Mismatch

Torsdagskvällen avslutades med en löptur längs havet med kvällssolen som sällskap. Efter en dag med grill och snask var det hög tid att röra på fläsket. Och trots att det inte blev någon längre runda var det skönt att komma ut på egen hand med en god podd i lurarna. Om inte annat så för utsiktens skull. 

Så var tiden kommen. Jag började tappa hår något tidigare med Victor, så när håret satt kvar tre månader efter Alices förlossning trodde (hoppades) jag i mitt stilla sinne att det kanske inte skulle bli lika farligt den här gången. Oj, vad fel jag hade! Nu har det bara börjat. En golfbollsstor tuss varje gång jag tvättar håret, lika mycket varje gång jag borstar det. Det värsta - och det bästa - är att jag denna gång vet vad som väntar mig. Hur mycket hår det kommer att ligga överallt, hur tappat hår kommer att fastna i befintligt hår och ge mig naturliga dreads och - det bästa - att det går över. Förhoppningsvis snart. Mycket snart. Troligtvis om ett par månader. 

Nu ligger jag åter i min säng med min nya besatthet (Sanningen om fallet Harry Quebert) och återhämtar mig efter (i mina mått mätt) en intensiv vecka. Den har gått i ett med vaccination, långväga gäster, intervju och bokklubb på agendan. Dessutom försöker vi avvänja Victor från eftermiddagsluren och vänja honom vid nattluren. Lättare sagt än gjort, men nu sussar de båda små gott. Äntligen! Vi vuxna borde väl då passa på att samtala över ett glas vin, men jag orkar helt enkelt inte. Inte ikväll. Ikväll orkar jag bara klippa med ögonen till min bok. 

Idag går jag och lägger mig tidigt med det senaste tillskottet i bokhyllan; Sanningen om fallet Harry Quebert. Hela 711 sidor ska jag harva mig igenom, men som det lilla deckarfan jag är hoppas jag att detta inte ska bli några större problem. Just idag kan det dock bli det. Just idag har jag nämligen en otroligt stort sömnskuld att inkassera. Tack vare ingen mindre än mig själv. När hela familjen snarkade som djupast låg jag och vred och vände på mig, oförmögen att somna. I natt hoppas jag dock att det blir andra bullar. Efter ett par kapitel spänning. 

Idag hade jag mitt alltid lika hett efterlängtade frisörbesök på agendan. Redan klockan tio satt jag i stolen och Alice sov snällt bredvid mig i vagnen nästan hela besöket igenom. Uppskattas! Rötterna fräschades upp och håret klipptes ur. Min förra klippning skedde helt utifrån förutsättningen att jag skulle tappa allt hår, så vi kapade av en bra bit då. Håravfallet har dock dröjt något den här gången, så det såg bara ut som om jag hade en frissig trekantig hatt på huvudet. Men nej, det var min frisyr. Så med ganska mycket tunnare, men mycket fräschare, hår gick jag ut i ösregnet. Ska sommaren hitta tillbaka? Den ständiga tiotusenkronorsfrågan. 

Ett litet felköp i mataffären ledde till att det som skulle bli pulled chicken istället blev pulled ungtupp. Men det blev inte desto mindre gott för det. Tvärtom smakade maten - min nya paradrätt - gudomligt. Jag älskar när jag hittar recept som både är goda, lättlagade och innehåller relativt få ingredienser. Misstaget jag gör är snarare att laga dem för ofta för att sedan tröttna och låta dem falla i glömska. Denna rätt är dock inget man bara "slänger ihop", men till skillnad från pulled pork kräver den bara två timmar i ugnen. Allt som allt; två tummar upp!