Mismatch

Så har vi redan valsat in i mars och våren närmar sig med stormsteg! Utanför fönstret skiner solen, men jag låter mig inte luras. Malmö på förvåren betyder kraftiga vindbyar. Precis som Malmö - och Skåne - resten av året. Men framför allt nu. Det är dock ett trevligt avbrott med lite sol mellan alla regnskurar som härjat sedan.. november?

 

Så nu är det nya tag. Mars månad. Jag jobbar förhoppningsvis bara i två och en halv veckor till och sedan blir det vila för hela slanten. Som jag längtar. Därefter blir det förmodligen ingen vila på ett par år. Men vad gör väl det? För jag kommer förmodligen inte ha dessa obeskrivliga trötthetskänslor hängandes över mig då längre. Som jag längtar!

Vad som har hjälpt mig genom min förkylning? Att jag fixade en gratismånad som premiummedlem på TV4 Play och därför kunnat plöja avsnitt efter avsnitt av Poirot. Jag ska nog se ett nu bara för det. Sedan sätter vi punkt för både Poirot och den här sjukdomsperioden. Och firar att det dröjer ett år till nästa vabruari. 

Bloggen är inte den enda som har legat nere för räkning på sistone. Även två tredjedelar av familjen Stam har blivit knockade av ett förkylningsvirus. Både man och barn är hemma och hostar och snorar och beklagar sig på sina egna små sätt. Den ene mer högljutt än den andre..

 

Själv ska jag alltså försöka städa, handla, laga mat, jobba och ta hand om sjuklingarna mellan varven. Något som kommer att leda mig själv rakt in i fördärvet också. Efter fyra nätters halvtaskig sömn, där någon har legat och hostat mig rakt i ansiktet större delen av natten, måste jag ha ett superimmunförsvar om inte jag också drabbas. Så när jag vaknade med halsont i morse var jag föga förvånad. Men detta hindrar mig inte! Någon i familjen måste kämpa på. Tills alla andra är tillräckligt friska för att ta hand om mig!

Tur i oturen att denna helg var helt tom i kalendern. Nu hoppas jag bara på att huvudvärken är som bortblåst tills imorgon. Jag har nämligen lovat Erik både sovmorgon och frukost. Å Victors vägnar naturligtvis. 

Så har Ebolahelvetet nått Köpenhamn. Och trots att jag vet att jag kanske inte befinner mig i högriskgruppen slår min hypokondri till på alla kanaler. Jag läser allt jag kan komma över; hur många som beräknas smittas per vecka, huruvida smittan kan bli luftburen om den når nordligare breddgrader och om de förfärliga dödsfallen. Och jag våndas. Känner mig febrig. Illamående. 

 

Säg att ebolan dör ut. Säg att de uppfinner ett vaccin. Säg att detta sker snarast!

Nu ska jag röja upp i huset - en annan syssla som jag bara kan ägna mig åt när jag är ensam hemma. Trevlig lördag!

Idag jobbar jag min sista arbetsdag innan min riktiga semester. Hur härligt!? Tyvärr har molnen hopat sig på himlen, men jag är övertygad om att det spricker upp till morgondagen. Eftersom min förra semester inte varade i mer än en vecka när industrisemestern härjade som mest, känns den här semestern mycket mer välförtjänt. Jag har avtjänat två veckors straffarbete med bokslutet och nu är det dags för belöningen. Lagom till när alla andra kommer tillbaka brunbrända och glada sticker jag. Sayonara Fujitsu! Ses i september!

Men nu är det äntligen långhelg och jag ska inte så mycket som tänka på jobb i helgen. Jag ska däremot göra mitt yttersta för att få tillbaka min röst. Typ ge allt jag kan för detta. 

Det är ju inte sällan det slår fel. Ska jag bli förkyld så ska jag ju bli det i samband med bokslut. Halsen värker och jag har ridit på febervågorna hela natten. Hoppas innerligt att det är snabbt övergående och att jag mår bättre alldeles strax. Gärna imorgon redan! Annars är det väl en god inblick i hur höstens vab-liv kommer att se ut. Vabbande varvat med förkylningar man knappt trodde fanns från allsköns ungar. Längtar redan... 

Ikväll vankas tjejmiddag och jag känner att onsdagen bara kan bli bättre! Konstigt vore det annars. 

Nytt år, ny alla hjärtans dag. Den sjunde jag firar med Erik. Hur sjukt är inte det, då? Jag vet att vi inte ska lägga för mycket fokus på den här dagen, men jag kan inte låta bli att bli lite fånigt romantisk just idag.

 

Glad alla hjärtans dag!

 

Nu skuttar vi in i februari och ett steg närmare våren! Kan knappt bärga mig!

December, som började så bra, har den senaste veckan nästan uteslutande kantats av diverse sjukdomstillstånd. Efter vaccineringar för både min och Victors del trodde jag att vi kunde vänta oss lite feber, ömhet och trötthet i ett par dagar, men jag kunde aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig att familjen Stam skulle drabbas av vinterkräksjukan. Visserligen drabbas var och varannan svensk av åkomman, men det är helt enkelt något som händer andra. Well, inte i år.

 

Utan att gå in på detaljer kan jag meddela att jag spenderade hela torsdagen nere för räkning. Victor däremot var glad som en lax, pigg som en mört och redo för äventyr. När Erik behagade komma hem vid halvsjusnåret på kvällen kändes det som en ren befrielse. Men efter regn kommer.. Mer regn, tydligen. Redan i lördags började min hals krångla och natten till söndagen var min förkylning ett faktum. Igen! Och inte nog med det. Inkuberingstidens passerande till trots drabbades Erik igår av samma version av vinterkräksjukan som jag hade haft. En betydligt kraftigare variant, enligt egen utsago.

 

Så. Nu börjar vi äntligen må lite bättre. Då är det väl dags för Victor att få kräksjukan? Om inte annat kommer väl biverkningarna från mässlingsvaccinet slå till senare i veckan. Jag håller tummar och tår för att vi alla är friska till jul. Och lång tid därefter.

Nu är dock den kravfria söndagen här och dagen ska nog bara tas lite som den kommer. Lite städ, lite fix, lite mys. Så underbart!

Jag har alltså gått och blivit förkyld IGEN. En mildare variant den här gången, men ändock. I fredagskväll kom halsontet smygandes och både lördag och söndag kände jag mig riktigt tjyvig. Inget babysim för mig med andra ord. Detta hindrade inte Victor från att plaska runt i vattnet, men det hade såklart varit roligare att vara med honom i bassängen.

 

Idag har huvudvärken tagit över de andra krämporna, så jag försöker ta det lite lugnt med alvedon och te som föda i soffan. Kanske blir det lite glass senare. Ingenting botar väl en förkylning som glass!? Men först en dusch och Malou - Efter tio. Det gäller att passa på medan Lillen sover.