Ny vecka, nya tag!

Det är devisen jag borde jobba efter i alla fall. Men jag är inte riktigt där än. Helst av allt vill jag bara ta nästa tåg hem, koka mig en kopp te, krypa ner under täcket och sova i cirka 16 timmar. Jag är alltså inte 20 längre (och inte 25 heller för den delen) och ett bröllop som varar till klockan tre på morgonen är nog mer än vad min gamla kropp klarar av. Tur att det dröjer åtminstone ett år till nästa. Men värt det, det var det! Med lite mer sömn i kroppen kan det nog retrospektivt bli ännu mer värt det!

Grattis fina Helene och Jonas för en underbar dag och kväll! (Tyvärr kan jag inte bjuda på en bild, då min kamera, som sig så bör efter ett bröllop, är på villovägar..).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0