Mismatch

Lägenhetsträsket håller på att driva mig till vansinne. Senaste skrällen är att jag har budat på en lägenhet utan någon som helst respons från mäklaren. Hoho..? Jag börjar dessutom få slut på tid och paniken, som folk i min omgivning känt i VECKOR, börjar så smått smyga upp även på mig. Så frågan är; är detta the one?

På sommaren älskar jag allt vad deckare heter. Både i TV- och bokformat. På något sätt lämpar sig dessa mycket bättre till svala, ljusa sommarkvällar än kolsvarta, iskalla vinterdagar. Det är som om mörkret och kylan på något sätt bygger på rädslan. Jag har tyvärr begåvats med en sambo som inte delar min sommarfascination för denna skräpgenre, men igår när han var på bio passade jag på. Säsongspremiär för Morden i Midsomer. Jag satt som klistrad. Livrädd, men klistrad. Och fick blodad tand. Nu vill jag gräva ner mig i allt vad deckare, mord och spaningsarbete heter. Men först Bockfesten.

Plötsligt förstår jag besvikelsen, nederlaget och missnöjet som följer en förlorad budgivning. Igår var det vår tur att uppleva detta och idag, liksom igårkväll, känner jag mig helt knäckt.

Men! Skam den som ger sig! Nu blir det nya tag i visningsträsket och på söndag är jag övertygad om att drömlyan är inom räckhåll. Den här gången med en mer aggressiv budgivningsplan i åtanke.

Idag blev det äntligen officiellt. Min konsultkarriär är över. Jag slutar på Deloitte. Och sadlar om. Hej 9300 kronor i löneökning, hejdå pendling till Danmark och Stockholm. Den 1 augusti börjar jag som business controller, men först sex veckors efterlängtad semester. Under mitt dryga år på B&R och mina tre år på Deloitte har jag fortfarande inte haft en sammanhängande sommarsemester på mer än tre veckor. Två av åren hade jag ingen. Nu ska det bli ändring på det. Sedan ska jag vara utvilad och sugen på att jobba järnet igen. På ett och samma ställe. Utan pendling. Vi får hoppas att det blir lika underbart som det låter.

Det var minsann inte igår jag ägnade mig åt kvällsjobb. Eller, det var just igår jag gjorde det senast, men utifrån det var det längesedan jag arbetade såväl sena kvällar som helger. Allra minst kombinationen av de två. Med en lång sommarledighet i sikte tycker jag dock att jag kan offra mig. Det krävs ju ändå att jag är utvilad till morgondagens visningsbonanza. Inte mindre än sju visningar ska vi klara av imorgon, och ytterligare tre på vardagskvällar veckan som kommer. Något ska vi väl ändå finna?

Åter till ämnet. Jag sitter alltså här och plitar på en halvtaskig rapport med halvtaskigt underlag och hoppas att jag kan hoppa i säng snart. Allt detta arbete härleder sig naturligtvis till mitt Stockholmsuppdrag. För att generalisera grovt verkar ju folk i Stockholm jobba alldeles vansinnigt mycket. Av egen fri vilja. Jag vill såklart ha ett arbete där jag känner att jag trivs så pass mycket med arbetsuppgifterna att jag gärna arbetar över om det krävs, men att sitta till midnatt varje kväll kan väl ändå inte vara rimligt? Förutom just idag då.

Och den här gången är det snö. I maj! Kan någon hjälpa mig härifrån? Så snart som möjligt?

.. jag känner inför en ny arbetsvecka i Stockholm. Obeskrivbar! Och egentligen totalt omotiverad, men det kan inte hjälpas. Känslan från förra årets flängande sitter onekligen i. Bara att se resväskan i hallen och inte bara få slänga upp den på vinden gör att det vänder sig i magen av obehag på mig. Konstigt? Ja. Men att bli uppbeordrad på obestämd tid känns inte helt hundra. Hur packar man då? För en dag eller fem? Och på tal om packning. Det är nog dags att ta itu med den där surdegen nu.