På väg
På ett skakigt X2000 mitt i Smålands skogar. Självklart är vi försenade. Vad annars vore rimligt när man har med SJ att göra? Idag har jag en tung dag framför mig och inte minst en lika spännande tågresa retur. Så fort vi lämnade Malmö började snön visa sig. Är verkligen Malmö den enda staden i Sverige som befriats från snö? Något positivt mitt bland alla dödsskjutningar.
Out and about
Så har jag äntligen rört mig från sängen. Ut i ett underbart vinterväder och tåget hela vägen till Hyllie. Väl på plats kollapsade jag lite. Men nu biter jag ihop. Gårdagens feberyra är ett minne blott, liksom helgens matvägran. Någonstans i bakgrunden hägrar fortfarande huvudvärken, ledvärken och - framför allt - håglösheten, men jag försöker göra det bästa av situationen. Snart ska jag vända hemåt igen och då väntar en spännande lampleverans. Uppdatering - och förhoppningsvis bildbevis - följer!
Feber
Gårkvällen inleddes med en riktigt trevlig middag på Atmosfär, efterföljdes av ett glas vin på Mrs Brown och avslutades med en feberfrossa i sängen utan dess like. Söndagen har även den fortsatt i feberns tecken. Efter ett par alvedon piggnade jag till tillräckligt för att ta en dusch och efter ytterligare en orkade jag hasa mig till bilen och åka till Hemmakväll för att inhandla en påse godis, vilket är det enda i matväg jag känt mig riktigt sugen på idag. Bortsett från dessa toppar har jag dock mest legat utslagen i sängen. Tur i oturen att det skedde på en söndag får man väl ändå säga. Nu fasar jag mest för veckan som komma skall. Både en tur till Linköping och Stockholm står på schemat. Släng på ett bokslut på det och du har min vecka. Inte passar väl feber in i den ekvationen?
Äntligen fredag
Shiraz och bruschetta! Fredagskvällen har officiellt börjat.
Zlatan
Fotboll har aldrig varit mitt största intresse (möjligtvis har jag tittat på några EM och VM-kval, mest för att hänga med i det allmänna tugget), så när bokklubben valde Jag är Zlatan: Zlatans egen berättelse hjulade jag inte direkt av lycka. Sent omsider köpte jag boken som invigdes igår kväll. Att påstå att den är ett litterärt mästerverk vore en överdrift av rang. Att påstå att den ökat mitt intresse för fotboll likaså. Men det var något med boken, med Zlatans historia, som fick mig att klämma 100 sidor på en kväll utan att tröttna.
En riktig liten odåga verkar han ha varit, Zlatan. Dock med någon slags självinsikt, som förvisso kan vara vuxne den mannens insikt när han berättar sin historia. Och den där bollen. Av någon anledning gjorde boken ett intryck på mig, då jag drömde om dribblingar, brassetricks och mål i krysset hela natten. Ganska udda för en fotbollsfob. Det ska bli spännande att se hur jag fungerar om ytterligare 300 sidor.
En riktig liten odåga verkar han ha varit, Zlatan. Dock med någon slags självinsikt, som förvisso kan vara vuxne den mannens insikt när han berättar sin historia. Och den där bollen. Av någon anledning gjorde boken ett intryck på mig, då jag drömde om dribblingar, brassetricks och mål i krysset hela natten. Ganska udda för en fotbollsfob. Det ska bli spännande att se hur jag fungerar om ytterligare 300 sidor.
Det hade lika gärna kunnat vara jag
Varje gång jag hör en vuxen människa berätta att han eller hon (appliceras utan genusdramatik nästan oavbrutet på kvinnor) inte har körkort blir jag oerhört paff och mycket förvånad. Har du inte? säger jag med ett lite anklagande tonfall. Egentligen är det inga konstigheter alls. De gånger jag föredrar att köra bil, framför allt ensam kan räknas på högra handens tumme. Jag ägnar hellre timmar till att räkna ut en kollektivt trafikerad rutt än att bara ta bilen dit jag ska. Varför? Jag är helt enkelt inte en bra bilförare. Och tänk om bensinen tar slut. Då måste jag ju TANKA. På egen hand.
Nästa gång jag hör en vuxen människa erkänna bristen på körkort ska jag spela mindre förvånad. Det hade lika gärna kunnat vara jag.
Färdigspekulerat om detta. Nu väntar spinningcykeln!
Dagarna är för korta för att hinna äta allt man vill äta
I brist på annat får det här helt enkelt bli dagens citat. Så sant, så.
Hinner inte äta allt!
Vill ha!
Kläder i slinkiga material och glada färger. Skor med öppen tå och häl. Lite solbränna. Känsla av pigghet. Vår och sommar!
De här skorna till exempel. Dem vill jag ha!
Mitt beroende
Mitt beroende har kommit tillbaka. I en sällan skådad skepnad. Jag pratar naturligtvis om hemnet. För knappt ett år sedan tittade jag mer på hemnet än i min inbox, men då av den enkla anledningen att jag var ifärd med att sälja bostad och på gränsen till att bli bostadslös. Nu då? Ingen giltig ursäkt. Och avgränsningen på mitt sökande existerar knappt.
Jag letar allt från enorma bostadsrätter i Malmö till nyrenoverade villor vid havet och 3:or innanför tullarna i Stockholm. Senaste sökningen? Lidingöhus. Om jag har planer på att flytta? Svar nej.
Jag letar allt från enorma bostadsrätter i Malmö till nyrenoverade villor vid havet och 3:or innanför tullarna i Stockholm. Senaste sökningen? Lidingöhus. Om jag har planer på att flytta? Svar nej.
Här kanske?
Tjejmiddagsdags
Ikväll vankas åter tjejmiddag. De forna vin- och skvallermiddagarna har plötsligt förvandlats till mammamiddagar, gärna med ett eller flera barn i släptåg. Jag har ingenting emot detta, men känner mig lite som en elefant i en porslinsbutik. Minsta rap om barnuppfostran från min sida kan slå oj så snett. Så jag moltiger i ämnet. För det mesta.
Annars är middagarna ett återstående mycket trevligt inslag. Och vad gör väl då två barn eller fem? Mer vin till mig! Och en chans att jobba på min ovana med barn. Folk tror ofta felaktigt att jag inte gillar barn. Det stämmer inte. Jag är bara oerhört ovan vid barn. Fram tills för ett och ett halvt år sedan hade jag aldrig ens hållt i ett barn. Så där är vi nu. Nu har jag hållt i kanske fyra barn och vanan, liksom handlaget, förbättras för var gång.
Tills det blir dags för eventuella egna barn tycker jag att dessa tjejmiddagar är utmärkta tillfällen att få min dos av babyskrik, joddel och meningslösa klapplekar. För att inte tala om vilket preventivmedel de utgör. Mentalt alltså.
Annars är middagarna ett återstående mycket trevligt inslag. Och vad gör väl då två barn eller fem? Mer vin till mig! Och en chans att jobba på min ovana med barn. Folk tror ofta felaktigt att jag inte gillar barn. Det stämmer inte. Jag är bara oerhört ovan vid barn. Fram tills för ett och ett halvt år sedan hade jag aldrig ens hållt i ett barn. Så där är vi nu. Nu har jag hållt i kanske fyra barn och vanan, liksom handlaget, förbättras för var gång.
Tills det blir dags för eventuella egna barn tycker jag att dessa tjejmiddagar är utmärkta tillfällen att få min dos av babyskrik, joddel och meningslösa klapplekar. För att inte tala om vilket preventivmedel de utgör. Mentalt alltså.
Fortfarande januari?
Januari känns verkligen som årets längsta - och tråkigaste - månad. Jag begriper det helt enkelt inte. Hela hösten forsade fram och nu står vi still och stampar. Känns som om det var ett halvår sedan det var jul. Och även om jag hoppas på en tidig vår, så känns januari lite för tidigt för att ropa hej till våren (och även kylan som möter en när man sticker ut näsan genom fönstret). Nej, nu får något hända här. Nu får det åtminstone bli februari.
Mystery (almost) solved!
Timmar hos vårdcentral och sjukgymnast - och flera hundratals kronor - senare börjar vi äntligen lösa mysteriet med min axel. I dryga 10 år har den knakat och krånglat och nu har smärtan även flyttat sig till armhålan. Men inte länge till. Detta ska Mats råda bot på. Mats tryckte och klämde på min axel och jag ville bara lägga mig tillrätta och få en ordentlig massage. Tyvärr ger inte sjukgymnaster massage. Mats kunde däremot ge mig tips på fyra övningar jag ska göra för att träna upp muskulaturen kring min labila axelled. Och där är vi nu. Om 4-5 veckor ska jag märka resultat. Om jag gör mina övningar vill säga.
Så nu undrar jag bara. Är det snålhet, dumhet eller ren lättja som har hållit mig borta från sjukgymnasten hittills?
Så nu undrar jag bara. Är det snålhet, dumhet eller ren lättja som har hållit mig borta från sjukgymnasten hittills?
Ännu en middag
Erik har äntligen kommit hem och dagen till äta har jag lagat lax med hollandaisesås och potatismos. Vem vill inte ha husmanskost efter dryga 2 veckor i ocivilisationen? Jag tänkte väl det. Här är den i alla fall. Laxen.
Tröttdag
Idag har jag nått kulmen av veckan och nu har utförsbacken börjat. Men jag är så oerhört trött idag. Förmiddagens tre tunga reviewer (och alla dess förberedelser) har tagit ut sin rätt och jag orkar knappt trycka på tangenterna längre. Detta är förhoppningsvis inget som inte en halvtimmes Cross Fitness kan råda bot på. Tröttare kan jag ju knappast bli.
Att ha dagens reviewer avklarade betyder också att jag i mångt och mycket kan sätta punkt för december och påbörja det nya året. Så sakteliga. På fredag vid lunch tänkte jag nämligen checka ut för gott den här veckan och spendera helgen med min otroligt efterlängtade sambo. Nedräkningen är - sedan länge - i full gång.
Att ha dagens reviewer avklarade betyder också att jag i mångt och mycket kan sätta punkt för december och påbörja det nya året. Så sakteliga. På fredag vid lunch tänkte jag nämligen checka ut för gott den här veckan och spendera helgen med min otroligt efterlängtade sambo. Nedräkningen är - sedan länge - i full gång.
Måndagsmiddag
Kombinationen av en mycket tunn plånbok och ett spontanbesök av moster Rosa gjorde att jag lyxade till det med inget mindre än blodpudding till middag. En järnrik måltid för en billig penning! God? Med tanke på omständigheterna - absolut!
Business as usual
Äntligen börjar jag lämna mitt tragiapatiska tillstånd bakom mig och hitta tillbaka till verkligheten. Idag insåg jag att det var dags att ta itu med saker och ting och städade ut - eller snarare upp - allt julpynt, vek tvätt, dammade och lagade mat. Nu sitter jag mätt och belåten, men fortfarande aningen apatisk, i soffan med en helt färdig lunchlåda till morgondagen. Att kvällen kommer att fortsätta i soffans tecken är det ingen fråga om.
En nattens
Tänkte bara visa upp min nya ryschpyschblus från Malina som invigdes på kvällens middag. Detta gör jag i bästa modebloggarpose. Jag tror och vet att jag kommer att använda denna blus till ALLT. Här med gröna manchesterbyxor från J Brand. Och en ny hårfärg och ilsken blick till det.
Just nu!
Thåström från way out west på TV. Bättre middagsuppladdning än såhär blir det inte.
LCHF?
Missförstå mig rätt, jag älskar kolhydrater i alla dess former (vem kan leva utan socker?), men min version av en drömmiddag består nog ändå av en chakisförrätt - korvar och krämiga ostar - följt av biff med bea. Rätt och slätt. 3 timmar kvar till middagsreservationen på Brogatan och det vattnas redan i munnen. Där bjuds det dock inte på biff med bea, utan något som nästan toppar det. Råbiff!
Tidsuppfattning
Jag börjar få väldigt dålig tidsuppfattning. Kanske är det för att tiden går på tok för fort. Kanske är det för att det ibland känns som att den står helt stilla. Ta Eriks resa som exempel. Hur länge har han varit borta? Jag vet inte. En månad? Två månader? Ett år? Jag vet inte. Fem år? JAG VET INTE. En knapp vecka, när jag kollar i kalendern.
Samma sak är det med min prisuppfattning. Jag storhandlar på Mästerlivs, för jag vet inte vad saker bör kosta. Är 13 kronor för en liter mjölk billigt? Eller på tok för dyrt? Ska en apelsin kosta 3 kronor eller 15 kronor? Vad kostar ett kilo kyckling? 100 kronor? 500 kronor?
Jag vet inte. Jag vet ingenting längre.
Samma sak är det med min prisuppfattning. Jag storhandlar på Mästerlivs, för jag vet inte vad saker bör kosta. Är 13 kronor för en liter mjölk billigt? Eller på tok för dyrt? Ska en apelsin kosta 3 kronor eller 15 kronor? Vad kostar ett kilo kyckling? 100 kronor? 500 kronor?
Jag vet inte. Jag vet ingenting längre.
Nyårsångest
Årets värsta dag börjar äntligen lida mot sitt slut. Jag vet inte vad det är med nyårsdagen, men deppigare dag får man leta länge efter. Det är nog känslan av ett nytt år som kommit till sin ända, samtidigt som det nya okända står för dörren och årets tråkigaste månader bara har börjat, ofta i kombination med en tyngre betongkeps på huvudet.
Dagens obligatoriska pizza fick dessutom stå tillbaka till förmån för ett besök på McDonalds istället. Jag tänkte snabbt, enkelt, billigt och fett. McDonalds! Nu ligger jag i soffan, nyduschad och trött, zappandes bland kanalerna och fördömer dagen jag tillät Erik att resa bort ensam över nyår. Men imorgon blir det nya tag. En tidig resa till Stockholm och jobb, jobb, jobb. Det kan väl få vem som helst att glömma sin nyårsångest.
Dagens obligatoriska pizza fick dessutom stå tillbaka till förmån för ett besök på McDonalds istället. Jag tänkte snabbt, enkelt, billigt och fett. McDonalds! Nu ligger jag i soffan, nyduschad och trött, zappandes bland kanalerna och fördömer dagen jag tillät Erik att resa bort ensam över nyår. Men imorgon blir det nya tag. En tidig resa till Stockholm och jobb, jobb, jobb. Det kan väl få vem som helst att glömma sin nyårsångest.
2012
Nytt år. Redan! Kan kan inte förstå hur fort 2011blåste över. Och lika bra var väl det. Det var inget kanonår. Bortsett från en flytt och jobbyte hände faktiskt väldigt lite. 2012 då? Vi får se. Jag ska bara överleva årets absolut tråkigaste månader först. Gott nytt år!
