Östergötland
Efter att ha packat ner, packat upp, städat, donat, åkt tvåsiffrigt antal vändor till tippen och levt i totalt kaos större delen av sommaren insåg jag till slut att vi var tvungna att få en paus från flytthelvetet, men framför allt få lite miljöombyte.
Jag surfade in på airbnb och efter några vändor i hela Sverige landade jag i Östergötland, närmare bestämt ett torp utanför Valdemarsvik. Nära hav, sjö, natur och med en helt rimlig resväg - och pris - bokade jag upp ett par nätter i slutet av juli.
Stugvistelsen blev succé! Precis vad vi - en familj där bara två av sex har giltiga pass - behövde.
Vi anlände trötta, men nöjda, till den mysiga stugan mitt ute på landet. Där fanns till och med en fungerande TV, vilket är mer än vad vi har lyckats få in i lägenheten.
Hedda gillade stuglivet - och mackor. Gillade inte att sitta i barnstol eller att hålla sig i skinnet.
Ingen älskar att bada som Alice. Här i havet strax utanför Gryt, Valdemarsviks skärgård, om jag förstått det rätt. Lugnt och skönt och folktomt. Och skön temperatur i havet. Precis som man vill ha det.
Lunch i skuggan precis utanför stugan. Kossorna betade precis nedanför.
Det blev även promenader i omgivningarna. Landsvägar med kor, grönska och inte en bil i sikte - finns det något som säger svensk sommar mer än sådana här bilder?
Det fick även bli en selfie på grusvägen. Det må se idylliskt ut, men i bakgrunden figurerade lata, klagande barn, bråk och flugor. Men mest idyll.
Det blev även en tur till underbart mysiga Söderköping. Vilken gullig liten stad! Det blev såklart glass på berömda Smultronstället. Vi skippade dock kön, som uppskattades vara tre timmar lång, och köpte glass i kiosken istället för att ta ett bord.
Vi avslutade vistelsen med att bada jättemycket i en sjö. Och hoppa från sjöns hopptorn. Tack Östergötland för magiska dagar! Vi kommer gärna tillbaka - och jag har redan börjat googla sommarhus exakt där i sedvanlig ordning.
Back to work
Så fick min föräldraledighet ett abrupt slut. Eller så abrupt var det kanske inte, jag har länge flaggat för Pågen att jag finns tillgänglig på distans och deltid (låter redan här som ett o-vinnande koncept för dem) och i förra veckan blev det signat
och klart. Med noll framförhållning var jag där och hämtade datorn igår och trots att jag inte har varit på plats sedan i november 2020 kändes det som om jag aldrig varit därifrån. Allt var sig likt! Utom jag, som inte längre är gravid!
Här pirrade det till. Nej, jag skojar, det kändes som om det var i förrgår jag var här och lämnade in datorn. Det har gått drygt nio månader.
Sedan kom jag hem till min lilla solstråle igen. Tänk hur mycket energi ett par timmars arbete kan ge ändå. Och - i värsta fall - ta. Men än så länge satsar vi på att det ger energi. Nu är jag på banan igen!
December
Det är något speciellt med första december ändå. Första advent kom så hastigt och oväntat i år att jag inte ens hann tänka på pynt, men nu - tre dagar senare - är jag äntligen ikapp. Stjärnor, ljusstakar och en och annan tomte har gjort myset komplett.
Framför allt när regnet, som tidigare idag var snö, öser ner utanför fönstret.
Krans, krubba och julby - check! Blir det ens jul utan dessa attiraljer framme?
Något vi däremot har varit ikapp med är bakandet. Igår sattes årets andra batch och jag fick såklart all hjälp (eller stjälp) jag kunde önska. Men goda blev de!
Idag kände Victor sig tjyvig och fick stanna hemma från skolan. Vi åt en lång och sen frukost, tittade på adventskalendern, tände ljus och öppnade luckor. Mysigt! Imorgon är han skolklar igen.
Och medan Victor läste i sin bok (eller gameade) tog jag och den här lilla donnan igen oss efter nattens bravader. Snöblandat regn vräkte ned utanför fönstret och vi kröp ner i sängen. Det bästa med vintern, minus att vi var tvungna att hämta de
andra barnen i exakt samma väder..
Sjukdomstillstånd
Eller undantagstillstånd. Jag lider av en plötslig och kraftig feber, som inte verkar gå över i första laget. I torsdags vaknade jag med en temperatur på över 39 grader och ikväll - nästan tre dygn senare - ligger den på närmare fyrtio! Så fort det febernedsättande
går ur kroppen skjuter temperaturen i höjden.
Och mitt i allt detta ljuder Gunnar Ekelöfs ord i mitt huvud. "Skär upp magen, skär upp magen och tänk inte på morgondagen". Men jag tänker på morgondagen. Det är nämligen både mors dag och dagen Victor ska ha sitt efterlängtade kalas på Leos
lekland. Vi får väl åtminstone hoppas att han är frisk tills dess.
Den här bilden togs när jag var lyckligt omedvetandes om hur länge helvetet skulle sitta i. Det vet jag fortfarande inte, men i torsdags trodde jag i all min enfald att den skulle gå över efter något dygn. Som sig så bör.
Januari
Månaden som aldrig verkar ta slut. Januari har pågått i en halv evighet, men ändå har bara halva månaden gått. Med andra ord är det långt kvar till löning, men ännu längre sedan man fick lön. Så nu blir det blodkorv och kranvatten ett par dagar till. Skämt åsido, väldigt lite skulle få mig att äta blodkorv, men jag kanske inte öser på med oxfilé till helgen. Kanske.
Året hade kunnat få en bättre start. Mitt humör är i botten samtidigt som jobbet inte flyter på helt osmidigt. Detta, i kombination med den enorma trötthet jag känner när mörkret är påtagligt vad som känns som dygnet runt nu när alla glada juleljus har plockats undan, gör denna månad till årets värsta. Hoppas jag innerligt, i alla fall.
Men nog om det. Det nya året kan ju inte bara inledas i moll. Lite ljusglimatar finns också. Vi går mot ljusare tider! Jag hade en trevlig bokklubbsmiddag igår, där det till mångas stora förtret, men till min glädje, valdes Fire and Fury till nästa träff. Nästa vecka är det tjejmiddag för första gången i mannaminne och inom en månad kommer jag att bli dubbelfaldig moster. Året har bara börjat!
Julen är över..
.. och här ligger jag och tar igen mig. På ett sätt är det skönt att äntligen slippa allt julstök; matlagning, julpynt, klappinslagning och STRESS. Samtidigt som vemodets storhetstid snart tar vid - nyårsdeppet följt av hela januari månad.
Oxveckorna.
Men först laddar vi för nyårsafton och en bättre middag. Förhoppningsvis håller jag mig vaken till tolvslaget.
Over and out
När kylan slagit till; det är kallt och blåsigt - vad passar då bättre än att slänga på sig en pyjamas och slå sig ner framför TV:n? Skulle utbudet inte passa kan man bara dra ner sovmasken och tacka för sig.
Godnatt!
Godnatt
Nu kryper jag till kojs efter att ha följt en sömnig och stökig partiledardebatt med ett halvt öga. Jag borde plocka upp e bok, men mitt senaste tillskott Argonauterna är alldeles för konstig och rörig för att det ska kännas intressant just nu. Så det blir lite slösurfade och förhoppningsvis en god natts sömn istället.
Sa jag att hela familjen vaknade 7.37 i fredags morse? Varför kan sådant aldrig hända på en lördag? För att undvika liknande katastrofer har jag nu satt dubbla alarm inför morgondagen. Så; godnatt!
Nej, jag vill inte visa upp ”manikyren” jag slängde på mellan matlagning och bad, det var bara ett otroligt skönt sätt att vila huvudet i handen på. Tills den domnade bort. Handen, alltså.
Grill!
Jag har spenderat ett par dagar i Stockholm för överlämning och avtackning. Med facit i hand blev det mest fokus på det sistnämnda. Efter en inte alltför stressig arbetsdag tog jag en betydligt mer stressig tunnelbaneresa in till Stockholm, dumpade mina saker på hotellet och gick till restaurang Grill, där vi avnjöt en fantastisk middag. Nu börjar min tid på Fujitsu verkligen dra mot sitt slut och det är med både spänning och vemod jag packar ihop för allra sista gången. Eller - vem försöker jag lura? Mest spänning, faktiskt!
Innan jag steppar ut i Stockholmskvällen. Mitt mysiga compact living-hotellrum i bakgrunden.
Diskbänksrealismen
Förra tisdagen ringde förskolan och berättade att Victor var dålig i magen. Sedan har det bara fortsatt. Victor blev jättesjuk och smittade Alice, som tillfrisknade för att sedan insjukna igen. Erik smittades på någon höger och hela huset har bara varit en enda stor sjukstuga i över en veckas tid. Jobb och träning blir lidande. Nu är Victor frisk som en nötkärna, men Alice fortfarande lite krasslig. Båda är hemma och jag har bokslut. En jämrar sig, en klättrar på väggarna och en (jag) sliter sitt hår.
Härligskapen i att ha barn!
Alla hjärtans dag
Inte kan jag väl låta alla hjärtans dag gå obemärkt förbi i år heller? Trots att den hittills har gjort det. Tidigare år har jag kanske i alla fall ägnat dagen en viss tankemöda, men i år har jag knappt reflekterat över att den förrän en kollega nämnde det igår. Kanske är det för att jag har legat däckad i sjukdom den senaste veckan, kanske är det för att den här dagen helt enkelt inte är så VIKTIG för mig längre. Inte för att jag inte uppskattar kärlek, utan för att jag överröses av kärlek alla andra dagar på året. Nåväl, många andra dagar på året.
Detta betyder dock inte att jag blir ARG om jag får mig en liten present, extra uppmärksamhet och omtanke eller en och annan chokladpralin idag. Verkligen inte. Men jag blir heller inte arg om jag inte får det. Hoppas jag, eftersom risken är överhängande.
Juni!
Nu har jag installerat mig på hemmaplan igen. Packat upp alla väskor, tvättat all smutstvätt, tagit igen sömn i min egen säng. Jag har även haft ett besvärligt bokslut, men vad gör väl det när juni - och sommarvärmen med den - har kommit? De senaste dagarna har vi haft riktig värmebölja och det är underbart att kunna grilla och äta middag utomhus varje kväll samt känna lite livslust igen. Bortsett från kläderna. Vad har man på sig på jobbet dagar som dessa? Hade jag gått hemma hade jag slängt på mig en lätt sommarklänning, men när temperaturen är ett par grader kallare på kontoret samtidigt som jag inte vill se alltför strandklädd ut, finner jag det svårt. I-landsproblem.
Premiär för grillning och utemiddag i veckan!
Sedan sist
Sedan sist har det hänt MASSVIS. Bland annat har jag tagit två turer till Stockholm den senaste veckan; en gång för bröllop och en gång för jobb. Business and pleasure. Fast tvärtom. Bröllopet var magiskt och vädret - som kommit och gått - fantastiskt. Efter en helhelg med barnen på bortaplan väntade en kort vecka och sedan ett återbesök till huvudstaden. Denna gång för obegripliga möten och en session på Wallmans. Som publik, ska tilläggas. Och inte tog det slut där. Jag hann knappt hem och vända innan det var dags att bege mig till Ystad igen för att sitta barnvakt. Med mina egna barn i släptåg. Nu ser jag mycket fram emot ett par dagar - eller kanske rentav - veckor på hemmaplan. Borta bra, men hemma bäst!
Brudparet! Hålligång på dansgolvet, hålligång på gräsmattan och hålligång på altanen.
Fullspäckad vecka
Förra veckan var minst sagt fullspäckad. Efter Alices 1-årsfirande följde firande av bröllopsdag och Eriks födelsedag. Efter förra årets lite mildare firande av dessa begivenheter åkte vi i år till Mossbylund i Abbekås för att spa:a, slappa och äta en prisbelönad trerätters. Med tillhörande övernattning och frukost. Utan barn. Allt i äkta överraskningsanda.
Skönt och välbehövligt, men framför allt var det härligt med semester mitt i veckan. Nu är dock allt roligt överstökat och jag har bara jobb i sikte. Inte ens första maj - var arbetares heliga dag - får man en extra ledig dag i år, då den infaller på en söndag. Samma år som det dessutom var skottår. 2016 måste vara varje arbetsgivares våta dröm.
Frukost på sängen, välkomstbubbel på rummet, lugn oas vid poolen och lyxfrulle. På ett och samma dygn!
Slut som artist
Efter att ha haft barn som har varit sjuka i omlott i snart en månad var det bara en tidsfråga tills jag själv skulle drabbas. Jag hoppades naturligtvis in i det sista att så inte skulle bli fallet, men föll på målsnöret i förra veckan. När snorandet äntligen började avta och natthostandet var ett minne blott blev det plötsligt min tur. Hela förra veckan kantades av halsont, men inte så mycket mer. Förrän jag i söndags morse försökte prata - helt utan framgång. Min förkylning hade satt sig på stämbanden. Två dagar senare är statusen oförändrad. Fortfarande ingen - eller så gott som ingen - röst. Lyckligtvis försörjer jag mig inte på att sjunga, men det hade ändå varit skönt att kunna yppa ett ord eller två utan att gå upp i falsett. Mars - gå över. Låt våren komma, och förhoppningsvis lite friskare tider med den. Nu, tack!
Välkommen februari!
Äntligen tar årets längsta, tråkigaste, tjockaste, fattigaste och blekaste månad slut. Jag talar naturligtvis om januari - som har pågått i en evighet. Med minutrar kvar av denna långtråkiga månad säger jag med glädje hej till februari, som inte heller är underbar, men åtminstone kort. Och min sista deltidsjobbande månad. Något jag ska njuta av den så snart det första bokslutet på länge är över. Wish me luck!
November
Så var november slut. Årets hittills deppigaste månad som har präglats av terrorattacken och flyktingströmmar. Och nu senast stormen Gorm. Ett mycket passande namn för en storm. Något som november inte har präglats av från min sida är däremot bloggande. Det får helt enkelt bli skärpning i december. Vanligtvis årets mysigaste månad. Låt oss hoppas att så även blir fallet i år.
För att fira Andersdagen (som för övrigt slaskade, betyder det att julen kommer att braska?) skolkade Victor från dagis och vi har hållit oss hemma och myst nästan hela dagen.
Dubbelmys. Framför TV:n i helgen och i sängen i morse.
Torka
Det har verkligen rått torka här inne på sistone. Mest på grund av att extremt lite skrivvärt har hänt den senaste tiden. Men. I helgen som gått har jag både varit på tjejmiddag och firat fars helg, så imorgon borde jag kunna vara på banan med uppdateringar igen. Låt oss hoppas det i alla fall.
Godnatt
Efter ett längre blogguppehåll kikar jag in och säger godnatt. Här händer inte så mycket, men jag lovar att återkomma med uppdateringar inom kort. Godnatt!
Supergirl sover sött.
Sömnen
Det är inte klokt vad minnet är selektivt och stundtals dåligt. Jag hade nästan glömt hur dålig min gravidsömn var förra gången, men när jag läser det inlägget börjar jag förstå att det kanske inte enbart är Eriks och Victors fel att jag inte kan sova ordentligt på nätterna nuförtiden. Eller, en av de två var ju med vid båda tillfällena...
Om jag inte vaknar av att Victor tassar in, så väcks jag definitvt av hans stökande och krumbuktande i sängen. Däremellan ska också ett par toalettbesök klaras av, liksom några vändor med kramp i såväl fötter som ben varje gång jag sträcker på mig. Lägg till att det är FÅ positioner som är sovvänliga för mig. Helst på sidan, med en kudde mellan benen, men den kudden får även agera ryggstöd ibland. Allt detta ska ske på de 50 centimeter av sängen jag har för mig själv.
Nej, det är inte helt lätt. Och nedräkningen till BF+13 känns mer än aktuell. Men från och med nästa vecka kan jag kanske åtminstone avnjuta lite dagssömn.
Det är tydligen bara jag som lider av sömnsvårigheter i familjen.
