Maj maj måne
Om mars och april segade sig fram i en oändlig coronatristess har maj - inte desto mindre pandemidrabbad - susat förbi. Det känns som om jag började på Pågen i förrgår, men det har redan gått en månad. Jag har så smått kommit in i rutiner och arbetsuppgifter
och äter inte ens gifflar dagligen längre. Det känns skönt att vara på banan med ett jobb att gå til och inte bara sitta hemma över datorn.
Så! Vad har hänt sedan sist? Framför allt har Victor fyllt år - världens mest efterlängtade födelsedag. 7 år! Är det ens möjligt att jag har en sjuåring? Hur gammal gör det mig? Han fick en stor cykel och en telefonklocka, som får mina sjuårspresenter
att blekna i jämförelse. Vad han däremot inte fått är ett kalas på grund av "rådande omständigheter". Kanske kan det ändras tills värmen kommer. För vädermässigt har maj inte varit någon hit. Inte som det kan vara. Jag lägger därför allt
hopp på juni och juli istället. Om man ska sitta hemma hela sommaren behövs en fin svensk sommar.
Presenter och sång på sängen hör födelsedagen till!
Så glad för sin telefonklocka. Jag är också glad för jag kan alltid se var han befinner sig och ringa när han ska komma hem istället för att ge mig ut och leta. #lat
Tårta och fler paket efter skolan. En lyckad dag!
Och en ny, stor cykel att susa runt på. Den kan han förhoppningsvis ha i måånga år.
Utöver födelsedagen - maj månads stora happening - har vi gjort små utflykter när vädret har tillåtit. På Kristi himmelsfärd åkte vi till Smygehuk - Sveriges sydligaste udde. Vi var inte de enda som tänkt den tanken.
Kasta macka. Eller i alla fall stenar. Otto var en glad assistent.
Jag försöker komma ut och röra på mig när tillfälle ges, men jag saknar verkligen gymmet. Drömmer mig tillbaka till en tid när jag gick på GRIT på lunchen och lyfte tyngder på helgerna. När vågar man sig tillbaka? När har man råd - och lust - med ett
gymkort? I brist på annat ger jag mig ut på en och annan joggningtur. Försöker få till det en gång i veckan. Och så har jag ju min kvinnoteäning. Jobbigare än vad det låter. Nedan är jag in action. I en röd jacka i en sidoplankliknande ställning.
Idag - majs sista dag - är det mors dag. Jag har redan fått frukost och ser med SPÄNNING fram emot vad dagen har att erbjuda.
Tillbaka på kontoret
Nytt uppdrag innebär att det är slut på att jobba hemifrån som en ostbåge över datorn. Det innebär även att jag varit tvungen att lägga hoodien på hyllan och leta fram någorlunda respektabla kläder. Föna håret och sminka
mig. Det var inte igår. Rätt skönt, men också lite jobbigt.
En avhuggen bild från Pågens damtoalett. Jeansskjorta känns som en lagom kompromiss. Jag väntar med kavaj och klackskor tills... ja, framtiden.
En lite mer negativ aspekt av att inte arbeta hemifrån längre är att vardagsmotionen minskar. Eller kanske inte. Jag cyklar ju till jobbet nu och det där med att jag skulle ut och springa varje lunch var ju mest önsketänkande från min sida. Men. Igår
gav jag mig ut i blåsten till ett utegym. Trots att det inte var helt självklart för mig hur jag skulle använda all (eller någon) utrustning har jag otrolig träningsvärk idag.
Delar av utegymmet med härlig havsutsikt. Kanske blir det ett återbesök snart.
Sköna maj välkommen
April tog äntligen slut och trots att maj inte verkar så mycket bättre ur ett coronaperspektiv är det i alla fall vår i luften. Det är ljust på kvällarna, barnen kan leka ute och solen tittar fram. Synd bara att ingenting annat påminner om en vanlig
vår. Jag har dock bytt uppdrag och äntligen lämnat den statliga miljön på E.ON och påbörjat en ny, rolig utmaning på Pågen. Mitt bland alla bullar, skorpor och limpor sitter jag och ska försöka att inte gå upp i vikt. Samt analysera försäljning och
volymer, såklart.
På helgerna rullar barnens aktiviteter på och idag var det avslutning på Alices dans. Nästa vecka är det simskoleavslutning och veckan därefter terminsslut för tennisen. Äntligen blir det lite luft i schemat på helgerna, vilket bådar gott för våriga
utflykter. Om hälsan håller, vill säga.
Alice var allvarlig när hon uppträdde och lika allvarlig när hon tog emot sitt diplom. Det här skojar man inte bort.
Både Victor och Otto har gjort stora vårklippet. Nu hänger ingen lugg i ögonen när eller om värmen kommer. Skönt!
Det var otroligt längesedan jag bjöd på ett blogginlägg i allmänhet och en dagens i synnerhet. Så here we go. På toaletten på Slättarps gård förevigade jag min outfit efter en sämre räksallad. Tröja från Carin Wester, jeans från Lois och urgamla ballerina
från Rizzo. Samt väska, tillika julklapp, från Mulberry. Väskan kommer alltså därifrån. Julklappen kom från Erik.
Over and out!
