Mismatch

Jobb. Pump. Grey's anatomy. Inga konstigheter. Jag älskar onsdagar!

Så nådde hösten slutligen Öresundsregionen. Jag visste ju att vi levde på sparlåga sedan tidigare och jag (trots att jag vägrar att erkänna det nu) längtade faktiskt efter både regn och rusk i uppvilande syfte i helgen. Men att mötas av orkan och sitta och huttra i ett dåligt uppvärmt rum (det sistnämnda kan bero på högen med obetalda elfakturor bredvid mig - NEJ, jag är inte hemma) var inte en del av denna längtan. Jag ville ju mest kura ihop mig med hämtmat, chips och några dåliga komedier annars kan det lika gärna vara så. Nu får jag dock göra det bästa av situationen, och det bästa av situationen i detta sammanhang innebär dessa stövlar från Filippa K.

En höstjacka på de här och jag är kittad för kylan

Såg ovannämnda film på bio igår. Vilken rulle! Helt fantastisk. Något läbbig stundtals, men Tarantino har (återigen) gjort ett sjuhelsikes jobb. För att inte nämna slutet. Fullträff. Hörde ett mycket amatörmässigt uttalande om att dialogen i filmen är "metodisk och kalkylerande". Kanske det, men framför allt helt magnifik. Inte en sekund störde det mig att det talades tyska, franska och engelska i en salig blandning. Det var snarare ett plus att filmen, som utspelade sig i Europa under andra världskriget INTE enbart hade engelska (läs amerikanska) skådespelare.

Men nog om det. Idag är ju verkligheten lika bitter som vanligt. En liten ljusglimt är dock att min chef faktiskt ringde upp och erbjöd mig en extra (smått blygsam) löneökning. Se där. Det lönar sig att ryta till ibland. Och helgen spenderades i Köpenhamn bälgandes stora mängder vin, följt av en magnifik baksmälla, som stackars Erik fick ta del av, igår. Domen kom idag. Halsont och nysningar, med allt tätare mellanrum. Toppen. Härligt. Vilken start på veckan.

Drabbades av en sådan sjuk hemlängtan. Vill hem, dra för gardinerna, sätta på mig mysbyxor och krypa ner med en tidning, en bok, choklad och film. Nu! Så här trött har jag inte varit på länge (eller har jag verkligen inte det?). Jag vet att jag försakar mitt arbete till förmån för... mitt andra arbete. Detta ständiga pusslande, stressande, flygande och farande gör mig trött. Konstigt. Jag kommer förmodligen känna annorlunda ikväll, men nu vill jag bara hem. Sova, slappa, baka, vara. Hemma. Kan man dra fram klockan två timmar? 

Lönesamtal. Bara ordet orsakar så mycket spänningar och förväntningar. För att sedan utmynna i så mycket besvikelse. Att folk har blandade känslor efter en löneförhandling är väl inte så ovanligt. Men när förhandlingen strandar och det bara är en envägskommunikation? Som består av ett hån så stort att de lika gärna kan säga; Sök nytt jobb. Och därefter strö salt i såren genom att försöka påföra någon slags påklistrad uppskattning. NEJ, jag känner mig inte uppskattad efter ett sådant hån. Inte det minsta. Monster, jobbsafari, jobbsverige och alla ni andra - here I come.

Så är september här. Första dagen på hösten. Poff. På universitet associerade jag ofta september med skolstart, men de senaste åren är det andra saker som hägrar i mitt minne när september nämns. Den här dagen för tre år sedan befann jag mig i Melbourne - en stad som förvisso kan ha fyra årstider på en dag, men som distinkt använder 1:a mars, juni, september och december som måttstockar för sina olika årstider. Första september markerade vårens ingång även 2006. Och varmt var det. Den första riktiga vårdagen firade vi med att gå på fest för internationella studenter, tema op shop chic. Tyckte väl redan då att det var ett lite märkligt tema, men fann en prickig 10-dollarsklänning i en lumpbod och festade in våren. Såhär i efterhand minns jag dock kvällen (ja, det mesta av den i alla fall!) med en gnutta sorg. Livet var så bekymmerslöst på den tiden. Skolan gick som på räls med minsta möjliga ansträngning, våren var på inmarsch, framtiden oviss och en spring-break-resa till norra Australien väntade runt hörnet. Den svenska höst jag vanligtvis associerade med september kändes mer än avlägesen.

För två år sedan var jag lyckligt pirrande och nervöst nyförälskad den här dagen. Jag lärde mig mer och mer om en person jag senare kom att älska och jag hoppade högt av förväntan var gång min telefon pep till. Förra årets första höstdag hjälpte jag Erik att flytta och idag sitter jag i Köpenhamn och hoppas att min kväll i denna statliga skrubb inte ska bli alltför sen. Sommaren må vara över, men jag kan inte låta bli att nyfiket undra vad hösten har i beredskap. Och att äntligen få shoppa härliga, ulliga koftor och snygga stövlar! Kul i ungefär en månad.

Härligt op shop chica 1:a september 2006, trots att det chica sedan länge är borta. Annabels jacka är OSLAGBAR, men den okände mannen är dessvärre inte utklädd. (Nej, JAG har aldrig sagt att aussies har stil, och JA, kameran lägger på 5 kilo...)