Efterskalvet
Efterdyningarna efter min senaste sjukdomseskapad håller på att släppa så smått. Jag har tagit mig till affären och ätit middag. Känner mig matt, men friskare. Tog en selfie på mig själv med vår yngsta förmåga och insåg att jag verkligen ser
ut att vara tolv år gammalt ibland. Och ibland blir jag anklagad för att ha passerat 40-strecket med råge.
Inte konstigt att man blir leggad på bolaget ibland.
Innan sjukdomarna bröt ut var Victor hos frisören och klippte av sig allt hår. Glad för detta var han.
Och igår var jag på BVC med tre barn och vaccinerade Otto. Han sov som en stock i ett dygn efter det. Glad för detta var jag.
När lillebror vaknade upp från sin törnrosasömn var även han glad. Happy baby, happy rest of the family!
Life hack
Ett post partum sådant. Få en släng av lunginflammation, innehållandes hög feber och fruktansvärt halsont, tätt följt av magsjuka och vips kommer du i byxorna som inhandlades i nionde månaden.
Dessa byxor har varit min måttstock för höfternas tillbakagång. Någon vecka efter förlossningen fick jag inte ens upp dem över höfterna, men tre månader senare kan jag knäppa dem. Till hösten kan jag kanske röra mig i dem obehindrat. Då kommer jag att
leva i dem!
Stretar lite över höfterna, men vad gör väl det när allt går i rätt riktning? Önskar dock inte ens min värsta fiende resan hit. Jag kan inte minnas att jag någonsin varit så sjuk som det senaste året. En kraftigt ihållande förkylning efter Mallis
förra sommaren, en extremt illamående graviditet (som får ses som ett nio månaders långt sjukdomstillstånd), min så kallade lunginflammation och nu magsjuka. Nu måste det vända!
Namnet!
En vecka innan tremånadersdagen, tillika deadline för att skicka in namnlappen, fick lille gossen sitt namn. Många googlingar, diskussioner, mutningar och utpressningar senare ska lillebror heta Otto. Otto Erik Svante Stam. Och pappa Erik ska på
tennisresa till Nice utan övrig familj fem nätter i juli. You win some, you loose some. Och i värsta fall finns ju namnändringsblanketter.
Någon är glad över att äntligen ha fått ett namn. Och jag är glad över att det namnet inte är Sture.
Barndop
Den tropiska värmen fortsätter och jag försöker att inte klaga. Men med en liten bebis och varma nätter finns det nog mer optimala tillfällen för hettan. Samtidigt är det skönt att slippa bylsa på såväl sig själv som barnen och härligt att kunna leka
utomhus dagen lång.
Detta inlägg ska dock inte handla om väder och vind, utan om helgens festligheter. Barnens lilla kusin döptes i Ystad och detta skulle naturligtvis firas. Vackert dop med sång och bön och faktiskt det första barndopet jag varit på där jag varken varit
förälder eller gudmor. Härligt att slippa pressen.
Dopföljet tar del av stundens allvar. Vi får se om vår lillebror någonsin döps. Kanske om han någonsin får ett namn.
Sommar!
Juni och officiellt första sommarmånaden! Men sommaren har varit här länge redan. Den kom lite väl snabbt. Alla blommor slog ut över en natt och många har så gott som redan blommat över. Det gör mig stressad. Som att sommaren är på väg att ta slut innan
den ens har börjat.
Men. Förutom att hela Sverige jublar; badbryggorna är fulla och grillarna går på högvarv så känner jag mig äntligen frisk. Halleluja! Och visst ska vi inte klaga på att sommaren kom tidigt i år? Det är bara att hoppas på att juli inte regnar bort. Det
känns dock lite sjukt att tänka att backen vi passerade på väg hem från dagens badutflykt är samma backe som vi åkte pulka i för bara två månader sedan. Säsonger alltså. You’ve gotta love them!
På grund av otroligt låg kameraanvändningsfrekvens bjuder jag på det som finns i mitt arkiv; en nytagen bild på lillebror. Söt som socker, men dessvärre fortfarande namnlös.
