Mismatch

Dagarna som mammaledig flyter på i en försvinnande fart. Hela den här veckan har flugit fram och vi laddar redan för helg. Fikorna avlöser varandra och jag är glad att min nyfunna mammagrupp verkar ha lika mycket spilltid över som jag. Som om inte detta vore nog har vi även haft mäklarfotografering av lägenheten och bokklubb på agendan i veckan.

Ikväll vankas födelsedagsmiddag och sedan hoppas jag på en lugn helg. Så får det bli!

Nu ska vi inte ha fest på minst tio år vill jag lova. Nog för att det är fantastiskt trevligt att ha alla sina vänner samlade, men städningen, tröttheten och förberedelserna har tagit ut sin rätt. En 40-årsfest blir det nog till att sikta på. Med caterad mat och inhyrd personal.

Trots efterklokheten var festen mycket lyckad. Lille Victor blev döpt, vi andra firade. Och firades. Vi fick så otroligt många fina presenter att jag blev helt rörd. Tack till alla som kom och bidrog till en lyckad fest! Vi ses om tio år!

Nu har huvudpersonen på lördag fått en ny kostym dagen till ära. Vi skippar den fåniga, traditionsenliga klänningen och kör på en liten sjömanskostym istället. Hur gulligt som helst! Vad han ska ha på fötterna? Converse, såklart!

Nu är allt vad semester över för Eriks del för en lång tid framöver. Och med en tillsvidareanställning kommer mer ansvar och längre dagar. Så nu är det alltså bara jag och Lilleman på dagarna (och kvällarna). Det känns lite ovant, men vi inledde dagen med en välbehövlig sovmorgon och fixande och trixande i lägenheten.

Det känns som om det är nu föräldraledigheten börjar på allvar. Amningstramset är över och Victor börjar bli en stor kille. Så vad gör man egentligen? Dricker latte? Shoppar för obefintliga pengar? På lördag vankas det festligheter här hemma så det är mycket att stå i hela veckan. Efter det ekar kalendern tom till nyår. Rätt skönt ändå.

För Lillemans del fortsätter sovmorgonen även efter lunch.

Både Victor och jag tappar hår som aldrig förr. Mörka hårstrån på precis hela lägenhetsgolvet är snarare en regel än undantag. Victors frisyr påminner mycket om min morfars utstuderade combover - ett par hårstrån tunnare för var år. Till skillnad från morfar får Victor dock nya fjun under det tunna bebishåret.

Vad gäller hans mamma.. Jag har aldrig sett något liknande. Varje dag får jag loss en golfbollsstor hårboll från borsten och då är inte ens det som faller av under dagen inräknat. Resultatet blir alltså att jag aldrig tvättar håret och alltid har det uppsatt. Damage control. Jag hoppas verkligen att detta är snabbt övergående. Efter en snabb flukt på familjeliv inser jag att detta förmodligen är något jag får leva med i ett par månader till. 

.. för exakt ett år sedan fick jag det oväntade beskedet på en sticka; gravid. Nu sitter jag här med världens sötaste Lilleman och kan inte förstå hur ett år både kan gå så fort och så långsamt. Och hur fantastiskt är det inte att allt detta kan utvecklas, gro och växa i kvinnokroppen!?

Helgen har verkligen gått i onyttigheternas tecken. Middagar, efterrätter, fikor och vindejter. Hur trevligt som helst, men med ett par gravidkilon kvar på mitt samvete kan jag ju inte fortsätta på det här viset hur länge som helst. Framför allt inte med tanke på Victors dop om mindre än två veckor.

Det är dock inte varje dag Pia är på besök så då måste man ju festa till det. Senast var precis efter min 25-årsdag för ganska så exakt fem år sedan. Nästa borde alltså helt logiskt bli år 2018. Nåväl. Att äta är ju ett sätt att umgås och för att få ut så mycket av helgen som möjligt åkte även jag och Victor på en snabbfika till Ystad igår eftermiddag. Efter en intensiv helg med många nya bekantskaper och intryck håller vi oss därför nära hemmet idag. Både skönt och praktiskt.

Måndag och första dagen efter semestern för många. Vi har dock en vecka till, vilket jag är mycket tacksam för. Detta betyder inte att vi inte kan bli av med semestervanorna, eller snarare semesterovanorna, redan nu. Efter ett lunchpass på gymmet stekte jag mig därför en omelett. Ost, parma och sallad on top. Så gott! Hemligheten? Tryffelolja i omelettsmeten. Ett litet knep jag snappade upp i boken "De imperfekta". Tack!

Vi fick ett presentkort på Cervera i bröllopspresent och häromdagen slog jag till på en gryta från Le Creuset som jag spanat in ett tag. Igår invigde jag den franska grytan med just en fransk gryta till våra långväga gäster. Bästa maten när tiden är god och fantasin knapp. Det går liksom inte att misslyckas med boeuf bourgingion. Tapas och prosecco till förrätt och frozen cheesecake till dessert stod också på menyn. Sedan rullade vi alla från bordet.

Plötsligt var jag tvungen att springa ut på ett snabbt ärende och därmed göra mig anständig. Detta i byxor från Hunkydory, tröja från Filippa K, skor från Rizzo och väska från Givenchy.

Jag trodde då aldrig att jag skulle bli så glad över lite regn, men det blev jag. Efter åtskilliga dagar av gassande sol och hetta kändes det nästan som en befrielse när himlen öppnade sig. Framför allt när man haft att göra med en varm och småfebrig lillkille de senaste dagarna. Detta firar vi med att stanna inne med gott samvete. Ibland blir man glad för det lilla.

Det har varit otroligt varmt de senaste dagarna. En riktig värmebölja. Och jag vet att man inte ska klaga, men med ett spädbarn är det lätt att längta efter liiite svalare temperaturer och något enstaka moln. Det är ju inte som att jag sticker till stranden och tar ett dopp hur som helst.

I fredags gjorde dock hela familjen en liten utflykt till havet och det blev bad för både mig och Erik. Premiärdopp i augusti. Sicka badkrukor vi är. Fast jag skyller på frånvaro från havet och ett nyfött barn. Härligt var det i alla fall trots att en eller två grader extra i vattnet i tr skulle skada. Tänk att man aldrig kan vara nöjd.

Stor kille och hans mamma svalkar sig i skuggan.

Sömnen är inte vad den brukade vara. Men just nu sover jag. Med världens underbaraste kille bredvid mig. Och för det kan man kanske skippa en timmes
sömn eller två. Men det betyder inte att jag inte drömmer om nätter med åtta timmars sömn. Ojoj, så skönt det vore'!

Jag kan inte förstå att vi redan har valsat in i augusti. Vart tar tiden vägen? Är sommaren snart över?

Jag förtröstar dock inte. Lika mycket som jag hatar årets första månader och den långdragna vintern älskar jag hösten. När man får dra på sig en stickad tröja och kura upp sig med tända ljus i soffan. Det känns dock inte som att vi är riktigt där än. Alls. Först ska vi ha ett par riktigt varma augustiveckor och suga ut det sista av sommaren och värmen. Kanske till och med skaffa en liten solbränna!?