Mismatch

Idag har jag flugit till Stockholm tur och retur, marathonjobbat, suttit i 40 möten, ätit en sämre thailunch och... ja, det var väl det. Tänkte posta en bild från sängen, men jag måste tydligen betala för den tjänsten. Nåväl, ett sådant stort beslut kan inte tas här och nu. Nu ska jag sova innan det är dags för bokslutsdag i Linköping på torsdag. Och kräftskiva på fredag!

Efter att ha läst alldeles för många bloggkommentarer om könstillhörighet, genusfördomar och - framför allt - prov på riktigt dålig argumentation känner jag mig helt slut. Det, och det fakutm att jag har deadline på en treårsplan för två regioner på måndag har bidragit till att jag plötsligt blev väldigt trött. Genusfrågan intresserar väl egentligen inte mig som nollbarnsförälder särskilt mycket, förutom att jag tycker att det är synd att fler män inte tar vara på chansen att vara föräldralediga. Om jag någonsin får barn vill jag naturligtvis inte vara den enda som sörplar latte hela dagarna samtidigt som jag tror att man - direkt eller indirekt - gör ett statement på jobbet med tiden man väljer att stanna hemma med sitt barn.

Nog om detta. Vidare till politiken. Maud Olofsson avgår. Lars Ohly avgår. Till den förstnämnde tycker jag att efterträdaren är given. Annie Lööf verkar vara ett klockrent alternativ och det är inte för inget hon har fått smeknamnet "Red Bull" (för att hon ger centerpartiet vingar, softistikerad förklaring för den som inte förstår). En grön, liberal smålännnig med hjärtat i företagsamheten. Hur bra? Nästa efterträdare är väl något klurigare. Ett parti som för en politik som både vill kringskära individens frihet, driva ut landet i armod samtidigt som näringslivet ska flyttas ut eller läggas ned ska hitta en förespråkare för detta, om jag har förstått saken rätt (snabbversionen av Hayek's Vägen till Träldom. Läs!). Skåningen Hans Linde i all ära, men visst verkar USA-influerade Jonas Sjöstedt vara ett bättre alternativ? Som politiker - förmodligen lysande. Politiken - mindre lysande.

Det om det. Nu: treårsplan.

Det är devisen jag borde jobba efter i alla fall. Men jag är inte riktigt där än. Helst av allt vill jag bara ta nästa tåg hem, koka mig en kopp te, krypa ner under täcket och sova i cirka 16 timmar. Jag är alltså inte 20 längre (och inte 25 heller för den delen) och ett bröllop som varar till klockan tre på morgonen är nog mer än vad min gamla kropp klarar av. Tur att det dröjer åtminstone ett år till nästa. Men värt det, det var det! Med lite mer sömn i kroppen kan det nog retrospektivt bli ännu mer värt det!

Grattis fina Helene och Jonas för en underbar dag och kväll! (Tyvärr kan jag inte bjuda på en bild, då min kamera, som sig så bör efter ett bröllop, är på villovägar..).

Här rullar veckorna på ska ni tro. Malmö, Karlskrona och Göteborg. Regn, regn och regn. Förutom idag när även vädret förberder sig för helgen. Då blir det utomhusbröllop och just nu sitter jag och försöker snickra ihop planerna. När ska jag hinna köpa present? Prova klänning? Accessoarer? Måste tvätta håret! Men än är det hela två dagar kvar och den här gången kommer jag inte oförberedd. Jag har stenkoll på att bröllopet är på lördag! Men först jobb. Sen: jobb. Hörde jag full rulle?

Fredagskvällen kom alldeles för snabbt och efter veckans längsta arbetsdag och en mustig köttgryta med något för segt kött i kopplar jag nu av med ett glas rött i "biblioteket". På radion pratar Elsa Billgren om sin första mens. En man intervjuar. Det verkar vara ett outtömligt ämne för dem båda. OUTTÖMLIGT. Under kvällen har även hemmets alla surdegar prickats av. Nu återstår bara arbetets surdegar (ja, jag har sådana nu för tiden!). Men det får vänta till morgondagen. Här väntar No strings attached och Marabou. Tillsammans med rödvinet, såklart. Älskade, underbara fredagskväll!

Ännu en fredag jag vaknar upp utan att kunna känna mina ben. Och nej, det beror inte på någon nattlig förlamning eller för stort vinintag, utan - återigen - den sjukt effektiva träningsformen CrossFit. Igår var såväl upplägget som övningarna annorlunda, men inte desto mindre jobbiga. Idag kan jag inte gå. Effektiviteten i träningsformen kan ju visserligen ifrågasättas, då alla möjligheter till träning under helgen elimeneras (av det faktum att jag inte kan röra mig). Men det gör de väl ändå..? Nu har jag i alla fall en vettig ursäkt!

Så var jag igång! På 8:e dagen händer det tydligen. Plötsligt plingar det till i mailkorgen konstant, filer ska uppdateras, kalendern fylls på och forecasts ska göras. Tidiga eftermiddagar och sovmorgnar är ett minne blott. Och jag gillar det! Äntligen ska jag få göra möda för lönen.

Den här veckan för ett år sedan började min semester. Nu tror jag redan att vi är på väg mot höst. Trots allt har det varit fantastiskt. Hvar, Asarum, Rom och en välbehövd flytt. Sommaren - tack för i år. Det var ljuvt, men kort. Vi ses nästa år igen!

Efter regn kommer solsken. I alla fall i Lomma. En taxiresa dit, då regnet på väg hem från jobbet i princip dränkt mig helt. Väl i Lomma sken solen från klar himmel, skumpan låg på kylning och köttet på grillen. En FANTASTISK kväll med kött, rödtjut, godis och framtidsplanerande. Idag är jag något tung i huvudet, men det hindrar mig inte från att fixa färdigt i lägenheten. Idag ska skorna på plats. Sedan Ystad.

I torsdags provade jag på den omdebatterade träningsformen CrossFit. Ett halvtimmespass var precis vad som föll mig på läppen efter ett längre sommaruppehåll från allt vad träning heter. Senare skulle jag inse varför passet var just bara en halvtimme långt. Två dagar senare kan jag knappt stå på benen och har träningsvärk i varenda muskel i hela kroppen. 21x2x3 reps av varje övning är tydligen receptet på lyckad träning. SÅ jobbigt, men SÅ värt det. Nästa torsdag kör vi igen!

Det tog inte lång tid för mig att ställa om mig till vardagen. Redan känns det som om semestern är långt borta och att jag aldrig har gjort annat än att pendla till Hyllie på dagarna för att sedan komma hem och måla, fixa och dona på kvällarna. Nu längtar jag tills jag kommer in i jobbet och blir självgående samt tills lägenheten börjar bli färdig. Igår fick vi upp garderoben och därmed alla kläder. Äntligen behöver jag inte se ut som en total mismatch varje gång jag går utanför dörren.

Första dagen på resten av mitt liv? Eller för en tid i alla fall. Idag börjar jag mitt nya jobb. Ihh, så nervöst det blev plötsligt. Vad är det värsta som kan hända egentligen? Ja, det lär jag ju få reda på alldeles strax..