Mismatch

Jag accessoerar upp den med en sjal, lite pärlor och lite färg på bringan.

Ibland förstår jag inte varför jag går till jobbet tidigt. Jag känner mig otroligt morgonslö, men det känns ändå bra. En liten underförstådd pik till de som trillar in efter 8. Det är bara ett problem. Var är kaffet? Efter ett nespressoinköp (förmodligen det bästa köpet en kaffeälskare/kaffekonstnär kan göra under en livstid) vet jag knappt hur man brygger kaffe längre. Om jag var dålig från början är jag usel nu. Ofta löser det här problemet sig själv, eftersom det alltid är någon annan kaffesugen själ som sätter igång kokaren. Efter klockan 8, såklart. Så nu sitter jag här girigt och väntar på att nästa kaffedrickare ska trilla in. På med maskinen bara, jag kan bara ställa koppen under.

Jatack!

Ny vecka, nya rutiner. Och inte vilka rutiner som helst. I min iver att få ett badkar på rummet slängde slutligen den något uttröttade receptionisten en nyckel på våning 6 till mig. Jaså finns det enkelrum där, tänkte jag som aldrig varit så högt upp tidigare. Och inte undra på det. Nu sitter jag här i min tvårumslyxsvit med en liten darrande ångest vilande över mig. Tänk om jag måste betala för det här? Men jag bad ju faktiskt aldrig om en lyxsvit. Jag bad ju bara om ett litet badkar, det kan ju inte kosta extra. Jag invigde min fina lyxsvit med att ta en dusch.

Utöver detta stundar nu en full arbetsvecka. En full arbetsvecka är numera förknippad med en lätt tyngd över axlarna. De är ju så satans långa. Men den tyngsta och längsta dagen av dem alla är nu avklarad och i juni är alla veckor korta. Jippie! Och förra veckans träningsrutin har jag nu lagt på hyllan. Att slappa är veckans nya hurtigrutt.

Temperaturen visar garanterat inte över tio grader och regnet öser ner utanför fönstret, men vad gör väl det när man har härlig ledighet? Det var två välbehövliga arbetsdagar som ställdes in och jag har både hunnit med att skrubba hela lägenheten kliniskt ren, avnjuta såväl vinlunch som vinmiddag på folknykterhetens dag i Ängelholm samt gymmat och umgåtts med Erik. Önskar givetvis att jag hade kunnat lägga till ett par timmar i solen på listan, men det ser mörkt ut. Mörkgrått, för att vara mer exakt.

Hur som helst njuter jag som sagt av min ledighet i fulla drag och känner mig nu alldeles lagom lugn och avspänd. Och det är bara lördag! Ikväll vankas middag och bio. Men först gymmet! Det gäller att passa på.

Denna typ av upprörda adrenalin har jag inte känt på knappt 4 år. Blodet pumpar vilt och jag blir helt till mig samtidigt som jag blir helt vansinnig. Vad jag talar om? Valhysterin, såklart! Vi kryper närmare och närmare riksdagsvalet och det kryper mer och mer i mig. Jag följer partiledardebatterna med spänning, men måste ibland byta kanal på grund av rent och skärt äckel. Jag kan inte leva i en bananrepublik igen. Jag kan inte leva i en socialiststat. Jag kan inte leva i ett land där Mona Sahlin är statsminister.

Samtidigt som jag följer opinionsmätningarna med växande spänning letar jag efter emigrationsalternativ. Det är alltid bra att ha en backupplan. Storbritannien kvalar nu in som en möjlig kandidat.

Själv kör jag med en lite mer påklädd look än den på bilden.

Antingen tror mitt jobb att jag älskar att resa eller så älskar de att se mig resa. Det andra låter ju lite otroligt och märkvärdigt, men så är mina arbetsgivare också lite märkliga, därför ska jag inte utesluta alternativ 2 alltför kvickt. Hur som helst verkar det nu som att de vill skicka mig till Skottland. För ett par år sedan skulle jag ha hoppat högt och hjulat av glädje. Men jag vet bättre nu.

Nu tänker ni att jag bara är neggo. Och det är jag. Men att pendla är jobbigare än vad man tror, framför allt när det rör sig om måndag-fredag. Att dessutom sitta fast med mina nuvarande arbetsuppgifter på obestämd tid lockar inte heller. Det gör inte heller det faktum att Skottland i det här fallet rör sig om en liten håla 7 mil utanför Glasgow utan möjlighet till något som helst umgänge. Frestande? Nej, tänkte väl det. På plussidan ligger dock ett ruggigt bra traktamente i Storbritannien samt goda utsikter för förhandling. Så goda de nu kan bli, vill säga

Fortsättning följer, med andra ord.

Så börjar en lång och tjock vecka åter lida mot sitt slut. Jag hör fågelkvitter och fiolmusik. I mitt huvud. Utanför fönstret lyser solen med sin frånvaro och hade jag inte vetat bättre skulle det lika gärna kunnat vara mars. Vad hände med vårens framfart? Den lade av, tydligen. Lika bra det, jag ska ju ändå jobba till sista juli. Efter det är sommaren mer än välkommen.

I helgen är det fullt fokus på att bli frisk. Jag har försökt allt möjligt nu, men förkylningen vägrar att släppa. I ett välsignat ögonblick trodde jag att halsontet var borta, men vips så var det tillbaka. Jag antar att det är rätt som de säger; den friske har tusen önskningar, den sjuke har bara en... Jag ska dock inte låta denna incident förstöra min helg. Ikväll ska jag få ny luft under vingarna gällande mexlagarskolan. Lite bönor och mexikanska kryddor borde väl driva ut viruset?

Har ni inte fått tillräckligt med statsstöd, SAS?

Efter ett tappert försök att sova ut förkylningen mår jag faktiskt lite bättre. Halsontet är så gott som borta och det känns inte längre som att kontoret har förvandlats till ett permafrostlandskap. Jämfört med igår mår jag alltså tipptopp, dock inte jämfört med mitt normaltillstånd. Men nog om denna förkylning. Det måste ju finnas något roligare att älta. Till exempel den nu ännu smaskigare otrohetsskandalen i kungahuset. Trots att jag vet att man oftast ska ta lätt på Lloyden Banks ord kan jag inte låta bli att exalteras över nyheten. Jag har då aldrig sett på maken till dåligt omdöme. Huvaligen!

Eller varför inte behandla det faktum att nästa vecka är en kort vecka. En härlig långhelg i mitten av maj. Trots att mina semesterplaner grusades ser jag ändå fram emot att spendera lite ej debiteringsbar tid på hemmaplan. Och att lapa all den sol som Skåne kommer att bjuda på då!