Mismatch

Så var tiden kommen. Jag började tappa hår något tidigare med Victor, så när håret satt kvar tre månader efter Alices förlossning trodde (hoppades) jag i mitt stilla sinne att det kanske inte skulle bli lika farligt den här gången. Oj, vad fel jag hade! Nu har det bara börjat. En golfbollsstor tuss varje gång jag tvättar håret, lika mycket varje gång jag borstar det. Det värsta - och det bästa - är att jag denna gång vet vad som väntar mig. Hur mycket hår det kommer att ligga överallt, hur tappat hår kommer att fastna i befintligt hår och ge mig naturliga dreads och - det bästa - att det går över. Förhoppningsvis snart. Mycket snart. Troligtvis om ett par månader.