängder. Både till lunch och middag. Och därefter. Efter denna jul vill jag aldrig mer se, tänka på eller än mindre tillaga julmat igen.
Efter Kalle Anka och ett välkommet besök av mormor, som lämnade finfina julklappar kom tomten. Så efterlängtad! Otto grät av rädsla medan Alice och Victor tyckte att årets tomte hade många gemensamma beröringspunkter med deras pappa...
När jag tröttnade på att ha packat upp cirka femtusen bitar av omslagspapper, åtskilliga kartonger och mängder av presentsnören svidade jag om inför kvällen. Trots att vi firade själva kan man väl få klä upp sig?
Det var inte bara barnen som hade varit snälla i år. Jag fick det här fina armbandet från Tory Burch. Tack tomten!
X antal kilo julmat i magen senare, följt av timmar av lek med julklapparna avslutade vi kvällen med att ta en familjebild. Efter oändligt antal försök med självutlösaren fick vi till en där alla 1. fick plats och 2.
tittade in i kameran. Lycka!
När barnen äntligen hade somnat kom dagens verkliga höjdpunkt; jag svidade om till myskläder och såg i lugn och ro en julfilm (som jag sedermera somnade till..) i soffan. Njöt av lugnet efter stormen och den - trots allt - lyckade dagen. Skönt
ändå att det är ett år till nästa gång!
Lucia
Av alla högtider i december är lucia min absoluta favorithögtid. Vanligtvis i alla fall. Det är mörker och mys, tänds ljus, goda bullar och fin musik. Samt tillräckligt lång tid kvar till jul för att stressen och post-juldeppen inte ska ha hunnit ifatt
en än. I år blev det såklart lite annorlunda; vi fick inte titta på barnens luciafirande, men fick likt förbaskat baka lussebullar, titta på TV-firande från Jukkasjärvi och rota fram både krona och tillräckligt långt nattlinne till Alice.
Det är viktigt att ha nybakta bullar lagom till lucia. Den första batchen, som vi bakade till första advent, är redan slut. Alice var en duktig, men inte speciellt tålmodig hjälpreda.
På luciamorgon smög vi upp, tittade på luciatåg och julkalendern och åt sedan en stor och god frukost som avslutades med ovan nämnda bullar. Sedan var det dags för barnens aktiviteter. Ingen rast, ingen ro.
Alices avdelning lussade för småbarnsavdelningarna dagen efter lucia. Det var en glad och uppspelt lucia, som gärna körde en repris framför granen på kvällen.
Nästa år hoppas jag att allt är som vanligt och att vi kan få komma och titta på uppträdandena på plats igen. Det väntas även ett rejält baluns hoppas jag, då min syster som fyller 40 år (!!) då!
Första december
Idag inleddes sista månaden på detta minst sagt annorlunda år. Jag har haft fullt upp - inte så mycket på grund av bokslut - utan på grund av massa andra saker. Städerska på hemmaplan gjorde att förmiddagen spenderades på Espresso House. Det var
rätt mysigt att sitta där och jobba; lyssna på musik, sippa på en kaffe och titta på julgransförsäljningen utanför.
En bättre frukost! Vet inte varför jag har varit ett så stort fan av Gateau tidigare. De har inte ens Wi-Fi!
Efter några timmars jobb trampade jag in till stan och ett minst sagt efterlängtat besök hos frisören. Äntligen är hennes mammaledighet över och äntligen fick mitt hår den omsorg det förtjänar.
Otvättat hår med slitna toppar och gulaktiga nyanser. Det kunde ju bara gå åt ett håll. Det bästa med att vara tillbaka hos "min" frisör är att jag inte ens måste förklara hur jag vill ha det; hon bara vet!
Och se så fint det blev! Från alla håll och kanter, faktiskt.
Nu ska jag ladda med lite nyheter och slötittande på TV innan en tyngre arbetsdag tar vid imorgon. Eventuellt somnar jag i soffan. Men med dagens kaffemängd i systemet är jag inte säker.
