Mismatch

Barnet, som jag trodde skulle vara ute för längesedan, dröjer sig med gott samvete kvar i sin varma lilla hydda. Jag håller på att gå i taket, och i samma veva ta alla i min omgivning med mig. Att vara nära mig dagar som dessa är inte hallon och bananer vill jag lova.

 

Som om det inte vore nog med en förlossning som aldrig vill starta är barnet för stort för en tidig igångsättning (hoppsan, här borde visst barnmorskan ha varit lite mer förutseende), men inte tillräckligt stort för ett planerat snitt. Så vad göra? Samma sak jag har gjort de senaste veckorna. Se tiden an och vänta, vänta, väntaaa....