Mismatch

Jag önskar er en god natt som en ung och fräsch 29-åring. Om bara någon timme lämnar jag 20-strecket och entrar 30. Så spännande! Och på tiden! Nu vill jag veta vad alla talar om! Även om jag blir trött och sliten på kuppen.

Godnatt!

I väntan på tillökning försöker jag aktivera mig efter bästa förmåga. Det är inte helt lätt när det enda jag vill göra är att sova mest hela tiden. Lyckligtvis har jag vädret på min sida, vilket underlättar spontana små promenader och utflykter. Det är alltså detta jag främst sysslar med. Vandringar, bokläsning, inköp av matvaror, matlagning och allmänt städande och piffande i hemmet.

Varken världsomvälvande eller speciellt spännande, men ungefär det jag orkar med för tillfället. Lägg även till en hel del förlossningsgooglande på internet så har du mina dagar i ett nötskal. Hur folk frivilligt går sysslolösa dagarna i ända har dock övergått mitt förstånd. Fram tills jag plockade fram jobbmobilen i brist på bättre vetande. Alternativet ter sig inte så mycket bättre.

Apropå mitt inlägg om nytt personnummer häromdagen har jag nu kommit ett steg närmare gåtans lösning när jag snubblade över en artikel om frysta ägg för transpersoner i Aftonbladet. Mycket riktigt får folk som byter kön nytt personnummer. Mina dagar i ett nötskal. Så mycket tid, så lite att göra.

Det är mycket som ska fixas i och med en namnändring. När jag nu säger hejdå till det efternamn jag så länge har älskat att hata, blir jag inte bara lite vemodig, utan även varse alla dessa steg. Men när brevet från Trafikverket damp ned i brevlådan tidigare idag var det främst en annan sak som förbryllade mig. Körkortet ska förnyas om man ändrat namn eller personnummer. Hur vanligt är det att man ändrar personnummer? När? Varför? Den enda rimliga anledningen jag kan komma på är vid könsbyte, men jag kan ju - som i så många andra fall - vara totalt ovetandes.

Dagar som dessa är man glad att Google finns till hands. Samt att man har tiden att googla upp det.

En inte alltför exalternade söndag, får jag väl säga i efterhand. Här kommer i alla fall min dag - i äkta blogganda - i bilder.

På söndagar ekar ofta skafferiet tomt och jag tog vad jag hade hemma till frukost. Havregrynsgröt, mackor och C-vitamin. I brist på papperstidning läste jag Svd på webben. Modernt värre.

Vilken dag passar väl bättre att klä sig lite fint än en söndag? Jag skulle ändå bara ut och fingå och ville ju vara beredd om jag skulle frottera mig med kyrkobesökare och andra glada motionärer.

Efter månader utan överkast, utan istället med ett skrynkligt påslakan som dekoration gjorde jag slag i saken och köpte ett nytt. Överkast, alltså. Precis likadant som det gamla. Jag slog även till på en ljusgrön kudde, som jag trodde skulle gå bra ihop med gardeinerna. Men man kan ju aldrig veta. Med facit i hand tänker jag att det nog får bli en till.

Vädret har varit klassiskt aprilväder. Snöblandat regn, regnblandad snö, hårda vindar och stundtals sol. Nåväl. Så länge det är barmark och plusgrader ska jag väl inte klaga.

När magen började kurra slängde jag ihop en sen lunch av överbliven köttfärs. Canneloni kan vara det enklaste man kan göra; rulla köttfärssås i färska lasagenplattor och toppa med riven ost. In i ugnen och - voila! Tyvärr fick jag ingen bild på det färdiga resultatet.

Efter lunchen svidade jag om till något mer praktiskt för att ta itu med månadens surdeg. Mitt i värsta snö- och regnblåsten körde vi till Statoil för att göra en invändig rengöring av bilen. Kanske inte den mest utförliga städningen jag gjort i mina dar, men förhoppningsvis dröjer det ändå ett tag tills vi behöver göra om den.

Nu ligger jag så äntligen i sängen och tittar ikapp på veckans TV-serier. Dagens höjdpunkt! Imorgon väntar en ny arbetsvecka och fiskalårets sista bokslut.

Glad söndag!

I natt ställde vi om klockan, eller som i det digitala samhället - klockan ställde om sig själv. När jag väl förstod att jag inte bara tagit mig en rejäl sovmorgon var jag väldigt glad att detta inträffade på en helgdag. Det ger mig lite mer tid att ställa om mig innan det är dags att stiga upp i ottan på tisdag. Hur det kommer att gå, med tanke på somliga morgontrötta familjemedlemmars pendlande till Helsingborg, törs jag inte ens tänka på. Till dess njuter jag av ledigheten.

Helt spontant plockade jag ut en överbliven semesterdag idag. En onsdag - mitt i veckan. Trots att min efterlängtade sovmorgon uteblev har jag redan försökt utnyttja dagen efter bästa förmåga. Morgonträning, långfrukost och hemmafix.

Nu är jag på väg ner på stan för att möta upp mamma för häng, lunch och läkarbesök. En sådan här fridag borde jag ha varje vecka!

Så har ännu en helg kommit till sin ände. Timmar då jag borde städat, fixat och donat har istället ägnats åt deckarmysterier på kanal9-play. Så det kan gå. Nu har jag dock gjort ett litet ryck och dumpat mina vinterjackor på vinden. Alla utom en. Man vet ju aldrig hur temperaturen kan skifta. Vad städningen och utrensningen anbelangar får den nog vänta till morgondagen. Eller i övermorgon. Det gäller ju att sätta realistiska mål.

Halsontet som började göra sig påmint under gårdagen har tagit enorma proportioner under natten. Jag kan inte minnas när jag kände mig såhär tjyvig senast. I dagsläget välkomnar jag vad som helst - snuva, feber, huvudvärk - så länge smärtan i halsen går över. Jag har en känsla av att jag kommer att få äta upp de orden. Tillsammans med en påse Vicks och mängder av te.