Fortfarande januari
Är det ens möjligt att januari kan vara såhär lång? Det känns som evigheter sedan det var nyårsafton och det har inte ens gått en månad. Så vad har jag hunnit med?
Under världens längsta jullov stod jag även värdinna för årets första bokklubb. Det är alltid lite skakigt när jag ska hålla i det - tycker jag - med tanke på mängden barn och vår begränsade boyta. Här hade jag dock fått iordning såväl mat som dukning
och inväntade bara gästerna. För övrigt den enda bilden jag lyckades knäppa under kvällen, som avlöpte över förväntan. Familjen höll sig borta, barnen gick och lade sig i tid och vi diskuterade flitigt Nobelvinnaren Gurnahs Paradiset. Bland
annat.
Dagen efter bokklubben blev Hedda åtta månader. Åtta! Var tar tiden vägen? Snart flyttar hon väl hemifrån.
Sedan började skolorna äntligen, men dessförinnan hann jag och Alice med lite shopping och fika på "stan". Alice hann gå i skolan en hel dag innan hon kräktes på bänken och blev hemskickad resten av veckan. Veckan efter var det Ottos tur
att åka på sin sedvanliga hosta och få spendera några dagar hemma.
Jag har även hunnit med en del träning i evighetslånga januari. Både utomhusträning på skolgården, mammaträning med bebis och egenkomponerad träning på gymmet. Som bevis för detta lägger jag upp två olika bilder från två olika tillfällen på gymmet. Det
säger väl ändå något?
Det bästa med januari är väl ändå att julen åker ut? Detta firade jag med att ta in det första vårtecknet i form av tulpaner. Och det är redan ljusare på kvällarna. Snart är det vår!
Redan på nyårsdagen börjar affärerna bulla upp med semlor. Jag klagar inte och har hittat min personliga favorit i Pågens minisemlor. Så små att man med gott samvete kan ta två. Och med en hel månad kvar till såväl fastlagssöndag som till fettisdag
finns det gott om tid för fler!
Eftersom alla aktiviteter inte har dragit igång än heller har vi haft tid för utflykter och samkväm helgtid. Här ovan på restaurang i Ljunghusen, tålmodigt inväntandes dagens lunch. Dock finns det nog bättre månader att spendera i Ljunghusen än just januari…
Så avslutar jag januariinlägget med ett av mina egna reafynd. Eller fynd och fynd, men jag gillar verkligen den här tröjan från Soft Goat. Den känns varm och lyxig och underbar att slänga över i princip vad som helst. Och 20 procent är väl bättre
än inget?
Booster
I fredags var det äntligen dags för vaccinspruta nummer 3, den så kallade boostern. Föga anade jag att den skulle klubba mig resten av helgen. Redan i fredags kväll kom de första symtomen smygandes; frossa, muskelvärk, trötthet och allmän orkeslöshet. Först
i söndags kände jag mig bättre och återfick lite hopp om livet igen. Men! Nu är jag färdigvaccinerad - med nya och färre restriktioner att förhålla mig till. Om någon i familjen blir sjuk behöver till exempel jag - om symtomfri - inte sitta i
karantän. Bara en sådan sak är ju värd att få lite biverkningar av. Hoppas jag!
Nyvaccinerade och lyckligt ovetandes om vad som komma skulle.
Fredagens höjdpunkt. Alvedon, en varm dusch och skrynklig pyjamas. Just här mådde jag rätt okej.
Sedan klämde jag ett par avsnitt av Hacks med en bebis under en filt. Fortfarande med Alvedon i kroppen. Hacks är för övrigt den enda serien jag rekommenderar just nu. Skrattar högt varje avsnitt!
I söndags, åter på banan efter en jobbig lördag, tog vi en promenad och en kaffe to go. Jag är mycket glad över min varma och långa dunkappa från Arket. Älskar faktiskt allt jag har från Arket, vilket är mer än vad man kan säga om systerbolaget (?) H&M.
Jag får panik varje gång jag går in på H&M och ser deras masstillverkning och bedrövliga material. En liten passus.
Och ja, visst kan jag fortfarande få covid IGEN med spruta nummer tre i kroppen, men jag tycker att den här bilden sammanfattar det hela rätt bra.
2022
Även nyår blev en lyckad tillställning trots att den firades hemma med familjen. Vi fokuserade på god - men ej överarbetad - mat och mycket glitter. I alla fall gjorde jag det sistnämnda. När är ett bättre tillfälle att dra på sig paljettklänningen än
på nyårsafton?
Paljetter, som sagt. Och vintage anno 2015 för Heddisen.
Det kanske inte är den VACKRASTE dukningen jag sett, men nog så festlig. Spara på inget när det är nyår!
Och så årets sista försök till en bild framför granen på alla barnen. Så skönt att det nästan kommer att dröja ett år innan jag ger mig på detta igen.
Heddas första nyår och smååringarna i varsin partyhatt. Är det fest så är det!
Till tolvslaget vaknade alla. Utom Otto, som sov en riktig Törnrosasömn. Gott nytt år! Nu väntar årets absolut tråkigaste månader, men nog är man väl nyfiken på att se vad 2022 har att erbjuda. Eller?
