Att vara unassigned
Att vara unassigned är inte kul. Så skulle jag väl rätt och slätt kunna sammanfatta det. För er som inte är inne i konsulttugget innebär det att man sitter utan uppdrag på kontoret och rullar tummarna. Rulla tummar kan innebära interna kurser, interna projekt eller intern nätverksuppkoppling. 3 dagar och jag håller på att klättra på väggarna. Det finns de som suttit där i 3 månader. Det värsta med det hela är att jag inte alls klättrar på väggarna. Jag blir så fruktansvärt förslappad. Lat, rent ut sagt. Från att ha snittat 70 timmars arbetstid i veckan har jag gått tillbaka till ruta 1 utan att blinka. Utan att våndas eller reflektera öve det sitter jag nu av tiden på kontoret. Skönt? Kanske lite. Men hur pass förslappad ska jag bli? Att möta den bistra verkligheten imorgon (vilket jag mjukstartar med att göra en halvdag) kommer kanske att komma som en ren och skär chock för mig. Som att få en nia som ringer i öronen.
Slår på stort
Ikväll bjuds det på blåmögelost och chevre på en bädd av ruccolasallad och päronskivor, boeuf bourgignon med hasselbackspotatis och sist men inte minst blåbärspaj med vaniljsås.
Välkomna!
Önskat resultat ikväll
Hockeyfeber..
.. var ingenting jag led av idag när Redhawks mötte Bofors. Efter avdelningsmötet bjöds det på obligatorisk underhållning. I form av ishockey. Jag var den enda som var missnöjd. Är det något fel på mig, tänkte jag. Är jag onormal som inte uppskattar denna simpla sport mellan tjockrövade män utan tänder? Alla andra stod nämligen klistrade med ögonen mot planen och följde maniskt spelet, som till allas stora besvikelse slutade med 6-2 till fel lag. Fel lag var tydligen Bofors. Där ser man.
Nu har jag fått nog. Fotboll igår, ishockey idag. Har fyllt februari månads sportkvot och behöver därmed inte följa några OS-finaler. Känns skönt.
Nu har jag fått nog. Fotboll igår, ishockey idag. Har fyllt februari månads sportkvot och behöver därmed inte följa några OS-finaler. Känns skönt.
Hockey. Not my cup of tea.
Omänskligt
Det här är inte mänskligt. Ingen människa bör behöva stå ut med det här. Utan minsta tecken till förändring. Jag talar naturligtvis om vädret. Att ha varit bosatt i Sverige i 26 dryga år har utsatt mig för många kalla, bistra och hårda vintrar, men ingen så kall och bister och hård som denna. När ska det sluta? När ska vi kunna röra oss obehindrat på gatorna igen? När ska vi få återse solen?
Jag tänker mig något i den här stilen. Gärna så snart som möjligt.
Jag tänker mig något i den här stilen. Gärna så snart som möjligt.
Slutspurt!
Nu kör vi slutspurten inför revisionen och håller tummarna för att vi fått med allt. Längtar tills morgondagen är över och tänker hur fantastiskt tråkigt det måste vara att vara revisior. Granskning. Eller har jag missat något? Finns det någon annan dimension av revision som är kul? Jag antar att jag egentligen bara är vinklad av den missnöjda skara som bytt från revision till min avdelning samt myten om revisorer som man blivit itutad sen barnsben.
Menmen. Om 24 timmar är det över och då kan jag än en gång lämna 2009 bakom mig. Heil morgondagen! Morgondagen föregås dock av kvällens bostadsrättsföreningsmöte som till och med får revision att framstå som det åttonde underverket. Nästan så att jag kan tänka mig att hyra för att slippa delta...
Alla hjärtans överskattning
Idag inträffar den mest överskattade högtiden på hela året. Alla hjärtans dag. I all konsumtionistisk iver trillade jag dit och köpte en fantastiskt fin present till Erik, som jag toppade med ett par röda rosor. Romantikern i mig lever fortfarande med andra ord. Jag har dock inga större förhoppningar på att få något själv. Och är helt nöjd med det. För även om det är härligt att ge och ännu härligare att få (eller var det tvärtom?) är och förblir alla hjärtans dag en kommersiell högtid, påhittad och hitförd av handeln i en slags hyllning till tvåsamheten. Trots detta har den ändå de senaste åren lyckats bli en svensk angelägenhet utan någon historisk återkoppling. Och lite av ett hån mot alla singlar där ute. Men idag struntar jag i det. Idag visar även jag kommersiell kärlek och uppskattning. En kollega till mig friar till sin flickvän idag. Så tacky är inte ens jag. Jag nöjer med mig ett par mörkblå mockaskor.
Momssandsynlig... vad?
Nu ger jag upp! Har suttit med någon typ av momsavstämning (med ett helt annat namn på danska) hela kvällen och har gått från en diff på 130 000 till 600 000. Gött. Nu när går ögonen isär kryper till kojs och låter det här bli morgondagens dilemma. Det här ska väl bli en spännande uppdatering?
Semlor!
Nu bakas det semlor för fulla muggar! Oj, vad gott det ska bli!
Uppdateringar..
..är ju något jag har varit extremt dålig med på sistone. Jag vet varför. Svaret heter arbete och är precis just det jag ägnat mig åt de senaste dygnen. Och nu också, för den delen. Avslutade projektet i Stockholm i natt för att åka raka vägen till Danmark i morse. Att jag är så trött att jag nästan inte kan tänka botar jag med hjälp av kaffe. Härliga, svarta kaffe.
Nog om det. Trots att jag längtat efter dagen jag får bo hemma och vara lite ledig var det enormt sorgligt att lämna Stockholm och företaget där igår. Jag har inte känt mig så sorgsen inför ett avsked på någon annan arbetsplats jag varit på. Det bjöds till och med på tre sorters kanellängder för min skul (jag var artig och smakade av alla, vissa två gånger). Jag tackade deras gästfrihet och generosistet genom att ta med mig ett gäng tamponger och lite hudlotion hem. Vem vet när eller ens om jag kommer komma tillbaka dit?
Nog om det. Trots att jag längtat efter dagen jag får bo hemma och vara lite ledig var det enormt sorgligt att lämna Stockholm och företaget där igår. Jag har inte känt mig så sorgsen inför ett avsked på någon annan arbetsplats jag varit på. Det bjöds till och med på tre sorters kanellängder för min skul (jag var artig och smakade av alla, vissa två gånger). Jag tackade deras gästfrihet och generosistet genom att ta med mig ett gäng tamponger och lite hudlotion hem. Vem vet när eller ens om jag kommer komma tillbaka dit?
Familjen Annorlunda
Har precis tittat på Familjen Annorlunda på tv. Familjen Annorlunda - världens bästa preventivmedel. Jag sitter förfärat fastklistrad vid dumburken. Vill så gärna byta kanal, men kan inte. För er som inte vet vad fenomenet innebär kan jag förklara att det är TV4:s måndagsunderhållning där de följer familjer med läskigt många barn i dess vardag. White trash i högform. En mamma kom precis hem från bb med barn nummer 8 och gick därmed in på sitt fjortonde år som mammaledig. En annan mamma outade att hon nu är gravid med barn nummer 10 och familjen jublade. Och så vidare. Och så vidare.
Hallå. Kan någon hjälpa de här människorna? Typ tvångssterilisera dem?
Hallå. Kan någon hjälpa de här människorna? Typ tvångssterilisera dem?
Tv-underhållning då den är som bäst. White trash, helt enkelt.
