Det hade lika gärna kunnat vara jag

Varje gång jag hör en vuxen människa berätta att han eller hon (appliceras utan genusdramatik nästan oavbrutet på kvinnor) inte har körkort blir jag oerhört paff och mycket förvånad. Har du inte? säger jag med ett lite anklagande tonfall. Egentligen är det inga konstigheter alls. De gånger jag föredrar att köra bil, framför allt ensam kan räknas på högra handens tumme. Jag ägnar hellre timmar till att räkna ut en kollektivt trafikerad rutt än att bara ta bilen dit jag ska. Varför? Jag är helt enkelt inte en bra bilförare. Och tänk om bensinen tar slut. Då måste jag ju TANKA. På egen hand.

Nästa gång jag hör en vuxen människa erkänna bristen på körkort ska jag spela mindre förvånad. Det hade lika gärna kunnat vara jag.

Färdigspekulerat om detta. Nu väntar spinningcykeln!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0