Over and out
När kylan slagit till; det är kallt och blåsigt - vad passar då bättre än att slänga på sig en pyjamas och slå sig ner framför TV:n? Skulle utbudet inte passa kan man bara dra ner sovmasken och tacka för sig.
Godnatt!
Short hair, don’t care!
Eller? Igår fick jag feeling och kapade av allt slitet hår, plus lite till. Eller; ganska mycket till. Lite rakare än jag tänkt mig. Jag hade nog hellre velat ha det lite flikigare och - om jag kunde önska - lite tunnare. Detta var tydligen inte möjligt,
enligt frisören. Vem vet? Kanske nästa gång. Till dess får jag hålla tillgodo med detta.
När jag ska styla det själv skippar jag nog plattången. Djävulens påfund.
Favorittröja
Här är höstens favorit i sin helhet. Den har allt man kan begära hos en tröja; ränder, mohair och fina färger. Värmer gott när kylan slagit till.
Ring ring
För ett par veckor sedan tog jag itu med en otroligt tråkig sak, som jag skjutit upp vecka efter vecka, månad efter månad. Och så vidare. Förra sommaren tappade jag en diamant på min förlovningsring på Ystad djurpark. Om ni tror att det är svårt att hitta
en nål i en höstack ska vi inte ens tala om hur det är att leta efter en 0,11 karat stor diamant på Ystad djurpark. Höstacken är åtminstone en begränsad yta.
Efter att - av oklar anledning - ha förhalat reparationen i något år gjorde jag nu äntligen slag i saken. Och nöjde mig inte bara med reparationen, utan passade även på att rodinera och gravera ringarna. Och se så bra det blev till slut ändå! Nu
ska jag hålla hårt i dessa. Och skicka dem på regelbundna uppfräschningar.
Blinget tillsammans med mysig mohair från Acne. Höstens bästa köp! Tröjan alltså.
Sköna söndag
Ett otroligt ruggigt söndagsväder, i kombination med snoriga barn, bjöd på inomhusaktiviteter hela söndagen. Sånär som på en snabb, men efterlängtad, tur till tippen och ett nästan lika snabbt besök på Ilva. Att få se julgranar på Ilva blev nog helgens
höjdpunkt för barnen.
Bortsett från det har jag som sagt hållit mig hemma. Och kanske äntligen kommit någon vart med inredningen i vardagsrummet. Otaliga projekt - och soffor - senare känner jag äntligen att det börjar likna något. Ena halvan av rummet i alla fall.
Det tog oss bara dryga tre år.
Förberett för söndagsmyset!
Fars dag
Fars dag verkar ha gått ifrån att vara en privat familjeangelägenhet - att fira far i huset - till någon slags tävling på sociala medier - vem kan hylla husets far mest? Jag förundras över hur många det är som lyckats få barn med den absolut bästa pappan i hela världen. Jag förundras också över hur många bilder på nyfödda bebisar på en halvnaken pappa man kan se innan man känner ett starkt behov av att tvätta ögonen.
I vår familj blev det ingen hyllning på instagram. Pappan ifråga har inte instagram och jag har inget behov av att tala om något så självklart för omvärlden; att jag lyckades skaffa barn med en hyvens man. Vi firade dock med en traditionsenlig fars-dags-pyjamas, sovmorgon, frukost på sängen, utelunch och god middag. Fadern fick också åka och träna ett par timmar på kvällskvisten. Det var med andra ord som vilken dag som helst, plus pyjamasen. Fars dag.
En pappa som tar sig tid att läsa för sina barn. Sicken en!
Höstmys
Regnet tilltog vartefter jag cyklade hem i fredags och efter hämtning och ytterligare kilometer på cykeln var jag dyngsur när jag väl kom innanför dörren. Vad passade då bättre än att hoppa i myskläder, dra fram en filt och en god bok? Just det, inget!
Onsdagsfavoriter
Utan inbördes ordning; granitsvart nagellack (Orage) från Chanel, diamantring med ärvda diamanter och ny blus från H&M:s samarbete med prinsessfavoriten Erdem.
Dödens zon
I lördags fick Erik, icke ont anandes, för sig att han skulle springa dödens zon i Kullaberg. Det är som ett vanligt halvmaraton, med den lilla skillnaden att det sker på totalt 1000 höjdmeter. "En varierad teknisk trailbana som inte
lämnar någon oberörd!" är dess punchline. Och detta stämde med råge, får man väl erkänna.
Jag och barnen gjorde en heldagsutflykt av det och åkte tåg och buss för att möta upp den minst sagt möre loppdeltagaren. Men det dröjde inte länge förrän vi fick valuta för pengarna. Någon timme senare festade vi loss på älg, vin och choklad i Lerberget.
Även vi som inte hade sprungit. Bakom varje loppdeltagare står ju en hungrig fru.
Kvarlevorna efter loppet.
Lilla donnan åker buss. Världsvan som få.
Matkoma
Förra veckan bjöd på bokslut OCH vilt experimenterande i köket. Kokosris, pastagratäng med fisk och asiatisk kycklingfärssås var några av de saker som stod på menyn. För att inte nämna grand finale - som bestod av egenskjuten älg och svampsås.
Den sistnämnda rätten stod dock inte jag för, så den räknas väl inte riktigt.
Det är lätt att trassla in sig i korvstroganoff-träsket med enkel mat som går snabbt att laga, men det behöver inte vara superavancerat. Ibland måste man bara tänka lite utanför boxen (läs googla). Idag återgår vi dock till spaghetti med köttfärssås.
Någon måtta får det vara.
Pastagratäng med fisk, räkor och vitvinssås. Blev lite rester av det hela.
In her shoes
Jag har nog svarta boots så jag kan gödsla med dem, men är det något man aldrig kan få för mycket av så är det väl just det? Dessutom saknade jag en smalare och nättare variant, i skinn med en låg klack. Så när jag sprang på de här skorna från Flattered
var jag tvungen att prova dem. Och efter att ha provat dem kände jag att jag aldrig vill ta av mig dem. Skönare sko har jag sällan haft på mig.
Från alla möjliga vinkar och vrår. Dessa skor har allt jag kan önska mig i en jobboot; högt skaft, låg klack och alldeles lagom spetsig tå. Nästa steg blir väl att införskaffa dem i mocka. Eller bruna.
